Nu växer det som ogräs!

Nu har det växt så mycket i mina planteringslådor att det börjar bli dags för omplantering. Därför tog jag mod till mig idag och samlade in alla krukor jag hade över, fyllde med jord och började flytta över de små skotten. Eller små och små, vissa av dem har växt så det knakar redan! Ett par av de alldeles för många tomatskotten fick egna krukor och några fick dela på en större kruka. Ärtorna växer som ogräs i sina glasslådor och muggar och timjan samt persiljan fick dela på en stor kruka. Nu ska det vattnas rejält och ställs ut i solen i vardagsrummet så kommer det nog inte dröja länge innan det är grönt precis överallt 🙂

DSC_1615 (1024x576)

Ärtor!

DSC_1617 (1024x576)

Jorden tog slut så lite fick bli kvar i planeringslådorna i alla fall. Närmst i bild lite timjan och persilja 🙂

DSC_1618 (1024x576)

Ärtor! 🙂

Annonser

Morgonpromenad över klipporna

En redogörelse i bild för dagens morgonpromenad (sist bjuds det på en liten film):

DSC_0173 (1024x680)

DSC_0172 (1024x680)

DSC_0179 (1024x680)

DSC_0158 (680x1024)

Drickapaus 🙂

DSC_0153 (1024x680)

DSC_0137 (1024x680)

DSC_0140 (1024x680)

Ingenjören hittade en slang och en vattenfylld jättegryta.

DSC_0136 (1024x680)

En hävert var snart skapad och jättegrytan töms nu långsamt på vatten 🙂

DSC_0130 (680x1024)

DSC_0129 (1024x680)

DSC_0121 (1024x680)

DSC_0115 (1024x680)

DSC_0103 (680x1024)

DSC_0096 (680x1024)

Det blev en sväng igenom blåsippsdalen idag också 🙂

DSC_0078 (1024x680)

DSC_0051 (1024x680)

DSC_0031 - kopia (1024x681)

 

Premiär för seglingssäsongen!

Igår närmare kl 9 på kvällen så gled vi in i trädgården på landet. Det efter att jag spenderat 10 timmar på skjutvallen med efterföljande vapen- och hästvård. Vi satte med en gång igång en rejäl brasa i kaminen och Johan ställde sig för att laga den allra godaste torsk med dillsås och mos. Efter maten var jag så trött att jag däckade i sängen med kläderna på och vaknade inte förrän vid 7 i morse. Snacka om utslagen! I morse var det ingen idé att ligga kvar i sängen så vi var uppe och studsade strax efter 7. Frukost och en promenad till blåsippsbacken för att se om det slagit ut något ur de små knopparna vi fann för några veckor sedan. Visst fanns det sippor! Men mer lär det bli, hela dalen brukar vara helt blå.

DSC_0011 (1024x680)

Nu så återföds träden nästan vilken sekund som helst 🙂

DSC_0141 (1024x680)

Kaprifolen har redan börjat skjuta blad! Vackert, min favoritväxt 🙂

DSC_0003 (680x1024)

Dagen börjades så klart med lite frukost 🙂

DSC_0113 (680x1024)

Nikkibus!

DSC_0102 (680x1024)

Nikki i blåsippsdalen

DSC_0096 (1024x680)

Nu dyker de upp, men fler kommer det bli 🙂

DSC_0123 (1024x680)

Sedan tog vi en liten genväg över bergen 🙂

DSC_0137 (1024x680)

Här hamnade vi idag 🙂

DSC_0142 (1024x680)

Husse och Nikki

DSC_0149 (680x1024)

Spanar på gässen i strandkanten

DSC_0074 (680x1024)

Bäckbus 🙂

DSC_0032 (1024x680)

Djupdyk!

DSC_0134 (1024x680)

Det går även alldeles utmärkt att djupdyka i mossa 😉

DSC_0052 (1024x680)

Bus på åker

DSC_0059 (1024x680)

Allt blir så vackert om våren!

DSC_0042 (1024x680)

Lek i bäcken

DSC_0108 (680x1024)

Nikki och husse busar

DSC_0151 (1024x680)

Jisses vad varmt det blev i raggsockorna. Nä, åtgärd krävs.

DSC_0152 (1024x680)

Framåt, march!

DSC_0159 (680x1024)

Första stadiet i jakten på de perfekta sommarfötterna

DSC_0039 (1024x680)

Sedan bar det av en sväng till varvet där jullen fick ny fin färg på kölen. I alla fall delvis då färgen tog slut när ena sidan var klar 🙂

DSC_0063 (1024x680)

Efter det blev det ett stopp på jolledäck också. Inte tusan kan man låta en sådan här perfekt vårdag gå till spillo genom att inte utnyttja den maximalt!

