Vi måste bli mer medvetna

Tänket att djur kan ha ont finns inte i samhället. Det är liksom ingen självklarhet hos folk i allmänhet. Om djuret visar smärta så tas det inte alltid på så stort allvar, speciellt inte om det inte är en akut smärta. Det finns så många djur som går runt med obehag, stelhet och ömhet som enkelt skulle kunna avhjälpas av behandling och förändrad hantering, men lika många djurägare anser att djuret har ett helt normalt beteendemönster och rättfärdigar ibland till och med djurets obehag med olika typer av knepiga argument.

”Min hund är aggressiv eller har mentala svårigheter”. ” Min häst är dum, går emot handen eller vill inte böja åt ena hållet”. Symptomen är oändliga och förklaras allt som oftast med att djuret ”hittar på”, ”är dum”, ”är stel” (sant iofs), ”behöver sättas på plats” m.m. Sedan har vi de som visar symptom men som inte protesterar. Hundar biter ihop och blir som små hårda okontaktbara bollar, inte allt för sällan följs det av ökad irritation och aggressiva tendenser. Hästar går in i sig själva och står ut. Det kallas för inlärd hjälplöshet. Det är helt otroligt vad en häst kan gå igenom för att tillfredsställa sin ryttare.

Tänket att djur inte svarar på smärta som vi människor gör är så djupt rotat i samhället att många fortsätter träna med sina djur och belasta deras kroppar på precis samma sätt som innan, trots att indikationer om smärta finns. Argumenten är många och knepiga, kanske för att rättfärdiga agerandet i andras ögon och kanske för att dämpa sitt eget samvete. Dock lurar man sig själv, på djurets bekostnad.

Avslöjande: Djur känner smärta precis som vi. Djur lider av snedbelastningar och muskelspänningar precis som vi. Det är vi som driver dem längre in i det ju mer vi tränar utan att lyssna. Det slutar i beteendestörningar, artros, ledinflammationer och muskelinflammationer. Oftast har symtomen funnits där länge och ofta har vi sett dem, men inte tagit dem på allvar.

Ingen vill vara elak mot sitt djur. Alla tror vi att vi gör vårt bästa, men det räcker inte när vi inte tar symtomen på allvar. Inget djur ska behöva gå runt med onödigt mycket smärta, oavsett art eller ålder. Det är dags att börja se våra djur. Nu.

DSC_0136 (1024x680)

Annonser

Medkänsla för djur

Att ha kommit så långt i sin utveckling och utbildning att man i sin egen kropp kan känna saker som djuret framför en känner, är både en välsignelse och en förbannelse. I många fall enbart en förbannelse då man inte alltid kan göra något åt det onda. Antingen för att det onda är av komplicerad natur eller för att djuret har en ägare som inte tror på vad man säger. Då är det bara att stå där, titta på och lida med djuret. Det tar så mycket på själen.

Ibland går det så långt att man inte kan låta bli att tänka att ett dött djur lider inte…

Lindahträning och MyDog

Nyår firades i soffan på landet, långt bort från fyrverkerier och alkohol. Nära till hands fanns dock chipsskålen, vovven och pojkvännen. Riktigt mys alltså 🙂 Nyårsdagen hade jag lejt bort Sannehäst till Lindy i stallet som så snällt hade hand om kusen så jag kunde få två nätter på landet.

DSC_0021 (1280x850)

Promenad till Flackevik i blåsten 🙂

DSC_0064 (1280x850)

Kulingen tar grepp om pinscherns öron 🙂

DSC_0091 (1280x850)

Kustvovven!

DSC_0179 (1280x850)

Hopp!

 

Dock varade inte friden särskilt länge då min ridtränare Lindah är på turné och kom till krokarna igår kväll. Så när vi igår kom hem från landet bar det direkt av till stallet, där jag kopplade kusen på kroken och körde iväg till Sätila för lektion klockan 19 på kvällen. Hanna red båda sina hästar, en före min träningstid och en efter. När hon red sin andra lektion passade jag och Sannehäst på att mysa lite i ridhuset och titta på lite. När de var klara tyckte Sannehäst att det kliade alldeles förfärligt i pälsen och att det definitivt var dags för en omgång i ridhussanden, så jag klädde av henne och lät henne rulla så spenorna fladdrade. Det rullades som om livet stod på spel, men oj vad skönt det var 😉

