Tur till Tångudden

Jag är en sådan som brukar stå och titta på när folk år efter år faller offer för säsongssjukdomarna. Själv får jag aldrig något och förundras mest över att verkligen alla verkar bli dåliga samtidigt. Är det något som ligger latent i kroppen och som man normalt sett kan hålla i schack så kan man dock ge sig fan på att kroppen förlorar sitt försvar mot inkräktaren under ett nattpass. I tisdags var ett sådant pass. Det är väldigt många runt omkring mig som åkt på rediga förkylningar med halsont och tappad röst men ja,g verkade som vanligt hålla ett gott motstånd mot detta, fram till tisdags natt. Jag har fått stanna hemma ett par pass och kurerat mig så gott det går och det verkar väl som om sjukdomen är på ge bort nu. Nu sitter det lite löst slem kvar i halsen och rosslar och jag blir lite trött, men i övrigt känns livet på topp!

Idag tog vi en promenix på Tångudden här i Göteborg. Det är väldigt fint och mysigt där på utsidan Älvsborgsbron, där man har hela hamninloppet och industrihamnen på motstående sida. Där på kajkanterna är det perfekt att testa och nära Nikkis nya feature ”vovven går lös”. Jag har sagt det innan att efter varje löp så händer det alltid något i hennes huvud. Hon uppgraderas liksom till nästa Nikkiversion och det har varit lite spännande att se vad som skulle komma efter det senaste löpet. Vem kunde ana att hon skulle bli ännu mer kontaktsökande och dessutom lugna ner sig mer? Nu säger jag inte hej utan att ha hoppat över bäcken, bakslag kan man alltid få, men detta tänker jag bannemig njuta av och försöka nära så mycket jag bara orkar! Detta är lite min dröm, att kunna gå med vovven lös utan att behöva bevaka och korrigera varenda sekund 😀

DSC_0017 (680x1024)Lite köksbänksmys inledde dagen 🙂

DSC_0027 (680x1024)På Tångudden med Älvsborgsbron i bakgrunden.

DSC_0031 (680x1024)Nikki på Svitzerkajen

DSC_0035 (1024x680)Mer Svitzerbåtar 🙂

DSC_0036 (1024x680)Nikki och husse spankulerar

DSC_0038 (680x1024)Placerad på lite gammal bordläggning

DSC_0049 (1024x680)Om man blundar hårt så känns det nästan som fartvind 😛

DSC_0055 (1024x680)Say again?

DSC_0064 (1024x680)Husse och Nikki

DSC_0075 (680x1024)På en gärdesgård på ett berg

DSC_0093 (1024x680)Nikki och husse tittar på fartygstrafiken i hamninloppet

DSC_0106 (1024x680)Buuuuuus!

DSC_0115 (1024x669)Även den minsta pinnen kan få vilken hund som helst halvgalen!

DSC_0135 (680x1024)Min lilla sötpropp!

DSC_0165 (1024x680)Nikki och matte!

DSC_0187 (1024x680)Hej min busa!

DSC_0193 (1024x696)Nikki och matte igen 🙂

DSC_0196 (680x1024)Vackra Nikki ställer gärna upp på lite porträttfotografering!

DSC_0218 (1024x680)Bara man får busa till det lite sedan 😉

DSC_0222 (680x1024)I krig om mat är allt tillåtet 😉

DSC_0226 (680x1024)Solskenshund!

DSC_0259 (1024x680)Visst börjar man bli gammal, men allt har ännu inte slutat fungera 😉

DSC_0266 (680x1024)Att vara två är mycket bättre än att vara en 🙂

DSC_0287 (1024x680)Är man två så kan man hitta på massa roligt bus!

DSC_0289 (1024x680)Och så kan man prata om viktiga saker. Inte nödvändigtvis prata så det hörs, men det går minst lika bra ändå 🙂

DSC_0304 (1024x680)Innan vi åkte hem träffade Nikki på en mina 😀

Annonser

Alla dagar är inte på topp

Idag var det en  kort dag på jobbet (endast 8 timmar) och förkylningen (eller vad det är) börjar ge med sig så jag pallrade mig iväg i morse. Dock vaknade jag halv två i natt av att jag höll på att hosta sönder halsen, ingen trevlig upplevelse, och sedan kunde jag inte somna på över 3 timmar så helt bra är det definitivt inte. Det var i varje fall riktigt skönt att komma hem i vettig tid från jobbet, hämta vovven på dagis och hinna rida och fixa i stallet utan att behöva stressa. Annars när jag jobbar mina dagpass så åker jag ju till stallet när jag slutat och då hinner jag absolut inte rida. Både hämta och lämna Nikki på dagis är ju husses jobb eftersom jag börjar innan dagis öppnar och slutar efter att det stängt.

