Vårens hittepå

Nu börjar det hända saker. Aktiviteterna gruppar ihop sig och paniken över schemat på jobbet ökar för varje måste-sak som dyker upp. Det hade varit helt förträffligt om man hade kunnat jobba halvtid med full lön, tänk allt man hade hunnit med då!

13 april – Dressyrträning
21 april – Vårhoppning Clear round på Wiebo RK
28 april – MH i Karlstad med Nikki
5 maj – Hopptävling i Hällesåker, Ridtravarförbundet
11 maj – Säker Häst med ridande polis på Östergårds Ridklubb
28-30 juni – Kursträff 2, hundfysioterapeututbildning

Nu när jag staplar upp det så ser det inte så fruktansvärt mycket ut men mellan detta ska träningar passas in, praktikhundar måste hittas och praktiseras på (2-3 per vecka) och läxor måste pluggas på. Dessutom ska hunden aktiveras och hästen skötas om varje dag. Ni förstår varför jag tycker ett jobb på halvtid vore helt i sin rätta just nu. Jag får väl fjäska lite mer för Johan, för jag lär behöva hans hjälp då och då 🙂

Jag tror att Beach 2013 får offras till förmån för fokus på allt annat. Visst vore platt mage najs, men fina resultat och rosetter är bannemig najsigare 😀

Annonser

Långfredag.. hoppas den blir lika lång som den låter :)

Helt plötsligt är det bara påsk. Jag har haft så fullt upp så länge och bara kunnat leva i nuet så har liksom inte kunnat ha några förväntningar eller ens någon längtan till påsken. Som bara av en händelse är jag dessutom ledig från jobbet. Dessa påskdagar, att jag sitter här på landet, har varit ute på en sväng runt kyrkan i det vackra vädret och sedan beskurit några träd känns som den bästa presenten jag kunnat få, fast jag inte visste om det! Just nu njuter hela min kropp och hela mitt sinne. Jag är här på landet men min stora och underbara familj, min helt fantastiskt snälla, fina och duktiga hund, jag har inga måsten utan behöver bara göra saker jag känner för. Milton blir väl omhändertagen av Helén där hemma, så honom behöver jag inte oroa mig över heller 🙂

DSC_0010Nikki älskar att vara här på landet. Hon blir så glad och pigg och ska så klart vara med på allt man gör. Här äter matte frukost 🙂

DSC_0015Sedan gick vi en liten promenix med mamma och pappa. Vi gjorde lite nässelletning men inte en enda liten nässla hittade vi. Nässelsoppan verkar få vänta ett par veckor tills tjälen släppt och rötterna fått fäste igen.

DSC_0035Till Nikkis förtjusning börja bäckarna åter rinna 🙂

DSC_0037Trots naturens avsaknad av färg så är det ändå på något vis så vackert

DSC_0038Ekarna börjar komma 🙂

DSC_0040Bästa stället att leta godis på!

DSC_0046Nikki poserar tillsammans med Hälleviksstrands kyrka

DSC_0047Snyggingen!

DSC_0052Finingen!

DSC_0065

😀

Gloppombyten… öh?

Idag hade jag bokat in en hopplektion med Anette, men när jag kom till stallet var där alldeles tomt. Ingen Anette i sikte. Det visade sig att hennes vovva Nala blivit så dålig att de fått åka akut in till veterinären och då fick vi så klart skjuta upp träningen. Jag hoppas verkligen det gick bra hos veterinären och att allt löser sig med lilla (?, dogue de bordeaux) Nala.