Efter lektionerna åkte vi allihop hem till Hanna. Sanne blev placerad i en fin box bredvid några riktigt snygga herrar och så gick vi in för lite kvällsskaffning och snack. Vi glodde på och analyserade lite filmsnuttar tagna under kvällens träning också, superintressant! Framför allt Hannas konvalescenthäst som slet av ett korsband i påskas. Det måtte vara landets mest vältränade konvalescent, men oj vad skritten är underskattad, om man vet vad man gör 😉 Under natten stormade det och ven runt knutarna så sömnen blev väl inte så där värst lyckad. Tidigt på morgonen drog Hanna iväg till Flyinge och Carl Hesters clinic medan vi trynade kvar på våra madrasser ett par timmar till. Frukosten avnjöts i den allra bästa familjeanda tillsammans med Hannas man Mattias, deras tre små söta flickor, Lindah och hennes dotter Erica. Jag har ätit havregrynsgröt till frukost för första gången på säkert 15 år och säkert för första gången utan skrik och gnäll 😉 Frivilligt alltså!

Sedan blev det dags för ytterligare lektioner innan Lindah åkte vidare på sin lilla jullovsturné. Den här gången fick jag rida Hannas ena kuse, Filur, som jag faktiskt var och red en gång i våras när jag själv letade häst och Filur var hos Hanna som salu- och tillridningshäst. Det slutade med att Hanna själv köpte honom 😛 Det är alltid spännande att rida någon annans häst då man tenderar att växa ihop så med sin egen. Jag kände mig lite som en nybörjare då och då, pinsamt men så nyttigt 😉 Vi fick till skolskritt vid ett par tillfällen i alla fall så helt åt fanders var det nog ändå inte! Sannelektionen byggde vidare på gårdagens travanalys då vi insåg att den dåliga traven beror av att hon är rädd att balltrampa sig vilket hon p.g.a. sin korta kropp lätt gör. Vi försökte hitta sätt att underlätta och göra traven fin och det lyckades vi med hyfsat. Idag tränade vi alltså vidare på detta, bl.a. genom att börja med något som i framtiden förhoppningsvis kommer bli en öppna. Vi tränade på alla ingredienser i en öppna, det är ett par stycken, och gjorde dessa fint. I slutet lade vi ihop allt och det slutade med att Sannehäst blev rakare och mer mjuk och jämn än någonsin! Denna häst är så kul, för det händer saker hela tiden!

Dagen var dock inte slut här utan när sista lektionen var riden så städade vi snabbt upp efter oss, lastade och åkte hem. Ut med Häst i sin hage, snabbt hem, duscha, byta om och iväg mot Svenska Mässan och My Dog som nu anordnas under fyra dagar. Jag och Malin är förstås där under alla dagar med egen monter och gör reklam för Ängslyckan friskvård!

Gissa om jag kommer sova gott i natt? Nu ska det ätas god middag och samlas kraft inför ytterligare tre heldagar på My Dog 2014!

10891624_10153504947424616_536814802065154293_n

Rotation

Jag tänkte börja med en liten bild demonstrera vad som händer när djuren ”böjer sig”.

DSC_0882 (720x1280)

Här utför Nikki en alldeles perfekt ”böjning” av ryggraden. Dock ser man tydligt vad som egentligen händer när djur med den här skelettkonstruktionen böjer sig. Det blir inte bara en böjning utan också en rotation av ryggraden, vilket syns om man jämför höjden på de båda rygghalvorna. Jag har ritat ut hållpunkter på bilden för att tydligare demonstrera effekterna. Ryggraden vrids alltså runt sin egen axel.

torsion

Varför blir det så här då? Varför kan inte djuret bara böja utan att rotera så att rygghalvorna hamnar på samma höjd? Jo, för att djur inte lägger ner mer kroppsarbete än absolut nödvändigt. Det vore rent förkastligt och idiotiskt ur evolutionär synvinkel att trötta ut sig onödigt mycket och därmed riskera att bli dödad av en rival eller ett rovdjur. Nedan visas en bild på en hästbål sedd från ovan. Revbenen utför en otroligt stabil konstruktion. För att böja ryggraden så krävs det att mellanrummen mellan revbenen på ena sidan minskar och på andra sidan ökar. Här emellan finns massa muskler och bindväv som inte gärna ändrar för mycket form och då är det mycket lättare att putta ut hela revbenskorgen på ena sidan och låta ryggraden rotera vid ”böjning”.

2012_April_14_Rib_cage_8

renvers-seen-from-above

Bilden ovan ska visa någon typ av böjning men man ser att hästen i fråga snarare vikt sig mellan bröst- och halskotor och knappt böjer bålen alls. Kotpelaren har vad fått man i tekniska termer kallar ”formen av en klotoid”. Den lilla ”böjningen” som bålen ändå utför är snarare en rotation som man kan se i att bålen är förskjuten mot hästens insida och ytter rygghalva därmed är sänkt. Bilden är inte tagen ur en superbra vinkel, men ger ändå en liten hint av vad som sker.

image006

Klotoid: En kurva vars krökning blir större längs linjen.

