Konstiga tider

Matte, håll om mig. Jag känner mig konstig idag. Faktum är att jag känt mig konstig alla andra dagar de senaste månaderna också. Jag tror jag behöver lite extra kärlek.

Eller så är det du som är konstig, matte. Det kanske är du som behöver lite extra kärlek. Kom hit och mys med mig så ska jag ge dig all kärlek jag kan.

När jag tänker efter så är det nog du som är konstigast ändå. Eller det var i alla fall du som var konstig först. Du började lukta sådär sjukt spännande för ett tag sedan och jag känner liksom att jag behöver hålla lite koll.

Men jag känner mig konstig av den där doften. Det gör att det händer konstiga grejer i min kropp. Så håll om mig, matte. Pussa mig, klappa mig och mys med mig. Ge mig kärlek!

/Nikki

20160219030859

Annonser

Vårregn

Jag och Nikki har åkt upp till landet helt själva. Vi kom igår kväll och myste till det ordentligt med ett redigt lammbäcken, brasa och korvgryta för matte. Idag har vi varit och plaskat i bäcken och havet och njutit av den helt förtrollande naturen. Och gissa vad? Blåsipporna börjar komma upp! Jag vet inte om de någonsin varit så tidiga, men bannemig, när jag gick genom blåsippsdalen så fastnade mina ögon på en tapper pionjär! Hoppet kan bara inte låta bli att kika fram ur skuggan efter den här förfärliga så kallade vintern. Nu ska vi gotta oss här fram till på onsdag och ladda om batterierna så mycket som bara går. Ibland är det skönt att bara få rå sig själv. 🙂

DSC_0076 (1280x850) (800x531)

Nikki i trollskogen. Bäcken med de mosstäckta stammarna är en helt otroligt vacker syn. Jag är så glad att jag har kameran att föreviga det med! Dock kan de aldrig ersätta den verkliga upplevelsen, men det lätta vårregnet som droppar och gör små ringar i vattnet.

DSC_0072 (1280x850) (800x531)

Nikki är en stammis 😉

DSC_0067 (850x1280) (531x800)

På stigen 🙂

DSC_0069 (1280x850) (800x531)

Lilla fröken näsvis!

DSC_0060 (850x1280) (531x800)

På stigen.

DSC_0057 (1280x850) (800x531)

Dripp dropp dripp dropp

DSC_0053 (1280x850) (800x531)

BLÅSIPPOR!!!

DSC_0153 (1280x850) (800x531)

Varför är det så underbart att klampa ner i en bäck och bara stå där med vattnet rinnandes runt fötterna?

DSC_0141 (1280x850) (800x531)

Naturen börjar komma till liv igen 🙂

DSC_0082 (1280x850) (800x531)

Sniffrunda längs strandkanten

DSC_0109 (1280x850) (800x531)

Högvatten tror jag minsann!

DSC_0115 (1280x850) (800x531)

På span

DSC_0125 (1280x850) (800x531)

Stand off. Nikki är lite halvkass på att beräkna sina möjligheter 😉

DSC_0137 (1280x850) (800x531)

Vi passar på att bada lite

DSC_0132 (1280x813) (800x508)

Havshunden.

 

Infall

Ibland önskar jag att allt kunde vara som det var för ett par år sedan. Ni vet, när man var störst, bäst och vackrast och kunde allt. Då fanns inga bekymmer, inga huvudbryn och framför allt inga dåliga samveten.

Nu kan jag ingenting längre. Så klart gör jag mitt bästa och söker ständigt svar, men tanken och känslan finns där hela tiden att jag kanske gör fel ändå. Vi har alla olika styrkor och svagheter men mina styrkor kanske inte räcker till? Tänk om någon annan har svaret? Är jag tillräckligt stark och kunnig att agera korrekt och rättvist?

Ibland önskar man livet bestod av sanningar.

Reclaim the Bondförnuft!

