Djurpromenad

Idag så tog jag med hela min närmsta lilla familj ut på en liten promenad i skogen. Husse fick agera fotograf 🙂

DSC_2219 - kopia (576x1024)

Vi hittade upp på ett berg där vi i en öppning bland träden fann en fantastisk utsikt över dalen.

DSC_2236 - kopia (576x1024)

Finaste Milton och jag

DSC_2245 - kopia (1024x576)

Min bergshäst 🙂

DSC_2271 - kopia (1024x576)

Jag och mina djur 🙂

 

Tröttaste hunden i hela världen?

Slammer i köket brukar vanligtvis påkalla konstant hungrig hunds uppmärksamhet och tasstripp brukar kvickt alstras med ökad amplitud ända tills en svart näsa materialiserar sig i dörröppningen. Om enbart slammer mot förmodan ej lockar till uppdagande av nyfiken nos så är det bara till att rakt ut i luften nämna ordet ”mat” så induceras strax ett kraftfullt tassande med riktning mot köket.

I kväll slamrades det å det grövsta i köket. Inga tassljud. Kommer på att Nikki inte blivit serverad någon middag än och tänker att hon borde vara hungrig. Jag nämner de magiska orden ”nu är det mat” och ställer mig sedan tyst och lyssnar efter tassljuden. Det är tyst. Jag kan nästan höra mitt eget hjärta slå. Inga tassljud. Jag tar en sväng i lägenheten för att undersöka vad som står på och där, i soffan ligger den mest utslagna hund som gudarna någonsin skådat. Då är man bra trött. Om man inte ens orkar ta sig ut till köket för att inta sin middag! 😛

Det tar på krafterna att vara hos dagmatte och sedan bralla runt i stallet som en och annan odåga med vårkänslor!

DSC_0046 (1024x680)

Vad händer egentligen?

Det har varit väldigt torftigt med inlägg – både allmänt och i hästväg – här på bloggen det senaste. Anledningen är kanske inte så konstig då motivationen för det spontana skrivandet inte riktigt får den näring den behöver p.g.a. allt som pågår just nu. Milton, vars existens tar upp i alla fall hälften av bloggeriet, har blivit knackigare det senaste och hans dagar är ju som bekant snart räknade. Våra framgångar vi haft tidigare – även de små – har varit en jättemotivator, men nu när slutet är så nära så känner jag liksom att det inte finns något nytt och roligt att berätta. Dödsstöten var väl när han förrförra torsdagen gick och fick aj-aj i vänster framhov och därmed blev avställd för rehabilitering. Jag har ju hela tiden haft en tanke på att hålla igång honom ända till slutet, eftersom han tycker det är så himla kul att få komma ut och röra på sig. Det är nog bättre för mig också att få fortsätta lite som vanligt, trots beslutet, så att man inte deppar ihop fullständigt. När han då gick och blev halt så blev det liksom lite dubbeldepp.

Nu, efter en dryg vecka så verkar det onda dock ha gått över, vad det nu var, och Milton är på topp igen. Igår tog vi efter hältan ett par första trevande varv i paddocken med honom för att känna ordentligt på foten och det gick alldeles strålande. Idag tog jag ut honom ytterligare 10 minuter i paddocken innan utsläppet och han visar tydlig glädje över att få röra på sig lite igen. Han är pigg som skam och vill nog mer än gärna ut i skogen snart igen. Det är så himla skönt att det inte tog mer än en vecka innan han blev bra igen, hade det varit något som höll i sig längre så vet jag inte riktigt vad jag hade gjort. Tanken var ju att han skulle få avsluta på topp. Nu kör vi på så som grundplanen var. Han får maj. Det där med maj har jag bestämt med hjärnan, men jag börjar känna lite smått att det inte riktigt är förankrat i hjärtat. Vi får väl se hur allt ter sig när det börjar närma sig.

Som bekant så har jag ju börjat leta lite ny häst vid sidan av och även varit och provridit ett par stycken. Även här så är det ju ett gissel och känslomässigt spel utan dess like. För det första, vad vill jag ha? För det andra, är det vettiga hästar jag tittar på? Jag har aldrig letat häst tidigare och har nu suttit drygt 2 år och kämpat med min travare. Det är väldigt annorlunda att jobba med en sådan än att sätta sig och börja rida på en häst avlad för just ridning. Det är ett helt annat steg, ett helt annat rörelsemönster, helt andra förutsättningar anatomiskt och vägen mot målen man har ser helt annorlunda ut och har framför allt en helt annan tidsaspekt än med en häst avlad för syftet. Delmålen ligger så mycket tätare och genererar säkerligen väldigt mycket mer glädje när de nås. Nå, det är alltså jättesvårt att veta vad jag vill ha. Det enda jag egentligen vet är att jag vill ha en vettig ridhäst där man inte behöver kämpa med att ”förtrycka” eller gå runt hästens icke ridvändliga egenskaper för att komma till något vettigt. Jag vill utvecklas mer i ridningen nu och inte bara i förmågan att krångla sig runt och parera för problem. Det är lite med blandade känslor dock, då jag på många vis fullkomligt älskar travarna. Det blir definitivt en travare igen i framtiden, men just nu behöver jag något annat.

Imorgon ska jag provrida två hästar som enligt annonsen verkar hyfsat vettiga. I alla fall det vettigaste jag hittills åkt på. Dock får jag åka själv denna gång och det är alltid lite nervöst när man inte har någon att diskutera det man ser med utan måste lita helt på sig själv, sina ögon, instinkter och kunskaper. Dessutom har min tränare tipsat om lite andra helt fantastiska hästar som hon själv gärna skulle vilja ha, som just nu finns ute till försäljning. Problemet är bara att dessa hästar står hela vägen bort på Öland. Nåja, vi får väl ta en sak i taget och känna lite på hästarna jag ska prova imorgon och ta det lite därifrån. Kanske är det någon av dem som tar mig med storm? Vem vet 😉

DSC_2187 (576x1024)

Bettlöst och med schabrak och täckgjord, det ultimata sättet att få till en mysig och lite kravlös tur till häst 🙂

DSC_2194 (576x1024)

Mycket nöjd och glad häst som fick skritta lite och träna på raka spår i paddocken idag.

DSC_2199 (576x1024)

Så här såg ridoutfiten ut idag! 😉

Fullspäckad lördag!

Idag var en sån där dag som planeringsmässigt från början var helt tom. Bara därför så har jag inte haft en sekund över till något som helst navelpill. Det började med att vi vaknade vid 8, tog en promenad ner till Brogyllen där det införskaffades ett alldeles nybakt och varmt bröd som sedan intogs i solen på balkongen. Efter det tog jag mig an den förvuxna gräsmattan utanför huset och började sedan gräva på mitt lilla blivande odlingsland. Det är bannemig ingen picknick att gräva hål i gräsmattan, och framför allt inte ett av ytan 3 kvadratmeter. Jag blev rejält svettig men samtidigt så är det en otrolig tillfredsställelse att jobba med kroppen, även om det är redigt jobbigt! Arken av gräs som jag avlägsnade applicerade jag sedan på ställen i trädgården med dålig eller ingen gräsväxt alls. Under tiden så blev det ju tid för lunch så jag plockade en påse full av nässelskott i den förvuxna hörnan i trädgården och gjorde en supergod nässelsoppa som förtärdes när Johan kom hem från sitt besök på gymmet.

När allt detta var gjort så var klockan faktiskt inte mer än 14, vilket kändes helt knepigt. Inte ens halva dagen hade ju gått! Efter en snabb dusch så hivade vi in Nikki i bilen, tog en liten tripp till Svenljunga där det efter titt och handslag blev en liten uppgradering av fordonsparken här hemma 🙂

Till middag blev det så klart mina nya köttbullar, potatis, gräddsås och lingon. Efter middagen åkte jag till stallet och skötte om kusen och nu sitter jag i soffan, glor på Game of Thrones och käkar lördagsgodis. Gött som fan! Imorgon blir det till att göra färdigt det sista i landet och plantera ett par potatisar!

DSC_2111 (1024x576)

Mitt blivande potatisland!

DSC_2098 (1024x576)

Svettig, jordig och öm i kroppen… var det någon som sa att Tough Viking gick i Slottksogen idag? 😉

DSC_2107 (1024x576)

Nässelsoppa på ge!

DSC_2109 (1024x576)

Gudomligt gott med nybakt bröd och nässelsoppa!

DSC_2125 (576x1024)

Man blir trött av att åka bil långt!

DSC_2128 (1024x576)

Goooooooda köttbullar 😀

DSC_2131 (1024x576)

Köttbullar och Nikkis mat förpackade och redo att hivas in i frysen!

Mysteriehästen

Jag vaknade precis efter nattens jobbpass, men borde sova i alla fall en timme till. Dock kan jag inte sova längre för tankarna rusar runt i skallen trots att jag med alla medel försöker dämpa dem. Hästen jag skulle provridit igår blev såld på telefon precis innan så jag kom inte ens dit för att få en chans. Hästen jag ska provrida idag vet jag ingenting om. Jag har hört ägarens berättelse och sett en bild på dess huvud men jag har inte den blekaste aning om hur den ser ut i kroppen eller hur den rör sig. Det kan vara en skitfin häst och det kan vara ett rent vrak. Mina innerliga förhoppningar är ju att hästen ska vara en oslipad diamant med en helt fantastiskt ridhästexteriör och ändå så pass väl riden att den rör sig hyfsat. Jag hoppas men jag vågar inte tro att det kommer vara så. Jag hatar att åka runt och titta på hästar, det är jobbigt och jag vill bara hitta hästen med stort H med en gång (eller i varje fall en vettig häst). Efter dessa två hästar jag skulle rida igår och idag så tar mina planer liksom lite slut. Jag har gått igenom varenda sida på hästnet och hittar inga fler som riktigt tilltalar mig i annonsen. Jag vet att det är ovanligt att hitta häst så snabbt, men åh vad jag önskade att det vore så. Jag försöker med alla medel att inte ha några förhoppningar, ser framför mig en häst med lågt ansatt hals, sluttande bogar, svankrygg och spattrörelser i hasen. Även om jag så klart i hemlighet hoppas att hästen i fråga är en riktig snygging, så som ägaren säger att han är.

Men det är ett nödvändigt ont, jag måste ju åka och titta på kusen för att veta vad det är som gömmer sig bakom annonsen, annars så får man ju aldrig veta! Senare i eftermiddag vet vi i varje fall hur det gick, så vi får hålla till godo allihop 😛

Årets bästa inlägg om hundhälsa?

Jag trillade idag över en länk till ett blogginlägg på facebook som var så slående att jag bara måste dela med av det här på bloggen. Detta måtte vara årets bästa blogginlägg om hälsa hos våra fyrbenta vänner. Inlägget finner ni HÄR<—

Jag högaktar författaren till den länkade bloggen! Hell yeah! 😀

Strandfrukost och tappat hjul

Det är alltid mental tortyr att behöva sova bort stora delar av dagen inför och efter ett nattpass när vädret är så fantastiskt som det varit de senaste dagarna. Jag kan bara inte gå och lägga mig mitt på dagen när jag vet att solen skiner ute, hela kroppen liksom skriker åt hjärnan hur fel den tycker det är och brukar för det mesta paja det hela och inte ge mig någon blund alls. Igår var det en sådan otroligt underbar dag och jag visste att det skulle bli ett helvete att somna på eftermiddagen om jag inte utnyttjade förmiddagen till det maximala. Så när jag vaknade lät jag Johan snarka vidare i sängen, gick ut i köket, kokade ägg, blandade varm choklad och packade ner bröd, kaviar, mjukost, salami och lite grönsaker samt ett ben till Nikki i en ryggsäck. Jag väckte Johan vid halv 10, beordrade honom att klä på sig och gå ut och sätta sig i bilen, inga invändningar. Så drog vi iväg till Fiskebäck där vi gick ut på klipporna och åt vår medhavda underbart goda frukost på påskafton. En äggmacka är ju alltid god, men i solskenet på en klippa vi havet så blir det rent ut sagt gudomlig. Det är en känsla att skära upp ägget med kniv och skära purjolök mot klipporna att toppa med på mackan. Efter detta åkte jag och pysslade om hästen och när jag sedan gick och la mig kl 15 så somnade jag faktiskt hur gott som helst! Receptet på en god dagssömn är alltså att göra så mycket man orkar innan 😉

När jag idag sovit ut efter nattens pass så gjorde Johan ett par lunchmackor som packades ner och togs med till en äng i närheten där vi myste ett tag i solen. Sedan åkte jag till stallet och mockade och gjorde i ordning allt för att sedan dra med Johan och Nikki på middag hos Johans föräldrar. Efter det så tog vi en sväng förbi stallet, tog in lite hästar och pysslade om Milton lite. Jag undersökte hältan vilket till min stora lättnad faktiskt har blivit väldigt mycket bättre. Han haltar i princip inte alls längre och går näst intill rent, eller så rent han kan gå 😛 Det känns i varje fall extremt skönt!

Jag har i kväll planterat ut några av mina grödor på balkongen, lite på prov. Vi får väl se hur de klarar natten men då det ska vara hyfsat varmt så borde det gå bra!