 Kan djuren böja utan att rotera? Ja, det kan de men det kräver mothåll från andra muskelgrupper och kräver som sagt mer arbete och energi från kroppen. Alltså inget som djuren utför frivilligt och inget de lär sig på ett kick.

Hur motverkar man rotation av ryggraden? På en hund är det i princip omöjligt, för det finns inga bra sätt att kontrollera bålen på den. På en häst går det förhållandevis enkelt, men man måste veta vad man gör och man måste i princip sitta på hästen för att lyckas. Står du bredvid så kommer hästen obönhörligen rotera, oavsett vad du säger till den.

DSC_0882 (720x1280) (2)

Bild på Nikki utan stödlinjer och prickar

Varför är det då så viktigt att veta om skillnaden mellan rotation och böjning när det gäller ryggradsdjur? Jo, så här är det: En ryggkota är en fast konstruktion som inte kan ändra form. Alltså måste det ske rörelse mellan ryggkotorna om vi ska kunna röra ryggraden. Mellan ryggkotorna sitter diskar som är som gelatinfyllda kuddar. De agerar stötdämpande och håller till viss del ihop kotorna. Dessa diskar är superbra stötdämpare och klarar stora tryck- och dragkrafter så länge det sker en jämn påfrestning över diskytan.

När det kommer till skjuvkrafter, alltså det vi får i en disk när man vrider två kotor mot varandra, så är diskarna inte alls lika bra på att hantera dessa krafter. Hur många av oss har någon gång dragit av en fastsittande skruv? Den skruven har blivit utsatt för skjuvning. Alla vi människor har ju en gång lärt oss hur vi ska lyfta och bära tungt och då får vi också lära oss att man ALDRIG ska vrida ryggraden när vi bär eller lyfter. Detta beror på att just diskarna inte mår bra av den typen av belastning. Då kan vi tänka oss hur det blir när vi sätter en ryttare på hästen som sänker ryggen och därmed ökar avståndet mellan kotornas undersida och minskar det på översidan (knäckning) och sedan skapar en ”böjning” som egentligen mest är en rotation. Då har vi ojämna tryck- och dragkrafter samt skjuvkrafter i diskarna mellan bröstkotorna.

Därför är det så viktigt att veta om varför det är böjning vi vill ha och inte rotation och varför det mesta vi ser på ridbanorna faktiskt ändå är rotation. Puttar hästen dig snett? Sitter du inte med rakt bäcken och grenen i linje med manken? Då har hästen roterat. Oavsett om du försöker böja eller ej.

Så fungerar det!

 

Vad hände?

Ja jisses, vad var det som precis hände? I ett par veckor har det pågått en febril planering, införskaffande av material, byggande av utrustning och inredning av våra nya lokaler på nya Lerum hundcenter. Varför det då? Jo för att jag blivit samarbetspartner med Malin på Ängslyckan friskvård och ska därmed ta över behandlingsdelen i företaget. Malin vill kunna satsa fullt ut på utbildningarna så jag går nu in som behandlande hundfysioterapeut i företaget! Idag hade vi alltså invigning av de nya lokalerna tillsammans med Lerum hunddagis, Hoseas hundsport & friskvård och Hundsalongen i Floda. Vi har annonserat både via banderoller och inbjudningar på facebook men det är ju alltid svårt att veta hur många som nås av inbjudan och framför allt hur många som är intresserade och nappar. Sent igår när vi jobbade för att färdigställa lokalerna inför dagen så kunde man inte låta bli att få lite panik och tänka ”tänk om det inte kommer någon!”.

Nu sitter jag här 4 timmar efter att invigningen avslutades och undrar just ”vad var det som precis hände?”. Så mycket folk som kom! Alla goodiebags försvann. Det känns helt overkligt och nu sitter man här helt andlös och har lite svårt att förstå att det vi trodde på och kämpade för faktiskt blev succé! Nu kör vi igång! 😀

DSC_0028 (1024x680)

Full rulle i träningshallen!

DSC_0094 (850x1280)

En liten dvärgpinscher som provade på däcken 🙂

DSC_0082 (1280x850)

Vissa satte sig på golvet och fikade 🙂

DSC_0104 (1024x680)

En vovve som provar bollmattan!

