Känslor efter Chiara

Chiara…

Namnet är för mig ekvivalent med förgången lycka, onåbar skönhet och en oändlig tomhet.

Hon var ljuset i mitt liv, varelsen som fick mig att hela tiden sväva ett par centimeter över jordens skrovliga yta, kreaturet som alltid bringade en strålande varm känsla genom kroppen.

Hennes existens och närvaro gjorde hela livet till en diffus tillvaro av tillfredsställelse, lycka och samvaro. Det gick aldrig att vara ledsen eller arg någon längre tid med henne i närheten. Hon fanns där alltid och krävde närhet, gos och fullständig uppmärksamhet oavsett vilket humör man för tillfället var på. Min verklighet var så högt över alla andra människors. Ingenting spelade någon roll så länge Chiara fanns där hemma, överlycklig när matte kom hem, sprickfärdig av kärlek och glädje över de minsta sakerna i livet. Enbart vetskapen om hennes existens gjorde livet till en ljus luddig plats där inget ont kunde förta lyckan i vår samvaro.

Chiara var mitt liv, jag älskar henne obeskrivligt mycket. Hon var som en del av mig. Hon var det vackraste jag någonsin sett, det mest underbara och penetrerande lyckoruset jag varit med om. Jag har en otroligt stark abstinens, men preparatet har upphört existera. Vi var en.

Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Astrid

     /  maj 20, 2013

    Var Chiara en hund?

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: