Grön vecka och första ridpasset på 7 dagar

I en vecka har jag nu sprungit runt i grönkläder, repeterat sjukvård, skjutit AK5 och provat skyddsmask i tårgaskammare. Därav har bloggen fått ligga lite efter under tiden, men nu är jag tillbaks igen 🙂

Bara för att det spöregnar så behöver man ju inte stå och grina 😛
Jag har sagt det innan och jag säger det igen: Det blir inte roligare än man gör det 🙂

Pang-pang, roliga grejor 😀

Nu är jag i alla fall tillbaks på hemtam jord och rutinerna börjar rulla på som vanligt. Under veckan som gått så har Milton fått gå i hagen och vila upp sina muskler. Viktoria longerade honom en dag så han inte skulle mösa till sig helt och hållet. Småvilor som den här är verkligen underskattade, han har byggt en hel del muskler under tiden och igår när jag för första gången red honom igen så upptäckte jag att det normala hålet för käkremmen gjorde den alldeles för kort. Han blir biffigare och biffigare 🙂

Smakprov från dagens träning

Det är ingen direkt picknick att sitta ner i traven på den här hästen. Han är studsig nog för två 😛

Men fint går han i sina nya långa steg! 🙂

Nikkibuuuuuuuuuuus! 🙂

På lördag ska vi rida vår första dressyrtävling, DM för ridtravare. Kruxet är att jag inte kommer kunna rida på tre dagar innan p.g.a. jobb. Viktoria ska longera honom med pessoasystemet onsdag och fredag så han i alla fall är mjuk och genomkörd tills på lördag. Jag har anmält oss till DM-start samt clear round och vi hade tänkt oss att gå igenom L:DO. Lite nervigt är det, men jag måste tänka på att vara nöjd med vad vi åstadkommer. Det är första gången för båda oss och Milton lär ju vara hyfsat tittig 😛

Nikki passade på att rida lite innan vi åkte hem 🙂

Mina finaste!

Annonser

Utställning i pinväder (motsatsen till pinscherväder)!

Idag var det dags för Nikkis tredje utställning och hennes första som junior! Nu skulle vi alltså upp och jämföras med alla vuxna hundar. Jag har varit lite orolig över huruvida vädret skulle hålla sig i schack då väderprognosen i några dagar lovat kallt regn. Idag hade den mildrat upp något och lovade endast kanske regn, och nog stämde det allt. Några små droppar befanns sig då och då i luften, men inget som störde särskilt mycket. Det som störde var en väldigt kylig vind som gick in genom ben och märg. Stackars Nikki hade inget täcke med sig så hon fick låna mattes jacka för att hålla värmen.

Jag tippar på att detta var höstens hittills kallaste dag, inte optimalt för en liten pinscher som levt sista halvan av sitt liv i sommarvärme.

I mattes famn är det varmt och mysigt 🙂

Domare för dagen var en domare som jag anser väldigt sympatisk, nämligen Lisa Molin. Ett minne jag har från henne är när jag och Chiara var på utställning på Åby och Lisa satte sig ner och helt andlöst klappade och berömde Chiaras underbart vackra päls. Hon smekte och klappade en lång stund innan hon hade samlat sig och kunde bedöma oss.
Det gick minsann inte så dåligt idag heller. Nikki var lite introvert både p.g.a. ovana, brist på träning samt det isiga vädret. Efter lite hopp och studs så travade hon dock på fint och energiskt runt ringen och detta påpekade Lisa. Jag fick också Nikki att överge whippetfasonerna i alla fall ett par sekunder så domaren i alla fall snabbt kunde se hur fin hon är när hon sträcker ut sig som en stolt pinscher. Bra med skarpsynta och ödmjuka domare 🙂

Kallt kallt och lite spänt 😛

Min lilla biff till valp 🙂

Kritiken vi fick löd såhär:

”Utm typ o helhet, feminin tik, finskuret huvud, bra bett o pigment, milda ögon, utm topline, bra front o bröstkorg, goda vinklar. Stilig päls, utm rörelser. Fint temperament”

Resultat: BIR, HP

En jättefin kritik tycker jag och jag är av någon anledning särskilt nöjd med ”milda ögon”. Det är min lilla tossevovva det!

