Nikkis mentalbeskrivning!

Nu är vi trötta Nikki och Jag.

Efter att i lördags gått upp kl 6, åkt till jobbet och kommit hem halv 8 på kvällen så stoppade jag in hunden i bilen, hämtade upp Sara i Kungälv och styrde sedan mot Karlstad.En kvart i 12 på natten gled vi in utanför huset i Åstorp där Nikkis uppfödare, Karin bor. In kom vi i ett tyst, sovande hus där vi sedan innan fått direktiv om att ta vad vi ville i kylen och sedan gå och lägga oss. Jag hade packat allt dagen innan, så det bara skulle vara att slita åt mig hunden och påsen vid dörren när jag kom hem från jobbet och sedan direkt ge mig av.

Väl liggandes i sängen utanför Karlstad så känner jag plötsligt paniken stiga i mig. H-E-L-V-E-T-E… Nikkis registreringsbevis och vaccination!! Ungefär det viktigaste förutom hunden som jag skulle tagit med. Nu befann det sig nästan 30 mil från oss och utan det får man inte gå ett MH. ”Det löser sig säkert imorgon” sa Sara till mig och trots en lite orolig hund så fick jag i alla fall ett par timmars sömn innan vi klockan 05:20 vaknade av pipet av 7 nästan leveransklara valpar i köket. Jag fick ringa och väcka min stackars Johan som fick ställa sig och fotografera de glömda dokumenten och maila bilderna till oss så vi fick dem utskrivna. Tur man har en så tålmodig uppfödare som står ut med imbecilla valpköpare 😉

Kl 8 befann vi oss på Karlstads brukshundsklubb och vi kom inte därifrån förrän kl 18, kalla om tårna och solbrända. 7 av 8 hundar i kullen närvarade och det var riktigt kul att se både likheter och skillnader mellan de olika individerna. Genomgående var att alla hade en god förmåga till avreaktion och visade stor förighet för rasen. Karin såg i varje fall nöjd ut efter att allt var slut. Nikki lockade till många fniss bland åskådarna när hon visade prov på sin glädje och energi. Speciellt på avståndsleken när hon körde in rumpan mellan frambenen och körde ett par varv äkta pinscherrace på planen framför figuranten. Hon kom helt strålande på inkallning varje gång och både testledaren och beskrivaren kommenterade hennes glädje och förighet. När vi efter en beskrivning stod och pratade om den aktuella hunden gav jag lite tips till hundägaren och efteråt så frågade beskrivaren mig till och med om jag var instruktör i Mölndal men nä se, det är jag minsann inte 😉

Här kommer Nikkis resultat:
1a – 4, b – 3, c – 2
2a – 4, b – 3, c – 3
3a – 4,3, b – 2,4
4 – 4
5a – 2, b – 1, c – 2, d – 2, e – 2
6a – 3, b – 1, c – 2, d – 1, e – 2
7a – 2, b – 4, c – 2, d – 1
8a – 1, b – 4, c – 5, d – 2, e – 4
9a – 3, b – 3
10 – 4

Make of it what you want 😉

DSC_0037Karl gör undanmanöver vid dumpe

DSC_0081 Karl och Karin vid skotten. Uppenbart döv 😛

DSC_0096Camiro i fulla lekartag!

DSC_0120Camiro med matte Hilde vid dumpe

DSC_0139Sedan tog Sara över min kamera och då kom det annat än hundar på bild 😛

DSC_0148Mer lek under skotten

DSC_0158Nikki hälsar på testledaren!

DSC_0164Hanteringen gick finfint 🙂

DSC_0169Även här fanns det en hel del lek och bus!

DSC_0177Nikki och testledaren

DSC_0184Kamphunden!

DSC_0203Nikki springer efter bytet

DSC_0238Avståndsleken genererade flera varv i full fart 😛

DSC_0282Nikki funderar på om hon vågar sig fram till dumpe.

