Här sitter jag nu…

…och jag kan inte säga att jag direkt klagar 🙂

Imorgon bär det av mot Phuket igen för mig och Johan. Vi checkar in på flygplatshotellet över natten för att kl 9 tisdag morgon (lokal tid, kl 03.00 i Sverige) lyfta och åter styra kosan mot Sverige och nordligare breddgrader. Vistelsen i Thailand har bara blivit bättre och bättre för varje ställe vi kommit till och nu avslutar vi verkligen på topp med grand finale. Familjen har hyrt ett hus på Koh Lanta och trädgården med världens lyxigaste pool vätter rakt ut och slutar i sandstrand och västerhav. Just nu hållerr solen på att gå ner och kommer snart att anta sin vanliga röda skymmningsfärg.

Igår kväll, sista kvällen på Miami Resort så såg det ut så här. Ljuvligt, inte sant!

Solfräknarna har dykt upp både på näsa och kinder. Nu mår man bra 🙂

Men trots att det är helt underbart här på andra sidan jordklotet så kan jag inte låta bli att längta hem. Gissa varför? Jorrå, här nedanför ser ni anledningen!

Efter en god nattsömn kommer jag bokstavligen kasta mig i bilen för att åka och hämta min nya lilla juvel, Nikki!

😀

Annonser

Röd sol

Jag har hört det ryktas om att Milton efter 1 veckas vila är en skitpigg pålle i hagen. Det blir med stor sannolikhet en onekligt intressant färd när jag kommer hem för att börja sätta igång honom igen 😉

Nu ligger jag i min stora, lyxiga bungalow med AC:n inställd på härligt kylande 24 grader. Utanför det stora panoramafönstret vid sidan av king-size-sängen så ligger en stor blå pool och bakom den en rad planterade palmer som gränsar till den oändligt långa stranden och det supersalta havet. Solen har precis gått ner i havet som ett illrött stort brinnande klot och har under ett par intensiva minuter färgat hela västra himlavalvet både orage, rött, rosa,  lila och nu mörkblått. Detta i bakgrunden till palmerna och det asiatiska havsdiset är helt drömlikt. Alla har väl sett asiatiska målningar av solnedgångar, och jag kan tala om att upplevelsen är som att se på dessa bilder, fast med skillnad att jag ser det live!

Idag har vi åkt båt i 2 timmar och befinner oss nu på sydvästsidan av Koh Lanta. Vi har checkat in på bumgalowhotellet Miami Beach för 200kr/natt och njuter för fullt av otrolig mat, havet utanför trappan, lyx och renlighet. Klockan är nu 19 på kvällen och det börjar precis bli lagom temperatur ute för att inte svettas ut allt man druckit under dagen. Snart ska vi ner till stranden och äta en god middag. Vad ska jag äta idag? Pad Thai med kyckling kanske… eller varför inte en green curry soup? Eller så kanske jag plockar fram barnatrotsen i mig och beställer ut en hamburgare med pommes 😉

Inte tusan kan man tycka synd om sig själv i denna situation, men jag kan tala om att resan inte varit helt dramafri!

Idag hade vi ett lite mindre spindeldrama på taxins flak på väg från båten till hotellet där jag sitter nu. Vi satt 10 pers ihopklämda med packning på flaket när en STOR spindel uppenbarade sig längst fram i sittutrymmet. Den var ljusbrun och drygt 10 cm i diameter med 8 tjocka ben. Närmast satt naturligtvis Anda och Sara, våra två spindelräddaste svenskar och det slutade med att alla kastade sig skrikande bakåt på flaket och nästan krossade den unga ungerska kvinnan som åkte med oss. Hon däremot suckade lite, sträckte sig fram, tog spindeln i benet och kastade den överbord. ”I used to play with them when I was a child” var det enda hon sa. Där satt macho-Jossan med stoltheten nedtryckt i skorna och försökte prata bort händelsen. Men faktiskt, även om man inte är så värst spindelrädd för husspindlarna hemma så nog tusan blir man jävligt vaksam med ökande puls när det dyker upp ett sådant monster 20 cm från ens axel. Vi svenskar som är vana vid maximalt 5 cm stora spindlar vet ju inte om dessa enorma utländska 8-beningar är farliga på något vis 😛

Nästa drama då: På första stället vi bodde på så skulle jag efter ett par dagar flytta på en pappersbit på en hylla på toaletten. Bakom sitter en stor äcklig jävla kackerlacka! Pulsen gick upp och jag ryckte till en del, men jag är ju för fasen inte rädd för något! Jag bestämde mig för att ta kontroll över situationen och stängde in kackerlackan i ett glas. Där inne klättrade den runt, förfärad över att ha blivit instängd och jag vågade knappt titta när den klättrade på insidan glaset där mina fingrar var placerade. Jag tänkte att jag skulle släppa ut den på utsidan huset och Johan gick för att leta efter ett hårt papper att sätta för öppningen på glaset för kackerlacketransporten. Hur tror ni det gick då? Jo, Jossan fick ett av sina briljanta superspontana infall och under en millisekund blixtrade tanken igenom hjärnan att den jävla kackerlackan ändå kanske förtjänade att dö. Släpper jag ut den så kanske den bara springer in igen? Så jag tänkte göra en supersnabb manöver utan papper för glasöppningen och bara kasta den i toaletten för att spola ner den. Nåväl, kackerlackan var snabbare än jag och inte ens halvvägs till toalettstolen så kryper äcklet ur glaset och upp på min hand. Där sprack kontrollen över Jossans situation, glaset tappades och krossades över hela badrumsgolvet och kackerlackan kom helskinnad undan och gömde sig bakom toaletten. Jag kan fortfarande känna det äckliga jävla djuret som klättrar över min hand och jag vill kvida lika panikartat varje gång jag tänker på det. USCH! Kanske var det karman i detta land som slog igenom?