Det är så intressant att se alla som desperat försöker försvara att man stoppar i sin hund majsmjöl och gluten med att ”min hund funkar super på det” och att ” det superstora multinationella hundfoderföretaget vill definitivt min hunds bästa och kan dessutom bäst”. Det som är intressant är hur otroligt lättmanipulerade vi är. Tror ni Unilever vill vårt bästa när de stoppar i sockerarter i yoghurten för att få den smaka bättre eller spetsa såserna med glutamat och färgämnen för en förhöjd upplevelse? Tror ni grönsakerna besprutas för skojs skull? Eller för vårt bästa? Nej, det är ENBART för att kunna maximera skördarna och klämma ut ett par miljarder till ur handeln.

Tror vi att hundfoderföretagen agerar annorlunda? Nej, de följer trender, hittar på revolutionerande ”nyheter” och gör precis ALLT för att locka kunder. De har dessutom pengar att få fram de ”rätta” rapporterna (vem finansierar en rapport som motsäger finansiärens budskap?) och göra reklam för deras sak på ett proffsig sätt. Marknadsföra sig är det de kan. Men hundfoder? Nä. Bert Karlsson hade kunnat starta ett lika sketet hundfoderföretag imorgon och tjäna miljoner på detta genom att sälja till lättlurade svenskar som går på precis allt han säger. Han är en sjuhelsikes affärsman men inte tusan kan han hundfoder (ett antagande taget ur luften).

Det är helt okej att inte vara anhängare av någon utfodringsmetod, själv är jag skeptisk till det mesta som inte baseras på sunt förnuft.

Ja, det där jäkla bonnförnuftet, vart tog det vägen? Försvann det med avfolkningen av landsbygden när människor plötsligt skulle leva i städer där inget får plats och allt ska gå fort? Maten kommer i plastförpackningar och ingen har någonsin sett en slakt. Va? Är det en gullig griskulting jag har på tallriken? Pandemonium! Vi ser inte längre naturen verka som den ska, blir dagligen matade med artificiella substitut och av kommersen övertygade om alla dess fördelar. Det här är ENBART en bäbisversion av vad Hitler höll på med i Tyskland under första halvan av trettiotalet. Övertygelse, manipulation och ändamålsenlig folkbildning. Kanske lite häftig jämförelse, men faktum är att det är precis så systemet ser ut. Det är så vi fungerar som människor, vi vill ha förklaringar och normer att leva efter och framför allt passa in i vår flock. För flockdjur är vi och alla dess egenskaper finns inprogrammerade i oss när vi föds. Det ger inte bästa förutsättningarna för att tänka kritiskt, ”outside the box” och använda det där jäkla bonnvettet som vi av ren lättja lämnat efter oss i en halvt förmultnad loge.

Jisses, människor! Ta ansvar för era egna och era djurs kroppar! Stoppa inte i vare sig er eller hunden vad skit som helst och för fasen, lita inte på någon som tjänar miljarder på att tutta i er de fantastiska fördelarna med någon artificiellt framställd skit! NI BLIR GRUNDLURADE! (Svår fakta att ta in, jag vet).

Åter igen, många kommer fortsätta blunda, andra sparkar bakut och försvarar sin livsstil ännu mer men en eller två kanske tar åt sig och börjar plocka tillbaks lite av det där bonnvettet. Grattis säger jag, till både den människan och till dess djur. Dina barn kanske slipper födas med lika mycket miljögifter i kroppen och dina hundar kanske lever ett år längre, slipper ledbesvär, hudbesvär och allergier i större utsträckning än andra hundar. Grattis för att du tog dig ur karusellen!

Den fashionabla ångesten

Fyra dagar i monter på MyDog = mentalt slutkörd, trött i kroppen, ingen röst kvar, ont i halsen… och så där galet nöjd och lycklig! Jisses vad roligt vi haft och så många trevliga människor och hundar vi träffat!

