Om blomnamn

Hur ”Blomstervandringar” av Harriet Hjorth från 1969:

”Nu tror jag man överdriver prästerskaps och klosterfolks insats då det gäller de gamla blomnamnen. Säkerligen uppkom många av dem ur ett fromt och innerligt behov hos forna tiders människor att omge sitt vardagsliv med religionens ljus. De fanns också en ömhet hos dem inför döda ting och levande blomster, som vi förlorat i vår maskinstyrda värld. Jag tror att de så kallade enkla och obildade människorna såg på livet med ett barns ögon, de hade förmågan att ge själ åt tingen, att se bilder och symboler snart sagt överallt. Gudomen kunde man inte skåda. Blommorna och träden fick bli dess synonymer och budbärare.”

Det är själen i världen vi måste återfinna. Själen i naturen, i varelserna och i oss. Först då kan vi förstå liv och död. Som det är nu drar vi fram som ett gäng blindstyren i en bulldozer, respekterande intet mer än oss själva. Knappt ens det. Varför talar inte politikerna om det?

Jag blev helt tagen av den här texten. Och av boken! Vilken historie- och kunskapsvandring och vilket fantastiskt språk!

Blomstervandringar

Annonser

Sudda ut gränserna, känn och bli naturen

Så mycket skönhet det finns i denna värld! Den finns runt omkring oss och det är bara att omfamna den. Problemet är att vi blir så blinda i denna stressade värld. Vi glömmer hur man ser och då går skönheten oss obemärkt förbi. Jonna som driver den här bloggen har gjort uppror mot samhällsstressen och flyttat ut till naturen. I den ytliga världen vi lever i har vår förmåga att känna av och ta in signaler förtryckts till ingenting. Detta hänger tyvärr ihop med vår förmåga att även känna oss själva. Detta skapar stress, frustration och ännu sämre förmåga att känna. Vi blir handlingsförlamade.

Gå ut. Se. Känn. Lukta. Lyssna. Skapa. Njut. Bli en del av världen och naturen. Utnyttja alla de gåvor du blev välsignad med när du föddes. Sudda ut gränserna mellan jordens puls och hjärtats slag. Bli naturen.

Copy of DSC_0155

Vårkänslor?

Nu är vi snart halvvägs genom februari och mars hägrar. Mars är ju ändå den månaden då vi faktiskt börjar nosa på våren! Jag deklarerar härmed att vi nu är sjukt redo för knoppar, vårregn och de allra första värmande solstrålarna! 😀

DSC_0187 (1024x680)

 

Midvinter…

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma…. eller nåt…

DSC_0010 (1024x680)

Ligger i sängen och kan inte sova. Jag kan inte släppa tanken på att det idag är midvinter och att regnet i samma stund piskar mot rutan. I min fantasi och i mina drömmar så är det inte så här en midvinternatt ska gå till. Skärpning nu, vädret!

Värdelösa dieter

5:2, LCHF, LCHQ, GI, Atkins, bla bla bla…. Alla metoder har sina förespråkare och för alla finns det mer eller mindre vetenskapliga bevis för hur dessa påverkar vår kropp somt vilka effekter som uppkommer. De allra flesta dieterna handlar om mängd, kolhydrater, protein och fett och alla dessa filosofier består egentligen bara av variationer av dessa fyra innehåll. Trots den diethysteri som drabbat de rika delarna av världen så fortsätter vi att i allmänhet bli fetare och sjukare. Anledningarna till detta är knappast enbart en. Dock är jag övertygad om att vi genom diethysterin silar myggen och sväljer elefanterna. Vi kan hålla på med dieter till oändlighet men (även om det ger effekt på figuren) ändå inte bli friskare så länge vi fortsätter att stoppa i oss livsmedel fulla av miljögifter och andra skadliga ämnen. Det är ingen hemlighet att bekämpningsmedel orsakar cancer, barnlöshet och död. Vad är det som  gör att det är så svårt att härleda detta till våra folksjukdomar? Många av gifterna som används i vår omgivning är både reproduktionshämmande samt sätter sig på fettbärarna i blodet, är det då underligt att vi bland annat blir fetare och fetare?

