Bagagehunden!

DSC_0836 (576x1024)

Igår hämtade jag Nikkis nya bilbur på posten! Kvällen ägnades åt att montera den på mattan i vardagsrummet och i förmiddags sydde jag ett litet skydd till insidan av buren så inga tassar ska fastna i gallret. Sedan applicerades buren i bilen och jag och Nikki åkte till Börjes för att köpa lämpligt mjukt sittunderlägg. Det blev så klart det mjukaste och luddigaste de hade 🙂 Jag köpte också ett tjockt stalltäcke till Sannehäst, men det visade sig ha en defekt hake så jag får åka tillbaks igen 😦 Från Kungsbacka hela vägen till stallet fick Nikki premiäråka nya buren! Sååå himla skönt att ha en riktig och fin åkplats till Nikki nu!

Eftersom det var ett ”uppåtpass” i paddocken igår så fick det idag bli ett ”framåtpass” i skogen. Vi hade en liten dispyt när vi skulle upp i backen från vägen, så där fick matte sitta av och leda Sannehästen upp en bit. Sedan gick det alldeles utmärkt och vi avverkade en underbar galopp innan vi kom in i skogen! När vi kom tillbaks till stallet var det mörkt, lite mysigt tycker jag allt 🙂 Efter arbetet i skogen blev Sannehäst ordentligt svettig som vanligt, men undantag från de klippta delarna på halsen. Det känns super att klippningen faktiskt gjorde så mycket nytta! Nu slipper hon bli kall och blöt på precis hela halsen 🙂

DSC_0841 (576x1024)

Skogstur i mörkret 🙂

DSC_0842 (576x1024)

Torrt och fint vid klippningen 🙂

 

 

Annonser

Dagens upptäckt

Jag fick en aha-upplevelse idag. Det var en sak som egentligen borde det vara en självklarhet, men som man liksom aldrig riktigt tagit på fullt allvar och framför allt inte fått någon vidare förklaring till varför och hur. Idag provade jag på riktigt och praktiserade enligt systemet ”trial and error”.  Med de verktyg jag erhållit på senare tid fick jag under ridpasset idag ett ordentligt kvitto på hur mycket jag egentligen utvecklats det här senaste året. Det handlade om den där utsidan. Att skapa en utsida och rida efter den hela passet. Att hålla hästen längs med denna utsida till alla pris. Passet bestod av ett tjugotal vändor längs med kvartslinjen, för att inte ha något staket att stödja sig emot, och gick i skritt hela tiden.

Aha-upplevelsen bestod av ett flertal delar:

1 – Vilken otroligt känslig häst jag har fått! Jag har lyckats koordinera mitt arsle på att jag endast med detta och överskänklarna nu kan styra min häst att gå dit jag vill!
2 – Wow, vilken sjukt grym utsida jag fick till med hjälp av de verktyg jag lärt mig för ändamålet! Det var liksom som vilket staket som helst!
3 – Vilken stabilitet det blev i gången när jag la till det lilla jag kan om underskänklarna!
4 – Vad mycket annat gratis man får när utsidan fungerar! 😀

Vi växte ett par centimeter under detta pass. Sannes hals blev mot slutet lång som en giraff och den välvde sig framåt som värsta triumfbågen. Och tänk, jag har inte tagit ett enda tygeltag annat än att hålla en stenhård men följsam yttertygel! Snacka om att jag känner mig som en vinnare idag!

Dessutom tänkte jag påbörja klippningen av Sannehäst innan ridpasset. Jag hade ju planerat för att klippningen skulle ta ett par dagar med tanke på krokodilpotentialen men tji fick jag! Sannehäst stod som ett ljus och matte fick klippa precis så mycket som hon ville! Superhästen!!! 😀

DSC_0846 (1024x576)

Bästa hästen 😀

DSC_0850 (576x1024)

Sannehäst ser också ganska nöjd ut med dagens pass 😀

DSC_0842 (576x1024)

Vi visar upp vår fina klippning för alla som vill se! 😀

DSC_0840 (576x1024)

Se så vackert! 😀

DSC_0837 (576x1024)

Nikki väntar på att grisfoten hon fick av matte ska marineras klart någonstans i gödselstaden. Den bli uppenbarligen mycket godare då 😉

Nikki äter viltkött

DSC_0016 (1024x680)

 

Klippdags!

Jag har bestämt mig för att klippa Sannehäst inför vintern. Jag har en känsla av att det kan komma ta ett par dagar att genomföra det 😛Sanne1

Knådning av Sannerumpa!

Så här kan det se ut när Sannehäst får massage av sin människa 🙂

En liten halsfilm på vägen hem från två galoppintervaller på ca 500 meter. Det är otroligt vad en liten galopp är lösgörande och kan få halsen att veckla ut sig. Det är häftigt att man kan se hur mycket halskotorna rätat ut sig efteråt!

