Indigobarn

Jag trillade in i en liten diskussion angående de så kallade ”indigobarnen” som föddes i slutet på 80-talet. Det handlar om något som hände just det generationsskiftet och det som nu hände har fortsatt hända under alla årskullar sedan dess. Vår värld digitaliserades, våra föräldrar hade lyckats ta sig till välfärdens topp och vi kunde födas in i en värld där det mesta redan var bäddat och klart. Generellt sett så är de sena 80-talisterna den första generation på väldigt länge som inte kommer få det bättre än sina föräldrar. Våra valmöjligheter är oändliga och individualismen och karriärstänket har tagit över totalt. Man ska vara ensam stark.
Jag som alltid analyserar allt och tänker väldigt mycket på grundläggande faktorer kan då inte låta bli att undra hur detta går ihop med det biologiska maskineri som homo sapiens sapiens faktiskt är. Vårt generella mående är ju starkt kopplat till vårt undermedvetna, våra instinkter och våra grundläggande behov. Också andra behov än de självklara som att äta, sova och kissa. Det handlar om det där behovet som inte riktigt går att ta på, det som vi glömde bort när individualismen fattade sin kalla hand runt samhället. Det handlar om trygghet. Vad betyder trygghet för ett flockdjur? Ty flockdjur är vi.
När vi strösslas med valmöjligheter i oändlighet blir det svårare för oss att finna vår plats och vår mening i den där flocken vi skulle varit medlem av. Nu är det ofta så att den där flocken samtidigt lyser med sin frånvaro eller i varje fall består av en ganska inkonsistent sammansättning, vilket så klart gör det svårare för den enskilde homo sapiens sapiens att finna sin plats och sin mening. Tryggheten blir rubbad. Vi irrar runt som yra höns i sökandet efter den där meningen.

En uppenbarligen mycket klok kvinna vid namn Gittan delade med sig av dessa ord:

”Ja, jag tror att alla människor behöver behövas annars har man ingen plats i flocken, ung som gammal. När föräldrarna gör sina barn ” överflödiga ” genom att hela tiden serva och underlätta, göra ”deras uppgift ” i flocken så berör det gamla instinkter i oss. I den tidiga människans historia var en individ som inte bidrog till flocken en belastning. Se bara på små barn, dom vill ofta med glädje hjälpa till i hushållet etc.. Man behöver vara behövd.”

Halleluja på det! Jag håller med helt och hållet. Ett överdrivet curlande (både från föräldrar och samhälle) berövar barnets på dess uppgifter vilken då undermedvetet blir en belastning för flocken. Det är säkerligen sällan uttalat och få tänker nog på det explicit, men våra hjärnor och grundläggande behov säger ifrån. Vi får det bättre men mår allt sämre. Kanske är en förklaring att barnen blir berövade sina grundläggande livsmeningar? Vi blir söndercurlade?

Jag tycker det låter logiskt, ty utan våra grundläggande behov är vi ingenting, läkar- eller ingenjörsexamen till trots.

spoiled-kids-1

Annonser

Byxmakardag

Hittar man inte det man vill ha på sig på stan så får man tillverka det själv. Åkte iväg till tygaffären i morse och plockade på mig lite stuvbitar. Hemma tillverkade jag ett mönster av tidningspapper lite på vinst och förlust, men se vad fint det blev till sist! Gissa vad jag ska ha med mig till Frankrike på torsdag? 😉

image

image

Postat med WordPress för Android