Gallkräk

Just precis i detta nu så är livet liiiiite jobbigt. I natt så ploppade Johans lillebrorsas unge ut bara 200 meter från vår dörr (vi bor vid förlossningen). Naturligtvis så är jag helt otroligt glad för deras skull men jag har aldrig upplevt så blandade och stormiga känslor i hela mitt liv. Det var jag som skulle ligga där, det var jag som skulle bli den första att få barn, inte en tös som är 3 år yngre än jag med Johans lillebror. Jag är så avundsjuk att jag håller på att spricka och jag vill bara kräkas hela tiden. Ändå är jag glad för dem, överlycklig. Ända sedan de igår förmiddags ringde och ville låna parkeringsplats hos oss så har jag vankat av och an och inte haft något annat i tankarna än att vi väntar på något stort, lite som om det var mitt egna barn. Men det är det ju inte, på länga vägar. Jag vill gråta och skrika men nu måste vi vara glada. För det är vi. Också.

Samtidigt så har min stallägare plötsligt bestämt att vi på den dyra stallhyran ska få betala 500 extra kronor för att vi gått på bete i hagarna runt stallet. Betet blev det dock inte så mycket av eftersom alla hästar förutom Sanne fått fång och det efter 2 veckor fick avbrytas. Vi betalar ju ändå dyra pengar för boxplats där hagvistelse ingår, hur kan då hagvistelse dygnet runt kosta så mycket? Vi sköter ju ändå tillsyn och vattning själva!? Det är ju inte så att hagarna är guldplätterade, det går hästar där året runt men de är bara lite större. Jag är jävligt snopen och lite besviken. I min oförmåga till konfrontation så skrev jag ett ”argt” undrande meddelande på tavlan i morse där jag undrade hur kostnaden kunde motiveras, sedan skyndade jag mig som attan för att slippa möta stallägaren öga mot öga, vilket resulterade i att jag strax därefter klev innanför dörren i min lägenhet iklädd stallskor och inser att mina vanliga skor står kvar i den tända och olåsta sadelkammaren. H-vete! Nu måste jag ju åka tillbaks och kanske ändå konfronteras med det jag skrev! Jag behöver nog en dag på mig. Tur att jag har en så oändligt snäll pojkvän som istället åkte till stallet och ordnade upp det jag glömt så jag slapp.

Till detta så hade jag besiktning av släpet klockan 9 i morse. Den första besiktningen sedan jag köpte släpet av en besiktningssnubbe på Orust för två år sedan. Jag kunde ju inget som släp då så blåögt och blint litade jag ju allt på vad de sa. Nya väggar skulle det vara och nytt golv. Fint skulle det vara! När jag sedan undersökte det noggrannare så visade det sig att bromsarna inte tog alls, inga nya väggar fanns och inget nytt golv. Lamporna slutade naturligtvis att fungera efter någon vecka också.
Nu var det alltså dags för eldprovet och den första besiktningen av detta nedköp. För det första fick halva ramen skrapas eftersom något ramnummer inte fanns att finna. Jodå, det visade sig att förra ägaren så vackert målat över ramnumret med en klibbig kletfärg som tagit sig ner i varenda liten springa och jämnat ut ytan. Hallå eller? Bromsarna hade jag lyckats få ordning på så det var inga problem där. Golvet blev godkänt men det håller på att mjukna till lite i vänster bakända. Sedan kom vi till det där positionsljuset på höger sida. Det har tydligen inte fungerat sedan jag köpte transporten för den blev för två år sedan ålagd med ombesiktning p.g.a. icke fungerande höger positionsljus. Där höll JAG på att beläggas med straffavgift för att white-trash-idioterna till förra ägare lurat på mig ett jävla skitsläp som de själva besiktigat på stationen i Stenungsund. Besiktningsgubbarna var dock sjyssta där men påkallade allvaret i det. Jävlar i helvete, det är sista gången jag köper ett fordon eller släp genom att lita på vad folk säger. Fan att man inte kan lita på folk! Framför allt inte folk som jobbar på besiktningen och säljer själva.