DSC_0089 (680x1024)

Nikki spanar in matte

DSC_0091 (680x1024)

Matte spanar in Nikki 🙂

DSC_0111 (680x1024)

Underbart seglingsväder!

DSC_0094 (1024x680)

Underbart 🙂

DSC_0173 (1024x680)

Jag tog en sväng i sundet mellan rytten och märren också 🙂

DSC_0202 (1024x680)

Då var det dags att bädda ner lasern till nästa gång 🙂

DSC_0205 (680x1024)

Nikki håller ställningarna 🙂

Hos hästosteopaten

DSC_1521 (1024x576)
Idag var det dags för genomgången av Milton på praktiken. Vi gled upp mot mottagningen strax efter åtta, lastade ur och blev hänvisade in i ridhuset där jag gick runt med honom lite tills Stefan blev ledig och det var vår tur. Han kom in i ridhuset och jag fick longera hästen ett par varv i trav. Det tog inte lång tid innan Stefan fastslagit dagens problem. Vänster bak. Jag som fokuserat så på höger. Hela högersidan är ju helt kass, både fram och bak, och förra våren var det ju höger gracilis han dragit upp. Nej, nu var det mer grejer. Han har nu på något vis lyckats få till det så att han har jätteont i vänster ytter lårmuskel. Oj vad han reagerade och nästan satte sig på rumpan när Stefan tryckte på den. Detta innebär att han med sin kassa högersida det senaste endast haft vänster framben som något vettigt att gå på. Stackaren kan ju inte hoppa runt på ett framben så det är inte konstigt att han varit lite extra knackig det senaste. Stefan löste också upp lite framför högebogen, körde ultraljud på höger framkota och drog en vända över ländryggen där han var spänd. Jag fick även höra historien bakom Miltons högersida och anledningen till att den ser ut som den gör stod tydligen unghästen herr Milton alldeles själv för. En dag när han kom in från hagen så hade han på något vis lyckats dratta omkull och skada sig något så kopiöst att resultatet blev som det blev. Med tanke på muskelatrofin så misstänker jag med min högst amatörmässiga bedömning nervskador. Sprang gjorde han ju ändå, trots alla sina skador och det gick ju bra när det gick rakt fram och snabbt.

DSC_1523 (1024x576)

DSC_1525 (1024x576)
Sedan kom vi till det jag våndats så över och långt in i tusende gått igenom i mitt huvud, nämligen mina tankar om Miltons framtid. När jag skulle börja berätta om vad jag tyckte så bara stakade sig orden i munnen och det enda som kom ut ur ansiktet på mig var en stril ström av tårar. Till slut fick jag i alla fall ur mig lite av vad jag tänkte, men jag behövde inte säga mycket innan Stefan var till 100% införrstådd med vad jag ville. Han höll med mig helt och hållet och tröstade mig med att allt har sin tid och sitt slut och att Milton haft det helt fantastiskt under mitt beskydd. Åh vad skönt det kändes och det var som en sten släppte från mitt bröst. Just nu känner jag mig lättad men det dröjer nog inte länge förrän verkligheten kommer ikapp och jag börjar inse vad som komma skall. Ibland känns det som om hjärtat kommer brista och livet upphöra med Milton. Någonstans försöker illusionen om att Milton nu kommer bli bra att ta över men jag kämpar för att hålla mig kvar vid verkligheten och inte förlora mig in i den där drömmen jag levt i det senaste. Han kommer inte bli bra. Han kommer kanske inte ha ont, men det dröjer inte länge innan det är något annat som spökar och han drar upp något nytt. Som jag sagt innan så hade jag utan problem kunnat kräva stora saker av honom, då hans skalle är så sjukt hård och arbetsvillig, men då hade han till slut gått sönder och samman totalt i kroppen.

Nu ska vi i alla fall fortsätta som vi gjort med lugn skritt under en vecka och sedan ringa tillbaks till Stefan för ett återbesök och check-up.

DSC_1528 (1024x576)

DSC_1530 (1024x576)Två år går så fort. Alldeles för fort.

