Mys på Amundön

Igår vaknade vi till ett helt otroligt vackert vinterväder, frånvaron av snö till trots. Solen sken och himlen lyste ljusblå. Prefekt dag för en mysig tur vid kusten med varm choklad och mackor tänkte jag! Dock mulnade det på snabbt framåt eftermiddagen när vi var på väg att åka, men vi stack allt iväg ändå. Det blev rätt mysigt ändå och chokladen kunde inte blivit godare!

DSC_0340Det riktigt krasar om den här bilden 🙂

DSC_0361Bambi på hal is!

DSC_0368Mina fina!

DSC_0384Ligg!

DSC_0399 Drakpinscher deluxe 😛

DSC_0406Är det en säl eller en vinthund?

DSC_0414Vi glider!

DSC_0429Det är bra halt på klipporna. Ingen picknick att promenera där direkt 😛

DSC_0449Pinschernäsan!

DSC_0451Nikki är duktig och posar fint med en frolic bakom kameran.

DSC_0465På spaning.

DSC_0466Känner efter i vattnet.

DSC_0500 Ute på promenix

DSC_0551Söta lilla Nikki!

🙂

Juldagspromenad

På juldagen samlar vi alltid ihop släkten för lite friluftsliv efter all tung mat på julafton. Vi promenerar i Delsjöområdet med både farmor, farbröder, kusiner och syskon och idag var min Johan också med. Vanligtvis åker vi upp till Kallebäck och promenerar till Bertilssons stuga där vi tillsammans med alla andra människor som tänkt samma tanke fikar en liten stund. Idag gick vi en lite kortare runda dock och efter att vi alla känner oss ovanligt dästa efter gårdagen så fick Bertilssons klara sig helt utan Hellekantarna detta år. Efter promenaden åkte vi alla hem till mamma och pappa för att dricka te och äta upp vad som återstod av mitt goda julbröd. Gottigt!

Här kommer lite bilder från detta årets juldagspromenad!

DSC_0193Farbror Johan!

DSC_0211Nikki har hittat en god pinne!

DSC_0213Nom nom nom!

DSC_0216Min Johan!

DSC_0219En väldigt god pinne 🙂

DSC_0225

DSC_0231Mina två!

DSC_0234Ståtliga Nikki

DSC_0242Hoppat över bäcken

DSC_0248Fast det går precis lika bra att vada 🙂

DSC_0259Vackraste!

DSC_0264Christoffer, mamma, pappa och farbror Johan i bakgrunden

DSC_0273Här är vi inte rädda för vatten!

DSC_0275Kallt och friskt!

DSC_0280Med en vattendroppe i mungipan.

DSC_0286Nikki på promenad!

DSC_0304Vrålåket på ge hemåt!

Nikkis julafton!

I småkusinernas frånvaro denna julafton så hamnade lilla Nikki i presentgivarnas fokus. Julklapp på julklapp var adresserad till henne och hon tog med stor entusiasm emot dem för demolering. Hon fick högar med ben, oxstrupar, godisbollar, kamptrossar, aktiveringsspel mm. Tomten blev en favorit redan innan presenterna började regna och Nikki var först framme för att glatt hälsa honom välkommen.

DSC_0087Så klart Nikki ska vara med vid julbordet!

DSC_0099Trött vovva använder julbordet som huvudkudde en liten stund.

DSC_0114Vår jultomte som vanligt på villovägar!

DSC_0129Nu kommer han!

DSC_0165
Paket till Nikki från tomten 🙂

DSC_0153Vad kan detta vara?

DSC_0169Ännu mer Nikkipaket!

DSC_0184Trött vovva bäddade ner sig och somnade i en gosig filt mitt på golvet.