Till slut blev i alla fall släpet godkänt, vilket jag inte förväntat mig, med en liten not om rostangrepp på en del av ramen. Nu kan jag andas ut en stund till men går den inte igenom nästa gång så blir det nog skroten för Tranesläpet 110 från 1984. Så är det, 10 000 i sjön p.g.a. en uppenbart felaktig tillit till mänskligheten. RÖV!

Röntgen

Nikki ligger på balkongen och är helt däckad efter sederingen idag. Jodå, vi har varit på Blå Stjärnan och röntgat både höfter och armbågar på vovvan. Egentligen så är vår veterinärstation Västra Djursjukhuset, men de hade semesterpaus i okynnesröntgandet och eftersom jag vill ha saker gjort nu nu nu och helst igår när jag väl kommer mig för något så fick det bli Blå Stjärnan. Så här i efterhand så trivs jag väldigt mycket bättre på Västra, även om Blå så klart är ett väldigt bra djursjukhus det också. Västra är bara lite mysigare, lite fräschare lokaler och lite mer familjärt. Personalen är också helt fantastiska, mjuka, duktiga och pedagogiska. Nå, nog med jämförelserna och till kärnan!

När Nikki skulle få sprutan i rumpan så hoppade hon till och hälften rann ut på bordet. Jag vet när Chiara skulle få den sprutan innan kastreringen, hon skrek så det skar i hjärtat. Dock är ju våra pinschrar experter på drama. Nikki blev dock seg ganska fort och började vingla på bordet. Lade sig ner gjorde hon inte så av ren försiktighet så bad jag henne lägga sig ner på bordet. Och lade sig gjorde hon. Med frambenen. Bakbenen var inte riktigt med längre och där stod hon ett bra tag och vinglade bak medan hon låg och sov på framtassarna. Till slut fick jag lägga ner henne helt och hållet, även om jag fick jobba för det. Väl inne på röntgen så gick det strålande. Trött vovva gjorde litet motstånd och vi fick alla bilder som vi ville ha. Röntgentanten sa att allt såg normalt ut och att vi om vi har tur kan få tillbaks resultaten till på fredag. Det vore ju helt fantastiskt, men jag förväntar mig inte att det går så fort.

Efter uppvaknandet var hon lite vinglig, och är det fortfarande, och fick bli lyft ur bilen när vi kom hem. En räsersnabb baj kom ut på gräsmattan och sedan gick vi in med viftande svans. Det är allt skönt att komma hem. Ut på balkongen bar det och där stod hon länge och väl och vinglade i solen med slutna ögon. Här får man som matte ta sitt ansvar och göra det gott åt vovvan där hon vill vara. Bädden där inne duger tydligen inte längre 😉

DSC_3383 (1024x576)

Matte har kommenderat ligg.

DSC_0006 (700x465)

Då är det bara att vänta och se vad det kan bli av detta 🙂

DSC_0007 (465x700)

…och detta 🙂

DSC_3387 (1024x576)

Mycket trött vovva efter piggsprutan.

DSC_0004 (680x1024)

Trött….

DSC_0003 (1024x680)

Här kan man ligga gott!

 

Vattenhunden

Idag var vi på Onsala Sandö och gottade oss i sol och bad. Helt perfekt för en liten pinscher som behöver lära sig att vatten är roligt 🙂

DSC_0097 (1024x680)

DSC_0196 (1024x680)

DSC_0026 (1024x680)

DSC_0085 - kopia (1024x680)

DSC_0121 (1024x680)

DSC_0064 (1024x680)

DSC_0108 - kopia (1024x680)

DSC_0140 (1024x680)

DSC_0050 (1024x680)

DSC_0044 - kopia (1024x680)