Svarta råttor

Jag och Johan verkar bo i ett hus med sovrum i el del av huset som verkar lite som en väl inredd och mysig källare. Vi går runt i underkläder och håller på att göra oss i ordning inför natten och gör det sista bestyret på toaletten som finns i anslutning till sovrummet. Sängen står färdigbäddad med täcket inbjudande upplagt så att man ska kunna kasta sig däri och bara gosa ner sig. Plötsligt när jag precis är klar på toaletten och äntrar sovrummet så rusar det genom rummet en enorm kolsvart råtta som studsar upp i sängen och springer runt lite däruppe. Jag skriker till av överraskning och lite initialt äckel. Råttan, som är ca 30 cm lång mellan nos och rumpa stannar upp i sängen, vänder sig mot mig och nosar i luften och möter min blick. Den blir lugn och verkar på något vis vilja tala med mig. Jag går närmre men råttan kvarstannar utan några försök att fly p.g.a. mina närmanden. Råttan verkar göra gester bort åt andra sidan rummet och jag förstår snabbt att det är något som den vill ha hjälp med. Samtidigt så förstår jag att detta är en honråtta.

Jag följer råttans anvisningar och går försiktigt bort mot andra sidan av rummet där min blick bakom en hög av bråte möter ytterligare en jättestor svart råtta som lite skrämt och oroligt tittar upp på mig. Där bakom låg tre små svarta råttbebisar av halva föräldrarnas storlek. Den stora råttan var råttbebisarnas pappa och råttan i sängen var deras mamma. Plötsligt så vänder råttpappan sitt smala, svarta, morrhårsprydda huvud mot mig med ryckiga rörelser, ser med tom svart blick in i mina ögon och väser till mig ”kill…..kill it… kill it”. Samtidigt ser jag med fasa hur en av de små råttbebisarna är fullkomligt täckt av variga bölder och jag inser med en gång att detta är något enormt smittsamt och allvarligt. Det luktade död. Råttföräldrarna bad mig om hjälp att avsluta lidandet för deras unge och samtidigt rädda dem själva från den fasa som höll på att sprida sig. Jag tänkte att det nog var något virusaktigt, tog mod till mig själv, hämtade en tjock lunta med hushållspapper och tog sedan upp den halvdöda råttungen med pappret mellan den och min hand. Jag mådde illa, kände en enormt stor känsla av äckel och skyndade mig allt vad jag orkade bort till toaletten där jag snabbt slängde pappret med dess innehåll i toalettstolen och spolade. Det blir stopp i avloppet av den stora lasten och det dröjer inte länge förrän hela toaletten och sovrummet är täckt av vatten, blött papper och en någonstans runtflytande död, varig, svart råttunge. Jag skriker av vånda.

Vaknar med ett våldsamt ryck. Helvete vilken dröm. Nikki behöver gå ut för att bajsa. Nåja, lika bra det kanske så man får rensa tankarna efter denna nattliga pers…

Milton blir bortskämd

Jag tog en sväng förbi stallet till insläppet för att fixa i ordning lite och göra Milton presentabel för morgondagen. Jag behövde också göra i ordning kraftfodret som jag köpt nytt under dagen då det var slut. Väl i stallet så var Helén och hennes dotter Emilia där och Emilia är ju lite av Miltons lilla skötare så vi började borsta och feja direkt!

(Det är förresten Emilia som flätat en fina flätan i Miltons svans) 🙂

DSC_1523 - kopia (1024x1011)

Hela flocken spatserar från hagen upp till stallet 🙂

DSC_1526 (576x1024)

Direkt in i spolspiltan 🙂

DSC_1530 (576x1024)

Nu blir han så fin!

DSC_1531 (576x1024)

Rena fossingar får han också 🙂

 

Lägesrapport

Trots allt som kommit upp till ytan det senaste så jobbar vi på som vanligt igen. Vi har varit ute i skogen ett par turer och även tagit några skrittpass i paddocken. Det har gått bra och allt är som det brukar. Jag är glad över de små sakerna, som den fantastiska upplevelsen att kunna göra en vettig hörnpassering, att då och då lyckas svänga åt höger utan att bogen går först och resten av hästen faller efter och för faktumet att Milton är finare i kroppen än han någonsin varit. Det är så lätt att stirra sig blind på de positiva små förändringarna och tänka att ”det är ju i alla fall lite bättre än för ett år sedan” men tar man ett steg tillbaks så är han fortfarande precis lika sned som vanligt. Att gå på rakt spår är svårt, om ens möjligt, och jag har kommit underfund med att jag har lättare att hamna i hängsits på högersidan än vänster vilket jag förmodar har att göra med hur Milton ser ut. Vi påverkar ju varandra hela tiden. Han av mina snedheter och jag av hans. Enda skillnaden är att jag kan känna efter och försöka korrigera mina egna snedheter för att hjälpa honom, det kan inte han göra.