Nåja, jag hade ju bestämt mig för att hoppa så hoppning blev det! Jag ställde upp två hinder på 50 cm på var sin diagonal och tänkte att vi får se vad det kan bli av det här. Jag började med att travhoppa dem en och en och tog sedan två efter varandra i en halv åtta, fortfarande i trav. Sedan fattade jag galopp på ena volten och red över ena hindret på diagonalen. Tror ni inte att hästjäkeln byter galopp helt själv över hindret? Helt otroligt vad den här hästen har grejer bakom pannbenet! Jag gjorde om det ett par gånger i olika varv för att undersöka om det bara var en tillfällighet, men icke då! Galoppen bytte han så fint varenda gång. Det slutade med att jag vågade mig på ett par halva åttor (två hinder efter varandra) med galoppombyte över första hindret. Visst går det undan lite väl mycket ibland, men det ska vi väl få bukt på när herrn inser att man inte behöver ösa på för kung och fosterland bara för att det är galopp som gäller 🙂

När vi var klara så klädde jag av honom i paddocken och tänkte han skulle få gotta sig lite på egen hand i sanden medan jag plockade undan hindren. Något sandbus verkade han dock inte vara intresserad av utan stod klistrad mot grinden och ville bara in i stallet. Jag fick leda honom bort därifrån och smacka på honom flertalet gånger innan han började traska nedåt paddocken istället för att vända tillbaks mot grinden. Till slut så släppte det i alla fall och då verkade han helt klart nöjd 🙂

  DSC_0028Släpp ut mig! Jag vill in till min box!

DSC_0052Svettig häst, som vanligt nu för tiden. Galoppen är rolig och vinterpälsen varm, då blir det lite blött 😛

Här kommer ett par bilder på när Milton sjunger operett:

DSC_0064

DSC_0065

DSC_0076

DSC_0079

DSC_0086Grand finale! Ett flygplan smög sig in i bilden också 🙂

DSC_0097Det kliade ändå lite i pälsen.

DSC_0104De ska va gött å leva 😛

DSC_0109

DSC_0115Hej matte! Vad sitter du där för?

DSC_0117

Jag hann en sväng förbi Gödebergs gårdsbutik idag också. Jag var beordrad att köpa med mig lite kött, potatis och ägg upp till landet över påsk. Potatisen är lokalproducerad här i Fjärås och äggen och köttet kommer från gården. Man märker att det är kalvningssäsong nu för jag tycker de där små söta kalvarna duplicerar sig för varje gång man kör förbi 🙂

DSC_0008Två små kalvlingar som njuter av kalvlivet

DSC_0018Vadå tjäle? Detta är ju supergott!

DSC_0020

En av mammakossorna kanske?

Nu ligger jag under täcket i min stuga på landet, med Nikki som min privata kamin i fotändan. Imorgon ska jag ut och leta nässlor som kan tänkas passa i min soppa jag planerar att göra. Nässelsoppa är påsk på landet. Underbart! 😀

Träningsmetoder som fortfarande gör ont

”Kopplet måste vara stumt, ett läderkoppel är lite elastiskt så det ger inte samma effekt”.

Ett halsband i kedja skulle jag ha, med mellanstora länkar. Det skulle kunna nypa till ordentligt i nackskinnet när man snärtade till med det stumma kopplet. Det var en liten pinschertik jag hade i kopplet. Endast 7 månader gammal var hon. Två eller tre ryck skulle lösa alla våra problem med koppelpromenaden. Mer än så skulle inte behövas för att min lilla pinscher skulle förstå att man snällt skulle gå bredvid matte.

Vi fick först hålla i varandras koppel och träna in en riktigt bra snärt innan vi applicerade det i strypkedjan på våra hundar. Det måste ju ge effekt med en gång. Promenaden börjar, min lilla unghund svassar glatt framåt och jag gör som jag blivit tillsagd och snärtar till ordentligt. Hon skriker till av förvåning och smärta och mitt hjärta fryser till is. En tanke blixtrar förbi. ”Ska de verkligen vara så här? Det känns så fruktansvärt fel”. Vår tränare hade dock förklarat med fullt logiska argument varför detta var det bästa sättet och då måste det ju vara så. Han kan ju.