Sanneträning och matteträning

Egentligen skulle jag och Sanne ha deltagit i stegkurserna nummer 5 och 6 i helgen, men de blev tyvärr inställda p.g.a. för få anmälda. Jag åker istället med Sanne till Ljungagård utanför Munka-Ljungby och går den nästa helg. Det är ju där vi var i början på månaden och gick steg 4, så det kommer bli finfint! Så istället för kurs denna helgen så fick vi oss en privatlektion för Lindah idag. Vi passar på att rida en på måndag också nu när Lindah ändå stannar i faggorna i ett par dagar. Under veckan så kommer det avhandlas ett teoretiskt ämne under varje kväll och de ämnen jag är intresserad av hålls på onsdag och fredag. Dock så åker jag och Sanne ner till Ljungagård på fredag så vi missar vi den spännande teorikvällen som handlar om att se tecken på att hästen har ont och varför den går sönder. Jag får hålla till godo med onsdagen där hur hästen bär sig korrekt kommer avhandlas.

Dagen då, hur började den? Jo, jag tvingade upp mig själv klockan 7, fortfarande helt slut efter vår ö-tripp, tog frukostmackorna och Nikki under armen och åkte iväg till stallet. Jag hade fått låna Johans mormors S60 eftersom min vanliga dragbil för tillfället befinner sig ihopkopplad med en husvagn i Emmaboda. Jag packade ner alla grejer, tog in Sanne från hagen, borstade och gjorde henne i ordning inför transporten. Strax innan 8 rullade Johan in på stallplan och hjälpte mig lasta eftersom Sanne inte gärna står kvar i transporten så länge och framför allt inte om jag går ut för att stänga bak. Det är ingen Milton direkt 😛 Vi kommer behöva lastträna en del till!

Färden till Sätila gick superbra och Sanne tog inte ett steg i transporten. Väl framme lastade jag ur henne och efter att hon tittat sig omkring så var hon som lugnet själv. Hon skötte sig helt ypperligt och stod som ett ljus uppbunden vid transporten när jag gjorde henne i ordning för vår lektion. Lektionen idag handlade om att fixa till några detaljer i min sits, så som  min bajjenödiga look jag lagt mig till med. Jag ska låtsas som att jag änglavingar som sträcker sig ut genom skuldrorna samt trycka fram magen mer. Mitt problem är att jag spänner övre delen av magmuskulaturen mer än den nedre och måste alltså lära mig slappna av uppe och spänna mer nere. Jag fick även lite instruering och övning i hur man använder låren att styra bogen och när jag till slut hittade knapparna på mig själv och fick till det så svarade Sanne fint på signlerna. Det är bannemig inte lätt dock! Det är timing man behöver som inte finns i musklerna än. Det är många nerver som kvickheten och exaktheten måste övas upp i och många av dessa har aldrig använts på detta sätt innan. Lite som att lära sig gå igen 😉 Sedan travade vi lite och jag fick lite trimning i lättridningen. Även här svarade Sanne finfint när jag gjorde rätt och bar sig riktigt bra då och då. Jag vågar nog säga att det är 10% hästen och 90% piloten som avgör hur ett pass fungerar 😉

När vi skulle lasta och åka hem så trilskades hon lite och det tog en liten stund innan hon gick på transporten. Öva, öva, öva är det som gäller. Hon är ju inte helt van att åka transport heller, men det kommer hon vänja sig vid. Eftersom vi var iväg så tidigt så klarade vi oss undan från den värsta värmen, men när vi kom hem så stod termometern på 31°C. Sanne var rejält svettig när hon klev ur transporten, trots att övre luckan där bak var öppen. Idag var det första gången hon inte ruskat av sig öronpropparna i alla fall så kanske har hon förstått att de faktiskt är rätt sköna att ha i? Man kan ju hoppas iaf 😉

Inte förrän jag kom hem så insåg jag hur otroligt trött jag var. Kroppen kändes som den varit körd i en mangel och det ömmade i bäcken och lår efter lektionen. Det bådar gott 😉

DSC_3396 (1024x576)

Så här såg vårt ekipage ut idag! 😀

DSC_3399 (576x1024)

Sannehäst som väntar på att bli urlastad 🙂

DSC_3410 (576x1024)

Min finfina superduktiga häst som skötte sig helt fantastiskt!

