Fingrarna fick styrning av själen

Åh vad jag tycker om min nya bil! Den är så fiiiin och så bra och så fantastisk på alla vis! Det känns som om den här smekmånaden kommer pågå länge. Men så har ju min och Sannes smekmånad hållit på i snart 6 månader och den visar inga tendenser att avta. Jag antar att jag är en sådan människa som ser otroligt mycket glädje i mina brukbara saker (djur är också saker säger farbror Staten) och liksom öppnar upp mitt hjärta med all den kärlek jag har att ge. Jag har så fantastiskt mycket att ge av mig själv, bara man inte hämmar mitt väsen och min själ. Jag blir så lätt blyg och avvaktande. Ett oskyldigt djur som en häst eller en hund saknar förmågan att svika, hämma och såra och är därför så otroligt lätta att älska. Ja, jag är en ganska svår människa känslomässigt, det är knappt jag förstår mig på mig själv. Men släpper man mig fri och låter mig älska så kan jag ge ohämmat som en sol vars oändliga strålar smeker varenda atom i universum. Men, det är ju så svårt att inte bli hämmad. Att inte bli trampad på tårna och att inte bli neddragen från sin piedestal i sitt egna himmelrike. En blick, en suck, ett illa valt röstläge. Det är vad som krävs för att själen ska frysa till is.

Egentligen skulle detta inlägg handla om något helt annat, men fingrarna tog kommandot över hjärnan. Det är inte alltid hjärnan och själen samarbetar. Eller, det kanske snarare är så att  hjärnan och själen mycket sällan samarbetar. Nåväl, egentligen så var det det här inlägget skulle handla om:

DSC_0860 (576x1024)

Plötsligt stod där en stövel mitt i stallgången. Endast Sannehästen vet hur den hamnade där, men det kommer hon troligtvis aldrig tala om. 😛

Annonser

Framsteg

Äntligen har jag fått arslet ur vagn och köpt mig en bil! Och inte vilken bil som helst, utan en Saab 9-5 från 2006! Det första vi gjorde var att ta en ordentlig genomkörare för att se vad det egentligen är man köpt. Det resulterade i ett filter- och oljebyte, ett nytt stag i framvagnen och lite allmänt rostskydd på undersidan. Allt som allt verkar det vara en bil i ovanligt gott skick. Jag är så jäkla nöjd och vill egentligen bara ut och köra med den jämt nu för tiden 🙂

DSC_0640 (576x1024)

Nyförvärvet med blottad mage 🙂

DSC_0642 (576x1024)

Byte av stag!

DSC_0649 (1024x576)

Här har vi henne, dame Edna 😉

Under tiden så har vi fortsatt med massakerandet av Sannehästens rumpestump. Matte har lagt vantarna på en massageapparat som underlättar arbetet lite och den kör vi med nu lite till och från. I början var Sannehästen helt övertygad om att denna hidösa tingest var i full färd att sätta tänderna i henne och medförde att halva stallgången hamnade uppåner. Där lärde sig matte att det är vid sådana här tillfällen man ska plocka fram tålamodet och ta det lite pö om pö. Igår kväll var det tredje gången maskinen fick ta sig an en bit av Sannehästens rumpa och nu börjar hon acceptera behandlingen. Tålamod är en dygd! Tänk att man glömmer det så snabbt 😛

DSC_0667 (576x1024)

Sannehäst väntar på behandling!

DSC_0695 (576x1024)

Nu kan vi till och med stå och äta under tiden. Dock med ett öra som bevakar allt som pågår där bak.

Just nu har jag precis dragit på mig en hemsk förkylning där sandpappret gör sig väl till känna i halsen. Dagen har spenderats i soffan men nu börjar det bli dags att ta sig iväg till stallet där Sannehäst ska få på sig den avklädda framskon. Sedan kanske det blir en liten tur i skogen! 🙂

Köpa bil, köpa vad?