Men vi har även sett en del inte så roliga inslag. Egentligen så  finns dessa mindre roligheter överallt på hela mässan och ska man vara ärlig så när mässan tråkigheter och en hel del hemskheter. Överallt ser vi distraherade människor. Det är naturligt att man är distraherad på mässor, det är ju liksom det de är till för. Det händer grejer överallt och uppmärksamheten slits konstant från det ena än det andra. I handen råkar människan ha ett koppel där det i andra änden sitter fast en hund. Ibland i sele, ibland i halsband och ganska ofta i det halsbandet man tidigare sprungit runt i utställningsringen i. Fokus ligger på allt annat än hunden som i änden på kopplet har fullt upp med att ta in och analysera alla tusentals dofter, synintryck och hörselintryck som genereras av tusentals andra hundar och människor i en och samma lokal. Behöver jag nämna ordet stress? Kortisol- och adrenalinnivåer som slår i taket. Röda, uppspärrade, blanka ögon. Tillbakadragna mungipor, snabb andning och tungor lite halvt utstuckna. Spända, kutande ryggar, tassar på spikraka ben som glider, slirar och halkar fram över de hala golven. Där kom en hund, måste undersöka. Där gick någon, måste lukta. Där fanns godis, måste fram. Där doftar något, måste känna efter… Det är så mycket stimulans att hunden inte vet vilken riktning den ska sätta tassen.

Kortisol och adrenalin är stresshormon som sätter igång kroppens försvar mot yttre hot. Andningsfrekvensen ökar, blodtryck och puls ökar, hunden får tunnelseende och ämnesomsättningen sätts ur spel. Här är tiden för överslagshandling. Hundar är flockdjur styrda av instinkter. Stress luktar. Hundar känner stress på långa avstånd och här befinner sig flera hundra stressade hundar i en och samma lokal.

En kvinna går förbi med sin staffe. Ett ganska brett och ”skonsamt” halsband. Hon stannar och pratar med någon. Hunden tar ett steg för långt, hon rycker i kopplet men fortsätter hela tiden sitt samtal med fokus på den andre. Hunden visar tydliga tecken på stress och vänder sig oroligt om. Kopplet blir åter spänt och hundägaren rycker till. Igen och igen och igen. Hundens framtassar lämnar åter och åter igen marken när kopplet sträcks, blir märkbart påverkad och stressnivån går bara uppåt. Ägaren ägnar inte en sekunds uppmärksamhet åt sin stressade hund.

En människa har nyligen ställt ut sin sällskapshund. Den har ett smalt utställningskoppel runt halsen. Hunden är stressad och går stelbent och försiktigt på det hala golvet. Den vill lukta på något vid sidan men dras med kraft åter mot människan i andra änden på kopplet och det smala snöret dras åt runt halsen som en snara. Det försvinner in i pälsen och hunden spänner alla muskler den har för att skydda det känsliga innanmätet i halsen.

I morse såg jag en hund med bandagerad framtass som hoppade runt på de hala golven på tre ben. 5 timmar senare såg jag samma hund hoppa förbi igen. Helt fruktansvärda benvinklar och fullkomligt låst rygg för att lyckas hålla sig på rätt köl med endast tre ben på det hala golvet.

Detta var inga engångshändelser. De beskrivna händelserna sågs överallt, hela tiden med olika hundar och hundförare. Tunna utställningssnaror som släpade runt stressade och smärtande hundar, ryckande i koppel, skällande hundförare, tillrättavisningar av oförstående hundar som desperat söker hundförarens uppmärksamhet och trygghet.