DSC_0287Men se det var ju inget farligt!

DSC_0318Duktig vovve!

DSC_0352Första spöket var ju en människa, då är väl det andra spöket inte heller så farligt då 😛

DSC_0411Nikki blir omklappad och berömd

DSC_0420Även i Gilla fanns det en liten kamphund!

DSC_0432Bäst att sitta bakom husse och matte

DSC_0452Nudie i kamplek!

DSC_0459Nudie plockar bytet!

DSC_0486Nudie tar igen sig i snåren mellan varven.

DSC_0490Duktig Nudie undersöker vart ljudet kom ifrån

DSC_0535Esmer, husse och matte vid dumpe

DSC_0553Esmer med husse och matte efter skotten.

DSC_0564Keila i lekartag!

DSC_0571Först sken solen och vi hade jättefint väder. Efter lunch började det mer och mer se ut så här. Vinden tilltog och det började bli lite fruset 😛

DSC_0600Sara och Anna ser leksugna ut 😛

DSC_0511

DSC_0630Så här trött såg vovvan ut när jag kollade till henne efteråt

Det finns pinscheruppfödare som avlar på vad skit som helst bara det är snyggt och detta förstör något kopiöst för rasen samt att det genererar så mycket smärta och tragedi för de stackars pinscherägare som blir tvugna att lägga ner sin själ, tid och pengar för att det ska fungera i familjen och samhället med sin hund (som naturligtvis är otroligt älskad). I många fall slutar det med den yttersta tragedin, att man får ta bort sin älskade vän, precis så som jag blev tvungen att göra med Chiara. Just därför är det så otroligt fantastiskt med uppfödare som faktiskt lägger ner sin tid och själ på att hitta avelsdjur med bra mentalitet och som dessutom satsar på sitt avelsarbete genom att anordna MH och MT för hela kullarna!

Ända tills vårt MH igår har jag egentligen bara tänkt på det som en spännande grej, men när vi efteråt satt tillsammans och fick ett diplom och en jättefin rosett med titeln ”Noticeable Evaluated” så brast det plötsligt för mig. Tårarna kom och de ville inte sluta rinna trots att alla satt där och tittade på mig. Det var ju detta jag så gärna hade velat göra med Chiara men som jag aldrig hann. Hon var en helt fruktansvärd pinscher men trots det så älskade jag henne över allt annat. Jag låg och kramade henne om nätterna och vaknade storgråtandes när jag trodde jag hade förlorat henne och hela mitt liv cirkulerade runt den hunden. En hund är något som man lägger ner hela sitt känsloliv i, det är något man skyddar, när och delar sin kärlek med, precis som med en familjemedlem. Det är helt fruktansvärt när det delas ut valpar till höger och vänster där sannolikheten för tidig avlivning är helt klart ökad p.g.a. en dålig mental status. Jag är så oändligt tacksam för att det faktiskt finns uppfödare som inte vill något mer än att producera mentalt stabila hundar. Jag är så oändligt tacksam till Karin för att hon givit mig min helt otroliga Nikki. Livet är inte en dans på rosor och det är inte uppfödarlivet heller, men så länge man genuint försöker göra sitt bästa för rasen så är man värd all heder i hela världen. Hör du det Karin! Tårarna var av glädje och de är tillägnade dig.

Copy of DSC_0014En trött vovva med sina otroligt fina förvärv!

Annonser

Häst bortskänkes, pengar kan tillföras vid sidan om

Idag var Milton billig. Ordentligt billig, till och med gratis. Det kan vara så att jag inte riktigt tål lika mycket motgångar som vanligt för tillfället då det pågår lite för mycket i livet just nu, men ack så förbannad och hjälplös jag kände mig på ridbanan idag!