”Men jag lider inte av något!” finns det säkert någon som tänker. Nej, du kanske klarar dig hyfsat som det ser ut, men dina barn eller barnbarn kommer med viss sannolikhet ha sämre förutsättningar än dig, p.g.a. att våra kroppar, reproduktionssystem och genetiska information under en längre tid blivit exponerade för gifterna. Det finns säkert också andra i din omgivning som inte klarat sig lika bra. Allergier, svårigheter för kroppen att göra sig av med fett, bokstavskombinationer, cancer, astma… det är inte en åkomma som går att koppla till gifterna. Det är rena miljögifter vi stoppar i oss. Det är på intet vis ogiftigt, snarare tvärt om.

Så jag är övertygad om att vi kan hålla på med olika dieter till döddagar, men så länge vi inte tar bort gifterna ur maten så är ansträngningarna i längden tämligen värdelösa. Därför förespråkar jag eko-metoden. Ät inte mer än du gör av med och ät ekologiskt. Den skulle gagna oss alla i längden. Framför allt våra barn och barnbarn.

Visst är det underligt

Vi svenskar är ansedda, eller anser oss själva, ligga i framkant i världen gällande mycket. Socialt med en välutvecklad empati och hög tolerans för både människor och djur samt att vi anser oss själva vara ett upplyst folk med mycket kunskap och högt medvetande om systemen som driver både oss och vår värld. Vi har blivit väldigt bekväma med den här fina utmärkelsen (vem som nu har givit oss den) och lever våra liv i vetskapen om att vi har ett högt utvecklat kritiskt tänkande som vi i skolan blivit drillade till. I denna vackra upplysta värld finns det dock mörka rum som vi med all kraft undviker för att det är så fruktansvärt obekvämt att titta in i dem. Vi sätter på oss våra skygglappar och gör allt för att ignorera dessa faktum trots att det finns solklara bevis på vad som i dessa rum pågår. Det som äcklar mig ändå mer är att vi utnyttjar aktiviteterna vi inte vill se. Vi njuter av dem och fullständigt vältrar oss i allt det goda som kommer därur medan vi samtidigt kraftfullt ignorerar faktumet att allt det där goda kommer ur något svart och tabu som få av oss tolererat om vi själva vore delaktiga i det. Det finns många saker i vår del av världen som fungerar på detta vis, exempelvis produkter som främjar regnskogsskövlingen, slaveri, barnarbete, giftspridning, djurplågeri m.m. Dessa är saker som alla sker väldigt långt ifrån oss men som på intet vis är mindre verkliga för det. Någonstans befinner sig människor och djur i hettan. Någonstans brinner det och någonstans sprids sjukdom, förtvivlan, dödsångest och förintelse endast för att vi ska få njuta av det där som för oss är så självklart.

Har du någon gång vid ett middagsbord, i ett kök eller i en matbutik högt talat om för oinvigd bekant, vän eller familj var den där köttbiten i disken egentligen kommer ifrån? Har du någon gång upplyst en bekant på jobbet om att den där fläskfilén för 69 kr/kg som hen brukar köpa förmodligen är helt fullproppad av stresshormon som ett resultat av ett plågsamt liv och en ännu mer plågsam död någonstans i Ungern, på Irland eller i Italien? Det har jag. Vissa blir förvånade, uppriktigt ledsna och tar till sig tanken på ett ärligt vis, men många fylls av ett enormt försvarsbehov och går näst intill till attack med både ord och blick för att rättfärdiga deras köp av dessa stresstinkande köttbitar. Ni vet väl att man kan lukta sig till stress? Min lärare berättade en gång att hennes kille fått med sig kött hem från en akutavlivad älg som fastnat och skurit upp benet över ett viltstängsel. Det stackars djuret var så fullt av stress vid avlivningstillfället att köttet sedan fullkomligt stank av det. Min lärare kunde inte äta det och även om hennes kille inte var lika känslig så erkände han att det smakade annorlunda. Men det var en parentes, åter till konsumtionsfrågan. Det är på intet vis någon hemlighet vad som pågår på många av köttdjursgårdarna, framför allt de utomlands, och inte heller finns det någon lobby som aktivt försöker mörka faktumet. Det finns horder av reportage, filmer, bilder och berättelser om hur det faktiskt går till i uppfödning och på slakterier. Om det nu är så uppenbart och om vi nu är ett så empatiskt och upplyst folk, vad är det då som gör att majoriteten av oss går och köper den där billiga köttbiten från Ungern istället för den lite dyrare kanske KRAV-märkta svenskuppfödda? En av mina arbetskamrater, en vuxen man, blev fruktansvärt obekväm när detta kom på tal. På något vis kände han ett enormt behov att hitta ett giltigt argument för att köpa den billiga köttbiten, men fann det naturligtvis inte. Jag hade kommit åt en känslig punkt och det var klart som fan att han visste han hade fel. Det såg man på hans kroppspråk, i hans ögon och i hans oförmögenhet att avsluta diskussionen som ändå var på en väldigt lugn och sansad nivå. Vad är det då som är så otroligt svårt? Invanda mönster? En livsillusion man vägrar släppa taget om för att det ”alltid” varit så? Är man rädd för vad som kommer hända? Visst är det underligt…

KRAV-grisar som får böka och röra sig på större ytor. Ska man föda upp och döda djur för vår senare njutnings skull så ska det bannemig ske på ett sjysst sätt.

Fixerad sugga

Det är detta ni köper när ni betalar för den billiga köttbiten. Försök inte tro något annat.

Det finns numera forskning som bevisar att djur känner känslor. Djur är även fullt dugliga till att känna smärta. Vad säger vår högt utvecklade empati om detta? Det är vår förbannade plikt som intelligentare varelser att göra livet så drägligt det bara går för övriga varelser på jorden. Speciellt om deras existens endast beror av vårt nöje.

Peace out!

Hjärnspöken och samvete

Idag satt jag och åt min beställda kycklingsallad till lunch och ömsom tjötade med en arbetskollega och ömsom försvann in i mina egna tankar. Vid ett tillfälle så tog mina tankar mig tillbaks till ett ämne vi berört under helgens kursträff, nämligen det där med känslor, fysisk kommunikation och kroppsmedvetenhet. Vi hade diskuterat hur hundar känner och hanterar känslor och fick berättat för oss att det numera är bevisat med forskning att hundar faktiskt känner känslor. Min tanke då var att det har vi väl ändå vetat hela tiden. När jag satt där vid bordet och åt och filosoferade så tog sig tankarna vidare till en text jag nyss läst som behandlade en förlegad men ändå inte så gammal syn på djur och deras förmåga till att känna smärta. Det var inte så länge sedan man ansåg att djur inte känner någon smärta alls. Jag chockerades nästan lite där på plats vid bordet av mina egna tankar och tänkte hur urbota dumt det är att någon ens någon gång har trott något sådant. Det är väl bara att se hur djur reagerar när man tillfogar dem obehag och våld. De skriker i panik och ångest och visar tydligt hur ont det gör. Tänk er själva dödsångesten, att någon skär i dig, att någon rycker din päls i stora tussar eller kokar dig levande. Här började tankarna rusa samtidigt som mitt hjärta började slå hårdare. Jag tittade ner i min sallad och såg plötsligt på kycklingbitarna med helt andra ögon. Jag kände mig äcklig och ignorant. Med största sannolikhet är inte denna kyckling ekologisk och även om den hade varit det så är slaktprocessen för dessa djur något av det värsta som finns i detta land. De hängs uppåner, dränks i vattenbad och elas därefter innan de tappar medvetandet och får frid. Jag kände nästan stressen i köttsmaken jag fortfarande hade i munnen och kände ett sting av illamående. Jag puttade kycklingen åt sidan och åt upp resten istället.

Det bara kom över mig. Jag blev chockad över vart min egen hjärna tog mig och vilken reaktion det skapade. Jag har sedan länge varit skeptisk till kött från djur som hanterats på detta vis men då och då blundat för det vid tillfällen som jag anser mig inte kunna styra över. Idag satte min hjärna stopp för det. Jag kan styra över det. Jag kan säga nej. Finns inga vettiga alternativ så är det faktiskt inte så farligt att äta vegetariskt. Det gäller att vara modig och stå fast när omgivningen bjuder och propsar på det där som är så självklart i samhället som att äta en vanlig kycklingfilé. Styrka och mod över lättja, ignorans och skam. Det är där jag står och jag kan inte på tydligare vis uttrycka min längtan efter en större frys och egen trädgård så man kan köpa bättre kött från välbehandlade djur samt skaffa egna höns och odla sina egna grön- och rotsaker.

I myrornas värld

Myror, det är allt bra fina djur det. De hjälps åt i vått och torrt, strävar åt samma mål och ger sig inte förrän arbetet är gjort. Vårt högt utvecklade intellekt kan säkert lära sig en del vett genom att studera och imitera myror. Eller? 😛

DSC_0004 (1024x680)

GoreTex – materialet som hyllas av ignoransen

Minns ni PCB? Det där ämnet som under halva 1900-talet användes friskt p.g.a. dess isolerande förmåga i både elektronik- och byggbranschen och som påverkade miljön till den milda grad att gråsälar och havsörnar i Östersjön höll på att helt dö ut? Cancer, försämrad fosterutveckling, nedsatt immunförsvar, beteendeförändringar. Dessa är effekterna av PCB och det är detta som gjorde att djurbestånd från vissa områden försvann helt samt att vissa arter närapå utrotades för att födelsevikten hos ungarna blev för låg för vidare överlevnad. PCB har lång nedbrytningstid, men koncentrationen håller efter förbudet 1978 i alla fall på att avta från naturen. Våra morföräldrar har en PCB-halt i kroppen fem gånger så hög som hos oss.

Ni vet GoreTex? Det där fantastiska materialet som tål minst 40 m vattenpelare och är både smuts- och oljeavstötande? Det materialet som i princip varenda svensk numer inte tycks kunna leva utan? En oljeavstötande jacka är väl det minsta lille Kalle behöver på dagis! Eller? GoreTex utvecklades för rymdindustrin och för de extrema förhållanden som kan råda på de platser rymdforskning drivs. Ämnena som ger materialet dessa fantastiska egenskaper heter så kallat perfluorerande ämnen.

Perfluorerade ämnen, som inte bara inhyses i GoreTex produkter, utan i många impregneringsmedel och textilier, har liksom PCB visat sig vara ett fruktansvärt miljögift. Problemet med perfluorerande ämnen är att de i princip aldrig bryts ner. De är eviga. Vi får i oss dem, de lagras i kroppen och ersätter viktiga element i kroppsfunktioner. När vi får barn tillförs dessa ämnen barnet via navelsträngen och den ofödde proppas från början full av dem. Halten kan alltså aldrig sjunka i våra kroppar, den kan bara stiga. Perfluorerande ämnen lagras i levande organismer (människor är levande organismer) och fastnar på lever- och blodserumproteiner eftersom de liknar naturliga fettsyror. De konkurrerar ut fettsyrorna i bindningsproteinet i blod och i celler. Forskning på perflourerande ämnen med djur har visat att de påverkar hormonsystemet, fettnedbrytningen (no shit..) och ger precis som PCB ett försämrat immunförsvar och låg födelsevikt. Fetman och allergierna i dagens samhället ökar stadigt, det kanske inte är så långt till tanke om att dessa ämnen har något med den saken att göra?

För oss själva kan man kanske anse det kört. Vi är redan fulla av dessa hemska miljögifter som i princip aldrig försvinner. Det kanske är dags att ta på sig glasögonen som motverkar denna kroniska uppenbara kortsynthet och börja kämpa för att våra barn, barnbarn och barnbarsbarn ska kunna leva i ett samhälle utan konstgjorda ämnen som gör både oss och naturen sjuka.

Ni kanske tänker ”Vafan, den jackan använder jag inte så ofta och så är det ju så liten koncentration i bara min jacka!”. Då kan jag tala om att det inte är endast din ovärderliga GoreTexjacka som hyser dessa miljögifter. De finns överallt i olika former, framställt av människan för att göra livet enklare. Vi fullständigt badar i denna skit och blir sedan förvånade över att vi blir sjuka. Väx upp mänskligheten! I ett i-land som Sverige så borde vi verkligen kunna bättre!

Det finns många alldeles utmärkta alternativ till GoreTex att köpa om man vill ha en väderbeständig jacka utan fluor. Vax, paraffin, polyuretan, silikon eller dendrimerer är utmärkta material som används. H&M har efter rapporterna om perfluorerande ämnen helt tagit bort kläder innehållande dessa ämnen ur deras kollektioner. Zara börjar fasa ut dem, Fjällräven har i princip aldrig använt sig av dem och Altitude 8848 har fluorfria alternativ. Var jobbiga, fråga i affären. Det finns alternativ.merell-switchback-gore-tex-trail-bootI alla fall inget jag skulle slicka på 😛

Glada ägg!

Nåja, något sådant som glada ägg finns kanske inte, men det finns definitivt glada höns som äter bra foder och värper finfina ägg. Jag tog en sväng förbi Gödebergs gård innan stallet idag, endast för att upptäcka att de inte har öppet idag. Torsdag till lördag var visst öppettiderna, så det blir till att komma tillbaks senare i veckan för att fylla på köttreserverna. Helt förgäves var dock inte resan, för jag fick i alla fall med mig ett flak ägg hem. Fina, stora, bruna ägg som med små fjäderrester och lite smuts kvar på dem, ser ut att må alldeles förträffligt bra. Dessutom får man 30 ägg för priset av två tjugolappar vilket är inte mer än 1,33 kr/ägg. Det är billigare än vilka ägg som helst som man kan köpa i de vanliga matbutikerna. De är billiga, ekologiska och ger en kittlande och uppiggande känsla av naturlighet när man ser en liten fläck hönslort på några av dem. Prisvärdhet hallå? Det känns som om jag fram tills nu levt i ett mörker och plötsligt upptäckt mitt eget Eldorado.

I lördags var jag där och köpte 2 kg skinkfärs (45kr/kg), 1 kg lammfärs (85 kr/kg) och 1 kg blandfärs (65 kr/kg). Det är helt otroligt vilken kvalitet det är på köttet och priset är helt otroligt för ekologiskt kött! Jag kom alltså hem med dryga 4 kg glad färs i toppkvalitet samt 3 frysta grishjärtan till Nikki, för mindre än 300 kr! Nu planerar jag att köpa 2 kg skinkfärs till och ställa mig göra en sjuhelvetes massa köttbullar att frysa in, så man slipper köpa de hemska köttbullarna från ICA för att snabbt kunna göra ordning lite mat.

Köttdebatten är het nu, framför allt ligger fokus på myglet och svartspelet i slakterivärlden och jag hoppas att debatten inte dör ut, utan kan utvecklas till något som gör folk mer medvetna om hur det egentligen ligger till i köttindustrin. För det första äter vi faktiskt lite väl mycket kött. Vi äter lite väl mycket över lag, så minskar man ner den ransonen något så skulle det göra djuren en stor tjänst. Köper man också direkt ifrån bonden så har inte köttet transporterats mellan massa mellanhänder som också kräver sin del av kakan, vilket betyder att priset blir lägre trots att det är finfint och ekologiskt kött. Då vet man också exakt var köttet kommer ifrån och kan själv se hur djuren har det på gården. När jag åkte hem från Gödeberg idag så såg jag en liten kalv i den stora hagen vid vägen där korna gick allihop tillsammans. Den kan inte ha varit många dagar gammal och stod och balanserade lite på sina oproportionerligt 4 långa ben. Du vet inte om det lilla kalv, men du är otroligt lyckligt lottad.

Vi behöver komma närmre djuren igen. Det är det största problemet. Vi har inte längre någon naturlig relation till djurhållning och slakt utan köper vad som finns i kyldisken på Hemköp med en liten känsla av att det uppstått där genom uralstring. Hade vi sett vad som egentligen ligger bakom den där köttbiten från Garant eller ICA Basic så hade nog de flesta av oss låtit bli den. Syns det inte så finns det inte, det är inte bara barn som leker den leken 🙂

Copy of DSC_0433Glada ägg! 😀