Copy of DSC_0008

”Tryck ner hunden. Försöker hon bita tillbaks så ta på dig ett par handskar. Du får inte ge dig”

Hunden skulle förstå när den gjort fel. Detta kunde man enkelt tala om för den genom att på det helt naturliga vargspråket se till att hunden la sig på rygg framför dina fötter. Den ultimata underkastelsen. Detta skulle man inte heller behöva göra fler än två eller tre gånger, för hunden skulle då förstå vad man ville. Dock gällde det att man fullföljde det på rätt vis, annars skulle hunden inse att man kan smita ifrån och då hade man förlorat den viktiga kampen. Man fick aldrig ge sig. Hunden skulle tryckas ner, ge upp och ligga avslappnad på rygg innan man fick klappa den lugnt och låta den gå. Detta skulle visa vem som bestämde på riktigt vargaspråk och hindra hunden från att hitta på vidare dumheter.

Dessa händelser har länge gnagt i mitt huvud. Det var snart 4 år sedan och det har tagit lång tid innan jag känt mig mogen för att dela med mig av detta, trots att det egentligen borde ha spridits bland hundägare/pinscherägare för länge sedan. Jag är långt ifrån ensam om att ha utsatt sin hund för dessa metoder och långt ifrån ensam om att ha sett sin hund bli mer och mer osäker, opålitlig och stressad p.g.a. dessa offensiva handlingar. Jag ser mig själv som en öppen människa som sällan dömer andra utan att ha ordentligt på benen. Jag anser att det finns många olika träningsmetoder som säkerligen alla fungerar olika bra på olika typer av hundar, både ras- och individbaserat. Dock har jag efter mina erfarenheter och mycket kusnapssökning om just min ras, pinscher, förstått vad det egentligen var jag höll på med under hundkurserna med min 7 månader gamla pinschervalp. Jag mår illa när jag skriver om det, jag mår illa när jag tänker på det och det knyter sig i både hjärta och mage när jag tänker på vad jag av ren okunskap och blåögdhet utsatte min stora kärlek för och hur det hela sedan 1,5 år senare slutade. Nu tror jag inte detta tragiska slut enbart berodde på hur jag lärde mig hantera vardagslydnaden, utan till stor del faktiskt berodde på fruktansvärt dåliga mentalitet. En bror avlivad p.g.a. åtskilliga bett och en som en dag plötsligt i hallen åsamkade sin matte 80 hugg (enligt kirurg), totalförstörda armar och ben samt köttslamsor på hela undervåningen. En del kallar det för rage. Hade jag med dagens kunskaper åter besökt kenneln så hade jag noterat alla varningsklockor som ringde, så som att hanen som hängde som en galning i kopplet inte fick släppas lös i den inhägnade trädgården när vi var där, som att hundarna enbart användes som vakthundar samt att ingen hälsotestats trots att detta var tredje kullen på samma föräldradjur. Så bra gener var det definitivt inte, men jag tror helt klart att jag definitivt gjort det svårare för henne att hantera livet.

4

En hund är en hund, hur mycket man än vill prata och låtsas som om de förstår vad man säger så är det ett djur som maximalt kan uppnå en 2-årings intellekt. Optimal inlärning måste ske genom att hunden själv vill lära sig. Ibland måste man lura hunden till att vilja lära sig och ibland går det mer av sig själv. Detta är till stor del rasbetingat. Även om en hund är en hund så finns det stora, framför allt rasbetingade, skillnader i hur de hanterar retningar, flocken och övriga människor. En specifik ras är framavlad för ett ändamål och förväntas (förväntades?) därigenom att agera på ett specifikt sätt i en specifik situation. En vallhund t.ex. måste ha ett otroligt mod för att kunna röra sig runt springande klövar och hovar och nagga dem i hasorna men får dock aldrig bita så pass hårt att det skadar boskapen. En vallhund som inte klarar detta är en dålig vallhund och dess gener kommer inte avlas vidare på.

En pinscher då. Inlägget handlade ju från början om en pinscher. Vad är det för sorts hund? Jo, en pinscher är en av fyra raser som genetiskt sett ligger närmast hundens urfader, vargen. Vad betyder detta? Det kan betyda tusen olika saker, informationen i generna är oändligt stor och bara en liten förändring kan ge otroligt stora skillnader i fenotypen (hundens utseende och beteende). Dock kan man med sina ögon och lite tankeverksamhet kanske luska lite på vad detta kan tänkas betyda för just vår ras. En pinscher är från början en gårdshund som var van att sköta sig själv, vakta reviret från främlingar samt ta död på skadedjur. Den måste vara modig, ha ”killer instinct”, arbeta på egen hand samt en stark känsla av den egna flocken. Det finns dokumentation om att pinschern och dess kusin schnauzern skulle vara i direkt nedstigande led besläktad med urhunden som spred sig över Europa i början på hundens tidsålder. Mycket av urhundens mentalitet finns bevisligen kvar i dagens pinscher och då är det kanske inte så långt till att påstå att det är i just mentaliteten de större likheterna med vargen finns.

Copy of 23 maj 125

Vi har alltså en självständig ras, som dessutom kanske inte har lika god förmåga (eller intresse av) att läsa av människor samt att den har en instinkt som säger till den att aldrig ge sig när den går in i kamp. Om vi nu går tillbaks till början av inlägget och lägger ihop pinscherns egenskaper som hund och de träningsmetoder jag blev lärd att utföra på min hund, hur mycket skulle kunna gå fel här? När en hund som, inte är avlad att samarbeta med människor och som aldrig ger sig i kamp samt har svårare att tolka mänskliga signaler, blir behandlad på det viset, tror du att detta ökar pinscherns förståelse och tillit till människor? Vi kan väl alla vara överens om att ett harmoniskt förhållande bygger på trygghet och tillit och att dessa två grundläggande delar i en välmående flock sätts på prov om plötsligt en flockmedlem börjar nypas, gå i kamp (vilket man gör när man med våld trycker ner en pinscher) och orsakar annat för flockmedlemmarna oprovocerat obehag.

Copy of DSC_0072

Det är så lätt att falla i fällan med hundtränare som verkar kunna sin sak och som dessutom kan argumentera för sina metoder. Jag har varit där och jag kan bara beklaga. Det finns nog inget som hade kunnat göra saken annorlunda för jag var inte tillräckligt säker på min sak för att säga emot min auktoritära tränare. Det enda jag kan göra är att sprida min berättelse och försöka påverka andra nyblivna pinscherägare att inte göra om samma misstag som jag.

Hon var 7 månader. 7 månader. Då är man fortfarande valp, otroligt känslig för omgivningen och det är här som tryggheten och tilliten ska näras som mest. Hur kunde då jag, som skulle vara tryggheten i hennes liv, behandla henne på detta fruktansvärda sätt. Jag har så länge skämts över detta, men har som jag tidigare nämnde kommit fram till att jag faktiskt inte hade kunnat göra något åt det. Man är så lättövertalad när man inte kan. Man saknar kunskapen till kritiskt tänkande i området och tror på allt som gurun framför en säger.

Om du är förstagångsägare av en pinscher. Gör inte om vad jag gjorde. Du kommer ångra dig för alltid. Jag förlorade min bästa vän.

Copy of kastrering 006

En solskenspromenad

Det blev en lång sovmorgon efter lördagens halvdag och söndagens heldag på hundfysioterapeututbildningen. Jag har en trött, men uppenbart mycket nöjd och glad vovve som verkligen har njutit positiva upplevelser i helgen! Hon växer för varje dag och blir bara mer underbar hela tiden. Man undrar när det där bakslaget kommer, vi har ju bara 2 månader kvar till den berömda 18-månaderskrisen 😉

Vid 11-tiden tyckte Nikki det var dags att gå ut på promenad och som den väluppfostrade matte som jag är så protesterade jag inte. Vi gick upp i kyrkbacken, hittade lite stenar och betonggrisar att balansera på och fortsatte sedan upp på berget bredvid där det finns en jättefin halvt inhägnad gräsplätt. Här tränade vi lite fot, stanna, sitt, ligg och stå. Så klart tog jag några fina bilder på min bästa vovva också 🙂 Enjoy!