DSC_3405 (1024x576)

Snyggekusen!

DSC_3411 (576x1024)

Tryckfördelningen av min barbackapad. Definitivt inget att klaga på 😉

DSC_3413 (576x1024)

Sedan åkte vi in till stan där vi lämnade Husse för lite tjejfri aktivitet med kompisarna.

DSC_3415 (1024x576)

…och så kom regnet. Det gick inte fort på väg hem kan jag säga!

DSC_3428 (1024x576)

Innan vi åkte hem så tog jag en sväng förbi stallet. Syns det? 😉

 

Natt på Kråkholmen

Här kommer det långa men härliga inlägget om vad vi hittat på från igår kväll fram till i förmiddags. 14 timmar till havs (och på ö) blev det och det avslutades med att vi i lätt frånlandsvind långsamt gled hemåt i dikt bidevind. Ju närmre land vi kom, desto svagare blev vinden och med ett par hundra meter kvar så uppskattade jag oss ha en hastighet av ca 10 cm per sekund. Men bråttom hade vi ju inte, så varför inte bara sitta och njuta och segla så gott man kan? 🙂 Med 1 meter kvar till bojen så råkade dock Beb (trots kaptenens uppmaningar) springa fram på däck lite väl häftigt vilket gav effekten att båten stannade av helt och började driva baklänges. Alla som har läst sin läxa om tröhetsmoment vet hur detta fungerar. Nå, efter en liten stund så kom det en liten vindpust som vi kunde dra nytta av, falla av, göra ett litet slag och glida in mot bojen igen. Klockan 08.10 låg vi fast! Det finns inget som är så härligt som en lugn morgonsegling 🙂

DSC_0011 (1024x680)

Vi packar in oss och alla nödvändigheter i bilen för att ta oss ner till båtarna!

DSC_0013 (1024x680)

Blåbäret fylls upp för transport ut till Vågen 🙂

DSC_0019 (1024x680)

Den här gamla bevarade skönheten mötte oss när vi låg och riggade Vågen vid bojen.

DSC_0049 (680x1024)

Så är vi äntligen på väg! 😀

DSC_0059 (680x1024)

Med vind i seglen så far vi väster ut 🙂

DSC_0041 (1024x680)

En riktig skeppare sparar på krafterna tills de verkligen behövs 😉

DSC_0068 (680x1024)

Väl framme på Kråkholmen så letade vi upp ett bra ställe att elda på. Grävde en grop i snäcksanden, kantade med stenar, letade upp lite bra ved och körde igång!

DSC_0061 (1024x680)

Elda, elda, elda!

DSC_0066 (1024x680)

Vår matplats 🙂

DSC_0102 (1024x680)

Ett litet bad hann vi så klart med innan middagen 🙂

DSC_0106 (1024x680)

Johan och Nikki badar på sitt vis 😉

DSC_0112 (1024x680)

Våra närmsta grannar 😛

DSC_0126 (1024x680)

Johan och Nikki i eftermiddagssolen.

DSC_0129 (1024x680)

Nu blir det krovgrillning!

DSC_0133 (1024x680)

Maaat! 😀

DSC_0140 (680x1024)

Sämre utsikt har man väl haft…

DSC_0150 (1024x680)

När man ska ta en fin strandbild på sin korv så är det lätt hänt att den hamnar uppåner i snäckorna och därav får sig en liten extra utsmyckning 😉

DSC_0157 (1024x680)

Men jag fick till det till slut 😉

DSC_0159 (1024x680)

Nom nom nom nom nom!