I väntan på BIG-finalen så tog vi oss en liten tur ut i Partilles skogar för att få upp värmen lite. Det fanns mycket spännande att titta och sniffa på, här följer lite bilder på allt vi fann:

Små små mushimushis

Ännu fler på andra sidan stubben

En liten Nikki som spanar på något osynligt

..ett skogsrå kanske?

Elaka svampar

Nikki lurar i blåbärssnåren

Nikki tränar terrängtekniker

Stooora svampar

Nikki tar för sig av skogens förföriska blåbärsbar

Blåbärsvovvan

En liiiiten liten kantarell fann vi!

Två till stora svampar

Min fina lilla junior 🙂

Vattenpuss!

Vem har sagt att vingmutteröron inte är det sötaste? 🙂

Herre på täppan!

Ytterliggare en elak svamp… men ack så vacker!

Nikki hittade en båt som hon tyckte skulle provåkas!

Hösten ger oss så mycket vackert!

”Jag vet att du har en massa korv där någonstans, fram me’et bara!”

BIG-finalen gick inte bra alls idag. Nikki (säkert också yngst) frös och var trött och ingenting var längre roligt.

Nej nu är vi bra trötta, nu åker vi hem!

Hmmm, när tror vi matte har funderat klart på att köpa en bättre ”häst-och-hund-bil”? Jag städade den ju förra veckan 😦

24 mm regn = hästarna får sova inne

Enligt YR.no så ska det från och med nu nu fram till midnatt komma 9-24 mm regn över Fjärås (inte helt klokt!). Det var ju egentligen mening att Urban bara skulle gå på sommarbete med våra hästar, men han har blivit kvar så han och Milton går fortfarande ute i sin skjulhage dygnet runt. Nu börjar det dock bli bra kallt och blött för dem. Kylan kan man skydda sig mot, men vätan kommer förr eller senare smyga sig på hur mycket man än försöker skydda med skjul och regntäcken.
Snälla Mummi ringde nyss och tyckte så synd om dem att hon erbjöd sig ströa upp en box till Urban och låta dem stå inne över natten tillsammans med de andra hästarna. Det blir nog väldigt gott för dem att få sova inne en natt och vila ut ordentligt i sina egna boxar. Speciellt om nu norrmännen kommer med en så djävulusisk regnprognos för natten 😛

Torkar upp lite efter dagens hoppträning. Blött var det, men det hindrade inte Milton från att vara jätteduktig 🙂

I sitt nya fina ylletäcke!

Människan är ond, djuren är oskyldiga

Jag blir så ledsen varje gång jag ser ett påkört djur längs med motorvägen. Jag kan inte låta bli att känna mig medskyldig till ockupationen av deras land, framdragningen av illaluktande, öronbedövande vägsträckor som obönhörligen klipper reviren mitt i tu och skapar livsfarliga men nödvändiga passager när djuren måste ta sig från ena sidan till den andra. Det är en hjälplös känsla då jag knappast kan laga allt ont människan ställt till med själv. Jag är tyvärr en del av ett upprättat och väl inrotat samhälle.

Idag låg en liten svart kissekatt med vita tassar vid sidan av vägen vid Shell i Fjärås. Den var så nätt och pälsen blänkte fortfarande av svart sammet så den hade nog inte legat där länge. Först blev jag ledsen men sen blev jag arg på människan som tagit kattens liv men inte brytt sig tillräckligt för att ta ansvar för det. Jag fick en impuls att jag borde vända om och ta hand om saken själv, men bestämde mig för att istället ringa och rådfråga Djurambulansen. Tyvärr kör de inte i Halland, vilket jag naturligtvis inte alls tänkte på, så tjejen i luren sa att jag själv kunde ta katten till en närliggande veterinärstation där de kanske kunde identifiera den och hitta ägaren. Vid detta läget hade vägen redan lett upp mig på motorvägen mot Kungsbacka och all hjälp från min sida var för sen. Usch vad dum jag kände mig, jag funderade på att vända vid nästa avfart, men kunde inte komma på någon bra veterinärstation att lämna in den stackars kissen på. Så nu sitter jag här utan att ha gjort någonting, precis lika dum och ignorant som alla andra människor.