Något som inte får missas att läggas upp på bloggen är förgårkvällens lilla biläventyr som jag var med om. Jag råkade nämligen tappa ett hjul på bilen på vägen hem från stallet. Det var en jävla tur att det inte hände på väg från jobbet till stallet en halvtimma innan när jag låg på motorvägen, utan när jag var på väg hem från stallet och för tillfället endast låg i 30 km/h. Så kan det gå när man tydligen råkat dra bultarna lite för löst 😛 Men Jossan fixade biffen själv, i uniform och allt. Två trevliga herrar stannade för att höra om tösen behövde assistans men se det behövde hon icke. Hon tackade för omtanken men talade om att detta klarar hon alldeles utmärkt själv 😉 Allt hade klarat sig fint och alla bultar samt hjul fanns att finna inom en radie av 20 m från där bilen stannade. Johan kom till undsättning efter ett initialt smått panikartat samtal, men när jag fått samla mig och identifierat problemet (jag trodde först det var lagret som gått eftersom det är lite halvdåligt på den sidan) så fixade jag det själv och var precis klar när han kom till undsättning. Det är fan bra att ha domkraft och fälgkors i bilen 😛

DSC_1949 (720x1280) (576x1024)

Redo för äventyr! Dags att väcka övriga medlemmar i hushållet och schasa ut dem till bilen 🙂

DSC_1955 (1024x576)

Nikkibus är så klart också med!

DSC_1951 (1024x576)

Ingen frukost går upp emot en frukost på soldränkta klippor vid havet 🙂

DSC_1962 (1024x576)

I kväll premiärplanterade jag även ett par potatisar! Det blir spännande att se vad det kan tänkas bli av detta 🙂

DSC_1961 (1024x576)

Ärtor, persilja, timjan, rosmarin och tomat! Nu hoppas vi de överlever natten 😉

DSC_1959 (1024x576)

Johan gör honom så ren och fin så 🙂

DSC_1957 (1024x576)

Milton njuter av det allra godaste färska gröna gräset!

DSC_1937 (1024x576)

Alla delar upphittade, nu är det bara att hissa upp och återapplicera 😛

DSC_1936 (1024x576)

Så det kan gå, när inte bultarna sitter på!

Vår förbannade värld

Människan håller på att förstöra jorden. Städerna expanderar, landsbygden överges av politikerna, skogar skövlas och människor flyttas tätt inpå varandra. Vi förorenar vår natur, vi förstör luften vi andas, industri och transport genererar ett fasligt oljud och vi tränger undan och utarmar naturen omkring oss. Tystnad är en oerhörd lyx, lugn och ro är sällsynt och allt i vardagen skall optimeras. Allt ska gå snabbt och effektivt och som person ska man optimeras för att fylla ut sin plats och bidra så mycket som möjligt till samhället. Allt fokus ligger på individen. Gemenskapen har glömts bort. Naturen har glömts bort. Vi har glömt bort vad våra kroppar är födda att göra och vad våra sinnen är skapta att klara av. Vi har tappat bort och förlorat vårt naturliga habitat. Världen där vi fysiskt och själsligt mår allra bäst har vi själva tagit död på, med hjälp av samhällsspökets hets att utveckla, optimera och effektivisera.

Jag håller mig visserligen flytande, som så många andra, men så fort jag stöter på motstånd i livet, framför allt känslomässigt sådant, så märker man att det saknas en stabil grund av ro och säkerhet att luta sig mot. Känsligheten ökar, man kan inte längre stänga av och man blir hypersensitiv. Stadens konstanta oljud gör en stressad, den enorma längtan att komma tillbaks till naturen motarbetas effektivt av förväntningar från samhället och bristen på möjligheter som plogats bort på vägen att skapa ett optimerat samhälle. Skulle man ändå följa sitt hjärta och slå sig fri så är risken överhängande att man blir en outsider. Så länge man inte bjuder hem ett filmteam och gör TV av sitt liv.

Just nu skulle jag bara vilja krypa in under ett täcke och inte komma ut därifrån förrän världen lugnat ner sig. Hur ska man kunna leva lycklig med vetskapen om vad vi gör mot vår planet, hur vi behandlar våra medmänniskor och våra djur? Hur, utan att behöva stänga av, ignorera och leva i sin egna lilla fantasivärld? Det finns fortfarande stora delar av världen som är otroligt vacker, men hur länge till får den förbli orörd? Vad är det vi lämnar till våra barn? Är det så att vi själva äter upp kakorna och sedan lämnar dem ett tomt paket att förvalta?