DSC_0186Väl hemma i Mölndal så blev det ytterligare ett par julklappar från husses släkt. Ja, bortglömd är hon då minsann inte 🙂

Lunchtur i Mölndals obebodda berg

När jag vid 12-snåret vaknade efter nattens jobbpass så satte vi igång att smöra mackor. På med varma kläder och så åkte vi iväg mot bergen i öster. Där tog vi oss en liten tur och klättrade upp längst ut på ett snårigt berg och åt våra medhavda mackor och lussebullar med utsikt över stan. Mysigt och mycket bättre än att sitta i soffan hemma 🙂

Copy of IMG_2434Husse försvinner bort!Copy of IMG_2467Puss!IMG_2414Nikki spanar
IMG_2416Min sötvovvaIMG_2424Fina små kottar som jag hittade!
IMG_2444BusanIMG_2451Utsikten från vårt lunchställeIMG_2462Mina två 🙂

Man måste rädda sig själv

Ibland kommer jag in i perioder där mitt försvar mot yttre oroligheter, ambivalens och samvete helt och hållet sätts ur spel. Inför allt som händer i livet och påverkar mitt känsloliv så måste jag uppehålla ett starkt försvar för att inte fastna i en evig karusell av tankar, antitankar, skuldkänslor och motstridiga känslor. Jag är mycket medveten över hur dåligt detta får mig att må och försöker med alla krafter intala mig själv att allt är bra och att det inte finns något jag behöver oroa mig för. Dock är det ganska energikrävande att hela tiden behöva värja sig mot sina egna tankar och jag orkar inte alltid hålla uppe detta försvar. Det kan handla om en liten till synes obetydlig händelse som får mig att känna orimligt mycket skuld och så sätter hela karusellen igång.

Jag är otroligt mån om att folk inte ska tycka illa om mig, att jag inte ska såra någon eller göra något mot någon som folk kan tycka vara fel. Inte för att jag inte tror på mig själv, men för att mitt behov av acceptans är så otroligt stort. Jag behöver inte nödvändigtvis tillhöra någon djupt sammansvetsad grupp (med undantag från min familj), men jag vill inte vara den som folk har ofördelaktiga tankar om. Minsta lilla snedtramp tar en enorm skruv i mitt huvud och får motstridiga känslor att utföra en kaosartad strid inom mig.

Jag är en grubblare. Jag analyserar allt in i minsta detalj och angriper allt från så många vinklar jag kan. ”Å andra sidan…” är en vanlig tanke och jag kommer sällan fram till något svar. När alla tankar och antitankar väsnas i mitt huvud som två vilt bråkande ungar i baksätet så vill jag bara slå mig själv i huvudet för att få bort dem. Oftast är detta fruktlöst och jag får gå runt med stormen tills något annat tar över. Ofta finns det inte så mycket som kan överrösta tankarna och då är det bara att vänta tills det blir en ny dag.

Jag måste få respons på det jag gör och delar med mig av, för det är ett stort behov jag har. Jag ser så mycket vackert i världen och vill dela med mig av den till andra. Responsen är då jätteviktig för att jag inte ska känna mig överflödig och påträngande. Delar jag med mig av något så är det för att jag själv känner så innerligt för det. Utebliven respons mynnar ofta i känslor av överflödighet och så sätter skuldkänslorna igång igen. Oftast kan jag aktivt navigera mig bort från känslostormen, men det finns där alltid som ett litet störande moment.

Dessa egenskaper gör att jag helst inte medverkar i debatter. Jag tänker klart och har en väl utarbetad åsikt men det låser sig när det ska ut. Jag skriver bättre än jag pratar. I en debatt skulle jag bara göra bort mig och det fatalt. Om någon blir arg på mig för min åsikt i ett känsligt ämne så vill jag bara sjunka in i mig själv som en sköldpadda och inte visa mig förrän saker och ting är glömt. Inte för att jag inte tror på min åsikt, men för att en annan människa blir arg på mig och tycker jag är dum. Därför undviker jag helst att diskutera politik och åsikter med oliktänkande.

Jag tror det är mycket på grund av detta som gör att jag gärna drar mig undan och håller mig för mig själv. Då slipper man söka efter den där bekräftelsen som man ändå sällan får och slipper känna sig överflödig och påträngande. Man slipper också känna agg från folk som tycker ens åsikter är dumma. Jag behöver rutin i mitt liv, lugn och ro samt vara omgiven folk jag tycker om och som tycker om mig. De behöver inte nödvändigtvis alltid finnas i den fysiska närheten, men jag måste veta att de finns och kan ge mig bekräftelse när jag behöver den.