DSC_0011Balanserar på en toppig sten

DSC_0016
Poserar på stenmuren

DSC_0031Så åkte tungan ut 😛

DSC_0035En porträttbild slank också med 🙂

DSC_0042Balans på betonggris!

DSC_0046Detta går ju finfint 🙂

DSC_0048Godisletande!

DSC_0081Sedan sprang vi efter roliga pinnar

DSC_0095Väldigt roliga pinnar dessutom 🙂

DSC_0100😀

DSC_0104Gnag gnag 🙂

DSC_0108Nikkipikki

DSC_0129Finaste på hela gräsplätten!

Vem har stoppat in ett hispigt jäkla fullblod i min Milton?

Det är så underbart att bli väckt av solen. Att upptäcka att man vaknade själv och hinner stänga av väckarklockan innan det där fruktansvärda ljudet hinner ljuda, det som får hjärtat att frysa till is. Kl 6, efter 7,5 timmars sömn tyckte min kropp att det var dags att vakna. Det var lika bra för söndagar är min dag att släppa ut hästarna och detta skulle jag hinna göra innan jag kl 08:30 skulle befinna mig i Lerum på kursträffens sista dag. Efter utsläppet åkte jag hem igen, bytte om och plockade med mig Nikki som idag skulle vara med hela kursdagen. Vi började förmiddagen med massagepraktik och Nikki fick sig en helkroppsmassage av  mig en en tjej vid namn Jenny. Hon skötte sig strålande och fann sig riktigt bra i att någon annan kladdade på henne. Unden andra praktikomgången fick jag och Jessica dela på en 7 år gammal bordercollieliknande vovva vid namn Alina. Alina hade spenderat sin första del av livet i ett rumänskt dödshägn men haft den oändliga turen att bli räddad och att vid ett års ålder hamna i Sverige hos en matte som skulle komma att älska henne. Det gick inte att inte älska den hunden, hon hade så pigga men vakande ögon och reagerade väldigt positivt på massagen hon fick. Det var riktigt kul 🙂

Copy of DSC_0014Nikki får massage. Det är ju så skönt att man måste gäspa lite, men man vet inte riktigt hur man ska hantera detta nya underliga.

Copy of DSC_0011Så här trött blir man efter en dag på hundfysioterapeututbildningen 🙂

När kursdagen var slut så åkte jag, Johan och Nikki till stallet och tänkte ta en gemensam promenad tillsammans med Milton. Här började dagens lattjolajban. Väl i hagen så stod Milton fint vid öppningen och väntade… utan grimma! Min första tanke var att jag rent reflexmässigt kanske råkade ta av honom den vid utsläppet i morse, men efter lite tankegångar uteslöt jag det. Grimman låg ungefär mitt i hagen, helt intakt. Jag vänder mig om mot Milton och jag ser att det går liksom en stöt genom kroppen på han. Tjong! Så är han på andra sidan hagen. Jaha… då var det den här leken igen. Fram med äpplet, hjälpte inte ett dugg. Han sprang i en perfekt 10 meters volt runt mig. Så himla fin var den! Till slut gav han upp i alla fall och vi kunde börja vår lilla uteritt.