Jag är på jakt efter en bil som kan komplettera Rödspättans egenskaper som fordon. Henne har jag ju velat pensionera ett tag och det skär lite i hjärtat att behöva låta henne jobba under en hel vinter till. Det är lite lättare att hålla ordning på lacken och inredningen när man slipper använda henne som stall- och hundbil. Det får liksom vara slut med det där nu. Min intention är ju att Rödspettan nu som värdig 35-åring ska få bli riktig veteranare som bara är ute och åker när det är fint väder. Så nu letar jag allt vad jag orkar efter ett värdigt komplement. Det är inte det lättaste eftersom det är mycket som ska tas hänsyn till. Det är dragkrok, rätt viktbegränsningar, kombi, fram/bak/fyrhjulsdrift, bränsleförbrukning, pris, i viss mån utseende och framför allt kvalitet. Att synka alla dessa krav optimalt går bara inte. Det är alltid något man måste tulla på och för det mesta är det bränsleförbrukningen. Hur fan kan en 10 år gammal bil med lika stor motor som Rödspättan dra lika mycket som hon gör? Skulle inte utvecklingen gå framåt… I alla fall så kastas jag mellan SUV:ar, kombisar och andra lösa mellanting. Vad det till slut blir får väl spontaniteten avgöra. Ack, denna ambivalens!

 

Rödspettans prövning

I fredags blev Rödspättan godkänd att framföras på allmän väg i ytterligare två år. Det är ju lite annorlunda nu när gubbarna som undersöker, bankar, pekar och bestämmer inte längre jobbar för farbror Staten, utan för vinstdrivande företag. Det har ploppat upp en del nya aktörer så min plan är att prova dem alla för att sedan avgöra vilka som i mitt tycke sköter sig bäst. I somras var jag ju inne med Miltons gamla åk på ett företag som heter Besikta och hur det gick har den trogna läsaren redan läst om. Som en kort sammanfattning så kan jag säga så här: Jäkla nedlåtande skitgubbar som bara är otrevliga och ska visa sig på styva linan. De var rätt snälla gällande vitet jag slapp betala p.g.a. förra ägarens befrielse från IQ, men under tiden var jag inte ett skit värd. Det var det! Den här gången bokade vi alltså inte tid hos Besikta, utan nästa på tur blev Dekra.

Det började med att jag körde fel och kom till Besikta i alla fall. Det är den stationen som syns från vägen, så det var där jag hamnade. Efter att jag insett att det inte var här jag bokat in tid, så fick jag snällt fråga om det fanns någon annan station i närheten. Det fanns det och jag blev upplyst om hur man tog sig dit. Ett par hundra meter bort fann jag Dekra. Stationen bestod av en liten lokal med en enda liten lyft i och broms- och avgastester gjordes utomhus. Här blir man inte välkomnad av en dator utan här får man gå in och ta i hand med gubben som ska bedöma vad det nu är man kommit dit med. Rödspättan fick mycket beröm och jag tror nog han ville henne lite väl för hon fick godkänt trots att sprickan i vindrutan tydligen var lite av ett gränsfall. En surgubbe hade säkert pekat grinigt på rutan och talat om att den minsann inte fick se ut så. Bromsvärdena fick vi guldpoäng på, vilket kanske inte är så konstigt eftersom alla bromsarna är bytta nyligen. Liiite glapp i ena lagret fram, men det spänner vi åt efter hand då lagren är nya och håller på att gotta till sig fortfarande. Sedan kom vi till CO-mätningen. Redan när han körde upp bilen på lyften och jag såg ett rejält blått moln komma ur avgasrören så insåg jag att detta säkert inte kommer bli helt enkelt. Det var det inte heller. Värdena låg på en bra bit över 5 och det får vara maximalt 4,5. Jag beklagade mig över att ställverktyget för bränsleblandningen för tillfället verkade ligga någon annan stans än i bilen, men då erbjuder sig gubben att låna ut sina egna verktyg där och då! Wow säger jag bara! Så efter lite förvirring över var skruven tagit vägen under huven, så fann vi den och skruvade ner blandningen till det väl godkända värdet 4,2.