Det är svårt att blunda, man får titta åt andra håll. Efter 4 dagars observerande är jag mer förfärad och upprörd än någonsin innan. Var det någon som tyckte vissa hästtävlingar är hemska med piskor, åtsnörda nosremmar, skarpa bett och rollkur? På hundutställningar och framför allt vissa sådana är det inte mycket bättre. Kanske ur vissa aspekter till och med värre. I hundvärlden är så kallade ”dressyrlänkar” allmänt accepterade och framför allt på brukshundsklubbar. En dressyrlänk är en lättlöpande ögla av tunn nylonlina. Den här sätter man runt halsen på hunden. Jag blev själv rekommenderad att köpa en sådan vilket jag dumt nog gjorde. Efter att ha sett tränaren i princip hänga och strypa min i panik skrikande hund så slet jag isär skiten och lovade mig själv att aldrig någonsin gå på sådant igen. Alla hundar säger dock inte ifrån, utan biter ihop, spänner sig och stänger av. Precis som hästar. Försvarsmekanismen ”stänga av”. På hundmässan observerades åtskilliga versioner av dessa tunna löpöglor, applicerade runt hundhalsar som p.g.a. alla tusentals intryck försökte nosa och titta på allt, men brutalt blev bortslitna av lika distraherade hundförare. Resultatet är en knivskarp snara som ögonblickligen dras åt och försvinner in i en känslig hundhals. I de värsta fallen är snaran placerad strax under skallbasen där den tränger in och stryper vid struphuvudet samt mellan skallbas och första halskotan som är en kritisk punkt för näst intill hela kroppens nervförsörjning. Att detta ens är lagligt förfärar mig djupt!

Jag känner att detta behöver komma ut. Det måste bli en ändring och det måste skapas större förståelse för hur våra djur uppfattar situationer och hur de mår av dem. Bakom alla fina kostymer, kammar, pälsglans, klackskor och glittrande utställningskoppel så finns det en verklighet i form av ett värnlöst djur som ofta blir utsatt för saker som inte är fördelaktiga för dess mentala och fysiska hälsa. I många fall rent av destruktiva.

Nikki fick stanna hemma dessa fyra dagar. Även om hon som individ är hyfsat lugn och hade klarat situationen bra så hade hon obönhörligen blivit påverkad av den skyhöga stressnivån som alla andra hundar tillsammans byggt upp. Upplevelsen hade inte blivit trevlig utan troligtvis snarare traumatisk. Jag hade gärna tagit med henne, men är i efterhand så glad över beslutet att inte göra det.

Jag hoppas jag med detta inlägg kan skapa en medvetenhet och en debatt i ämnet och därigenom göra framtiden kanske lite drägligare för våra djur. Utställningar (framför allt inomhus) kommer alltid vara stressiga miljöer, men vi hundägare och hundförare kan göra tillvaron drägligare för våra djur genom att inte göra dem illa med dålig utrustning, inte skälla på dem i onödan och inte bete oss mot dem på vis som vi aldrig skulle acceptera att någon gjorde mot sina barn. Djuren är i behov av trygghet och konsekvens precis som vi och har absolut ingen förståelse varför matte eller husse slumpmässigt går och rycker i kopplet medan hen står och pratar med någon annan utan fokus på hunden.

Skärpning hundvärlden!

12852_10153526436114616_5301617197306330652_n

En lyckligt ovetande hund 😉

Tillägg 7/1: Av anledningen att jag inte vill göra detta till ett ‘blame game’, utan skapa uppmärksamhet, informationsspridning och medvetenhet så är och förblir alla exemplen ovan anonyma. Jag kommer varken bekräfta eller avfärda om någon föreslår en identitet. Om någon tar åt sig och känner behov av att förklara sig så kommer jag aldrig ingå en diskussion då detta inte är något unikt som varesig handlar om mig eller de enskilda återgivna fallen. Detta är endast en effekt av ett större problem. Om någon känner att det borde förtydligas så är detta även mina och min kollegas upplevelser från den platsen vi befann oss när detta observerades. Jag vill även poängtera att det fanns andra människor som liksom vi kastade ogillande blickar på en hel del av vad som försiggick.

Jag vill också tacka för alla fina kommentarer och alla som delar och sprider budskapet. Tydligen fanns ett behov av ett sådant här inlägg. Vi är många som ser och känner och kan vi börja utbilda och upplysa så kommer vi bli fler!

Ett andra tillägg: Jag tycker att mässan är en fantastisk plattform för upplysning, nätverkande och upplevelser, men vi måste göra människor mer uppmärksamma på hur hundarna reagerar i olika situationer och vad du som hundförare kan göra för att underlätta. Vi måste se hundarnas begränsningar både fysiologiskt och mentalt (de båda går ju ofta hand i hand). Vi måste lära oss var hundens ‘comfort zone’ tar slut och lära oss kliva ner från våra höga piedestaler och sätta hunden i främsta rummet även om vi gärna själva hade gått runt på mässan en dag eller ett par timmar till. Personligen hade jag gärna sett en reglering i användning av utställningskoppel (eller tunna halsband över huvud taget) utanför utställningsringen, fler rastningsställen, vattenskålar och massor av information om tecken på stress och obehag! Inget blame game utan informationsspridning och upplysning! Kunskap måste spridas!

Lindahträning och MyDog

Nyår firades i soffan på landet, långt bort från fyrverkerier och alkohol. Nära till hands fanns dock chipsskålen, vovven och pojkvännen. Riktigt mys alltså 🙂 Nyårsdagen hade jag lejt bort Sannehäst till Lindy i stallet som så snällt hade hand om kusen så jag kunde få två nätter på landet.

DSC_0021 (1280x850)

Promenad till Flackevik i blåsten 🙂

DSC_0064 (1280x850)

Kulingen tar grepp om pinscherns öron 🙂

DSC_0091 (1280x850)

Kustvovven!

DSC_0179 (1280x850)

Hopp!

 

Dock varade inte friden särskilt länge då min ridtränare Lindah är på turné och kom till krokarna igår kväll. Så när vi igår kom hem från landet bar det direkt av till stallet, där jag kopplade kusen på kroken och körde iväg till Sätila för lektion klockan 19 på kvällen. Hanna red båda sina hästar, en före min träningstid och en efter. När hon red sin andra lektion passade jag och Sannehäst på att mysa lite i ridhuset och titta på lite. När de var klara tyckte Sannehäst att det kliade alldeles förfärligt i pälsen och att det definitivt var dags för en omgång i ridhussanden, så jag klädde av henne och lät henne rulla så spenorna fladdrade. Det rullades som om livet stod på spel, men oj vad skönt det var 😉

Efter lektionerna åkte vi allihop hem till Hanna. Sanne blev placerad i en fin box bredvid några riktigt snygga herrar och så gick vi in för lite kvällsskaffning och snack. Vi glodde på och analyserade lite filmsnuttar tagna under kvällens träning också, superintressant! Framför allt Hannas konvalescenthäst som slet av ett korsband i påskas. Det måtte vara landets mest vältränade konvalescent, men oj vad skritten är underskattad, om man vet vad man gör 😉 Under natten stormade det och ven runt knutarna så sömnen blev väl inte så där värst lyckad. Tidigt på morgonen drog Hanna iväg till Flyinge och Carl Hesters clinic medan vi trynade kvar på våra madrasser ett par timmar till. Frukosten avnjöts i den allra bästa familjeanda tillsammans med Hannas man Mattias, deras tre små söta flickor, Lindah och hennes dotter Erica. Jag har ätit havregrynsgröt till frukost för första gången på säkert 15 år och säkert för första gången utan skrik och gnäll 😉 Frivilligt alltså!

Sedan blev det dags för ytterligare lektioner innan Lindah åkte vidare på sin lilla jullovsturné. Den här gången fick jag rida Hannas ena kuse, Filur, som jag faktiskt var och red en gång i våras när jag själv letade häst och Filur var hos Hanna som salu- och tillridningshäst. Det slutade med att Hanna själv köpte honom 😛 Det är alltid spännande att rida någon annans häst då man tenderar att växa ihop så med sin egen. Jag kände mig lite som en nybörjare då och då, pinsamt men så nyttigt 😉 Vi fick till skolskritt vid ett par tillfällen i alla fall så helt åt fanders var det nog ändå inte! Sannelektionen byggde vidare på gårdagens travanalys då vi insåg att den dåliga traven beror av att hon är rädd att balltrampa sig vilket hon p.g.a. sin korta kropp lätt gör. Vi försökte hitta sätt att underlätta och göra traven fin och det lyckades vi med hyfsat. Idag tränade vi alltså vidare på detta, bl.a. genom att börja med något som i framtiden förhoppningsvis kommer bli en öppna. Vi tränade på alla ingredienser i en öppna, det är ett par stycken, och gjorde dessa fint. I slutet lade vi ihop allt och det slutade med att Sannehäst blev rakare och mer mjuk och jämn än någonsin! Denna häst är så kul, för det händer saker hela tiden!

Dagen var dock inte slut här utan när sista lektionen var riden så städade vi snabbt upp efter oss, lastade och åkte hem. Ut med Häst i sin hage, snabbt hem, duscha, byta om och iväg mot Svenska Mässan och My Dog som nu anordnas under fyra dagar. Jag och Malin är förstås där under alla dagar med egen monter och gör reklam för Ängslyckan friskvård!

Gissa om jag kommer sova gott i natt? Nu ska det ätas god middag och samlas kraft inför ytterligare tre heldagar på My Dog 2014!

10891624_10153504947424616_536814802065154293_n

Doppdag dan före dopparedan

Vad finns det för bättre aktivitet att ägna sig åt dagen före julafton än att packa in häst, hund och kille i bilen och åka på utflykt? Efter en god frukost åkte jag till stallet, kopplade kusen på kulan, hämtade upp Johan och Nikki som väntade hemma och gasade ner mot Stråvalla. Det behöver inte vara perfekt väder för att en utflykt ska bli lyckad, tror man det så missar man 99% av alla livets upplevelser plus att man missar tjusningen och skönheten med moder Jords vädermakter 🙂

Det såg ut att kunna bli ganska grått och det blåste närapå kuling, men vi körde på ändå! När vi kom ner fick Sannehäst behålla sina transporttussar i öronen då jag misstänker upplevelsen skulle bli spännande nog utan hård vind i de känsliga hästöronen. Sist vi var på stranden fick kusen vänjas in på både tång, sand och vatten, då var vattnet helt platt och stilla, till skillnad från idag då vågorna rullade in ordentligt över stranden.

Vågorna hade definitivt rovdjurspotential idag. Efter ett par vändor, lite fjäsk och övertygelse så klampade vi ut i vågorna utan att känna flyktbehov när de bröts och rullade in mellan benen. Sedan tog vi så klart ett par galoppvändor längs strandkanten. Den här gången längst upp på stranden eftersom det var högvatten och sanden alldeles för djup i vattenbrynet.

DSC_0037 (800x531)

Framme!

DSC_0010 (1280x850) (800x531)

Avlastade, uppsuttna och säkrar sadeln 🙂

DSC_0035 - Copy (800x532)

Nikki är redo för bus 🙂

DSC_0070 (1280x850) (800x531)

Bushunden 😉

DSC_0135 (1280x850) (800x531)

Skeptisk 😉

DSC_0188 (1280x850) (800x531)

Härlig galopp 😀

DSC_0218 (1280x850) (800x531)

Så kör vi lite vatten igen!

DSC_0232 (1280x850) (800x531)

Lite plask i strandkanten 🙂

DSC_0252 - Copy (800x532)

Kuse tränar frambensvift 😉

DSC_0261 (1280x850) (800x531)

Där kom en jättevåg! Med tänder!!

DSC_0294 (1280x850) (800x531)

Till slut försvann rovdjurspotentialen och det var lite kul till och med 😉

DSC_0318 (1280x850) (800x531)

Plask och lek!

DSC_0309 (1280x850) (800x531)

Kuse och vovve 🙂

DSC_0384 - Copy (800x532)

Nöjda för idag!

DSC_0375 (800x531)

Lastad och redo för hemfärd 🙂

 

 

Accepterat våld

Jag har en tanke att sätta ihop en fiktiv bild på en hund som utsätts för samma saker som hästar brukar utsättas för på ridbanorna. Efter lite googlade på grundmaterial kom illamåendet i samma takt som den färdiga bilden uppenbarade sig i mitt huvud. Jag tror jag får vänja mig lite vid tanken innan jag lyckas få ihop det.

Sedan kanske jag skulle redigera fram en stryplänk på en häst. En sådan där ”dressyrlänk” i tunn nylon placerad långt upp mot struphuvudet. Den skulle man dra i så fort hästen gjorde något piloten inte tänkt sig.

Någon mer än jag som mår illa?

image

Jul i stallet!

Även om vädret har gjort det väldigt svårt för julstämningen att komma ikapp årstiden så får man likväl göra ett tappert försök. Jag lyssnar på Mix megapols julradio varje dag i bilen, sjunger med högt och försöker proppa i mig julstämning. För någon vecka sedan åkte adventsbågen upp i vardagsrummet, men det var inte utan att jag fick tvinga mig till det. Den spontana känslan vill liksom inte infinna sig.

Igår var det i alla fall dags att julpynta lilla stallet där jag flyttat in på Långeberga. Att julpynta stallet är något speciellt som alla hästflickor drömt långa och intensiva drömmar om, jag själv inkluderad. Dessvärre har jag aldrig befunnit mig i den positionen att särskilt mycket julpyntande blivit av, så detta är definitivt något jag varit svältfödd på under min uppväxt. Idag, 27 år gammal så är den drömmen större än någonsin och igår gick den i uppfyllelse. Och jag fick inte bara pynta ett stall, utan stallet med boxen där MIN egna häst står! Fattar ni! Tänk om jag visste om detta när jag var 10 år gammal 😉 Resultatet blev i alla fall att den där julkänslan som tidigare visat sig hal som en ål slutligen har infunnit sig! Det var alltså lite hästar, glitter, röda äpplen och tallkvistar som saknades. Nu väntar vi bara på minusgraderna, rimfrosten och snön som kronan på verket. Igår åkte även fuskgransljusslingan upp på balkongen och det med buller och bång. Jag är på gång! 😀

Nu återstår att se hur mycket av julpyntet som Sannehäst behagat lämna intakt under första natten. Det mesta har jag fäst på behörigt avstånd från hästnosen (tror jag), men lite försökte jag pynta på kanterna, där en nyfiken hästnäsa skulle kunna ta sig en tugga om lusten faller på. Vilket den brukar göra 😉

10847981_10152513942597113_8232518864165047238_n

Här ska det pyntas! (Bilden tagen av Lindy!)

DSC_0041 (680x1024)

Vad är det du äter på där? Glögg? Jag vill också ha!

DSC_0003 (1024x680)

Sannehäst har fått en alldeles egen namnskylt! 😀

DSC_0018 (1024x680)

Nikki var så klart med och avnjöt ett redigt köttben på en hästfilt 🙂

DSC_0048 (680x1024)

Jag vill ha glöööööööögg!

DSC_0051 (680x1024)

nom nom nom nom…

DSC_0028 (1024x680)

Sankta Sannehäst!

 

DSC_0054 (1024x680)

Äpplen, morötter och knäckebröd! Det blir svårt att hålla sig ifrån 😉

DSC_0080 (680x1024)

Välpyntad hästekuse 🙂

DSC_0086 (1024x680)

Den nya stamtavlan, inringad i julglitter 🙂

DSC_0093 (680x1024)

Domherren är med!

DSC_0095 (680x1024)

Och lilla pingvinen 🙂

DSC_0097 (680x1024)

Sannehäst var med till 100% under hela pyntningen. Detta var väldigt spännande! 🙂

DSC_0105 (1024x680)

Färdigpyntad och fin!