😦

En god gärning har jag i alla fall lyckats med under dagen. Någon har under förrgårdagen länsat hela Gunnebo Ryttarsällskaps sadelkammare på sadlar. Det handlar om 16 sadlar som används till klubbens  ridskoleverksamhet och nu sitter alltså någon och ruvar på 16 stulna sadlar. Sveriges ridskolor har som känt inte överdrivet mycket pengar att röra sig med och något större bidrag jämfört med övriga sporter får de inte heller. En sadel kostar mycket pengar och att som ridskola bli bestulen på hela sadelförrådet är ett hårt slag. De har nu gått ut med en vädjan om att få låna eller eventuellt köpa billigare sadlar snabbt så de kan fortsätta med verksamheten. Eleverna har hittills fått rida barbacka, vilket kanske fungerar en liten stund men blir efter ganska kort tid ohållbart. Så åter till min goda gärning! Miltons gamla Stübbensadel har legat här hemma till ingen nytta sedan jag köpte vår nya hoppsadel och det slog mig att de säkert kan ha bra nytta av den! Så idag åkte jag en sväng till Gunnebo, klev in på stallkontoret där två tjejer satt och frågade om min sadel kanske skulle kunna komma väl till låns i dessa svåra tider. De blev jätteglada och jag erbjöd dem ett senare eventuellt ägarbyte vilket de inte tackade nej till. Det skulle komma en sadelutprovare från Haglunds imorgon för att försöka passa in lite sadlar för att få verksamheten på fötter igen och hon skulle väl ta sig en titt på min sadel då också.

Men åter igen, människor är onda som stjäl och förstör så för andra endast för sin egen underhållnings och girighets skull.

Störtregn och solsken

I morse vaknade jag tvärt av två enorma åskknallar som lät som om de inte kom allt för långt bortifrån. Regnet stod tidvis som en ridå utanför fönstret och himlen täcktes av ett mörkgråblått ulligt täcke. Framåt 9-tiden sprack det emellertid upp och jag chansade och tog Nikki med mig i bilen mot stallet. Solsken var, men vid Kungsbacka körde jag in under en molnfront igen. Dock sprack det upp finfint igen i Fjärås och solen lyste och värmde över hästarna i hagarna. Jag hämtade Milton, borstade och gjorde honom fin och tog på honom hans dressyrsadel och träns och mig hjälm och stövlar. Vid första steget mot stalldörren efter att vi var klara så insåg jag att en massiv mörkt blågrå front tagit över himlen från väster och höll med gott resultat på att välla över resterande himlavalvet. Jag tänkte bittert att ”nu hinner vi väl bara med max 5 minuter…”. Vi gick ut i den tryckande luften och jag hann inte mer än stretcha båda Miltons bakben innan de första dropparna träffade oss. Nä, det var ingen idé att ens försöka utmana dessa hotfulla moln, så vi tog ett par snabba steg in i stallet igen. Fem sekunder efter så fullkomligt vräkte regnet ner.
Vädret är minst sagt nyckfullt idag. Det tycker jag är en mycket god anledning till att inte ge upp än så jag passade på med lite Nikkibus medan vi väntade på ett eventuellt uppehåll.

Ösregn!

Bästa platsen när ruskväder råder är så klart i mattes knä 🙂

Gosmys!

I 20 minuter vräkte det ner, men så vips, så var himlen blå igen!

Uppsutten på min snygga muskelknutte till häst och första ridpasset med morsans gamla cavallostövlar! Det gick finfint trots att det var lite ovant i början 🙂

6 stycken i ena änden upphöjda cavalettis lade jag på rad och ställde vid sidan ut två konor med ca 10 meters mellanrum. Konorna använde jag som måttstock och mittpunkt vid voltombyten i små volter och då och då bröt vi ut och tog cavalettiserien. Jag är väldigt nöjd med Miltons prestation idag då han gick lugnt och avslappnat och travade efter ett par försök riktigt lugnt och sansat över cavalettisarna. Jag har också börjat exprementera och hittat nya sätt att få honom sänka huvudet och lösgöra nacken. Jag hoppas det håller i sig så det inte bara var en engångsföretéelse 🙂

Kontentan: Duktig häst idag och mycket nöjd matte! 😀

Häsmys!

Vi är på vääääääg!

Yej! Jag ser Urban i hagen!

Nomnomnom!

Filippa och Gillan!

Milton, pigg och glad idag 🙂

Två till som är pigga och glada, nämligen Gillan och Fröken Filling 🙂

Lite skogshoppning hann vi med också 🙂

Hej alla goa grodor 😛

Det blir inte roligare än man gör det, så det är lika bra att ha roligt så mycket man kan 😉

Ööööööööwlubbilubbi…

Blöööörp whazzaaaaayyii!

