Soffgropen

Det finns en viss ekvivalens mellan ens sinnesstämning och djupet på gropen i soffan. Att sjunka djupare och djupare är förödande för själen och till demonernas stora förtjusning. Till och med mina nyvattnade växter ser ledsna ut.

Ja, det har verkligen bildats en grop på platsen där jag brukar sitta i soffan. Där jag sitter just nu faktiskt. Hur deprimerande låter inte det?  Dagen skulle ägnas åt plugg, vilket den gjort, men några känslor av framgång och landvinning har inte synts till. Istället har klockan plötsligt slagit eftermiddag och det enda jag känner inom mig är frustration, brist på förståelse och uppgivenhet. En känsla av förlust, av att vara överflödig och misslyckad. Skitplugg. Skitväder. Skittillstånd.

Kanske jag skulle packa upp lite bebisgrejer? Och lägga dem i något hörn på all den andra drällande skiten som inte får plats någonstans?

Gå ut och rulla sig lite i det blöta gräset och chocka en och annan Hauspolitzei? Jorå, pensionärerna har vaknat ur sin vinterdvala med en energi så som bara en morgonpigg 2-åring kan ha.

Kanske ett bad? Om jag ändå iddes klättra upp ur soffgropen…

Jag tror jag behöver ett gäng snälla människor runt mig just nu. Lite blommor, färg, kärlek, glädje och tillit. Lite sol också. Och en häst. Och ett jävla liv.

Är det detta som kallas humörsvängningar?

pregzilla_by_expandomatic-d7lpbc7