Konstiga tider

Matte, håll om mig. Jag känner mig konstig idag. Faktum är att jag känt mig konstig alla andra dagar de senaste månaderna också. Jag tror jag behöver lite extra kärlek.

Eller så är det du som är konstig, matte. Det kanske är du som behöver lite extra kärlek. Kom hit och mys med mig så ska jag ge dig all kärlek jag kan.

När jag tänker efter så är det nog du som är konstigast ändå. Eller det var i alla fall du som var konstig först. Du började lukta sådär sjukt spännande för ett tag sedan och jag känner liksom att jag behöver hålla lite koll.

Men jag känner mig konstig av den där doften. Det gör att det händer konstiga grejer i min kropp. Så håll om mig, matte. Pussa mig, klappa mig och mys med mig. Ge mig kärlek!

/Nikki

20160219030859

Halvtid i preggohjärnan

Djupt försjunken i soffan med benen i kors stirrar jag ner på talen i matteboken som ligger i mitt knä. Jag har redan räknat två liknande tal men nu vet jag inte riktigt vad jag stirrar på längre. Grekiska bokstäver, olikheter, fördelningsfunktioner…. Plötsligt befinner jag mig mitt i ett bollhav. Tusentals bollar av alla tänkbara glada färger. Någon kastar en boll på mig, och en till, och en till. Jag blir fullständigt bombarderad av bollar. Jag sprattlar runt och försöker få något koncept om omvärlden men bollarna gör det omöjligt. De är nu även prydda av både frågetecken och grekiska bokstäver.

Jossan! Snap out! Jag blinkar till och är tillbaks i soffan. Det är nog dags för en liten paus. Kanske lite matlagning? Kilar ut i köket och börjar laga ihop en kålpudding. Hmmm, visst suger det lite i magen? Plockar fram en skiva lingongrova och lägger på köksbordet. Fasen, måste bajsa. Släpper smörgåsen och kilar ut på toaletten. Falskt alarm. Tillbaks till köket och färdigställer smörgåsen. Öppnar kylen, aj, fan, blixt i foglossningen. Kör in svansen mellan benen , böjer knäna och går runt som en skitnödig ko resten av köksvistelsen. Bäst att inte utmana ödet. Slänger in kålpuddingen i ugnen, tar med mig smörgåsen till soffan och sätter mig ner på samma vis som en 90-åring.  Raaaaaap. Fy fan vad skönt. Det kliar lite på höger skinka. Borde nog duscha idag. Börjar räkna bakåt hur längesedan det var sist. Inser att jag inte kommer komma fram till något vettigt och ger upp. Livet är rätt gött ändå. Vi har det bra så här i halvid, bebisen och jag.

12737098_10154591806249616_1339112575_o