Så ska en besiktning gå till! De har härmed skapat en superdupernöjd kund som kommer sprida glädjen och definitivt komma tillbaks. Guldstjärna till Dekra! 😀

Tassar i grönsakslandet

Idag är en perfekt dag att så morötter på! Varför? Det bara är det! Det börjar bli dags att koka mer växtgödning av nässlor också då den tagit slut. Mina gullökar verkar fullkomligt älska nässelgödningen då de sköt i höjden efter första bevattningen med det. Tre omgångar har de fått och fler ska det bli. Jag klädde Nikki i långlina och satte fast henne så jag kunde påta i mitt land utan att behöva hålla koll på henne. Det där med att tappa fokus på sin hund får man dock allt som oftast äta upp. Nikki hade tydligen observerat och inspirerats å det kraftfullaste av mattes påtande i jorden och tog så klart tillfället i akt att så fort jag vände ryggen till hjälpa till och gräva upp ett eget litet hål mitt bland lökarna! Tur att man fortfarande är ung och har reaktionsförmågan på sin sida och kunde avstyra hittepået så att endast två av lökarna fick sig en flygfärd!

10374905_10152873901849616_6175238048533048186_n

Välmående växer de så det knakar 🙂

DSC_2361 (576x1024)

Nikki och landet

DSC_2380 (576x1024)

Hyndan med sitt alldeles egentillverkade hål!

Så får jag väl rapportera lite om vad som tog upp min tid under gårdagen. Bilen har ju sedan förra veckan sprillans nya skivor och lager på framfötterna och i bagaget ligger nu ett bakhjulslager och två uppsättningar bromsbackar som ska appliceras. Detta tänkte jag kunde vara ett bra tidsfördriv för dagen. Dock stötte vi på patrull hyfsat omgående då centrummuttrarna vägrade ge vika en millimeter. Vi åkte bort till Terräng-Axel och fick låna ett monsterdragskaft som vi lyckades bemästra den vänstra bulten med. Den högra rörde sig inte ur fläcken, en gedigen misshandel med slaghammare till trots. Vi tänkte ge upp, åkte för att lämna tillbaks dragskaftet men kom sedan tillbaks igen med ytterligare ett verktyg till låns, nämligen en momentomvandlare. Det är ett djävulusiskt starkt verktyg som fungerar ungefär som en cykelväxel. Man trampar lätt och snabbt och så rör det sig långsamt i andra änden. Dock slutade detta med att vi drog så att hela bilen lyftes, men bulten den satt kvar. Vi fick anse oss besegrade, skruvade fast bulten på andra sidan och kom överens om att skita i det denna gång. I värsta fall får det lämnas bort, det kan inte hjälpas.

DSC_2336 (1024x576)

Dagen började med lite småfix på uppfarten 🙂

DSC_2345 (1024x576)

Terrräng-Axel, en skrotgubbe av rang! Men ack så mycket spännande grejer han har på gården 😀

DSC_2343 (1024x576)

Centrummutter vs. Ett par hundra newtonmeter: 1-0….

DSC_2346 (576x1024)

Momentomvandlare i bruk.. 😛 

Neeeeeeej, jag är sned!

Jag har kommit fram till en helt fruktansvärd insikt. Jag och Milton är sneda åt samma håll! Buääääähhhää! Ack, den frustration som exploderade i kroppen vid denna upptäckt! Varför kunde det inte vara åt andra hållet istället? Fast å andra sidan, om vi nu varit sneda åt var sitt håll och ändå hade de problemen vi har nu så hade man ju inte haft något att skylla på. Lätt som en plätt placerar jag mitt vänstra sittben fram mot manken och Milton promenerar (eller faller hjälplöst?) snällt åt höger. Dock är det just denna effekt som jag ju så länge kämpat med att försöka undvika, så istället för att trycka med högerskänkeln så till den milda grad att viss risk för anala olyckor förefaller så är det ju bara att istället placera det högra sittbenet där framme mot manken. ”Bara”. Nä fy tusan vad svårt detta var! En eller ett par lektioner i magdans vore ju inte fel för att lära den där högerhöften lite vett. Och jag som alltid sett mig själv som ett fysiskt underverk och hela tiden beskyllt Miltons hemska och sneda kropp för våra svårigheter att komma till rakriktning. Insikten att jag säkert är minst lika sned och därav inte gör livet särskilt lätt för honom är inte direkt vän mot min stolthet och självbeundran. Nej nu gäller det att sluta fokusera på hästen och börja fundera på vad man själv gör där uppe egentligen. Så känslig som jag insett att hästen är så måtte jag, trots tappra försök att sitta still, fara runt som en kula i ett kar där uppe på kusaryggen. Stackars djur. Ännu är det en bit kvar till det där beryktade beridararslet.