Ett besök i stallet är inte ett riktigt besök om det inte hinns med lite gos med Trolla!

Tre tjejer som är helt inne i ‘Bonder söker fru’

🙂

Tavelmakeri!

Väggen i hallen smyckas nu av dessa tre tavlor 🙂

Miltons tavla…

…och Nikkis 🙂

Sist men inte minst, min rödspetta och 2CV:n 🙂

Nikki är hjälpfull 🙂

Longering och Nikkibus

De senaste 2 veckorna har Milton dock varit spänd och tittig och dressyren är inte alls vad jag fått smaka på att kan kan! Han har dock bättratsitt steg massor och enligt Helen måste han få in motoriken och balansen i hans stora numera luftiga travsteg innan han kan börja slappna av och trivas ordentligt med det nya steget. För ett par dagar sedan totalvägrade han tex högeröppna (hans svåra sida) och var stel som en pinne åt det hållet. Andra hållet gick fint men åt höger var lögn! Mycket frustrerande. Igår gjorde jag det inte till någon grej utan i slutet när vi travat en stund i högervarv så trampade jag bara ner vänsterfoten och tryckte ut honom och nog tusan gjorde han en hyfsad öppna! Lite stelt, men ändå med rätt bra flow och hyfsad form så jag hoppas vi är på väg tillbaks snart 🙂

Sist jag longerade Milton med pessoainspänningen så gick han efter en dags vila vårt bästa dressyrpass hittills. Han var lösgjord i bakdel och nacke och riktigt avslappnad genom övergångar och omställningar i voltombyten, så jag tänkte nu testa om det är longeringen som gör honom så fin. Det blir spännande att se hur han går imorgon, även om han säkert är lite trött i ryggmusklerna efter idag.

Här följer lite bilder från longeringen samt lite busbilder på Nikki längre ner 🙂

Milton känner in sig med utrustningen

De nya långa kliven 🙂

Höger varv, inte alls lika avslappnat och taktfullt.

Nu är vi färdiga för idag!

Nöjd häst 🙂

Påklädd och färdigäten väntar på tillåtelse att gå ut i hagen 🙂

Ute i hagen fick vi en hel höbal att kalasa på. Kalasgott! 🙂

Nom nom nom nom!

En trött Nikki spenderade nästan hela dags stallvistelse här. Är mitt lilla yrväder trött tro? 🙂

Solskensvovven

Det är allt bra roligt att vara pinscher! 🙂

Det ser ut som om Nikki fick tag på den godaste pinnen i grannskapet 😛

Nikki sniffar in den nya doften av höst

Ett år efter sista travloppet

Om en knapp vecka var det exakt ett år sedan Milton på Jägersro sprang sitt allra sista travlopp.

Knappt fem månader senare stod han för första gången, med högt huvud och ångan utskjutandes från hans vibrerande näsborrar, på Kyllersgårdens gårdsplan.

Milton idag jämfört med hur han såg ut i december förra året, en månad innan vi hämtade honom.

Och så lite andra bilder på djuren


🙂

Nu har vi hoppat kombination med oxer!

Så mycket som det blåser idag så var det inte en tanke på att försöka få min redan lite prilliga häst att gå ett givande dressyrpass. Senaste veckan har han varit väldigt på tårna och dummat sig en del så jag valde att släppa konflikterna idag. Vad är då bättre än en liten hoppövning? Han har ju aldrig hoppat oxer innan, så jag tänket att det kanske kunde vara dags för det nu. Vi ställde upp en kombination med rättuppstående, två galoppsprång och sen oxer.

Boyen värmer upp

Miltons nya sadel. Ligger finfint med fårskinnspad, men mina ben får ge fan i att växa mer för då blir kåporna för små 😛

Bex och Gillan

Boing (Boyen) och syrran

Det blåser!

Nikki och Skrållan söker skydd mot blåsten hos varandra i hörnet på ridbanan

Ett av uppvärmningshoppen. Låg oxer och ett kryss av det rättuppståendet:

Hindren höjda och svårighetsgraden ökad. Milton hoppar först och sen Viktoria och Gillan:

Ett av de sista hoppen:

Jag är väldigt nöjd med Miltons insats idag. Jag måste hålla i honom lite mer mellan hindren men inte glömma släppa fram honom över hindren bara.


Färdighoppade!

Milton ser ut som en gammal stilig majorshäst i sin blåstfrisyr 🙂