Jag fick en aha-upplevelse idag. Det var en sak som egentligen borde det vara en självklarhet, men som man liksom aldrig riktigt tagit på fullt allvar och framför allt inte fått någon vidare förklaring till varför och hur. Idag provade jag på riktigt och praktiserade enligt systemet ”trial and error”. Med de verktyg jag erhållit på senare tid fick jag under ridpasset idag ett ordentligt kvitto på hur mycket jag egentligen utvecklats det här senaste året. Det handlade om den där utsidan. Att skapa en utsida och rida efter den hela passet. Att hålla hästen längs med denna utsida till alla pris. Passet bestod av ett tjugotal vändor längs med kvartslinjen, för att inte ha något staket att stödja sig emot, och gick i skritt hela tiden.
Aha-upplevelsen bestod av ett flertal delar:
1 – Vilken otroligt känslig häst jag har fått! Jag har lyckats koordinera mitt arsle på att jag endast med detta och överskänklarna nu kan styra min häst att gå dit jag vill!
2 – Wow, vilken sjukt grym utsida jag fick till med hjälp av de verktyg jag lärt mig för ändamålet! Det var liksom som vilket staket som helst!
3 – Vilken stabilitet det blev i gången när jag la till det lilla jag kan om underskänklarna!
4 – Vad mycket annat gratis man får när utsidan fungerar! 😀
Vi växte ett par centimeter under detta pass. Sannes hals blev mot slutet lång som en giraff och den välvde sig framåt som värsta triumfbågen. Och tänk, jag har inte tagit ett enda tygeltag annat än att hålla en stenhård men följsam yttertygel! Snacka om att jag känner mig som en vinnare idag!
Dessutom tänkte jag påbörja klippningen av Sannehäst innan ridpasset. Jag hade ju planerat för att klippningen skulle ta ett par dagar med tanke på krokodilpotentialen men tji fick jag! Sannehäst stod som ett ljus och matte fick klippa precis så mycket som hon ville! Superhästen!!! 😀