DSC_0160 (1024x680)

Snart började solen gå ner i norväst…

DSC_0167 (1024x680)

Då var det dags att släcka elden och diska av våra grejer.

DSC_0175 (1024x680)

Och så klart ta lite fina bilder i solnedgången 😉

DSC_0178 (1024x680)

Kvällsvovvan

DSC_0182 (1024x680)

DSC_0189 (1024x680)

Snart så försvinner solen för idag!

DSC_0203 (1024x680)

DSC_0211 (1024x680)

DSC_0238 (680x1024)

Johan och Nikki gick på upptäcksfärd i skymningen

DSC_0240 (1024x680)

DSC_0246 (1024x680)

Det ökända gapet, Kråksundsgap.

DSC_0253 (1024x680)

Här får jullen sova i natt!

DSC_0258 (1024x680)

Innan vi går och lägger oss på klipporna så avgörs så klart ett par parti kortspel.

DSC_0273 (1024x680)

Nikki slår sig till ro i huvudänden, trött efter dagens bravader.

DSC_0279 (1024x680)

Natthimlen tar över.

DSC_0283 (1024x680)

Klockan 05:06 slog jag upp ögonen och upptäckte då att solen precis var på väg upp över bergen i öster.

DSC_0285 (1024x680)

Här snarkas det fortfarande 😉

DSC_0292 (1024x680)

Medan det fortfarande sovs så passar jag på att koka lite ägg till frukosten!

DSC_0298 (1024x680)

Efter en halvtimma tycker Nikki det är dags att gå upp, så hon tar själv på sig att väcka husse 🙂

DSC_0302 (1024x680)

En lite trött, men nöjd och glad husse i morgonsolen 🙂

DSC_0322 (1024x680)

Äggkokning i gryningen.

DSC_0341 (1024x680)

Snart blev det en helt fantastiskt god frukost i form av hönökaka, hemmagjord majonnäs, kaviar och ägg.

DSC_0343 (680x1024)

Vågen har legat fint i natt!

DSC_0361 (1024x680)

Hemfärd!

DSC_0363 (1024x680)

Kapten i egen hög person!

DSC_0369 (1024x680)

Men tjena 😉

DSC_0393 (1024x680)

Sakta tar vi oss in mot Strana och vår boj 🙂


 

Färskosttillverkning

Idag vittjade jag mitt kaffefilter som jag igår fyllt med yoghurt för avrinning under natten. Nog hade det blivit en ostliknande massa och efter att ha rört ihop med örtsalt och basilika så måste jag säga att resultatet blev väl godkänt! Nästa gång ska jag dock köpa en lite fetare yoghurt, då denna endast var på 10% och kanske kunde ha varit lite mer fet. Nu ska jag i alla fall använda upp den yoghurten jag har och sätta en till sats på avrinning till imorgon. Vem vet, det kanske blir en vitlöksost? 🙂

DSC_0001 (1024x680)

DSC_0005 (1024x680)

Hästdrömmar

Ni vet när man var liten och läste Min Häst, Wendy och drömde sig bort i otaliga serier och hästböcker? Det finns inga som kan drömma och önska lika mycket som små hästtjejer.  Jag definitivt inkluderad. Nu drömmer jag nog inte lika mycket idag, men en gång i tiden så fanns det inget annat än hästar och drömmar om hästar. Det var på fredagarna som man för en kort stund fick låtsas som att man levde sin dröm och under de sex dagar varje sommar som man var på ridläger så var det nästan som att drömmen blev verklighet. Eller, det blev den nog. För ett par dagar så glömde man bort den övriga världen och allt som fanns var bara här och nu. Hästarna, stallet, hagarna, sjön, ridturerna, sommarsolen, flugorna, svetten.