Under snorklingstur till Similan island. 🙂

Thailand!

Imorgon så drar jag, Johan och övriga familjen till Thailand för att avnjuta 2 soliga och varma veckor. Jag hade tänkt att pussa Milton tillfälligt hejdå idag, men det blev inte av för jag hade så mycket att stå i med bilförvaring, packning, påhälsning hos mormor och middag hos Johans föräldrar. Så nu är jag lite ledsen över att jag inte hann klappa honom för sista gången på 2 veckor. Men bättre blir det när jag kommer hem den 28:e för dagen därpå åker jag till Karins kennel för att hämta hem min efterlängtade lilla Nikki! Jag kan knappt tro att det är sant och det har inte riktigt blivit verklig än, men herre min Jesus vad underbart det kommer bli! Thailand kommer bli underbart och jag kommer ta en dag i sänden och njuta fullt ut av sol, bad och mat, men oj vad underbart det kommer bli när jag kommer hem! 😀

Förhoppningsvis så har det blivit plusgrader så att snön smält undan när jag kommit hem så jag och Milton kan börja träna på galoppen! Jag tror det är bra för honom att stå och vila i 2 veckor nu så att musklerna kan få sig en rejäl återhämtning. Förhoppningsvis så har han byggt lite under vilan också 🙂

När jag kommer hem så väntar den här lilla prinsessan på mig! Den fina tröjan har Karins dotter Saga gjort. Den är hur gullig som helst och det står Nikki på ryggen med gula bokstäver. Superfin och oumbärlig för en liten vintervalp med tunn päls 🙂

Milton, han får två välförtjänta veckor i hagen. När jag kommer hem så ska vi för första gången släppa ihop Milton med sina kompisar Boyen och Gillan. De har stått och myst och gnabbats över stängslet så länge nu så snart är det alltså dags för Milton att äntra flocken på riktigt! 🙂

För dig, Chiara

Barbackabilder

Det är en liten match att sitta på en travhäst barbacka i traven, men inte är det omöjligt inte! Speciellt inte om man har en så duktig häst som Milton. Det är en ordentlig styrketräning för både honom och mig så vi kör lite kortare barbackapass nu i början. När man rider barbacka i trav på den här hästen så är det helt omöjligt att bara sitta och åka häst som man enkelt kan göra i sadeln, nej här krävs det full koncentration hela tiden för att inte hamna på sniskan och skapa obalans. Nu händer det ju då och då ändå, men vi jobbar för att bli bättre 🙂

Korta fina travsteg!

Man kan inte anklaga honom för att ha en klen rumpa i alla fall 🙂

Ibland försvinner orken för en liten stund och huvudet åker upp.

Ännu kortare trav, duktiga häst!


Snygg-Milton rör sig som en riktig Andalucier 🙂

Milton hälsar hej från hagen igår

Barbacka

Igår kom jag sent till stallet och kände inte att jag riktigt hann rida då jag också hade insläppet, så jag drog på Milton hans ylletäcke, ett tjockt schabrak och täckgjord och tog en 15-minuterstur på ridbanan i skymningen. Vilken känsla det är att rida sin häst barbacka för första gången, i den mörkt blågråa skymningen med enorma snöflingor singlandes i luften. Helt oslagbart, lyckan bara steg i halsen på mig 🙂
Vi red lite westernsvängar i skritt och sedan vågade jag mig till och med på ett par varv i trav. Helt okej för att vara första gången och han verkade inte mycket störd av att ha mig sittandes på ryggen. Jag är sååååå nöjd! 😀

Så här mycket måste man ha på sig när man är en minishettis och är för liten för alla selar. Bilden är från i förra veckan när vi tolkade efter henne i ett tefat. Plötsligt ville Trolla bort till de andra hästarna på andra sidan stallet, så där satt Jossan halvvägs utanför tefatet med desperata försök att hålla sig kvar, i full shettisgalopp. Ja inte tusan har man tråkigt med dessa hästar 😉

Nya skor!

Jajjemensan, idag fick Milton sina nya skor på framfötterna. Tina klippte bort en hel centimeter av tån i ett klipp, så det var verkligen dags! Nu har han fina ridhästskor fram på nyfriserade fötter och går barfota bak och han visade inga tecken på ömmande bakfötter när jag red idag så det verkar gå finfint än så länge 🙂

Fina fossingar!