Imorgon så blir det ett besök hos Stefan och då ska Milton få sig en redig genomgång. Egentligen var det fullbokat då men efter lite trolleri med knäna så lyckades de klämma in oss till halv 9. Då ska jag prata med honom om Miltons framtid. Jag har ju i princip redan bestämt mig men det kan ju vara bra att diskutera med hästens juridiska ägare också. Det blir spännande att gå igenom hästen också och få lite svar på saker och ting.

 

DSC_1527 (576x1024)

Frukost i solskenet på stallplan. En grisafot är riktigt smaskens det!

DSC_1533 (1024x576)

God morgon alla kusar! Dags att vakna 🙂

DSC_1544 (576x1024)

Fina kusen som bjöd på ett par jättefina svängar idag!

DSC_1547 (576x1024)

Nakenfisen tjuvar på lunchen som står i stallgången 🙂

DSC_1549 (576x1024)

Tydligen hände det något spännande där ute och Milton blev på helspänn där inne i stallgången. Hjärtat pumpade så hela bröstet rörde sig. Jag försökte se vad som kunde tänkas kräva så mycket uppmärksamhet men utan resultat 😉

DSC_1553 (576x1024)

Finaste busekusen på väg till hagen!

DSC_1554 (576x1024)

Vårvovvan som njuter av solen 🙂

DSC_1500 (1024x576)

Sedan drog vi på oss löparmunderingen och tog 5-km-rundan uppe i skogen. Tjoho! 🙂

Smörgåskrassepremiär

image

Nu har min smörgåskrasse växt så pass att den går att skörda och avnjutas på mitt supergoda bröd! Gott! 🙂

Postat med WordPress för Android

Framtidsplaner

Man vill så himla mycket i livet och helst så ska allt hända på en gång. Det värsta är när man plötsligt kommer på något nytt som ju skulle passa så himla bra in i livet och då handlar varenda minut om att försöka införliva visionen, helst igår. Jag har haft väldigt många visioner och planer om hur livet skulle se ut, den första handlade väl om att så snabbt som möjligt utbilda sig till ingenjör, få jobb, köpa hus och skaffa barn och sen skulle livet vara perfekt. Riktigt så blev det ju inte och på vägen till där jag idag sitter så har den drömmen reviderats ett antal gånger. Nu under våren så har jag mer och mer tröttnat på mitt jobb och samtidigt känt lite panik över att jag inte har någon direkt utbildning att falla tillbaks på, så jag har faktiskt tagit det stora beslutet att börja plugga till hösten. Jag har sökt studieledigt och sökt in på en 2 år lång teknisk utbildning som förhoppningsvis kommer kunna leda till jobb på något av Sveriges ledande konsult- eller teknikföretag. Det känns så jäkla skönt att faktiskt ha tagit ett steg i en vettig riktning. Detta leder ju dock till att mina långt framskridna husplaner hamnat i knipa och paniken över den framtida ekonomin låter sig inte direkt vänta på sig. Jag har det senaste gått runt och varit lite stressad över detta men kom för bara någon dag sedan överens med mig själv om att man kanske kan bo kvar här i lägenheten i alla fall två år till. Den är ju fin och ligger bra så varför inte? Tänk om vi får barn då (hemlig tanke), vad fan, morsan och farsan bodde med två ungar i en etta så då kan väl vi få plats i en tvåa. Dessutom har jag i hemlighet planerat hur man får plats med ett hopfällbart skötbord på vår toalett. Säg inget till Johan bara 😉

P.g.a. känslan av att vilja ha något eget och flytta till ett hus så har jag inte brytt mig om att röja upp ordentligt här hemma och se till att saker och ting är precis som jag vill ha det, men i och med att vi nu bestämt oss för att bo kvar och lägga husplanerna på is ett tag så har inredningsjossan vaknat till liv igen. Nu jäklar ska det bli fint här hemma! Jag har i tankarna nya gardiner, takmålningar, tapeter och nya köksinstallationer. Som vanligt så vill jag fixa allt detta nu nu nu nu och helst igår och gårkvällen spenderades mest med att leta fina tapeter till hall och sovrum. Kan det vara vårkänslorna som spökar tro? 😉

Letar inspiration 🙂

Sovrumstapet? 🙂

Love you

DSC_1497 (1024x576)

Give a little time for the child within you

Don’t be afraid to be young and free

Undo the locks and throw away the keys and

Take of your shoes and socks and run you!