Först vill hästejäveln inte bli hämtad ur hagen (som vanligt). Hagen är så grisig och lerig att man lätt kan sjunka ner till knäna och sugas fast om man inte passar vart man sätter fötterna. Samtidigt som man passar sig för att inte fastna i gyttjan så ska man ha koll på en häst som inte samarbetar. Faktiskt ska jag ge honom cred idag för att inte vara riktigt så jävlig som han brukar vara vid inhämtningen, men det var ändå tillräckligt för att späda på min redan lite smått hopplösa känsla. Sedan i stallet så vägrar hästekräket stå stilla i stallgången. Det skulle tas ett steg fram och ett tillbaks hela tiden och så fort jag inte var i närheten så viftades det frenetiskt med frambenen. Jag försökte flytta honom så att jag kunde komma mellan honom och väggen och djuret flyttar åt fel håll och närapå klämmer in mig i väggen! Det fick han skit för så det hördes över säkert halva Mölndal.

När vi sedan skulle börja träna på ridbanan så hänger han i bettet, vägrar gå i form och bråkar med att gå rakställd. Detsamma gällde i traven även om jag väl fick till det hyfsat efter mycket om och men. Sedan skulle vi galoppera. Vi fick ett par riktigt fina varv men emellanåt när vi skulle trava runt lugnt på olika volter så gick bakdelen som en solfjäder fram och tillbaks över spåret. Satan vad förbannad jag var och mina frustrerade utbrott och utskällningar hördes säkert långväga. Efter det fick vi inte till en enda större volt i högervarv eftersom han envisades med att springa på snedden. Jag var såååååå förbannad även om jag verkligen tänkte på att vara rättvis mot honom och rida väl. Det var verkligen inte vår dag idag. Nu tror jag att jag ska lämna ridningen åt sidan lite tills både Milton och jag lugnat ner oss. Lite lugn och ro och fungerande kontinuitet i livet vore på sin plats…

Djupt andetag, släpp på kraven och börja om på nytt imorgon.

Koppelfri promenad i regnet

Idag tog jag och Nikki en liten kvällspromenad i regnet. Jag satte på henne hennes fina galontäcke som jag köpte på utförsäljning när Huveröds la ner i Kållered förra året. Nikki blir lite lugnare när hon får på sig ett täcke så jag tänkte att det skulle bli alldeles lagom att ta en liten kort runda idag. Jag tyckte att det nu var dags att prova våra vingar och ta promenaden helt utan koppel eller halsband. Vi gick längs trottoaren och in bland husen för att sedan fortsätta ner till en stor plan gräsmatta med en promenadväg vid Bosgårdsskolan. På vägen mötte vi en familj med småbarn på väg hem från dagis och på promenadvägen mötte vi också en tjej som var ute med sin Golden. Jag gick en liten omväg runt dem och Nikki följde glatt med och brydde sig inte mer om den andra hunden än att hon tittade på den lite grann. Hon var helt strålande, gick bredvid och lyssnade klockrent på mig när avståndet ökade.

Foto1595

Foto1598Min alldeles strålande lilla vovva 😀

Foto1592Innan vi gick in så hälsade vi på husse i garaget som höll på att skruva på sin motorcykel

😀

Clear round!

Kl halv 7 bestämde sig min kropp att den skulle vakna idag. Lika bra var väl det, för jag skulle hinna morgonfodra, släppa ut 9 hästar och packa ihop både häst och utrustning innan det kl halv 9 bar av mot Wiebo RK i Floda. Morsan skulle hämtas upp på vägen också så jag åkte faktiskt snarare kvart över 8. Snabba puckar 😛

Milton klar att åka!Milton klar att åka!

Strax efter 9 rullade vi in på stallplanen vid min gamla ridskola och allt där såg precis ut som vanligt. Det kändes helt naturligt att komma dit, precis som om jag hade bott där. Många underbara somrar har spenderats här på ridläger och under många många år  har snälla föräldrar en dag i veckan skjutsat oss ut hit.