Tänk om allt hade varit enkelt. Tänk om man bara kunde gå runt och vara nöjd med livet. Tänk om man slapp den där oron som hela tiden hägrade. Tänk om min själ varit lika rofylld och underbar som en gnistrande kall vinternatt med det blåa månljuset flödande över en tyst snötäckt by. Jag kan sanningsenligt säga att det är allt det vackra i världen som räddar mig. Jag försöker sortera ut det fina och låta det överrösta det dåliga. Det är vad som får mig att fortsätta gå.

Nu vet jag inte hur rörigt detta inlägg blev, tankarna åker som sagt hit och dit utan styrning och har jag råkat upprepa mig eller satt saker utan sammanhang så får ni förlåta mig för det. Jag hinner inte läsa igenom och redigera den röda tråden och mina grammatiska snedsteg innan jag måste åka till jobbet 🙂

DSC_0255Vad som räddar mig.

Året som gått

Snart är det 2012:e året sedan Kristi födelse till sin ända. Det har varit ett år kantat av stora händelser, ansvar och rejäla tag till att börja styra mitt eget liv. Jag har gått mot strömmen, gått min egen väg och har trots snårig skog och gropig väg hittat fram till den där mjuka stigen där solstrålarna, spelande genom lövverken, fläckvis lyser upp marken med sitt gula sken. Det finns fortfarande stora visioner kvar och kommande händelser som jag väntar på men ännu inte klivit in på stigen till och så finns det stora kommande saker vars stigar jag ännu inte funnit.

Hela livet är ett sökande efter svar på drömmar och nya visioner. Utan resan som sökandet är så tappar livet sin mening. Man måste ha en strävan framåt för att kunna leva. Kanske är visionen att uppehålla det man redan har, eller att uppfylla nya drömmar? Kanske man behöver lämna det som finns för att börja på något nytt?

Mitt 2012

Foto1139Bilen fick sig en ny ruta

DSC_0416Med andan i halsen ringde jag det där samtalet där jag klämde ur mig ”Jag tar honom”. Den 13 januari åkte Milton med oss hem.

DSC_0173En och en halv månad senare välsignades jag med en liten svart pälsbeklädd ängel. Nikki kom äntligen hem till oss!

DSC_0211Första mötet med hästarna

DSC_0235Första mötet med Bruce

Nikki riderFörsta ridturen med matte

459592_10150788748966642_598886641_9511955_1505998218_oNikkis första råtta

DSC_0178Nikkis första räserrunda på landet

DSC_0355Här kan man leka jätteroliga lekar med husse

DSC_0701Man kan jaga åkersorkar

DSC_0703Eller bara studsa runt som en riktig pinscher

DSC_0560Sen vårkväll

DSC_0013Nikki och Milton känner av varandra

Copy of IMG_3497Galoppen börjar bli fin!

DSC_0513Börjar kunna trava barbacka utan att studsa av.

DSC_0284Vi tog fina porträttbilder.

DSC_0301Framåt sommaren blev Nikki en riktig havshund

DSC_0366Hon badade och hämtade pinnar så det skvätte

DSC_0491
Vi har varit ute på berget i skymningen.

IMG_2937Vi har firat midsommar

Copy of IMG_4939Jag köpte mig en hästtransport

Copy of IMG_64482CV:n fick ny fin lack!

DSC_0126
Milton har gått på grönbete

DSC_0150Milton och Urbanus blev bästa vänner

DSC_0649
Vi har gottat oss i geggan

IMG_5061Milton åkte på äventyr till Orust och fick en till kompis som hette Wille.

IMG_5083Vacker Orustsol

IMG_5246Pappa har ridit på Milton.

Copy of IMG_7457_Vi har galopperat på åkrar

IMG_7411Vi har klättrat branta backar

DSC_7264Vi har hoppat över höga hinder

IMG_9949Vi har hoppat över konstiga hinder

vlcsnap-66211Vi har hoppat utan sadel och träns

vlcsnap-65716Vi har galopperat likaså

IMG_6121Nikki har varit på utställning

IMG_4364Och på kvällsmys med husse vid en sjö

Copy of Foto1463
Nikki har slått sig på tassen och varit hos veterinären

IMG_4349Jag har gottat ner fötterna i gyttja

IMG_5675Milton har varit på ridtravarläger

IMG_9772Vi har börjat få ordning på steget.

IMG_6848Vi har varit på träningar för Helen

IMG_9647Vi har kommit 3:a på DM för ridtravare.

IMG_9108Jag har sprungit i grönkläder

vlcsnap-1887385Vi har pussats på hästryggen

Copy of IMG_9896Vi har flyttat till nytt stall.

Vi har även hittat på massor och massor av mer saker, men la jag in det här så skulle detta inlägg bli alldeles för långt. 44 bilder räcker gott och väl 🙂

Nu ser jag fram emot 2013 med stor förväntan och bultande hjärta tillsammans med mina älskade, Johan, Nikki och Milton!

En marsdag i valpens liv

Det är otroligt hur söt man en gång var!

DSC_0098Räservalpen!

DSC_0118Pinnprovning

DSC_0128Lilla valptungan!

DSC_0147Sneöra redan här 🙂

DSC_0176En perfekt träbit att kasta runt och jaga 🙂

DSC_0226Full kareta på stallbacken!

Ett riktigt ridpass!

Sedan jag flyttade Milton så har det inte blivit mer än ett ordentligt pass i paddocken. Det har varit hårt i marken, Milton har haft lite ömma fötter och saker och ting har liksom inte riktigt passat. Idag tänkte jag i alla fall ta ett ordentligt skrittpass i paddocken med allt det där vi brukar träna på. Bakdelsvändningar, öppnor, bakdelsförflyttningar och lite bommar.  Det gick så himla bra och jag är supernöjd över min duktiga häst. Milton verkar också ha saknat arbetet på ridbanan en hel del för han gjorde verkligen sitt allra bästa hela tiden. Trots 2 dryga veckors ”vila” så satt allt minst lika bra som innan 🙂 Det var så pass bra underlag att jag avslutade med ett par varv och några voltombyten i trav. Det var den bästa traven han haft hittills på den ridbanan, avslappnat, fin form och god balans. Nu får vi bara hålla tummarna och be till alla vädergudar att det inte kommer något regn imorgon som de hotat med. Då förstörs alla möjligheter att rida igen när det åter fryser på. Nej, snö vill vi ha!

IMG_2332Mule i hagen!

IMG_2336Lite nyfiken tro?

IMG_2347Gottigt med hö i snön 🙂

IMG_2359Spanar ut över nya horisonter

IMG_2375Mitt stora pälsdjur 🙂

IMG_2377De här får han ha på sig i hagen och det verkar han trivas finfint med 🙂

IMG_2379Redigt trött vovva efter 3 timmar i stallet. Dessutom har hon fortfarande sovbehov efter dagarna på dagis i veckan 🙂

Revanch!

Ut i skogen bar det efter maten. Iskallt, kolsvart och stjärnklart. Snön knarrar dovt under skorna. Ett par rejäla stjärnfall från nordost avslöjade att jorden nu gått in i ett meteorregn. Ficklampornas ljuskäglor svepte över marken där jag tidigare ridit. Var femtionde meter stannar vi och lyssnar på den oändliga tystnaden medan Johan ringer min mobil. Inte ett ljud. Strax innan vi kom fram till stället där jag vänt på ridturen så går vägen i en kurva. Vi stannade och ringde igen. Inte ett ljud. Men lyste det inte där borta långt bakom träden efter kurvan? Vi traskar vidare mot det lilla ljuset vi knappt trodde vi sett. Väl framme vid kurvan så ringer vi igen. Jorå. Där långt nere under snön i vägkanten lyste det något svagt. Efter lite grävande så var det bara att plocka upp min fullt fungerande mobil.

Vi gick ut på ett närliggande fält och tittade upp mot de gnistrande stjärnorna och såg ytterligare ett par ordentliga stjärnfall. Otroligt vackert. Hela världen gnistrade som diamanter, från snön på marken, över de sista kraftigaste grässtråna som fortfarande står och upp längs trädens stammar och trädkronor. Varenda kvadratcentimeter av skogen är täckt av ett tunt gnistrande kristallager.

När vi på väg tillbaks åter stod mitt i kurvan så frågar Johan om jag vet vart jag tappade Nikkis korvpåse. Jag har inte den blekaste aning och lyser ner på Nikki som håller på med något på marken framför fötterna på mig. Vad ligger där mitt i ljuskäglan om inte en påse full av små genomfrusna korvbitar! Mission completed, allt funnet och Nikki glad efter att ha fått stoppa näsan i korvpåsen 🙂

Innan vi åkte hem helt och hållet så tog vi så klart en snabb sväng och klappade Milton god natt. Ett par morötter fick han så klart också och Johan var mäkta förtjust över att Milton efteråt verkade stå och suga på hans pekfinger. Leendet försvann dock då Milton misstog Johans finger för en av de utomordentligt goda morötterna han sekunderna innan blivit serverad.

🙂

Lärdomar!

Jag är idag hemkommen efter två nätter med jobbet långt ute i Göteborgs skärgård. Jag trivs verkligen i den Bohuslänska kustmiljön och det är alldeles hjärtskärande vackert nu när det är så öde och täckt av snö och is. Vi fick också en morgon och kväll som var så där alldeles underbart stilla och klar och det blekt rosa-lila-röda ljuset som lägger sig över de karga, bleka klipporna och spegelblanka havet är helt sagolikt.

Nu är jag i alla fall hemma igen och hämtade vid lunchtid upp en väldigt glad vovva på nya dagiset. Hon var på inskolning halvdag i måndags och har nu gått två heldagar och halvdag idag. Dagsifröken säger att hon är en helt underbar vovva som är väldigt snäll och go. Hon börjar komma in i rutinerna också och vänjer sig mer och mer vid de andra vovvarna och springer runt med dem och leker glatt i rastgården. Inne går hon och lägger sig utan ett ljud. Duktig vovva 🙂

Nu på eftermiddagen åkte jag till Milton för att mysa lite med honom. Vi tog en tur upp i skogen och jag tänkte vi skulle hinna med det precis innan det skymde. Det finns en jättefin bred och hyfsat lång grusväg som är jättebra att trava/galoppera på så jag tänkte se om jag kunde få en galoppfattning på den gamle travaren. Uppenbarligen hade han för tillfället helt glömt bort hur man galopperade så det slutade i en rad vansinnesfärder i riktig löpartrav. Milton jätteglad, studsig och med ångan stigandes från hans blöta bogar. Efter sista tappra försöket att få ett par galoppsprång så hörde jag genom fartvind och sprutande snö hur något prasslade till vid min högra ficka på jackan. HELVETE tänkte jag högt. Flera gånger om. Fickjäveln var tom. Däri låg både plånbok, mobil och korvpåse nyss. Hur i helvete kan jag vara så dum att jag inte stänger den innan jag sätter av i hastighet? Nåja, det enda man kunde göra nu var att lösa problemet. Efter ett par vändor fram och tillbaks på vägen så hittade jag i alla fall min plånbok.  *Puh* det var i varje fall det viktigaste. Mobilen i all ära, men plånboken hade varit väldigt jobbig att förlora med allt däri. Någon mobil hittade jag inte och inte heller Nikkis goda korvar. Det började dessutom bli mörkt så att stanna kvar längre och leta skulle knappast ge något. Dessutom hade jag inte särskilt mycket reflexer på oss så det var nog bra att ge sig hem innan det blev kolmörkt. Fortfarande stissig och springvillig häst. När vi kom ner till vägen som man måste gå en bit på så satt jag av och ledde häst och hund i var sin hand på trottoaren sista biten. Satan vad halt det var och det var inte utan att jag halkade med het häst som trodde han var ett fullblod i ena handen och med massa bilar i full fart ett par meter från oss. Där tappade jag humöret lite och saken blev inte bättre av att Nikki var en apatisk kloss i kopplet som vägrade gå närmre än 5 meter.

Nytt SIM-kort är nu beställt. Min första medlemstidning från Svenska Hästars Värn har idag trillat in i brevlådan. Mysigt 🙂

Lärdom från dagen: Stäng alltid alla fickor INNAN du sitter upp och rider iväg.