DSC_0118 (680x1024)

Den här kom min älskade familj med. Jag läste halva men fick sedan fullt upp att hålla tillbaks tårarna. Man kan ju inte hålla på och grina när man ska bemöta gäster 😉

Hittepå och glömmabort

Jag ska erkänna att jag inte har riktigt koll på vilken dag det är och hur just denna dagen förhåller sig till övriga dagar. Hade jag inte haft min egenhändigt tillverkade pedagogiska kalender på kylskåpet så hade jag troligtvis legat och talat i tungor i en buske någonstans. Nu har jag som tur är min kalender och den följer jag slaviskt. Problem uppstår dock när jag råkat bestämma något hemifrån och därför inte kunnat skriva upp det bestämda på momangen. Mitt minne fungerar nämligen (eller fungerar inte alls) så att jag måste rabbla det jag kommit på som ett mantra ända tills möjlighet till nedplitning i kalendern ges. Görs inte detta så kommer jag obönhörligen bli distraherad någonstans på vägen  till köket, oavsett om färden startar i vardagsrummet eller ute i världen, och det viktiga som skulle skrivas ner försvinner i glömska.

Vid ett starkt ögonblick bestämde jag någon gång för ett par dagar sedan att jag skulle släppa ut hästarna idag. Under den 5 minuter långa vägen hem försvann detta dock ur minnet (det var säkert borta redan när jag stängde stalldörren) vilket medfört att jag de senaste dagarna har jag levt i lycklig ovisshet. När Johan gick hemifrån i morse vaknade jag till lite och började tänka på något som hade med hästar att göra. En tanke födde en ny tanke som i sin tur födde en tredje tanke. Plötsligt minns jag att jag ju anmält mig frivillig till ett utsläpp i veckan. Vilken dag var det? Ingen aning, men det var i alla fall dagen efter det där dagpasset jag ju gjorde igår. Det är alltså idag! Oj vad skraj man blir när man inser att det var sååååå nära att man fått stå där med lång näsa och skylla på sin icke fungerande minneshantering.

Efter att jag plockat av Sannehästen skon som satt kvar på ena framtossan så släpptes hästarna ut och boxen gjordes i ordning. Imorgon kommer hovis och slår på Sannehästens andra uppsättning skor. Det har ju gått 8 veckor nu, plus att hon slarvat bort en av framskorna så det fick väl vara dags nu. Efter detta var det dags för en massa ärenden. Det är ju lite spännande nu för jag och Malin jobbar som bara den för att färdigställa allt inför invigningen den 19:e. Behandlingsrummet ska inredas, jag ska bygga ihop ett bord och en massa träningsmaterial ska ordnas. Det blir rätt mycket fix och pill, men sådant är ju bara roligt! Att få fundera ut lösningar och jobba med händerna.  Rödspettan får jobba som en arbetshäst fastän hon egentligen är mer som ett arabiskt fullblod. Hon klarar det fint men det skär lite i hjärtat ändå. Hon behöver få lite avlastning från mina hittepån, men så letar jag ju också allt vad jag orkar efter ett vettigt komplement.

DSC_0438 (1024x576)

Massa slängskräp toppat med ett bildäck 😛

DSC_0437 (1024x576)

Ännu fler däck 😀

DSC_0440 (1024x576)

Införskaffande av materiel 😛

Slappna av på kommando?

DSC_0044 - kopia (1024x680)
Helt plötsligt så har jag liksom inget jag måste göra om dagarna. Annat än att ta hand om mina djur så klart. Men i övrigt så finns inga direkta måsten! Min första tanke låter lite så här: Guuuuuuuuud vad skönt! Min andra tanke lite så här: … avvaktar… Min tredje tanke: Jaha, nu då? Och min fjärde: Vafan, jag måste göra något! Nu!

Jag vet inte om det är så att den stress som legat över alla måsten i över 1,5 år med både jobb och plugg och ännu längre innan dess med de långa nattpassen, inte riktigt vill försvinna. Eller så är det bara sådan jag är, att jag inte riktigt pallar att sitta en dag i soffan och samtidigt känna ett välbefinnande över att inte behöva göra något. Men någonstans så måste det ju ändå göras saker. Baka bröd kanske? Eller tvätta bilen? Eller plocka ner mina sedan länge gulnade gurkor som fortfarande hänger i fönstren? Fast samtidigt så känner jag mig sååååå förtjänt av en redig slappardag, bara min hjärna också kunde tillåta den känslan att bli verklighet! Som vanligt så utkämpar hjärnan och känslorna det sedvanliga kriget mot varandra. Det kommer man nog tyvärr aldrig bli av med 😛

Efter slutprovet i lördags så städade jag undan alla papper, böcker, färgpennor och mappar som drällt över precis hela vardagsrummet i alldeles för lång tid. Innan var det inget-annat-än-hundrehabiliteringsböcker-som-kvällslektyr-eran. Nu börjar en ny era. Vad-fan-ska-jag-nu-läsa-eran. I min förvirring så tog jag bara något som inte handlade om hund. Det blev Physical therapy and massage for the horse. Fail?