Milton var precis lika glad och grann som han varit det senaste och han kom glatt fram till mig i hagen. När jag skulle borsta honom så slog det mig hur otroligt blank hans päls blivit, redan innan jag började borsta! Det är bannemig så man kan spegla sig i hans bog 😛 Jag hade planerat ett dressyrpass för dagen, sadlade på honom dressyrsadeln och drog på mig stövlar och sporrar. Jag började som vanligt med att koncentrera mig på sitsen och att genom kontroll av bogarna få honom gå på raka spår över ridbanan, men sedan kom han inte riktigt till den där mjuka formen som han kommit till det senaste. Öronen pekade rakt fram, humöret var på topp, men att matte satt och höll på att skita ner sig på ryggen var det ingen som brydde sig om, allra minst Milton :/ Jag gick nog in i dagens pass med lite för höga förväntningar. Detta slutade med att jag nog blev ganska hård mot honom, trots att jag för ett par månader sedan säkert red så mest hela tiden, men efter detta passet så kände jag mig bara så himla dum. Säkert var det inte alls så illa som det kändes och jag är nog lite ur balans p.g.a att jag inte är helt frisk, men fy vilket dåligt samvete jag hade när han stod i stallgången med öronen framåt och bara ville prata och umgås med mig. Han fick sig en vedergällningsmorot och jag ville inte åka därifrån för jag kände mig så dum. Jag tror att pållen min behöver sig en vilodag eller bara lite lek och bus.

Imorgon så blir det nog antingen en skogstur eller lite lattjo i paddocken med bara halsring. Det var ett tag sedan vi red utan träns så det kan nog vara dags nu igen! Sedan ska han få sig sin årliga influensaspruta och vila resten av helgen. En kul grej är att han tjockat på sig så pass senaste veckan att jag nu kan spänna dressyrgjorden på ett hål mindre. Detta trots att han inte äter något lunchhö i hagen. Det måste finnas en del energi kvar i gräset i hagen ändå 😉

 DSC_0055 - kopia (681x1024)Det verkar inte som han lider i alla fall. Det är nog bara matte som är lite ur jängorna 😛

Förmiddag i skogen

Efter att hästarna åkt ut i hagen i morse så kittade jag Nikki med en kortare version av långlina som är lättare att springa med i skogen, gjorde i ordning Milton och begav mig med hund och på häst ut mot de kuperade stigarna i Mölndal. Nikki är så jädra duktig och följer utan dumheter med på mina skogsturer nu. Jag har en liten tanke med Miltons träning nu att jag rider en hoppträning varje vecka, tre dressyrpass, två skogspass och en vilodag. Detta är ett riktmärke men inget som är hugget i sten då vilodagarna dyker upp lite här och var beroende på mitt jobbschema. Jag har börjat se uteritterna i skogen som minst lika värdig träning som passen på ridbanan, vilket faktiskt visar att jag själv utvecklats en hel del i hästägarskapet. Jag har alltid varit så resultatfixerad men har nu den lite halvhårda vägen insett att man med den inställningen endast kommer en begränsad sträcka i utvecklingen. Ska man längre så måste man ta flera steg tillbaks och börja fundera på om man verkligen byggt upp den där stabila grunden som behövdes för ett visst moment. Som tidigare nämnt så verkar Milton helnöjd med sitt liv och hans lysande ögon talar definitivt om att han samtycker till mattes nya tankegångar gällande ridningen och utbildningen.