Jag blev glatt välkomnad av Madeleine, Gunilla, Alice och Malin som jag känner sedan ridskoletiden och Milton fick många intresserade blickar från ystra och förväntansfulla ungar. Först var det 30-klassen och den hade så klart jag och Milton anmält oss till! Det var vi och de där allra minsta små flickorna på de snälla ponnysarna. Man fick ha ledare om man ville men jag och Milton skippade det 😉 Vi körde på i trav men tog så klart tillfället i akt när han landade i finfin galopp och lät honom hålla den till nästa hinder. Han var riktigt pigg och nästan lite het, det var en hel del att hålla i och han visade tydligt hur kul han tyckte detta var.

DSC_0012Nu kör vi! 30 cm 😀

DSC_0016Hinder nummer 3 & 8

DSC_003250 cm!

DSC_0035

DSC_0040

DSC_0042Min fina kuse och jag!

DSC_0049Visa upp priserna är väl standard 😀

DSC_0051Vi skrittade av längs med vägen.

DSC_0059Milton får påhälsning och blir berömd klappad

DSC_0065Lilla Langen! Tänk, han var allas favorithäst när jag gick på ridskolan.

DSC_0067Lite välförtjänt pedikyr

DSC_0075

När vi kom hem så hade all styrservoolja läckt ut genom ett mikroskopiskt litet hål på ett rör. Det var bara att låna lite verktyg av gården och påbörja skruvandet, sågandet och kletandet. Johan avbröt våffeltillverkningen hemma och åkte via Mekonomen raka vägen till stallet med nyinköpt (svindyr) automatolja. Ibland är de riktigt bra att ha de där pojkarna 😀

DSC_0083

”Du luktar hypoidolja” slängde Johan ur sig med en lustig blick när jag kom hem. Jorå, underligt vore det väl annars då jag blev fullkomligt indränkt om händerna och fick säkert en hel del i håret också. Undrar om det tillhör vanligheterna att utsätta sina nya fina pikeurridbyxor för sådan här hantering 😛

Läckan lagades och vi åkte hem och åt våfflor. Man har haft det sämre kan jag tala om 😀

Lathund för facebookande sjukskrivna:

Ting som du måste låtsas som om du inte gjort:

  • Träffat familjemedlemmar/vänner
  • Utfört hushållssysslor
  • Skött om dina djur
  • Gjort något annat som av andra kan ses som produktivt eller njutningsfullt

Du ska heller inte låtsas som om du inte tyckt ordentligt synd om dig själv. Allra helst skall det klagas offentligt på ditt oerhört miserabla liv. All hintning om eventuell produktivitet är absolut förbjudet.

Fotnot: Detta inlägg är ironiskt och härrör till mitt dåliga samvete som gör att jag hellre går till jobbet än sjukanmäler mig när jag känner mig krasslig. När jag för en gångs skull faktiskt lyssnar på min kropp och varningssignalerna som finns och därför stannar hemma från en 2 dagar lång resa på jobbet så har jag fått erfara att livet bör skötas enligt ovan. Saker och ting som enligt mig är fullständigt ologiska har jag väldigt svårt att rätta mig efter (behöver vettiga argument), därav mina sparkar bakut.

Naturligtvis kan jag förstå att människan i sig är konspiratorisk och att hon i brist på spänning i livet skapar sig sitt egentillverkade drama med syndabockar och allt som hör därtill. Man utgår ifrån att den omtalade är ond, beräknande och fullkomligt utan moral. Rykten sprids, chefer underrättas om dessa nyuppkomna ”fakta” och den omtalade får sedan på omvägar minsann veta precis hur saker ligger till, varför den gjort som den gjort och all annan fakta som härrör dess liv. Det finns ingen som är så stor expert på ens eget liv som alla andra.

Dessa dagar har jag vilat upp mig, gjort saker som måste göras och annars aldrig kommer bli gjorda samt njutit av mina djur. Ska man bli frisk så måste man må bra. Bra mår jag inte av att klistra fast mig själv i soffan framför teven (förutsatt att jag inte är döende).