DSC_0002 (1024x680)

Förebild…

DSC_0071 (1024x680)

Efterbild! 😀


Snabba vändningar

DSC_0405 (576x1024)

Det bästa med att ha mattes lillasyster på besök 🙂

Minsta lillasyster har sovit över hos mig ett par nätter nu. Vem tycker inte det är skönt att slippa morsan och farsan ibland? 😉 I morse hade hon sovmorgon, så jag tvingade med henne till stallet innan skolan började. Jag gav henne en häst i handen och så hjälptes vi åt med utsläppet. Ändå en rätt trevlig aktivitet före en dag i skolbänken kan jag tänka mig. När kusarna var placerade i sina hagar körde jag lillasyster till skolan inne i stan, sedan brummade jag iväg till Gödeberg där det inhandlades köttben till hyndan, korv, ägg och krossade tomater till tvåbeningarna. Friskt vågat då frysen här hemma lider av kronisk överfylldhet. Men jag är inte den som ser problemen i livet, jag är snarare en sådan som älskar lösa saker på vis som sedan får andra att tappa öronen. Efter lite fix och trix lyckades jag få den redan överfulla frysen att bli fullkomligt sprängfull. Mission completed! Efter Gödeberg svängde jag åter igen förbi stallet, mockade Sannehästens box och lunchade hästarna. Efter hästarnas lunch så började det bli dags för matte att få något i magen, så hon åkte hem och stekte pannkakor till sig själv. Jag tror hon kände på sig att det var torsdag, även om hon egentligen inte hade någon aning om betingelserna gällande dagens benämning 😉

Ett par timmars kraftfullt slappande i soffan åkte Konungens sexiga vinterstallbyxor åter igen på och matte med hynda tuffade för tredje gången idag bort mot stallet. Dags för insläpp och eventuellt lite höftsvingande och motion av mattes sidfläsk. Jo, för det är så det går till under ridpassen nu för tiden. Under framåtpassen i skogen är det Sannehästens sidfläsk som motioneras och under uppåtpassen är det matte som får vad hon tål. Lite rakriktningsarbete stod på agendan idag, egentligen inget avancerat utan bara lite halsförflyttning med analys av ryggaktivitet. Men. Världens enklaste uppgift kan på sen sekund förvandlas till Fermats gåta. Speciellt som Nikki nu tydligen gått och blivit hästätande (enligt hästarna i hagen brevid paddocken). Det blev ett fasligt frustande, studsande och uppvisande och vem är aldrig sen att hänga på trenden? Jo, Sannehäst! Lugnt och analyserande pass i paddocken? Nope. Efter några frustrerande svordomar gav piloten upp och släppte allt vad rövanalys heter. Men, så fick hon sig en känsla. Alla pass kan utnyttjas till något vettigt och idag kändes det som om vi faktiskt skulle kunna fatta lite trav utan bocksprång och sura miner. Sagt och gjort så lyckades Sannehästen bli så pass grundlurad att hon plötsligt såg sig själv runttravandes i paddocken utan en enda liten sur min! Snabba vändningar i planeringen, men den som påstår att egenskapen flexibilitet inte är en fördel i djurägarskapet har nog aldrig riktigt förstått grejen med djur 😉

I stallgången efteråt fick Sannehäst smaska hö och samtidigt få sig en rejäl laserbehandling. Idag ändrade jag frekvensen lite vilket tydligen gjorde bra effekt. Det blev en påtaglig värme och Sannehästen stod och tryckte sig mot laserproben när jag behandlade bakdelen. Mysigt 🙂

DSC_0409 (576x1024)

Dagens fångst på gårdsbutiken 🙂

DSC_0415 (576x1024)

Nikkibus fick idag premiärprova overallen och sydde till Chiara en gång i tiden. Den passade perfekt 🙂

DSC_0416 (576x1024)

Behandling in progress!

DSC_0418 (576x1024)

Rumplasring

DSC_0435 (1024x576)

Jag tror damen börjar få lite halsmuskler minsann!