Nå, nu ser vi framåt i alla fall! På söndag så drar Johan, Nikki och jag upp till Karlstad där vi på Hammarö Brukshundsklubb ska genomföra mentaltest med Nikki tillsammans med andra hundar från Noticeable kennel. Några av Nikkis kullsyskon kommer vara med vilket gör det lite extra kul. På tisdag har jag också bokat in en sadelutprovare som kommer till stallet med massvis av sadlar där åtminstone en av dem förhoppningsvis kommer passa Sannehästen. Det återstår att se, men vi håller alla tummar! 😀

DSC_0177 (1000x664)

Vad ska djuren äta?

Anledningen till att alla djur på jorden behöver äta är för att förse kroppen med energi och byggstenar att bygga upp kroppen med. Energin behövs förenklat för att använda byggstenarna samt att hålla igång alla kroppens utsöndrande och motoriska processer. Det blir alltså i slutändan två produkter av vad vi stoppar i oss, energi och byggmateriel.

Byggstenarna tillverkas av proteiner enligt kroppens alldeles egna recept och energin tillverkas likaså av fett och kolhydrater. Principen är likadan hos i princip alla djurarter med den lilla twisten att alla arter nischat just sitt matsmältningssystem så att det blivit expert på att ta hand om just den typen av näringsämnen djuret i fråga har som huvudföda. Hästar är experter på att omvandla näringsämnena i gräs till byggstenar och energi, en daggmask är expert på att omvandla torkade löv till byggstenar och energi och en katt är expert på att omvandla sorkar till byggstenar och energi. Skulle man ge en häst och en daggmask sorkar och en katt gräs som föda så dröjer det inte länge innan både häst, daggmask och katt är död. Även om alla nödvändiga ämnen för att tillverka byggstenar och energi finns i alla dessa födokällor så KAN INTE matsmältningssystemet hos t.ex. en häst hantera, spjälka och omvandla fettet och proteinerna som finns i sorken. Bristen på kolhydrater skulle dessutom göra sig påmind snabbt. En katt kan heller inte ta tillvara på näringsämnena i gräset, trots att detta kan innehålla både kolhydrater, fett och protein. Det är helt enkelt fel sorts kolhydrater, fel sorts fett och fel sorts protein för att djuret ska kunna ta upp och hantera det i matsmältningsapparaten. Och ja, det finns otroligt många olika proteiner, fetter och kolhydrater som alla har sin uppgift. Alla djurarter har efter miljoner år av evolution utvecklat ett alldeles unikt matsmältningssystem som kräver en alldeles unik uppsättning av dessa näringsämnen. En uppsättning som passar perfekt in på de näringsämnen som djurets kost tillhandahåller. Ett lejon som fäller och äter en antiloop får i sig precis det lejonet behöver, just för att dess matsmältningssystem är perfekt anpassat att spjälka just precis antiloopproteiner och antiloopfett.

Vad händer då om man under tvång förändrar uppsättningen av näringsämnena som en viss art förses med? Vad händer om man stoppar i djuret en för det djuret onaturlig och obalanserad kost med proteiner, fetter och kolhydrater som dess matsmältningssystem inte är utvecklat att hantera? Naturligtvis kan vem som helst som är lite insatt i näringsläran inse att detta inte på något vis kommer bli bra, men jag är inte säker på om det gjorts någon närmre studie på ämnet. Det hade onekligen varit intressant att se i så fall. Med en närmre studie menar jag att man med ett längre tidsperspektiv undersöker vilka kroppsliga effekter det har och vad det ger för effekter på reproduktion och metabolism. I metabolismen ingår alla kroppens uppbyggande och nedbrytande funktioner, så som spjälkning, utsöndring, muskelbyggnad, tillverkning av hormoner m.m. Dvs många av kroppens vitala funktioner.