Det där med att vara sjuk

Är det så att en sjukanmälan inte är befogad förrän man är döende? Om man nu inte är döende men ändå sjukanmält sig, måste man då av ren princip stanna hemma, tycka synd om sig själv och ha tråkigt? Och om man nu mot alla normer faktiskt utför vissa aktiviteter (eller Gud förbjude, till och med har det trevligt), trots icke hundraprocentig fysisk status, Gud nåde dig om du lägger upp något om dessa aktiviteter på internet! Då kan ju dina kollegor och chefer tro att du inte är döende på riktigt och misstro din sjukanmälan!

Nej, nu tar jag min schletna kropp och går ut och byter däck på bilen. Möjligtvis kan hästen behöva mat senare och det ser jag fram emot för jag älskar min häst och längtar dit varje dag.

Om någon har invändningar mot detta så kan dessa besvaras personligen.

Liten parentes: När man var liten och red på ridskola så fanns det få ting som kunde hindra en från att på fredagar åka till stallet och rida lektion. Det finns nog ingen äkta hästtjej som inte har ridit med 40° feber 😛

Att rida på en omsom vild och ömsom sömnig sjöko?

På söndag, alltså om ynka tre dagar ska jag och Milton åka på vår allra första clear round tillsammans. Visst är jag fylld av förväntan men kan samtidigt inte låta bli att känna mig lite tveksam och uppgiven. Sedan tänker jag att det får gå som det går, det är bara att andas ut och ha roligt! Dessa smått uppgivna känslor grundar sig enkom i att min häst de senaste dagarna uppvisat ett mycket underligt beteende och varit ömsom skittråkig och ömsom mycket spännande att rida. Det har visserligen nyss blivit vår, solen skiner, hormoner flödar och vinterpälsen håller som bäst på att fällas ur. Tydligen kan många hästar bli lite knäppa vid den här tidsperioden och jag tror nog att Milton faller tungt in i den här kategorin.

I förrgår när jag skulle hämta honom från hagen så hade han full koll på mig så fort jag började närma mig hagen. När ja klev in så gick det som en stöt igenom kroppen honom, han skrek som en brunstig hingst, gjorde ett par caprioler och höll sig konstant på minst 20 meter från mig. Det är först när jag plockat ut hans hagkompis som han behagar stå still, och då endast när ja kommer bakifrån och klappar mig fram till huvudet. Tilläggas skall att han då förvärvat en utomordentlig heltäckande lerinpackning. Som vanligt.

DSC_003395% av tiden såg det ut så här. En häst som var trög och konstant hängde i bettet.

Copy of DSC_0075Övrig tid slog det över och då såg det ut så här. Jag tror Milton har konverterat till brunstigt sto…

DSC_0061Under enstaka ögonblick såg det i alla fall inte helt fördjävligt ut, men det fick jag bannemig inte gratis!

För den nyfikne så kan jag tala om att Försvarsmakten inte anser ridning vara tillräcklig träning för att kunna räknas in i de 3 timmar fys vi ska ha i veckan. Däremot är golf och bowling fullgoda aktiviteter. Den som bestämt detta har förmodligen aldrig suttit ordentligt till häst. Nåja, efter en dag i stallet med ett ordentligt ridpass tänker i alla fall inte jag sätta igång med någon för försvaret godkänd fysaktivitet. Idioti.

”Tack för att du räddade mitt liv”

Det är precis vad blicken på bilden säger.

535009_10151297345771642_1850878926_n

Detta är Lille Einar.

I fredags åkte Einar med djurambulansen till Blå Stjärnan vilket hans matte, och alla som kände honom, trodde skulle bli hans allra sista färd i livet. Hans matte var gammal och ensam och Einar hade under 9 år varit hennes livskamrat. Matte blev dock inte yngre och hade nu tyvärr blivit så gammal och sjuk att hon inte längre kunde ta hand om honom. Efter att desperat försökt hitta någon i sin närhet som kunde förbarma sig över honom så fanns det ingen annan utväg än den sista, att låta hennes livskamrat de 9 senaste åren stilla få somna in.