Men så var det bara det. I övrigt så fick man med sin egen kreativitet och fantasi försöka upprätthålla drömmen genom att tapetsera både tak och väggar i rummet med planscher på hästar av olika sort, tillverka käpphästar på löpande band, upprätta stamtavlor för hästarna på ridskolan och så klart för käpphästarna också. Sagor skrevs, dikter och serier tillverkades och teckningar ritades. Och allt handlade så klart om hästar. Precis allt. Eventuellt kan någon teckning ha blivit på någon katt eller kanin, men till 99,9% så var det hästar. Det var hästar som körde bil, hästar som lagade mat, hästar som rullade sig, hästar som klättrade i träd, hästar som galopperade över åkrar, hästar som simmade, det var stora hästar, tjocka hästar, lurviga hästar, ädla fullblod, föl, hästar i månskenet och stora vackra hingstar.

Idag behöver jag inte drömma mer. Idag lever jag min dröm. Med ett prickigt, tjockt sto. Helt perfekt för en serie i Min Häst. Jag tror Sanne passat riktigt bra in i Tuvastallet. Men så är hon min. Och hon är på riktigt. Min riktiga häst!

DSC_0093 - kopia (680x1024)

DSC_0049 (680x1024)

häst_sundown

En dröm, en bild, en verklighet.

 

Hur mycket hinner man på en dag?

Klockan 14 satte jag mig vid köksbordet och åt mina lunchmackor med stekt ägg. Jag började fundera på vad jag egentligen gjort fram tills dess och började räkna upp sak för sak.

Gick ut med hunden i morse. Passade samtidigt på att plocka med lite nässlor hem, kokade dem i två omgångar, ätbart i en och icke ätbara i en annan. Av avkoket fyllde jag två flaskor som kommer tjäna som gödning åt mina växter. Helt grymt gödning dessutom! Efter det satte jag mig på balkongen och åt mina frukostmackor.

Efter frukosten gjorde jag en liten räd på fönsterbrädorna i vardagsrummet, torkade rent dem och flyttade ut tomaterna på balkongen. Jag plockade även upp de potatisar som var kvar i lådorna på balkongen. Sedan flyttade jag om lite tavlor på min wall of fame i hallen samt hängde upp några nya som stått och väntat på golvet. Jag passade även på att hänga upp mitt fina skåp som i brist på engagemang legat på byrån ett tag nu.

Efter det gick jag ut med Nikki en sväng och åkte sedan iväg till ICA där diverse förnödenheter inhandlades. Tog en sväng förbi charken här i Mölndal för att höra om de hade några ben till Nikki, men till min stora besvikelse så har de semesterstängt. Åkte hem, packade upp mina varor och ringde till Gödeberg för att höra om de hade några ben på lager. De hade både grisfötter och fläskben så jag bad dem lägga undan 14 grisfotshalvor och tre kilo fläskben innan jag satte mig i bilen och styrde mot gårdsbutiken. Väl där passade jag på att inhandla två flaskor av de goda ekologiska krossade tomaterna, 12 ägg, ett kålhuvud och 6 trollkorvar. På vägen hem tog jag svängen om lantbruksbutiken och inhandlade kiselgur för Sannes hovar och Helosan med solskydd till hennes rosa mule. Väl hemma så delade jag upp och packade ner Nikkis köttben och grisfötter i dagsportionspåsar och organiserade om i frysen så att allt fick plats. Det där med plats i frysen är ett kroniskt problem som jag misstänker inte kommer bli löst på ett bra tag 😛

Sedan rörde jag ihop en sats majonnäs som jag slog upp på glasburk. En liten del av det rörde jag ihop med creme fraische, hackade rödlök, vitkål och morötter och rörde ihop allt till en cole slaw som skall intagas i kväll tillsammans med en och annan trollkorv. Två ägg stektes och lades tillsammans med ett salladsblad från balkongen på två brödbitar och toppades med lite ketchup. När jag skulle ställa tillbaks ketchupen i kylen så föll Johans rödbetssallad ut och plastlådan gick sönder. Det är förbannelsen för att ha ett kroniskt överfyllt kylskåp. Jag slog upp rödbetssalladen på en glasburk och beskådade nöjt resultatet. Mycket bättre än innan!