För en rent amatörmässig studie finns det faktiskt en hel del alldeles utmärkta fall som man med god bakgrundsinformation själv kan studera och analysera. Jag pratar om våra hundar. Våra domesticerade karnivorer: Vad är det vi de senaste 70 åren försett dem med i näringsväg? Inte är det då vad hunden från början själv hade valt att äta, nämligen sorkar, harar och annat småvilt som kom i dess väg. Både dess exteriöra  och interiöra design är optimerad för att sönderdela och spjälka animaliska födoämnen som näst intill uteslutande består av proteiner och fetter. Detta är hårda fakta och något forskarvärlden är enig om. Dock söker vi människor enkla lösningar på allt i livet och när ett företag en gång i tiden kom på att man kunde tjäna grova pengar på att förse hundägarna med ett lätthanterligt hundfoder var succén ett faktum. Det lanserades som ett fullgott torrfoder och hundarna verkade tycka det var gott. Eftersom knappast var och varannan Svensson är näringsfysiolog så var det ingen som hade varken intresse eller kunskaper att ifrågasätta innehållet i de torra kulorna. Hundarna verkade ju överleva på det. Företagare är inte dumma och nog måste vi alla tjäna pengar, ju mer desto bättre, så fler foder lanseras, fler företag etableras inom samma ämne och till slut finns den enkla lösningen torrfoder i närapå alla hundhem. Till slut blir konsumtionen norm och allt ifrågasättande ses med oblida ögon. Efter 70 år borde man ju i varje fall ha märkt av om torrfoderövergången har givit någon effekt.

Vad är det då i torrfodret som hunden själv inte hade valt att stoppa i sig? Jo, socker, stärkelse, vegetabiliska fetter och proteiner, färdigspjälkade näringsämnen och syntetiska vitaminer. I princip precis allt som torrfodret innehåller. Hundens matsmältningssystem är optimerat med precis de enzymer som behövs för att spjälka precis den födan hunden i miljontals år utvecklats för att äta. Alltså finns inga bra enzymer för hunden att spjälka t.ex. majsgluten, veteprotein, vegetabiliska fetter och kasein (mjölkprotein). Till exempel har inte hunden enzymet amylas i sitt saliv och kan därmed inte förbereda kolhydraterna för smältningen i magen som t.ex. häst och människa kan. Naturligtvis stänger inte hundkroppen av under invasionen av alla dessa främmande födoämnen, utan den jobbar på så gott den kan för sin överlevnad. Arbetet kan dock aldrig bli mer än halvbra då de främmande födoämnena utsätter metabolismen för onödigt mycket stress vilket obönhörligen ger effekt på hundens förmåga att hantera övriga funktioner i kroppen. Allergier någon? Pankreatit? Kalciumbrist och tillväxtrubbningar? Ja, nu börjar vi komma någonvart i tankegångarna. Det har knappast undgått någon att allergierna och svampinfektionerna fullkomligt exploderat de senaste åren samtidigt som höftledsresultaten bjuder på färre A och fler B och C. Definitivt en negativ trend. Nu har jag bara pratat om nackdelarna med att stoppa i hunden saker den inte kan hantera optimalt, men det finns också en otroligt viktig aspekt i det vi med torrfodret inte stoppar i våra hundar. Högvärdigt protein, kalcium, naturliga vitaminer och obehandlat fett.

För att ens kunna tillverka torrfoder så måste det tillsättas kolhydrater. I mängder. Inte sällan uppgår kolhydratmängden till hela 50% och ibland mer. Av den energi (ATP) som hunden genom cellandning producerar så erhålles ca 90% av energin av fettspjälkning. Enkelt sett så ser det ut så att fettet i mag-tarmkanalen delas upp i fettsyror och glycerol, i mitokondrierna i cellerna oxideras fettsyrorna till Acetyl-coA som i sin tur omvandlas till den energirika molekylen ATP. Även kolhydrater bildar efter spjälkning samma Acetyl co-A som oxidationen av fettsyrorna och omvandlas till samma ATP . ATP förser genom sina starka bindningar sedan kroppens alla funktioner med energi. Fett från djur är hunden expert på att bryta ner till ämnen som kan omvandlas till Acetyl-coA (blir alltså energi). Fett från växtriket går inte lika bra. Kolhydrater är heller ingen höjdare när det gäller omvandlingen till slutprodukten Acetyl-coA. Det finns helt enkelt inga optimerade enzymer att hantera dessa näringstyper. Som jag nämnde tidigare så tillverkar hundens celler till ca 90% sin energi av fett, vilket innebär att ca 10% kommer från kolhydrater. Det rimmar ganska dåligt med kolhydrathalter på 50% i torrfodren. Alla övriga kolhydrater än de hunden kan ta tillvara på utgör inget annat än en störning och stress i hundens matsmältningssystem. De kolhydrater som inte kan användas omvandlas till fettsyror och lagras i kroppen form av fett. Tjock av socker någon? Här är det fantastiskt att se hur alla bantningsfoder är fullkomligt fullproppade med kolhydrater.