Min syster Viktoria jobbade i fredags på Blå Stjärnan och befann mig på plats när Einar kom in till receptionen och precis skulle få sig ett rum. Fem minuter senare skulle han få den dödliga dosen. Det kommer in hundar för avlivning  varje dag och det är visserligen inget konstigt med det men just den här dagen ställde Viktoria frågan, varför? Hon fick höra orsaken och också att hunden i övrigt var frisk och kry. Plötsligt hörde hon sig själv säga ”jag tar med honom hem”.

Jag kan riktigt känna härdsmältan i hjärnan. Jag upplevde detsamma när jag plötsligt hörde mig själv säga samma ord när jag för första gången stod i boxen hos Milton med hans mule blåsandes i mitt hår. Det fanns inte en tanke i världen på att jag skulle ha häst. Men plötsligt bara hände det. Det är en otrolig känsla och inget man kan stå emot trots att all rationalitet skriker åt dig att hålla dig undan. Rena härdsmältan.

Efter ett samtal med en matte som storgrät av lycka så fick Einar följa med Viktoria hem. Einar och hans gamla matte kan nu glädjas över att han får spendera sina sista år i livet hos Viktoria och vår stora familj som redan efter en dag ser honom som en självklar familjemedlem. Han verkar dessutom ta sitt nya liv med ro och går både lös och sover tvärs över syrran i sängen. Han är en riktig stjärna!

Välkommen till Hellekantska huset, Einar!

155697_4889738641591_678325795_n

Splenius, rhomboideus cervicis, cleidobrachialis…

Många är dem, namnen som ska klistras fast i hjärnan. Till största delen följs anatomin av viss logik, men detta förordar att man kan en del latin sedan innan. Dock gillar jag både språk och att hitta system och mönster och bakar man då ihop detta med en stor portion färgpennor så kan det inte bli annat än hur spännande som helst! Jag har nog aldrig någonsin under min tid som människa på jorden suttit och pluggat med sådan entusiasm som nu. Tiden bara flyger iväg och muskelfästen, ursprung och fiberriktningar dansar som vilda bin runt i mitt huvud. Den där obligatoriska nudelsoppan spelar så klart också sin roll i pluggandets värld.

DSC_0002

Nej, nu får jag pausa och dra mig till hästen som väntar. Hoppträning för Anette står på schemat idag 😀

Trött matte och sansad häst

Framåt småtimmarna på jobbet i natt så la min kropp av helt och hållet. Efter att ha gått och vilat en liten stund så mådde jag helt fruktansvärt dåligt. Jag har nog någon liten förkylning på ge och min slitna kropp protesterade våldsamt mot nattens arbetspass. Det har varit mycket på jobbet det senaste och schemat har varit helt kaotiskt, man har inte kunnat komma in i någon jobbrytm och de få dagar emellanåt man haft helt ledigt har efter hund, häst och plugg gått till att bara försöka hålla sig själv samman. Det är nätterna som är jobbiga, det tar på kroppen att sitta alert ett halvt dygn när man egentligen vill sova och är man då lite stressad och outvilad så går det förr eller senare åt helvete. Man måste verkligen ta hand om sig själv när man varvar jobb natt och dag och det har väl inte riktigt funkat med vårens kaotiska schema. Det är bannemig tur jag att hästen och hunden, så man kan få lite själavård på sin lilla fritid 🙂