Något som också är hur kul som helst är att vi numer faktiskt kan tillgodogöra oss hoppträningarna på ett helt annat vis än vi kunde innan. Vi har kommit någonstans i dressyren då kontrollen och balansen är en helt annan. Nu måttar vi inte bara motett hinder, litar på turen och hoppas att det går bra. Nu är Milton en sån himla bra häst med grym koll på fötterna och älskar att hoppa, så det har gått ganska bra innan också, men nu börjar jag känna att även jag har lite kontroll! Anette som vi hopptränar för säger också att hon ser framsteg för varje träning och det är ju bara hur kul som helst! Det är ju hoppning som från början är mitt intresse men det första året med Milton har man ju blivit så illa tvungen att satsa på dressyren för att få en så seriös och bra grund som möjligt 😛

Foto0349 (768x1024)Detta tyder väl på en bra natt? 😉

Foto0351 (1024x768)När matte grejar med vatten i hagen så passar Nikki på att vila sig lite

Foto0352 (1024x768)Då vart det påfyllt 🙂

Foto0353 (1024x768)Här har vi Miltons hage för tillfället. Egentligen två hagar som öppnats upp. Här trivs han som fisken i vattnet. Höet till höger rör han inte, tydligen finns det för mycket gott gräs kvar 🙂

Foto0354 (1024x768)Efter skogsturen fick han gå lite i paddocken. Det finns så mycket gott gräs i kanterna så jag tänkte att han kunde käka upp det under tiden jag mockar 🙂

Foto0358 (1024x768)Rund, blank, glad 🙂

Foto0361 (768x1024)Här fanns det allt lite gott 🙂

Foto0368 (768x1024)Nedsläppt i sin hage!

Foto0367 (768x1024)Man blir törstig när det är varmt. Då är det gott med nytt och klart vatten 🙂

Öh…. WOW!!??

Detta är en film från Para-Dressage i Herning för en vecka sedan. Detta är en tjej som saknar ben men ändå rider helt otroligt bra dressyr på sin häst. Hon rider långt mycket bättre än jag. Tänk vad bortskämd man är med sina ben och vad otroligt mycket man missbrukar användandet av dem! Detta är ju ett klockrent bevis på att det viktigaste i dressyren är sits-sits-sits! Fokusen är så otroligt felriktad och man ska nå resultat så snabbt att man glömmer bort allt grundläggande och viktigt på vägen dit. På mina dressyrpass sitter jag just nu och koncentrerar mig på två saker: mina sittben och Miltons bogar. Allt annat är passivt och jag kan tala om att jag aldrig ridit så bra som jag gör nu.

Så se på filmen, häpna och ta dig en tankeställare.

Muntre Milton!

Hade världen vi lever i varit något så när intelligent så hade jag aldrig gått till jobbet igår. Nattpasset innan gårdagens jobb lockade fram någon latent smitta som sista timmen satte sina klor i min numera arma hals. Jag tycker inte jag har råd att vara sjuk och som så många andra tänker man ändå att ”så jäkla dålig är jag ju inte, jag kan nog gå till jobbet ändå”. Detta slutade med att jag gick till jobbet, stannade alla de 12 timmarna, hostade och snorade till den milda grad att jag vid ett tillfälle lyckades nysa ut den allra största, grönaste och slemmigaste snörflösan rakt på mitt byxben. Tur i oturen så hade jag preppat mitt bord med papper, så jag slapp gå genom hela rummet, skämmandes med den lysande neonfärgade snorkakan på benet. Nu i efterhand så skäms jag lite och hoppas för bövelen att jag inte råkat smitta någon 😛

Idag tog jag dock mitt förnuft till fånga och anmälde mig icke i stånd att sitta på jobbet i natt. Ett mycket moget beslut, trots att jag under morgonen faktiskt kände viss förbättring, då det är under nattpassen som kroppen blir som mest mottaglig för latenta infektioner. Ska man bli frisk är det heller inte någon god idé att påfresta kroppen med att hålla sig vaken bortom all mänsklighet.

En annan aktivitet som däremot botar de flesta åkommor är att umgås med sina underbara djur och greja i stallet. Detta utnyttjade jag i dag till fullo då jag bokade in en liten hopplektion med Anette. Det var fruktansvärt varmt ute och det var inte utan att jag kände mig lite svimfärdig i början, men när man började fokusera så gick det över tills lektionen var färdig. Min arbetsgivare godkänner inte ridning som vettig fysisk aktivitet, utan likställer det i viss mån med golf,  så jag antar att ingen kan klaga på att jag motionerat hästen istället för jobba 😉

Han är så otroligt trevlig min häst. På sistone har han inte ens visat en tillstymmelse till att vilja ränna runt i hagen på behörigt avstånd utan hälsat mig med glada huvudviftningar och kommit emot mig när jag gått in i hagen. Man ser på honom hur otroligt gott han mår, ögonen lyser och han har rundat till sig himla fint efter tappet på sommarbetet. Han trivs bra här i Mölndal 🙂

DSC_0057 (680x1024)Det finns så mycket gott gräs kvar i hagen att lunchhöet möts med full ignorans 🙂

DSC_0073 (680x1024)Men det finns också annat än gräs att smaska på 😛

DSC_0026 (680x1024)
Hej på dej lille häst!