När det gäller proteiner, d.v.s. kroppens byggstenar så är det också här animaliska proteiner som hunden är expert på att dra nytta av. Även här finns både bättre och mindre bra typer av proteiner då bytesdjuren består av mer än en typ av protein. Det spelar alltså stor roll var ifrån på djuret proteinerna är tagna, så står det animaliskt protein i innehållsförteckningen så är det ingen försäkran om att det är bra protein. Tvärt om så köper foderföretagen gärna in de allra billigaste delarna av djuren med kanske inte alls lika högvärdigt protein. Proteiner kan inte lagras i kroppen utan omvandlas även de till fettsyror som lagras som fett vid överkonsumtion. Intressant att veta är att ingen del av bytesdjuret består av mer än ca 20-25% protein, vilket innebär att hundens matsmältningssystem är optimerat att hantera just dessa proteinkoncentrationer.

Min slutkläm får väl bli den att hunden liksom alla andra djur behöver byggstenar och energi för att överleva. Hunden som art har utformat sitt matsmältningssystem under miljontals år att hantera näringsämnena den kan få från ett bytesdjur, dvs till största del fett och proteiner. Ur fettet fås energin och ur proteinet fås byggstenarna. Mitt emellan allt detta finns massor av goda vitaminer och mineraler, i fullkomligt naturlig form, som är ack så nödvändiga för att alla nedbrytande och uppbyggande processer i kroppen ska kunna ske. Det är ju just precis detta hundkroppen är optimerad för, så är det då så underligt att det uppkommit så mycket obotliga och ohanterliga sjukdomar bland våra hundar när vi numera stoppar i dem helt andra näringsämnen än deras enzymuppsättning är tillverkade för? Se det lite som ett gäng svetsare (bytesdjursenzymer) som helt plötsligt blir kastade in i en sjuksköterskas (t.ex. amylas) vardag. Så klart gör de så gott de kan, men det kan aldrig bli lika bra som om en utbildad sjuksköterska gjorde jobbet och kommer obönhörligen skapa stress på systemet.

Nikki har ätit en korrekt, artanpassad föda i princip sedan hon var 3 månader gammal. Hon har HD A medan bägge hennes föräldradjur har HD B. Dessa två har med största sannolikhet ätit torrfoder hela livet medan Nikki fått i sig näringsämnena i naturlig form och mängd samt mycket mer kalcium än vad torrfodertillverkarna erbjuder. Jag säger varken bu eller bä om detta, men jag kan inte låta bli att tycka det är en intressant tanke att detta kanske inte alls är slumpartat. Logiskt sett så borde även näringstillförseln påverka tillväxten för hundar, precis som den gör för människor.

benbit

Plugg plugg plugg

Nu är det semester! Det vill säga tid för plugg. Det är med lite skräckblandad förtjusning som första helgen i september närmar sig och anatomiböckerna går heta här hemma. Egentligen så borde jag kanske hålla på med annat så som foder, rehabilitering och fysiologi eftersom anatomin är min starka sida, men jag kan inte hjälpa mitt obotliga (sjuka?) intresse! Mensa:s tester släng er i väggen. Att försöka förstå och vrida och vända på skelettdelar i huvudet är bra mycket mer avancerat än att kasta runt geometriska figurer! Det finns inte en enda rät linje och oftast så är bilderna ritade enligt standardvy så att man nästan alltid får gissa och pussla i huvudet för att kunna förstå benets tre dimensioner. När det gäller tillväxtzoner så uppkommer plötsligt en fjärde dimension. Sa jag att det var knepigt? När man dessutom får en gedigen lektion i latin samtidigt så aktiveras typ hela hjärnan. I natt hade jag olika bäckendelar flygandes runt i huvud precis hela tiden. Jag antar att det är positivt 😉

Jag har kommit på en helt grym studieteknik när det gäller skelettets delar. Att sätta sig med penna och gång och gång avbilda benet i fråga skapar en helt fantastisk förståelse för dess former. Det är ju liksom inte alla som har ett riktigt hundskelett hemma, så man får hålla till godo med sina egna förmågor! I skrivande stund så har jag gått igenom nästan hela frambenet samt bäckenet. Nu återstår bara resten av bakbenet, skallbenet, alla tänder samt kotor… Det är en del när man tänker på det 😛

DSC_3268 (576x1024)

Studieteknik 😉

DSC_3284 (1024x576)

Bästa pluggkompisen 😀

DSC_3280 (576x1024)

Jag måste bara visa min allra första potatisskörd! Igår plockades den upp ur jorden, så idag blir det kalasmiddag 😀

Sista kursträffen och själavård…

I helgen så gick den allra sista kursträffen på hundfysioterapiutbildningen av stapeln. Sista dagen var idag och det känns faktiskt lite tomt nu när det inte kommer bli några fler träffar för vår grupp fram till slutprovet i september. Det kommer behövas en hel del plugg och vi kommer ju hålla kontakten en del under tiden så det blir inget goodbye forever vilket känns skönt 🙂 Dagen bestod av lite sammanfattning av kursen samt hjärt- och lungräddning och första hjälpen för hund. Det var intressant och väldigt nyttigt! Även om man kan det sedan innan så är det nyttigt med en refresher då och då!