I stallet fostras blivande amazoner

9457_10153269059471165_5681782596219591310_n

Dumma häst

Jag har skällt på Sannehäst. Hon har nämligen haft en egenhet att rycka till sig bakbenen på ett litet otrevligt vis när man lyft på dem.  Så får man ju inte göra och då måste man som ansvarsfull matte säga till på skarpen.

Efter att vi varit hos Stefan och fick behandling i Sannehästens rumpa så rycker hon inte längre undan sina bakben. Snacka om att matte skäms.

DSC_0564 (576x1024)

Framsteg

Äntligen har jag fått arslet ur vagn och köpt mig en bil! Och inte vilken bil som helst, utan en Saab 9-5 från 2006! Det första vi gjorde var att ta en ordentlig genomkörare för att se vad det egentligen är man köpt. Det resulterade i ett filter- och oljebyte, ett nytt stag i framvagnen och lite allmänt rostskydd på undersidan. Allt som allt verkar det vara en bil i ovanligt gott skick. Jag är så jäkla nöjd och vill egentligen bara ut och köra med den jämt nu för tiden 🙂

DSC_0640 (576x1024)

Nyförvärvet med blottad mage 🙂

DSC_0642 (576x1024)

Byte av stag!

DSC_0649 (1024x576)

Här har vi henne, dame Edna 😉

Under tiden så har vi fortsatt med massakerandet av Sannehästens rumpestump. Matte har lagt vantarna på en massageapparat som underlättar arbetet lite och den kör vi med nu lite till och från. I början var Sannehästen helt övertygad om att denna hidösa tingest var i full färd att sätta tänderna i henne och medförde att halva stallgången hamnade uppåner. Där lärde sig matte att det är vid sådana här tillfällen man ska plocka fram tålamodet och ta det lite pö om pö. Igår kväll var det tredje gången maskinen fick ta sig an en bit av Sannehästens rumpa och nu börjar hon acceptera behandlingen. Tålamod är en dygd! Tänk att man glömmer det så snabbt 😛

DSC_0667 (576x1024)

Sannehäst väntar på behandling!

DSC_0695 (576x1024)

Nu kan vi till och med stå och äta under tiden. Dock med ett öra som bevakar allt som pågår där bak.

Just nu har jag precis dragit på mig en hemsk förkylning där sandpappret gör sig väl till känna i halsen. Dagen har spenderats i soffan men nu börjar det bli dags att ta sig iväg till stallet där Sannehäst ska få på sig den avklädda framskon. Sedan kanske det blir en liten tur i skogen! 🙂

Skon åker på igen

När jag fick sms om att Sannehäst klivit av sig en framsko igen fick jag bara lust att gå ut i regnet, kasta mig på knäna, sträcka armarna desperat uppåt himlen och utbrista ett uppgivet och dramatiskt ”neeeeeeeeeeeeeeeeeeej”. Jag såg framför mig hur vänsterfoten var helt uppfläkt och hur det nu aldrig skulle gå att sätta fast en sko där igen. När jag kom till stallet och insåg att det i själva verket handlade om högerfoten blev jag så lättad! Jag som planerat att dra av den andra framskon och låta henne gå barfota fram tills det var dags för nästa skoning. Imorgon ska jag ringa hovis för återapplicering! Dessutom är Sannehästen härmed förpassad till tråkig rasthage, för så här kan det inte gå till. Visst är det lite deppigt men jag tror man får acceptera att sommaren är slut och att det i hagarna nu blir rena lervällingen. Så är det om man nu nödvändigtvis måste ha häst i Göteborg, the town of mud. Fast jag tror Sannehäst kommer tycka det är rätt lajbans att stå inklämd mellan två snygga pojkar och dessutom få hö både ute i hagen och i boxen när man kommer in. Tills nu har hon ju egentligen bara fått kvällsmat och frukost.

DSC_0003 (680x1024)

Heter man Sannehäst så är man hungrig jämt. Det visar man genom att claima alla höpåsar inom 2 meters radie 😛

DSC_0025 (850x1280)

Man passar även på att ta en tugga när det råkar åka förbi ett par höbalar 🙂

DSC_0008 (850x1280)

Sannehästens visdomsord: Man får inget här i livet om man inte tar för sig!

DSC_0081 (1280x850)

Nikki och lilla Ludde som tassar runt tillsammans jämt när vi är där 🙂

Vad faaaaaan!

När jag äntligen efter uppehåll p.g.a. tappskor och invigning tänkte ta tag i ridningen igen så går hästen och drar av sig en framsko igen!! Jävla skit…