Något roligt som hänt är att rödspettan äntligen fått sina nya bromsbelägg installerade. Det var väl på tiden efter si sådär 10 år, så nu kan vi börja bromsa igen! Ny olja och nytt filter passade vi på att förära henne också. Till mitt stora förtret fann jag en rostbula under passagerardörren men den förpassades illa kvickt till evigheten med hjälp av intensivt skrapande och sedan applicering av etsfärg. Till våren ska hon få sig en större genomgång och jag ska ge det ett försök att åter igen rädda den lilla lacken som finns kvar.

DSC_0870 (1024x768)

Upp mot skyarna!

DSC_0869 (768x1024)

Nikki undrar vad matte gör där uppe i bilen 😀

DSC_0864 (1024x768)

Japp, det var nog dags att byta 😉

DSC_0875 (1024x768)

Kissepaus utanför garaget!

DSC_0883 (768x1024)

Morris är minsann inte sen med att ta för sig de bästa platserna i stallgången 😉

DSC_0878 (768x1024)

Busekusen som får stå ut med sin sneda ryttare. Men nu får vi försöka få ändring på detta 😛

DSC_0879 (768x1024)

Han ser ju nöjd ut i sitt indianhack i varje fall 🙂

DSC_0855 (1024x768)

Denna syn mötte mig när klockan ringde i morse. Entusiasmen flödade inte direkt från någon sida av sängen…

En tur till Jönköping och syrrans flytt

Sedan jag vaknade efter nattpasset igår så har jag spenderat ett dygn i Jönköping med min alldeles speciella Buder och hennes Piraya. Jag har också köpt en hoppsadel, två hästtäcken, en brösta och lite annat hästkrafs av henne. Morgondagen blir spännande då vi då ska se om sadeln passar 😛

Buder och Pirret letar rotsaker.

Nikki och Piraya lär känna varandra 🙂

Balansgång!

När jag kom hem till Göteborg igen så hämtade jag upp Anda i Långedrag, drog till Utzon i Majorna och köpte en främre ljuddämpare, kamrem och spännrulle till hennes 924, åkte till lokalen och bytte min Porsche mot en 2CV, hälsade på hos Statoil, passade på att plocka med ett släp därifrån och hamnade till slut på Virginsgatan. Här har jag backat in både 2CV och släp mellan två bilar. NÖJD! 🙂

Nikki håller koll på allt vi lastar i bilen.

Söstra mi i fulla flyttartag. Snart syns hon i en lägenhet i Vasastan istället!

Nikki ur en annan vinkel 🙂

Saker som får åka på finplats är TV, speglar och fint skåp.

Urlastning vid den tillfällga förvaringen i mormors garage.


Iväg och lämna släp på Statoil igen.

Hejdå Smörblomman! Nu stänger vi dörren för den här gången.

Så åker vi äntligen hem mot Mölndal igen. Nikki är så trött efter det senaste dygnets bestyr och kastar sig i sin bädd det första hon gör när vi kommer innanför dörren 🙂

Imorgon ska Rödspättan besiktigas. 2 år sedan sist så nu håller vi tummarna för att veteranen håller måttet 🙂

Ett besök i bilverkstan!

Idag hade vi en alldels egen matte-och-Nikki-dag utan Milton. När jag tyckte Nikki sovit färdigt så lastade vi in oss i 2CV:n och puttrade bort till pappas utbildningslokal.

Där inne stod den här skönheten som jag nu inte kört på många veckor. Det har ju varit kul att puttra runt i 2CV:n och speciellt på senare tid när den blivit så fin i lacken! Tyckte i alla fall det var dags för lite omväxling nu så jag brummade ut med rödspättan och in med 2CV:n.