DSC_0073Husse och Nikki började promenaden lite innan och väntade på matte och Milton en bit på vägen. Här har de hittat en väldigt god pinne 🙂

Till att börja med så spände han sig onormalt mycket varje gång det körde förbi en bil. Milton är trafiksäker och brukar inte bry sig nämnvärt om vare sig bilar eller bussar. När vi kom upp på grusvägen så fick han totalflippen. Han skulle inte gå upp på vägen igen när vi gått ner en sväng på åkern. Han backade och studsade runt som om han totalt glömt bort framåtväxeln. Jävla häst. Jag tänkte gå upp i skogen och för att komma dit så måste vi över den där minimala lilla bäcken som vi krånglade oss över den dagen vi gick omkull. Vilken fajt det blev, men jag gav mig inte så det slutade med att jag fick hoppa av och gå med honom ett par gånger över den. Väl uppe i skogen så var det för mycket is så vi fick ändå vända tillbaks och gå grusvägen runt. Så här höll det på i princip hela uteritten, så tycker ni han ser svettig ut på bilderna så är det inte för att matte kört slut på honom, nejdå det har han klarat så väldans bra själv!

DSC_0107Nikki hälsar glatt matte välkommen!

DSC_0133Månen har gått upp!

  DSC_0170
Har man en enveten häst så måste man vara ändock mer enveten själv…

DSC_0184
Genomsvett redan här… hur tusan lyckas han?

DSC_0210
Sedan skulle vi vända och trava lite åt andra hållet… ja det var ju ett företag bara det. Efter en ofrivillig vända in i skogen lyckades jag få honom på rätt spår igen.

DSC_0220
Fint i motljuset 🙂

DSC_0226
Även här blev det en vända in i skogen… icke på mattes beordran!

DSC_0237Till slut fick vi bilden jag ville ha 🙂

Väl tillbaks så tänkte jag ta några varv i paddocken som blivit jättemjuk och fin. Tänkte attt han kunde väl få ta ett par galoppfattningar i alla fall när han verkar ha så fruktansvärt mycket energi. Supersnälla My fotade ett par galoppfattningar och tog även en liten film på oss. Nu har jag lovat att jag ska fota henne och Lotus någon dag framöver också! Det är alltid kul att se bilder och filmer på sig själv, framför allt ser man ju vad som ser konstigt och vad som ser bra ut!

DSC_0255Fullblodar sig allt vad han orkar…

DSC_0263Se, han KAN skritta!

DSC_0285Ibland skulle man fasen behöva klister i röva.. även på en vanligtvis filbunke till travare 😛

DSC_0286Jädra häst….

DSC_0295Nu börjar det likna något…

DSC_0319Så där ska det se ut! 🙂

DSC_0371Höger varv!

DSC_0372Lite mer höger varv..

DSC_0404 Plaskeblöt häst hälsar på My

Det blir spännande att se om han hispat av sig nu eller om det kommer bli likadant imorgon igen. Jag gav honom ingen betfor i kraftfodret till imorgon bitti nu, så vi får väl se om det ger någon effekt 😉

Kursträff dag 2

Idag på morgonen åkte Nikki med mig till kursträffens andra dag. Hon var på strålande humör och tog alla med storm på mindre än fem sekunder. Hon har ju alltid varit lite reserverad för beröring, men det var som bortblåst idag. En halvdag så här i början var helt lagom så vid lunch kom mamma och pappa och hämtade henne. Hela eftermiddagen hade vi massagepraktik där vi fick öva på olika grepp samt att få hunden i ro. Min vovve var en ganska ung, lite övertrött och stressad vars bästa kompis låg på golvet bredvid så någon avslappning blev det inte direkt där. Dock fick jag ju tränat på greppen ändå. I morgon ska Nikki vara med hela dagen och även hon få helkroppsmassage, det blir kul 🙂

Copy of DSC_0006Fröken visar på Nikki

Copy of DSC_0007
Åter i fokus, den här gången utförs en helkroppsvisitation!