Tina skulle komma strax innan 9 sa hon så jag åkte lagom för att hinna till ca kvart i. På motorvägen råkade jag dock slänga en blick på temeraturmätaren och nålen var då på god väg att äntra det röda fältet! Den brukar bara ligga på första strecket som max men hade nu gått förbi det fjärde så det blev till att snabbt köra av nästa avfart och stanna i första bästa ficka. Tydligen hade jag inte tillräckligt med glykol i bilen för att klara årets hittills kallaste natt 😛 Sannolikt hade det frusit i kylaren men efter 10 minuters vila så startade jag bilen igen för att få eventuellt flöde i systemet och det funkade alldeles utmärkt. Tempen sjönk snabbt och jag kunde fortsätta min resa mot stallet. När jag kom fram så var Tina precis färdig med Milton så jag missade när hon utövade sin magi på honom 🙂 Jag körde om Biltema på hemvägen och köpte en flaska glykol som imorgon ska hällas i bilen.

Idag red vi allihopa på fältet. Milton tyckte det var väldigt spännande och var tvungen att bralla lite, men för att ha varit första gången på fältet så tyckte jag ändå att vi fick till det hyfsat efter ett tag! Hans enda uppgift i livet har ju varit att springa så fort han kunnat på långa banor med andra hästar flåsandes i nacken, man kan ju tänka sig att han blev lite uppstissad av att ha oändliga snöiga vidder framför sig samt två andra hästar som travade och galopperade omkring runt honom. Vi avslutade med ett par varv på ridbanan som han nu känner väl och vi fick några riktigt fina varv i rätt långsam trav, så jag måste säga att jag är mycket nöjd med dagen.

Oändliga vidder, perfekt för att springa tycker Milton!

Lite sådär lagom svettig efter fältet och ridbanan

Vi var med Boyen hos Stefan idag för en sista behandling efter att han och Viktoria för ett par veckor sedan gick omkull så han sträckte hela vänstersidan. Det är alltid lika spännande att komma dit och se hur de jobbar med att bara känna efter anomalier i muskler, vävnader och skelett hos hästarna. De är så otroligt duktiga och arbetet gör verkligen underverk med många av hästarna! Jag är superintresserad av sådant och det ska bli så roligt när jag äntligen fått pengar och tid till att börja läsa till hundfysioterapeut. Kanske blir det påbyggnad med häst också?

Hej säger Milton från hagen!

Min Milton och jag

Idag gav jag Milton en förmodligen välbehövd helkroppsmassage. Jag tror han tyckte det var skönt för han stod helt stilla i stallgången och när jag arbetade de övre halsmusklerna så sträckte han gott på halsen 🙂

Sedan harvade vi lite till på ridbanan. Under framridningen på långa/halvlånga tyglar så tränade vi lite westernsvängar med hjälp av endast skänklar och vikthjälper. Han har svårare att vända vänster då han inte har några muskler på högersidan som skjuter på, men åt höger går han utan problem och han förstod hjälperna riktigt bra efter lite övning! Sedan travade vi lite på volt åt båda hållen, inåt och utåtställning och jag kämpar med att få honom att trava långsammare och långsammare. Stackars travar-Milton kämpar tappert med muskler som han aldrig tidigare använt på detta viset, men med tiden kommer han kunna bära sig bättre och till slut så står man där med en luftig piaff (…eller?) 😉

Imorgon så ska Milton äntligen få nya skor på framfötterna. De börjar bli fasligt långa nu och det är inte många millimeter kvar på skorna. Barfota om baktossorna ska han få bli också.

Max försöker flirta till sig en godisbit

Fast är man så här snygg så  behöver man inte flirta så mycket 🙂

Nalleman

Lite bekantning och mulmys över stängslet. Max och Milton verkar komma bra överens 🙂

Maaaaax!

…och Milton!

Solen går ner bakom vass, åkrar, berg och granar. Vackert!

Lilla Trolla flirtar med kameran 🙂

En vacker dag

Idag är det en bra dag. Vädret är underbart, solen skiner och luften är iskall. Allt har känts så bra idag och jag längtade hela dagen igår efter att få rida min Milton igen. Det var kul att rida och Milton var urpigg och brallade lite i början, men lugnade snart ner sig. Jag hade dock inte världens bästa sits idag, jag fick liksom inte till den och satt alldeles för mycket framåtlutad. Det är bra att ha någon som tar kort/filmar när man rider för man ser så bra vad man gör fel då.

Boyen ville inte komma ut ur hagen när Viktoria skulle hämta honom, så hon plockade ut Max istället och jobbade lite med honom på ridbanan. När man ser honom gå i form så förstår man varför folk är så knäppa i väldresserade kallblod. De är ju så otroligt vackra och kraftfulla.

Miltons framhovar börjar bli lite långa så jag tänkte försöka få dit en hovslagare senast i nästa vecka. Skorna han har på sig nu har ju suttit på ända sedan i början av november. Tur är det att hans fossingar inte verkar växa så fort, för dom ser fortfarande väldigt fina ut för att vara travarfötter. Jag tänkte plocka av bakskorna helt då han sprungit en del barfota och verkar klara det bra.