DSC_0081 (1024x680)Min snygga kille!

DSC_0096 (1024x680)Gottar sig i sensommarsolen

DSC_0103 (680x1024)Snyggton!

DSC_0112 (680x1024)Sen kom dom snygga tjejerna och hälsade på!

DSC_0117 (680x1024)Det var roligt 😀

DSC_0134 (680x1024)Lilla Felize som sköter sig så otroligt bra under inridningen!

DSC_0140 (1024x680)Sedan ylade vi ikapp Nikki och jag

DSC_0141 (1024x680)Aaaaooouuuuuuu!

DSC_0142 (1024x680)Ooooouooooooo!

DSC_0148 (680x1024)Ju högre upp desto längre hörs det 😉

DSC_0150 (680x1024)Oooouuuuuuu!

DSC_0155 (1024x680)Detta är MiniMilton! Tyvärr kommer han inte stanna i vårt tall, så snart finns bara en Milton kvar 😦

DSC_0055 (680x1024)Milton säger hejdå med ett glatt grin!

Fröken svartfot

Igår precis när jag skulle åka hem från jobbet blev jag hastigt och lustigt hembjuden på middag hos mina föräldrar då plötsligt hela syskonskaran befann sig hemma. Det blev till att planera om, skicka sms till stallägaren att jag skulle komma senare till Milton som jag sa de kunde lämna kvar i hagen och sätta av ilfart hem, byta om, hämta hund och bege sig mot föräldrahemmet. Väl där visade det sig att syster nummer 3 inte dykt upp än och svarade inte heller på mobil, så jag och syster nummer 2 kastade oss ut på rescue mission i 2CV:n, körde kilometern till hennes lägenhet för att infria misstanken om att syster nr 3 somnat som en sten på soffan. Efter mycken förvirring, prat i nattmössan och till slut hemtransporterande av den mänskliga zombien så köpte vi godis på vägen hem och avnjöt sedan en grymt god spagetti-å-köttfärssås alla 6. Nikki och Einar var så klart med och underhöll sig själva på den stora luddiga mattan i vardagsrummet.

Vid halv 10 gled jag in på den kolsvarta stallplanen och förundrades över hur mörkt det börjar bli nu på kvällarna! Jag antog att Milton skulle stå vid grinden i hagen och längta in till stallet, men tji fick jag. När jag kom ner så stod där ingen häst och hälsa på mig utan han stod och betade halvvägs ut i hagen och bekom sig inte att göra några närmanden för mina lockrop.  Inte förrän jag traskat ut halva vägen så började han komma till mig och verkade helnöjd över situationen. Det är allt en go häst jag har 😉

Han fick stå i stallgången medan jag gjorde i ordning boxen åt honom och verkade gladare och nöjdare än på länge. Han börjar bli så himla fin i kroppen nu, det händer saker!

DSC_0031 (1024x680)

När jag kom hem så upptäckte jag efter ett tag att jag helt och hållet glömt bort att ta skorna på mig i stallet. Det var bara att vara tacksam över att Johan inte upptäckt det före mig och slänga upp fötterna för tvätt i handfatet. Jo jag erkänner mig själv vara en lortgris lite då och då 😉

DSC_0022 (1024x680)Den ultimata sovställningen enligt Nikki. Husse låter ju henne ligga så också. Bortskämda vovve 😉

Galopp!

Idag fick vi allt filmat lite galopp!

Lite höger galopp:

Och vänster galopp:

Det går framåt med stormsteg och i slutet på högergaloppen sänkte han också huvudet något. Nu galopperar han avslappnat utan att rusa så nu är nästa mål att även få honom lita på sin kropp och slappna av i halsen. Det är väl lite styrka som ska till även för det, men det kommer nog av sig självt om man låter honom lunka på utan stress. Fattningarna är jättefina nu om man jämför med innan, galoppen kommer med en gång och det är ingen stress. Så nästa steg är alltså ytterligare en grad av avslappning, balans och vila på steget. Han börjar inse att det inte är en tävling i fart, utan en tävling i balans och detta är en tanke som ska näras hos honom 🙂

DSC_0028 - kopiaIdag provade vi även de nya bootsen. De satt så jäkla bra på bakfötterna! Vi tog en sväng i skogen innan galopparbetet och fötterna var som sugkoppar på allt berg vi kunde hitta. Nu ska det ut och ridas på bergsryggarna här i Mölndal 😀

Bilder från dagens pass!