Jag åkte i alla fall hem så klockan 5 låg jag i min egen säng, helt slut men klarvaken. Det dröjde dock inte länge förrän jag sov som en gris 😛 Söndagar är min dag att släppa ut hästarna så jag hade planerat att åka dit efter jobbet, men se det gick ju inte! Efter 4 timmars sömn vaknade jag i alla fall och masade mig upp, gjorde ordning lite frukost, tog med den till stallet och avnjöt den i värmen och solen på stallplan efter att hästarna kommit ut. Sedan lunchade jag och åkte hem och gick och la mig. Jag stendäckade i 1,5 timma till tills Johan kom hem och vi lagade lunch. Framåt 15-tiden var det stallet igen och där var det minsann full rulle! Hela stallgången var full av hästar och alla skottkärror upptagna. Jag kan inte säga det nog många gånger, men nu är det bannemig vår 😀

DSC_0004Frukosten bestod av två rikligt smörade mackor och pålägg i form av makrill i tomatsås. Smaskens 😀

DSC_0007Mmmmmums!

DSC_0011Även om man är trött och matt så får man ordna det för sig. Varför inte ta tillfället i akt och göra det riktigt gött när man kan 😀

DSC_0018Nikki höll sig såklart i närheten. Om man är snäll kanske man får smaka makrill? 😉

DSC_0022Japp, grisindikatorn säger att det definitivt är vår 😛

DSC_0029Milton mumsar på sin lunch och jag åker hem för att sova!

My provred ju Blomman igår för att eventuellt ha honom vid sidan av Lotus ett par dagar i veckan, men hon kände sig lite tveksam och efter en provridning idag så blev det klart att Blomman inte är hästen för henne. Hon ska ju ha ett kallblod tösen! Då är inte ett varmblod det rätta kanske 😉

Sedan gjorde jag i ordning Milton och dagen till ära fick han på sig ett nytt fint träns, som egentligen är ett riktigt gammalt! Jag tycker det är så himla snyggt och dessutom gick han riktigt fint på den engelska nosgrimman istället för remonten som han brukar ha. Ett annat bett körde vi på, visserligen också tredelat men i mässing och lite större ringar. Han blev urläcker i det 😀

Milton var jättelugn idag. Inga av de senaste dagarnas fullblodsfasoner fanns att finna vilket jag faktiskt blev ganska glad över (även om en prillig häst faktiskt är rätt kul). Jag gjorde mycket varvbyten och jobbade med ställningen i höger varv i både skritt och trav. Sedan gjorde jag ett par galoppfattningar i varje varv och jag kunde inte vara nöjdare med hans prestation! Efter passet klädde jag av honom och lät han gå lite själv i paddocken medan jag fixade ordning det sista i stallet. Han brukar tycka det är gott att rulla sig när han är svettig plus att han fick torka upp i solen lite innan jag ställde in honom.

Imorgon ska vi rida lektion igen för Anette. Lite hoppning har jag bett om igen då vi ska på vår ordinarie dressyrträning på lördag samt att det nu bara är två veckor tills vi åker på clear round! 😀

DSC_0010Blomman fick en remontgrimma på sig inför dagens ritt och undrade väl lite vad för skit det var vi satt på honom. Efter några små protester så verkade han finna sig i det rätt bra och gick väldigt avslappnat och fint!

DSC_0016Väldigt mycket mer stabilt och avslappnat än igår 🙂

Copy of DSC_0107
Jag fick också rida Blomman igår! Jättekul och hur sugen blir man inte! Men jag har ju redan en häst… man kan väl inte ha två heller?

DSC_0020Milton i sitt nya fina träns. En riktig snygging!

DSC_0023Nu är My nöjd. Man ska avsluta dagen på topp 🙂

DSC_0032Fotar lite från hästryggen 😛

DSC_0037Fina Lotus och My!

DSC_0041Lite svettig, men galopp/svett-ration blir bara bättre och bättre! 😀

DSC_0049Milton gottar sig efter träningspasset

DSC_0054Publik hade vi minsann! 🙂

DSC_0063Fräknarna blir fler och fler! Nä nu ska jag se till att det blir lite fart i köket, för min mage vill ha mat! Sen ska det sovas…. massor!

😀