Så. Nu är klockan knappt eftermiddag och jag har gjort mer på en dag än jag brukar få gjort på en vecka. Hur gick det här till?

Nu tror jag att jag drar till stallet 😛

DSC_0003 (1024x680)

Växtgödningstillverkning!

DSC_0004 (1024x680)

De fina bladen kan man frysa in och använda som spenat. Nyttigt och gott 🙂

DSC_0006 (680x1024)

Sedan plockade jag upp min allra första morot ur balkongodlingen 🙂

DSC_0039 (680x1024)

Nu står tomaterna och lapar sol på balkongen 🙂

DSC_0040 (680x1024)

En till tomat, lite smultron, morötter, sallad och persilja 🙂

DSC_0035 (1024x680)

Lite omstrukturering på min ”Wall of fame”. Fler tavlor ska upp vad det lider 🙂

DSC_0037 (680x1024)

Nu sitter skåpet där det ska 🙂

DSC_0033 (1024x680)

Massa potatis! 😀

DSC_0008 (1024x680)

Efter Gödebergsbesöket!

DSC_0010 (1024x680)

Nikki anmälde sig frivillig hjälpreda i ompackningen av ben och fötter 😉 Bakom syns nässelavkoket i flaskorna 🙂

DSC_0011 (1024x680)

Ingen sallad är så god som den man odlat och plockat själv 🙂

DSC_0014 (1024x680)

Göööööött!

DSC_0017 (1024x680)

Namnam! Cole slaw 😀

DSC_0023 (680x1024)

Den livsfarliga kylen… högst upp har jag satt yoghurt på avrinning för att se om det kan tänkas bli färskost till imorgon. Spännande 😀

DSC_0024 (1024x680)

Tusan också…

DSC_0032 (680x1024)

Men vad gör det när detta blir så mycket snyggare? 😉

DSC_0034 (1024x680)

Mitt kök idag 🙂

DSC_0022 (1024x680)

Majo! 😀

Ett slag för hammaren

– Hammaren ligger i köket?

– Ja…

– I köket?

(här börjar jag svettas och söker febrilt efter ett sätt att undkomma följdfrågor) – Ja, jag har inte lagt tillbaka den än.

Jag går in i ett annat rum och lyckas med det avsluta konversationen och Johan lägger hammaren i skåpet där den ska vara.

Tänk om han hade fått reda på att jag hamrat sönder skorpor med den. Vilket liv det skulle bli! Och att jag dessutom lurat i honom skorporna jag hamrat sönder med snickarhammaren. Får man inte man-flu av värsta sorten så kanske man börjar växa svans eller ett extra öra på ryggen. Hujedamej! 😉

Men god blev den. Lite för god 😉

DSC_3146 (1024x576)

Terränglöpning

Det finns enligt mig bara en sorts löpning. All annan så kallad löpning är för mig snarare någon sorts utdragen mental tortyr. Terränglöpning i barfotaskor däremot är något helt annat! Man blir ett med naturen och tar sig fram över stock, sten, tuvor, träd och vatten och måste varenda millisekund vara med på vart och hur man sätter ner foten. Man måste vara alert och det blir inte endast en fysisk utmaning utan även en mental! Man märker när man börjar bli trött i skallen, för då börjar man snubbla så förskräckligt!
Hur definieras en väl utförd löprunda då? Jo, man ska vara blöt om fötterna och lerig upp till knäna minst. Då har löpningen varit bra 😉

DSC_0073 (1024x680)

löprunda

Så här sprang vi idag! 4 km och en höjdskillnad på 40 meter. Det är hyfsat tuffa löprundor vi kör. Pausen i slutet är så klart en badpaus med kläderna på 😉

sjöar+skog

Detta är rundan jag och Linnéa red i förrgår. 8 km tillryggalade vi med våra kusar 🙂