Det går framåt, jag börjar hitta knapparna på pållen min och sitsen blir bättre. Idag kom Johan förbi en kortis och fotade mig lite när jag red. Han filmade också en galoppfattning som naturligtvis blev sjukt dålig bara därför, så den bryr jag mig inte om att lägga upp. Han hade lite bråttom och stod praktiskt taget och hoppade jämfota i paddocken, så han fick åka vidare utan att jag fått en bra fattning på film. Vi får försöka få lite galopp på film i veckan istället! Det kan tyckas alla bilderna är ganska lika, men jag tycker dom var så bra allihop och det vill man ju visa upp 😉

När man ser sig själv på bild/film så ser man hur jäkla skev man egentligen är. Jag har de senaste veckorna upptäckt att jag är jättesned, förmodligen i ryggen för min vänsterhöft är högre än höger och vänsteraxel lägre än höger. Dessutom sitter jag och hulkar mig i sadeln, d.v.s. för fram axlarna för mycket, detta är definitivt något som jag måste försöka göra något åt, för det ser rent ut sagt fördjävligt ut 😛

DSC_0058 (1024x680)

DSC_0062 (1024x680)

DSC_0067 (1024x680)

DSC_0074 (1024x680)

DSC_0075 (1024x680)

DSC_0076 (1024x680)Här går han superfint! Detta vill jag ha mer av 🙂

DSC_0084 (1024x680)Här trampar han också under sig ganska bra, det går i varje fall framåt 🙂

DSC_0093 (1024x680)Ser lite dragit ut i mungipan, men så farligt är det inte. Han ser inte ut att spjärna så förmodligen så försöker jag ge en övertydlig hjälp för något han inte riktigt verkar fatta på en gång 🙂

boots (1024x680)
Idag har jag införskaffat en uppsättning Equine Fusion till Milton. Jag provade ett par i strl 14 i våras men de var lite för stora, så nu hoppas vi att dessa i strl 13 ska passa fint!

Jakten på den långa halsen

Jag har alltid sett Milton som en häst med väldigt kort hals. Egentligen ända tills en riktigt duktig hästmänniska sa att han egentligen inte alls har så kort hals. Han är bara expert på att spänna upp den och har därav musklat sig helt fel. Nedsidan halsen är jättetjock medan översidan i princip är obefintlig. Detta leder till ett tämligen ocharmigt utseende i form av kalkonnacke, dåliga muskler framför manken och vittnar om att han gått och spänt i helt fel form. Efter att ha mottagit en hel del tips från denne kunniga människa så har vi nu på dressyrpassen skippat traven, endast tränat i skritt och galopp och fokuserat allra mest på två saker: min sits och Miltons hals. Däremellan så har jag börjat använda mina händer på ett helt annat sätt, lagt väldigt mycket energi på att kontrollera bogarna, flytta framdelen med skänklar och sits, millimeterprecision (tappra försök som blir bättre) och lyhördhet för vad som händer. Bara den ökade lyhördheten och strävan efter att sitta så stilla som möjligt med höga händer och lätt konstant kontakt, har tagit oss till en helt ny nivå i utbildningen av oss båda. Jag gör ju så gott jag förmår att utbilda honom så att han i slutänden kommer få lära mig. Ett exempel på detta utbyte är avståndsbedömningen i galoppen. Jag har i princip aldrig någonsin tränat på avståndsbedömning och har inte haft den chansen med tanke på vilka hästar jag ridit. Just nu får hästen lösa det så gott den kan. När jag fått så pass bra galopp på Milton att jag kan jobba honom i den så kommer han få lära mig taxering och avståndsbedömning.

Tanken med att undvika traven är att varken jag eller Milton är i skick att spontant kunna utföra en avslappnad och givande trav. Minsta svteg i obalans så flyger jag fram och tillbaks som en vante och den onda cirkeln är sluten. Jag hjälper honom inte att slappna av, varken med min sits eller balans och det blir liksom för mycket för oss båda. Därför har vi valt att gå på problemet från ett helt annat håll, öva upp lösgjordheten, signalkänsligheten och balansen i skritt och varva detta med galoppövningar.