Ibland snurrar sådana tankar i min skalle och jag har märkt att det är väldigt bra att få ur sig dem på bloggen. Det känns oftast bättre efteråt. Just nu är det lite jobbigt. Milton, framtid, reproduktion, eventuell ny häst, bakåtsträvande… det är mycket för känslorna och själen nu 😦

Hovböld

När jag i eftermiddagens ruskväder stod och packade höpåsarna vid hösilagebalen så erbjöd sig stallägaren att ta in Milton som stod kvar sist ute och väntade på att få komma in. Jag tackade för hjälpen och fortsatte packa. Snart hör jag hur hon ropar på mig, jag vänder mig om och ser hur Milton linkar fram med ett helt klart jätteont vänsterben. Den hästen som i princip aldrig haft några låga hältor hade nu definitivt superont långt ner i benet. Väl inne i stallet så vill han inte lägga någon vikt på hoven men är inte varm i ben eller kota och har heller inga svullnader. Efter en liten amatörmässig undersökning så konstateras att det sannolikt rör sig om en hovböld. Han måste ha trampat olyckligt under vår ridtur igår och så har det under natten utvecklats till ett blåmärke i hoven. Han reagerade när jag tryckte precis innanför vänster traktstöd så man kan ju misstänka att den sitter där. Nu står han i alla fall i sin box med ett rejält jodopaxindränkt våtomslag och en blöt handduk lindad under kotan för att det inte ska torka ut. Tänk att man skulle få användning av bootsen så här framåt våren också…

Det känns så jäkla surt bara eftersom jag efter så mycket velande, känslomässiga stormar och rationellt överläggande beslutat att ge honom en härlig vår och sedan avsluta det värdigt och på topp innan sommaren. Den här hovbölden kunde verkligen inte komma mer fel. Dessa kan ju ta ett tag innan de läker ut och om hovslagaren hittar något och väljer att gröpa ur den så kommer det inte bli så mycket mer med Milton. Vad blir det för jäkla slut då? Men så är det ju med djur, man kan inte planera för hårt för det kan alltid hända vad som helst som helt och hållet kastar om ens planer. Nu får jag bara försöka deala med detta, se hur det ter sig och sedan fortsätta och bestämma hur det kommer bli framöver. Fan vilket antiklimax. Och stackars Milton 😦

DSC_1935 (576x1024)

Tyckte jag var så snygg i min stallmundering och påsarna under ögonen att jag var tvungen att ta en outfitbild 😛

DSC_1939 (576x1024)

Kusen verkar glad i alla fall och det är ju det viktigaste…

DSC_1940 (1024x576)

Tur man har boots till övers…

DSC_1950 (576x1024)

Sjuklingen med sitt omslag.

Morgonritt till sjön

Jag vaknade tidigt idag och kände att det inte var någon idé att försöka somna om så redan klockan halv 9 hade jag släppt ut hästarna och börjat göra i ordning Milton för vår planerade bergsrunda. Idag hade jag igång runkeeper hela vägen från stallplan och tillbaks. Inte mindre än 10,78 km tillryggalade vi runt de två bergssjöarna och efter drygt 2 timmar var vi tillbaks i stallet. Det blev en liten extra sväng på slutet då Johan och Nikki kom förbi Horsikan när jag var på väg hem, så till Miltons stora förtret fortsatte vi förbi stigen som ledde hem och fortsatte för att möta upp besökarna. De hade redan gått runt sjön när vi mötte upp dem och Nikki hade tydligen varit helt på det klara med att här hade Milton gått bara en kort stund innan. Hon hade spårat, sprungit fram och tillbaks och sett väldigt glad ut.

DSC_1892 (1024x576)

Så här snygg var jag idag på vår uteritt. Hade jag från början vetat om att Johan skulle möta upp med kameran så hade nog outfitten sett annorlunda ut 😉

DSC_0133 - kopia (1024x680)

Ner i sjön bara!

DSC_0136 - kopia (1024x680)

Halvvägs ner i Horsikavattnet.

DSC_0142 - kopia (1024x680)

Kusebusen passar på att skvätta lite 🙂

DSC_0117 - kopia (1024x680)

Nikki blev väldigt glad av överraskningen att träffa både matte och kuse på morgonpromenaden med husse 🙂

DSC_0114 - kopia (1024x681)

Milton och jag!

DSC_0094 - kopia (680x1024)

Med förmiddagssolen strilande mellan grenarna.

DSC_0082 - kopia (680x1024)

Jag och min fina kuse.

DSC_0171 - kopia (680x1024)

Mina pojkar!

DSC_0166 - kopia (1024x680)

Tre rumpestumpar 🙂