Filosofier från hästryggen

Jag sitter ofta och filosoferar på hästryggen och när jag kommer hem så finns det förhoppningsvis tid till att skriva ner tankarna här på bloggen för att föreviga och eventuellt utveckla dem. Tyvärr så är det en del som faller i glömska, också en hel del briljanta idéer och tankar, just för att jag inte har tid att knåpa ner det. Här kommer i alla fall en liten utläggning om dagens filosofier från hästryggen!

Kroppens rörelseorgan (skelett och muskler) är ett biomekaniskt system. Allt sitter ihop och rör det sig i ena änden så kommer en motreaktion ske i den andra. Oavsett om det är en motrörelse eller bara ett mothåll. Det biomekaniska systemet är ett avancerat system med många små delar där muskler i olika rörelser spelar agonister, synergister och antagonister. Alla muskler spelar en viktig roll i olika rörelser, även om vissa till synes är obetydligt små. Detta gäller för precis alla ryggradsdjur och säkerligen för de allra flesta övriga också. För er som inte riktigt hänger med i biologin så är både hästen och människan ryggradsdjur.

Allt som händer överallt i hästens kropp ger en liten effekt i övriga kroppen. Det kan vara en mikroskopisk spänning som är vaken syn- eller kännbar till en enorm reaktion i form av ett kastande huvud, svingande buk eller viftande bakben. Allt hänger ihop. Mitt i hästens bål, en liten bit fram, befinner sig det biomekaniska centrumet. Det är där hästen har sin balans och det är utifrån den som det sedan avgörs vilka muskler som behöver aktiveras med vilken kraft vid olika rörelser. Målet med dressyren är att flytta bak denna tyngdpunkt och när detta sker kommer kroppen behöva ändra på muskelaktiviteterna. Hästen får en ny tyngdpunkt och med det ett nytt rörelsemönster med annorlunda muskelaktivitet.

Mitt uppe på detta biomekaniska centrum sitter jag. Ryttaren. Eftersom allt i kroppen sitter ihop så kommer allt som sker även att kännas just här. Stället precis där ryttaren sitter är lite av en knutpunkt eller ett medelavstånd till allt hela kroppen. Det gör alltså att det är just precis där som allt känns lite extra mycket. Detta ger en otrolig förutsättning för ryttaren att känna och påverka. Med rumpa och ben. För det är från det biomekaniska centrumet man kan påverka hästens rörelser på ett ärligt och hållbart vis.

Just precis vad det är man känner kan jag inte säga i detalj. Jag som ”nybörjare” har en hel del att lära innan jag kan skala av alla yttre störningar, strippa ner rörelserna i rumpan och identifiera precis vad de olika små bumparna, svängarna och knixarna kommer ifrån. För något försöker hästen tala om, problemet är bara att min rumpa är en dålig lyssnare. Den pratar inte heller så bra hästiska än. Det är detta man måste träna upp för att kunna erhålla ett riktigt beridararsle.

Sannehäst

Eller vad säger du Sannehästen?

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: