Dagens upptäckt

Jag fick en aha-upplevelse idag. Det var en sak som egentligen borde det vara en självklarhet, men som man liksom aldrig riktigt tagit på fullt allvar och framför allt inte fått någon vidare förklaring till varför och hur. Idag provade jag på riktigt och praktiserade enligt systemet ”trial and error”.  Med de verktyg jag erhållit på senare tid fick jag under ridpasset idag ett ordentligt kvitto på hur mycket jag egentligen utvecklats det här senaste året. Det handlade om den där utsidan. Att skapa en utsida och rida efter den hela passet. Att hålla hästen längs med denna utsida till alla pris. Passet bestod av ett tjugotal vändor längs med kvartslinjen, för att inte ha något staket att stödja sig emot, och gick i skritt hela tiden.

Aha-upplevelsen bestod av ett flertal delar:

1 – Vilken otroligt känslig häst jag har fått! Jag har lyckats koordinera mitt arsle på att jag endast med detta och överskänklarna nu kan styra min häst att gå dit jag vill!
2 – Wow, vilken sjukt grym utsida jag fick till med hjälp av de verktyg jag lärt mig för ändamålet! Det var liksom som vilket staket som helst!
3 – Vilken stabilitet det blev i gången när jag la till det lilla jag kan om underskänklarna!
4 – Vad mycket annat gratis man får när utsidan fungerar! 😀

Vi växte ett par centimeter under detta pass. Sannes hals blev mot slutet lång som en giraff och den välvde sig framåt som värsta triumfbågen. Och tänk, jag har inte tagit ett enda tygeltag annat än att hålla en stenhård men följsam yttertygel! Snacka om att jag känner mig som en vinnare idag!

Dessutom tänkte jag påbörja klippningen av Sannehäst innan ridpasset. Jag hade ju planerat för att klippningen skulle ta ett par dagar med tanke på krokodilpotentialen men tji fick jag! Sannehäst stod som ett ljus och matte fick klippa precis så mycket som hon ville! Superhästen!!! 😀

DSC_0846 (1024x576)

Bästa hästen 😀

DSC_0850 (576x1024)

Sannehäst ser också ganska nöjd ut med dagens pass 😀

DSC_0842 (576x1024)

Vi visar upp vår fina klippning för alla som vill se! 😀

DSC_0840 (576x1024)

Se så vackert! 😀

DSC_0837 (576x1024)

Nikki väntar på att grisfoten hon fick av matte ska marineras klart någonstans i gödselstaden. Den bli uppenbarligen mycket godare då 😉

Annonser

Årets bästa inlägg om hundhälsa?

Jag trillade idag över en länk till ett blogginlägg på facebook som var så slående att jag bara måste dela med av det här på bloggen. Detta måtte vara årets bästa blogginlägg om hälsa hos våra fyrbenta vänner. Inlägget finner ni HÄR<—

Jag högaktar författaren till den länkade bloggen! Hell yeah! 😀

Lindaträning

Igår var det dags igen. Den andra träningen för Linda Nilsson, den här gången med både en timmes lektion och påföljande 3 timmar teori. Jag var inte hemma förrän 22.30 på kvällen, nöjd och inte alls på sovhumör. Jag ville bara fortsätta med det vi gjort under dagen och verkligen traggla och lära mig allt nytt vi gått igenom. Somnade gjorde jag i alla fall, men jag vaknade 3 gånger under natten med sittben som snurrade runt och fullständigt tog över huvudet. När jag vaknade kl 9 av att Nikki ville ut så var det som om kroppen bara var helt avstängd. Jag var så fruktansvärt seg och vore det inte för att Nikki hotade med att både kissa och bajsa på parketten så hade jag nog legat kvar halva dagen. Jag minns ärligt inte sist som träning gav sådan effekt på min kropp. Det värsta är nog ändå rumpan! Efter en joggingrunda runt Safjället så var kroppen igång igen och stelheten försvunnen. Lite träningsvärk finns fortfarande att finna i skinkorna men är nu nere på mer normal nivå 🙂

Nå, tillbaks till gårdagens träning. Jag och Milton anlände till Stall Bönered en timma innan vår lektion skulle börja kl 15.30. Vi fick komma in på logen där Milton stod och smaskade på sitt hö medan vi väntade på vår tur. Lektionen på en timma bestod för oss mestadels av att rakrikta Milton som har stora problem med enorma snedheter, eller jag vet inte om han har problem med det men jag har det definitivt! Dessutom måste jag bli mer medveten om hur jag ska hjälpa upp dessa snedheter så inte jag själv blir sned på kuppen plus att arbete under snedhet med största sannolikhet leder till skador på hästen i det långa loppet. Jag fick jobba ordentligt med att från början komma ner i sadeln, hitta rörelsen och tvinga ner honom från passtaktig skritt till lugn och korrekt takt. Det är inte helt enkelt då man sitter och studsar och far runt på honom när han går så. Med lite övning i halt och igångsättning under kontroll av både bogar och bakdel så fick vi hyfsad ordning på skritten och jag kunde hitta den där lilla och stilla rörelsen med bägge sittbenen.

Ett av Miltons kroppsliga problem är att han skjuter ut höger bog och väldigt gärna trillar ut över den. Jag har kämpat som en idiot med att rama in den där högerbogen men det verkar inte hända särskilt mycket balansmässigt och muskulärt. Igår fick jag ett verktyg för att avhjälpa detta vilket fungerade riktigt bra! Jag ska placera mitt högra sittben längre fram närmre manken och genom det pressa in bogen och se till att hålla kvar det där även om han kommer kämpa med att plocka bort mig därifrån. Han lyckades flytta bort mig ganska lätt i början men allt eftersom började min kropp hitta tekniken och jag lyckades sitta kvar och störa honom så pass att effekten blev riktigt bra. Samtidigt ska jag placera det andra sittbenet längre bak, närmare ryggraden för att skyffla in vänster bak mer under honom eftersom han tenderar att tappa det både bakåt och utåt p.g.a. att han lutar sig på höger fram. Han är en framtung häst vilket resulterar i en hög huvudföring för att kunna hålla upp balansen och inte trilla framåt, allt hänger liksom ihop.

Ett annat problem är att han hela tiden vill skyffla över mig på den högra sidan av ryggen och detta är något som jag känt redan från början men inte riktigt vetat vad det beror på eller vad jag ska göra åt det. Saken är den att han roterar hela bålen med ryggrad och mage och allt och sänker alltså ner höger rygghalva samtidigt som magen pekar ut åt vänster. Åt detta fick jag också ett skitbra verktyg som går ut på att pressa ner vänster sittben och trycka undan buken med vänster lår, egentligen bara genom att lyfta vänster underben och låta benets tyngd vila med låret mot revbenen.

Sista delen av passet travade vi och jag fick här lära mig hur man böjer hästen utan att slita i tyglar och trycka ihjäl sig med skänklarna. Helt enkelt så handlar ALLT om sitsen! Sittben och lår. Rakriktning är en enormt stor del i Lindas träning då det faktiskt är få ställen på Jorden som man håller på att ställa och slita med tygeltag som i Sverige. En formning kan aldrig komma framifrån, den måste börja bakifrån och då kommer framdelen på köpet, så tyglarna ska egentligen endast verka för rakriktning.

Jättetack till Anna som agerade fotograf för dagen 🙂

DSC_0016

Sara och hennes fina varmblod red lektion innan oss

DSC_0026

Det ser inte så dramatiskt ut men det är av den här träningen som folk knappt kan gå dagen efter 😉

DSC_0025

Vädret såg lite hotfullt ut till och från men vi klarade oss riktigt bra 🙂

DSC_0027

Milton väntar på sin tur och ser inte överdrivet spänd ut.

DSC_0037

Linda visar hur jag ska göra

DSC_0039

Det var bara att släppa stigbyglarna, det är tillräckligt att hålla reda på utan dom 😛

DSC_0040

Linslusen Milton hade full koll på kamerakvinnan!

DSC_0042

Halt under bogkontroll

DSC_0044

Igångsättning med bog och bakdelskontroll

DSC_0048

Kolla minen, här är det koncentration till 110%. Att det ser förjävligt ut är tydligen inget att bry sig om, det blir bättre när koordinationen förbättras 😉

DSC_0051

Nu börjar han lugna ner sig och bli lite spak när han inser att han inte kommer undan mina sittben 😛

DSC_0057

En stor och snygg frieser stod på tur för lektion!

DSC_0074

Trav, och vilken trav sen! Den var bannemig inte att leka med. Här krävdes full kontentration och lite till för att inte flyga som en vante och samtidigt utöva de nya sitstrixen jag lärt mig 😀

DSC_0089

Trix med tyglarna för att undvika att ryttaren knäpper av i midjan.

DSC_0098

Åter igen koncentrationsminen nummer ett!

DSC_0106

Här fick Milton stå efter passet medan matte hade teorilektion!

DSC_0118

Snyggepållen!

DSC_0122

DSC_0145

Bästa kusen i staden 🙂

DSC_0157

Blä!

DSC_0164

Jag tror någon tyckte att tre äpplen var långt ifrån nog 😉

DSC_0210

Frieser och gårdsvärd på lektion 🙂

DSC_0213

Lite fint väder fick vi allt ändå 🙂

  Nu ska det planeras för nästa Lindaträning 😀

Vilka hundtränare är att lita på?

Det där med hundträning är som sagt en djungel. Det finns lika många metoder som det finns hundägare och är man nybörjare så är det i princip omöjligt att skilja de vettiga metoderna från dåliga. Tyvärr så har många hundmänniskor och hundtränare en otroligt mycket större retorisk förmåga än vad kunskaperna borde tillåta. Med en väl utvecklad argumentationsförmåga, stor uttalad erfarenhet och ofta ganska mycket pondus så tas förstagångshundägarna med storm och hundtränaren blir som en guru i deras ögon. Allt låter ju fullständigt logiskt och en hund ska väl lyda? Ofta används ganska förlegade metoder på dessa ställen. Dessa innefattar ibland fysiskt våld, koppelryck, tjuvnyp och ett mycket stort fokus på ledarskap och dominans. Hunden ska domineras och tryckas ner till omegaposition i flocken. En höjd svans är ett tecken på kaxighet, en hoppande valp ska överraskas (skrämmas) till lydnad och i värsta fall används både påkar, kast med saker på hundarna för att ”överraska” samt ryck och slit. Även om man någonstans inte trodde att det skulle vara så här så går man med på det, dum och blåögd som man är, just för att tränaren har så mycket erfarenhet och lagt fram fullt sakliga argument varför vi just nu genomförde vad som genomfördes.

Två hundskolor har jag gått på. Den ena ett stort och välkänt företag och den andra driven av en enskild person. Den stora och välkända hundskolan var där jag och Chiara först startade. Vi gick flera kurser och vissa av metoderna som användes berättade jag om i onsdags i DET HÄR blogginlägget som fick en helt otrolig respons. Här visades det upp glada hundar, egenförfattade böcker och stora framgångar i offentliga sammanhang med sina hundar. Helt klart blev man som valpägare såld!

När jag började på den andra hundskolan, driven av en enskild hundtränare, så hade jag ändå fått så pass mycket kött på benen (mycket med hjälp av mina hundägande kontakter på facebook), att jag nu kunde se på olika metoder med mer kritisk blick. Dessutom hade jag skaffat mig en god mentor i uppfödaren till min dobermann jag då också ägde. Det dröjde inte länge förrän man märkte att inte allt stod rätt till. När man pratade med tränaren om dess hundar och metoder så var det bara guld och gröna ängar men lite väl mycket skitsnack om andra trots att han själv uttalat agg mot sådant. Snart kom det fram fyllda soppåsar som skulle kastas på hundarna för att ”överraska” vid olydnad. Även koppelrycken och helstrypen fanns här, dock vid andra tillfällen. Nylonstryp skulle användas och när Chiara i panik studsade runt, högg och tjöt för att hon inte fick luft så fylldes min kropp av en avgrundskänsla. Det där gjorde jag aldrig mer igen.  IPO skulle också tränas, med vilka hundar som helst, bara ägarna ville. Det tyckte jag var jättefräckt och vi körde en del betträning och hetsning med Chiara, min otroligt osäkra och opålitliga vovve som senare flög på folk på gatan. Visst kritiskt tänkande hade jag erhållit under mitt år som hundägare men ännu var jag nybörjare. IPO var ju jättefräckt och även om jag ganska snabbt började ana oråd så gick jag på även denne hundtränares snack i början. Snart anade jag oråd på riktigt och kollade upp tränaren som visade sig ha hundratusentals kronor i skuld, bland annat till brottsofferfonden, domar i Borås tingsrätt för både misshandel och bärande av farligt föremål samt frånvaro av f-skattesedel i hans ”företag”. Alla pengar åkte alltså rakt ner i hans ficka. Bara någon dag efter att jag försökte prata om detta med en av hans andra elever så blev jag uppringd av dolt nummer. Jag missade samtalet och när jag lyssnar på det intalade meddelandet så är det någon som väser ”dööööööööd” i luren ett antal gånger. Så dum är jag inte att jag inte förstår vem det var samt att rösten inte var särskilt svår att känna igen. Nu i efterhand har jag hört riktigt ruskiga historier om denne hundtränare som mer och mer börjar likna en sektledare i mina ögon. Han kommer på tävlingar med sitt entourage bakom sig, slår både sina och elevernas hundar och är inte sen med att hota dem som försöker tala illa om honom offentligt. Detta kan vara en av orsakerna till att det inte finns någon som helst information om denne hundtränare på nätet. Det värsta av allt hörde jag faktiskt idag av en bekant som också driver hundskola. En av deras elever som tidigare gått hos denne hundtränare hade berättat att olydiga valpar hängdes upp på krokar i halsbandet tills de var fogliga igen. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag känner en våldsam avsky mot den här människan och en ännu större avsky mot att han fortfarande driver sin hundskola och kontinuerligt värver nytt folk till sitt entourage. Vissa kanske gör som jag och går vidare medan andra är mer blåögda och faller platt för hans snack. För snacka kan han. Ordentligt.

Det går inte att skydda alla valpägare från dessa människor för det finns ingen som helst reglering i vem som får kalla sig hundpsykolog, hundexpert eller hundtränare. Titeln kan vara fullt förtjänad men likväl självutnämnd. En liten regel som kanske kan hjälpa en bit på vägen är att inte göra något mot hunden som man inte skulle göra mot sina barn (kanske?). Känns något fel i maggropen eller hjärtat så borde man också ifrågasätta vad man blivit utsatt för. Kanske inte i konfrontation mot aktuell hundtränare då de ofta kommer med ordentligt fällande argument, men kanske i andra forum, kanske sin uppfödare eller vänner med god kunskap. Tänk också på att ingen kan allt. Det finns ingen i hela världen som har den ultimata träningsmetoden så stöter ni på någon som är helt insnöad i en metod så kan ni lyssna, ta det i akt men sedan gå vidare. Man måste plocka lite här och lite där för att skapa sig sin alldeles egna träningsmetod som passar just den individen man har i sin hund.

Ingen hundtränare är en Gud. Ingen hundtränare kan allt. Alla hundar är olika och Lita På Magkänslan. Var kritisk!

Träning för Anette

Igår hade jag bokat in en träning för stallägaren Anette. Det är väldigt nyttigt att träna för andra tränare då och då så att man kan få feedback genom ett par andra ögon. Hon kan ju dessutom det här med lutande ridbana och vet hur hästarna hanterar det. Under träningen så blev det mycket lugn trav på volt, vi korrigerade hans högerbog som gärna åker inåt i högervarv, jag fick nya verktyg att hantera det och när jag lärt mig korrigera honom på rätt vis så fattade han grejen med en gång! Jag måste bli mjukare och släppa lite i innertygeln i vänster varv samtidigt som jag med en något bakflyttad ytterskänkel hjälper honom att inte falla utåt. I högervarv ska jag göra en liten volt så fort högerbogen tenderar att åka inåt lite. Jag måste lära mig att se dessa små skillnader så jag inte sitter där varv efter varv och tror allt är jättebra medan han springer runt helt sned i framvagnen.

Jag fick också påmint mig om att framåtbjudningen är väldigt viktig. Även om han är en pigg och glad häst så kan det ibland gå mer uppåt än framåt vilket gör att han med en gång börjar vingla och skjuter ut högerbogen. Vi tränade även på skritten och övade på att han skulle ”våga” vila på steget och skritta lugnt istället för att hetsa iväg i den där travarskritten som inte gör någon vettig människa glad.

Det finns mycket grunder att träna på men Milton är ingen häst som stretar emot så länge man själv är mjuk i hjälperna, vilket är mycket tacksamt och tack vare hans vilja att arbeta så behöver man inte heller sitta och traggla och gnida in det som på många andra hästar. Han lär sig fruktansvärt fort! Det är nästan så man undrar vart detta kommer sluta med rätt träning 😀

Duktig häst efter träningen som fick väldigt mycket beröm av Anette 🙂

DSC_0118

Innan träningen passade jag och Nikki på att busa lite i solskenet 🙂

DSC_0027Tänk vad energi man kan ha 😀

DSC_0034Far och flyg!

DSC_0035

DSC_0048Den där fotbollen var bra rolig 😀

DSC_0050

DSC_0074Inkallning!

DSC_0090

DSC_0096

DSC_0099Den lilla tungan ska som vanligt vara med 🙂

DSC_0103Prinsessan

😀

TRAB-träning!

Den 23:e så anordnar Ridtravarföreningen VG/Halland TRAB-tävling i Lindome och jag och Milton är så klart anmälda! Vid anmälan så visste jag inte riktigt vad TRAB gick ut på men jag hade väl en liten föraning om att det var lite konststycken och tillit häst och ryttare emellan som spelade in. Nu har jag läst på lite och ser med stor förväntan och andan i halsen fram emot den 23:e. Det kommer bli så himla spännande och kul! Ett obligatoriskt moment är tydligen ryggning men det känner jag att det får gå lite hur det vill. Vi har väl lyckats rygga någon enstaka gång men egentligen aldrig tränat på det. Presenningar har vi gått över efter lite övertalan så om det momentet dyker upp hoppas jag på snäll häst och inte allt för många straffpoäng 🙂

Idag tänkte jag träna lite på några av momenten som kan dyka upp. Jag la ut två bommar med två steg mellan dem och tränade på att stanna med fram och bakhovarna på var sida av bommen. Det var inga som helst problem 🙂 Mitt på ridbanan står en numera fastfrusen uppånervänd halva av en plasttunna som används vid uppsittning. Utanför står 4 st stora trafikkonor i varandra och här tänkte jag att man kan ordna lite klurigheter! Ett moment är ju att rida nära en stolpe/tunna, hämta en pryl och lämna på en annan stolpe/tunna. Ett moment är också att rida genom en trång passage. Jag red ut utanför ridbanan, ställde Milton bredvid stapeln med konor, drog upp den översta och red med den in på ridbanan och ställde den 1 meter från tunnhalvan. Sedan red jag mellan dessa två vilket inte alls var några konstigheter. Då hämtade jag ytterliggare en kona och ställde i 90° från den första konan i förhållande till tunnan. Vi gick igenom den första konan och svängde sedan runt tunnan och igenom den andra. Det var rejält trångt och lite klurigt i början men sen fixade vi det fint 🙂 Jag hämtade en tredje kona och ställde den mitt emot den första på andra sidan tunnan och gick sedan runt tunnan innanför alla konor. Min häst är en riktig superhäst 😀

Ska försöka få tag på något presenning-aktigt så vi kan träna lite på den i veckan. Nu är jag taggad! 😀

Foto1549Nikki och stallkatternas matriark i stirrtävling. Nikki har inte en chans 🙂