😀

Honeybrain, möshjärna, gegghuvud…

…som ett resultat av en högst ansenlig korvstoppning. Kl 12 i förmiddags började första kursträffen på hundfysioterapiutbildningen. Vi har fått klämma på hund- och kattben, ryggkotor, riktiga hundar samt börjat gå igenom de mest ytliga musklerna på hundens kropp. Största delen av dagen tyckte jag att jag hade bra koll på saker och ting och klarade av att hålla isär begrepp, förstå och plocka ner problemen i mindre beståndsdelar. När dagen började närma sig sitt slut och vi gick igenom de 5-10 sista musklerna för dagen så slutade plötsligt min hjärna fungera, bara sådär, poff! Plötsligt klarade jag inte av att se samband på samma vis som innan och klarade inte heller av att hålla isär begreppen. Allt blev mer eller mindre en soppa…  Inte ens när vi läste flervariabelanalys på Chalmers var jag någonsin med om detta, någon gång ska väl vara den första 😛

Copy of DSC_0003

Imorgon ska Nikki få följa med och agera lite försöksdjur på förmiddagen. Det kommer bli så himla bra träning för henne att få bli lite petad på av andra människor samt en välbehövlig passivitetsträning i offentliga sammanhang när fokus inte ska vara på henne. Jag tar med hennes älskade bädd som hon får ligga i vid min bänk, så det ska nog gå bra. Vid lunch kommer min snälla mamma och hämtar henne så hon slipper vara med hela dagen. Efter en hel dag på dagis idag så är hon redan ganska trött så en halvdag får räcka för henne imorgon!

Det är nog tur att jag är ledig på måndag också så min hjärna kan få en riktig slappardag efter denna helg. Jag ska bannemig inte tänka på någonting på måndag utan bara njuta kravlöst av vädret (SMHI spår sol och plusgrader!) och mina djur 🙂

Nu ska jag sätta mig och läsa igenom alla anteckningar från dagen samt lite annan läxa vi fick tills imorgon kl 9. Trevligt vore det om grannen nedan kunde ge fan i att ha party så man kan höra sig själv tänka vid läxläsningen… Det finns en anledning till varför jag väljer att jobba med djur och inte människor… 😉

Morgonsmoothieoskulden väck!

Jag erkänner, idag har jag gjort min första så kallade smoothie någonsin. Funderar på om det finns något svenskt namn på detta fenomen och vad det i så fall är? Nåväl, nu får vi se hur bra man håller sig på ett stort glas smoothie gjort på fil, ½ banan, frysta blåbär, hallon och en liten ensam jordgubbe. Min stavmixer fick jobba ordentligt med den där jordgubben så det blir väl till att införskaffa en riktig mixer om nu detta skulle slå igenom i hushållet.

Nu ska Nikki lämnas på dagis och jag åka till stallet för att sedan dra iväg på min första kursträff på hundfysioterapin! Spännande 😀

Copy of DSC_0032

Nu ryker snart vinterpälsen!

Idag tog jag en riktig genomkörare med ryktstenen över Milton. Vinterpälsen är sannerligen på väg av, trots att vädret inte är det minsta vårigt längre. Det är ju tydligen exponeringen för ljus som styr sättning och fällning av pälsen så det är väl bara att lägga på ett litet extra täcke nu medan kylan så illa tvunget måste hålla i sig. Jag var på Biltema igår och köpte ett brunt fleecetäcke till Milton, han blev skitsnygg i det och får ha på sig det i boxen nu under nätterna. Jag hade också med mig en sax till stallet idag och ansade manen ordentligt och gjorde den vårfin 🙂

Foto1577
Jorå, nu åker den av minsann!

Foto1580Till och med svansen börjar växa ut och bli fin nu! I alla fall högst upp ser den ut som en riktig svans 🙂

Foto1582Nu ser han inte ut som en mammut längre!

Foto1585Bytte schabrak dagen till ära. Ett fint från ridtravarföreningen fick idag pryda hans rygg 🙂

Foto1586Lotus får också lite våransning. Skägget ska väck!

Foto1587 Milton fick också skägget ansat. Nu ser han ju ut som en häst igen 😀

Sedan drog jag och Helén ut i skogen och red runt i terrängen runt träd, sly, stockar och stenar. Lite backträning fick vi till också. Men nu vill vi ha vår på riktigt med lite plusgrader så den sista isen i skogsbackarna försvinner så man kan börja rida där på riktigt 🙂