Nu när inga lortiga hundtassar kommer träda in där på ett tag passade jag även på att slänga ut den gamla överdragsklädseln och dra över nytt fint som jag inhandlat på Biltema (billigaste möjliga).  Inget som passar som handen i handsken men den fyller i alla fall sin funktion 😛

Nikki hjälper matte att hålla koll på de olika överdragsdelarna.

Hon tar även hand om de delar som inte behöver användas 🙂

Här står den så fint med sin nya lack och nya klädsel! Nu är det bara en omlackering av fälgar och kofångare som står på listan innan den blir RIKTIGT fin 🙂

Hundplats upprättad! Dock är den ej så välanvänd 😛

Nikki håller koll i porten

Ute och letar sork i slyn

”Har du något till mig matte?”

Jag!

Pappa glider in med skrikande däck efter ett litet ärende.

Kärlek!

Voila! Plötsligt fick vi en ny 2CV!

Igår morse såg hon ut så här:

Lite skillnad va? 😉

Transformationen…

Solen skiner, Jossan är ledig, pappa är ledig och lacken har nu stått i förrådet över ett år. Nu var det banne mig dags att ta hand om mamsellen ordentligt! Tidigt i morse stoppade jag hunden i baksätet och lät de 29 hästkrafterna puttra oss upp till Hälleviksstrand där pappa väntade. Strax efter 9 kom vi fram och packade oss ur bilen. Redan efter 15 minuter hade demonteringen börjat. Verktyg åkte fram kontinuerligt och det dröjde inte länge innan vår arbetsbänk inhyste en dörr, diverse mejslar, en hammare, en färgburk, massa slippapper, slipmaskin, fönsterkitt och en hel del annat.

Här har bägge bakdörrarna flugit väck, men i övrigt så syns det ju vilket skick bilen var i i morse 😛

Charmigt, men inget man skulle ta Kungen på en tur i 😉

I våra rabatter har vi både blommor, smultron och dörrar 🙂

Slipa slipa slipa!

Arbetsbänken mitt på gräsmattan 🙂

The magic happens!

En nyslipad huv väntar på att bli omhändetagen

Se så grann den blev!

Är det två jättesniglar? Nä, jag tror det minsann är framskärmarna som är ute på rymmen!

Hot rod? Med 29 hästar och ett gult öga är man oemotståndlig 😀

Nu börjar det hända gerjer på riktigt. Ögonen får sig en omgång lack.

Här arbetas det för fullt.

Nikkis definition av att hjälpa till. Hon vaktar baksätet så ingen obehörig skulle komma på tanken att sätta sig på dem 😉

Tak, luckor och huv försvann ut i trädgården.

Efter kl 18 var vi klara med alla dörrar, skärmar, huven och bakluckan. Då tog vi oss an karossen…

Wohooo…något har hänt 😛

Det glänser!

Nikki har övergått från att vakta baksätet till att vakta passagerarsätet.

Strax där efter intogs förarsätet. Egentligen tror jag det handlade om avancemang till ”The top seat”. Den plats matte alltid sitter i. Så klart man passar på när man kan 😉

Med regnprognos under natten så slyfflades objektet in under tak.

Strax där efter kom Anda incyklandes i trädgården och skulle just köra in cykeln i carporten när hon upptäckte att den ju var full av bil. Whooooow!! Utbrast hon och stod helt chockad och såg på den nya fina 2CV:n som stod där. Visst är det känslomässigt att se den gamle bilen så fin igen. Den har funnits i familjen sedan innan vi syskon föddes och är för oss en självklar och älskad möbel på gatan. Om ni lovar att inte säga något så kan jag avslöja att jag fick tränga undan några hulkningar och en tår när pappa drog första spraytaget över karossen och den efter varje tag blev blankare och jämnare i färg. Vi har jobbat konstant hela dagen utan paus och har nu ont i både fötter och ryggar. Men åh vad detta är kul!

Slutresultatet väntar jag själv med spänning på, så det får tyvärr ni också göra 🙂 Imorgon bitti blir det ihopsättning och då finnes snart resultatet att beskåda antingen i Kålltorp, Mölndal eller på E6:an. Yej! 😀