Åter till den där halsen. Inför dagens pass var jag fullt inställd på att försöka få honom ordentligt lösgjord. Man märker så otroligt väl när han börjar bära sig på bakbenen och sluta gå på bogarna för då helt plötsligt så försvinner allt vingel och han blir precis lika lättkontrollerad i båda varven. Den där otroliga känslan har jag hittills endast fått känna på två gånger. En gång förra sommaren när jag på något vis lyckades med detta och en gång nu i somras när Lotta red honom innan jag satt upp. Kommer man till detta läget så är det absolut inga problem i traven, han håller balansen helt sjukt bra, är otroligt lätt i hand och travar på utan att trycka sig åt något håll varken på volt eller rakspår. Av den duktiga hästmänniskan jag fått delta i diskussioner med har jag fått veta att man faktiskt kan rida ut hästens hals under ett pass så att den blir längre i avslappnat läge efter passet än innan! Jag provade detta idag och tog en före- och en efterbild och visst kan man ana en liiiiiiten skillnad? Jag fick faktiskt igenom vad jag ville ha idag och red också för första gången med sporrar på Milton. Det var lite spännande men han klarade det riktigt bra. Jag var väldigt försiktig och effekten var att jag med mycket lätta medel faktiskt slapp skita ner mig där uppe på hans rygg bara för att jag ville flytta bogen åt vänster. Detta ska definitivt utvecklas! 😀

Foto0344 (1024x768)
Tyckte det var dags att ansa lite man igen!

Foto0321 (1024x768)Idag blev det lite kortare än vanligt, Snyggve 🙂

Foto0323 (1024x768)Så här såg han ut innan ridpasset.

Foto0336 (1024x768)
Lite annan pose här, men jag vill nog tycka halsen ser lite mer utfylld ut på ovansidan.

Foto0341 (1024x768)
Här syns det bättre! Mer avslappnad och kanske liiiiite längre? 😀
Han börjar i varje fall se ut som en häst igen efter betet!

Foto0333 (768x1024)Snyggton!

Foto0343 (768x1024)Han är rikgit mysig min häst, nu kommer han fram till mig i hagen igen också 😀
Foto0345 (768x1024)Jag har börjat promenera till stallet lite då och då. Det tar ca 40-45 minuter och är en hyfsat mysig promenad. Idag övade vi på att gå lite lösa en bit av vägen.

Foto0347 (768x1024)Ca 1 km åt bägge håll tränade vi och något annat betyg än MVG ska Nikki inte ha 🙂

Foto0312 (768x1024)
Igår åkte Nikki V8 nedcabbat. Helt okej sätt att transportera sig 😉

Identifiering av en köttbit

I går köpte vi tre vacuumförpackade bitar lammstek som skulle tillagas till middag idag. Sagt och gjort så  packade jag idag upp lammet som jag tittat lite extra på i kylen då bitarna innehöll var sitt avkapat ben. Pluggskadad som jag numera är så undrade jag naturligtvis vad det var för ben och muskler (jag är skitdålig på vart alla köttbitar sitter på djuren) och började fundera lite. Dock behövde jag inte fundera särskilt länge för när jag vände på en av dem stack det upp en höftledskula. Benbiten i en annan bit visade sig vara en knäled med patella kvar! Det var alltså en lårbensbit vi fått med oss hem! Man kunde dra patella upp och ner i ledskålen och verkligen känna hur mjukt och fint den ledade. Johan fick prova och sa ”tänk om man kunde få den friktionen i en motor” 😀

DSC_0010 (680x1024)En lycklig vovve fick kalasa på knäleden efter att den avlägsnats från köttbiten (som för övrigt bland annat bestod av quadricepsmuskulatur, gracilis, sarorius) 😉

DSC_0010 (2)Här har vi knäleden på femur och patella, avkapade på mitten.

DSC_0015 (680x1024)Detta var kalasgott 😀

DSC_0020 (1024x680)Höftledskulan, len som en babyrumpa! Kroppen är bra fantastisk.

DSC_0020 (1024x680)
Så här nöjd blir man efter en dag på stallplan där frukosten bestod av två kycklingvingar och sedan middag i form av lammknä på balkongen 😉