Jag var precis lika slut när jag kom hem idag som igår så det blev en omedelbar störtdykning i sängen där jag somnade ögonaböj. Ca 30 minuter senare ringde som tur var klockan som jag lyckats ställa, men det tog ett tag innan jag lyckades röna ut vad det var som lät. Nikki var precis lika trött som jag och låg däckad på andra sänghalvan. Jag masade mig upp, klädde om och drog iväg till stallet. Jag kände att jag behövde rida idag efter att vi tagit det lite lugnt de senaste dagarna, men jag kände mig inte riktigt sugen på någon träning. Sanne gnäggade åt mig från hagen när hon såg mig på andra sidan stallplan och det värmde gott i hjärtat! Jag tror att jag ska hålla på och greja mer med henne i stallgången då gårdagens mys verkade gjort henne gott. Jag tog in henne, klädde henne i sin pad och hoppade upp på stallplan. Jag kände att det var dags för lite nytt igen och styrde åt vänster ut på vägen istället för höger där vi gått innan för att komma upp på vägen mot skogen. Rider man höger så kan man efter 2 km komma upp till en grusväg som leder till ett gasverk eller upp på bohusleden därifrån, men man kan också följa en cykelbana runt Mölndals tennisklubb, tillbaks längs med järnvägsspåret vid E6:an och sedan svänga ut på vår väg en liten bit bortanför den vanliga vägen upp emot skogen. Sanne tyckte det var lite läskigt med allt nytt och hon ska titta väldigt på allt och gärna frusta och gå stora omvägar om hon får. Dock tillåter jag inte vilken skit som helst och jag märker att om jag är fokuserad och bestämd så behövs det inte särskilt mycket för att få henne att sköta sig hyfsat. Sedan är hon pigg och behöver en liten påminnelse då och då om att det är skritt som gäller! Hon tycker ju inte riktigt om att ridas ut ensam, men inte tusan är det omöjligt! Det ska nog bli bättre när hon lär känna både mig och området bättre, jag har höga förhoppningar 🙂 När vi skrittade längs cykelbanan på väg tillbaks så började vi trava lite smått för att sedan falla in i galopp. Heeeelt underbart!! Vet ni hur längesedan det var jag satt och bara kunde gunga med i galopp på en lång raksträcka? Jag minns det knappt själv 😀

Efter att hästen släppts in i sin box och nytt vatten fyllts på i hagen så åkte jag direkt till Horsikan där Johan och Nikki väntade med kvällsmackor. Jag störtdök ner i vattnet och njöt när hela kroppen och själen liksom andades ut i tyngdlösheten. Jag låg och blundade och flöt avslappnat med näsan under vattenytan medan jag genom mina ögonlock kunde se kvällssolens lek genom trädkronorna i de små ringarna som bildades runt mig där jag låg i det annars spegelblanka vattnet. Ett par meter bort i samma nivå som jag bröt näckrosornas blommor igenom den blanka vattenytan och när jag öppnade ögonen och simmade framåt så bjöd naturen på ett skådespel när stranden med bergskanten, gräsplätten och träden på andra sidan i livliga rörelser speglades i bogvattnet som lugnt men lekfullt kluckade framför mig där jag stilla simmade ut mot solen i mitten av sjön. Samtidigt var det helt tyst. Det är så hjärteskärande vackert.

DSC_2830 (576x1024)

Försöksdjur på första-hjälpen-föreläsningen 😉

DSC_2835 (576x1024)

Efter öronbandaget så var Nikki ynkligare än någonsin 😉

DSC_2839 (1024x576)

Man blir trött av att vara på kurs en hel helg! Då är bästa sättet att vila på hopkrullad som en kanelbulle i mattes knä 🙂

DSC_0020 (1024x680)

Nikki på kvällsmys!

DSC_0072 (1024x680)

Intag av middagsmat!

DSC_0284

Jag brukar låtsas som att jag lever i en John Bauer-målning…

DSC_0076 (680x1024)

Lappar ihop min trasiga själ….

DSC_0082 (1024x680)

Bättre själavård finns ej.

DSC_0098 (1024x680)

Nikkibus!

DSC_0092 (1024x680)

Nikki väntar på flygande godsaker 😉