24:an avancerar!

Igår red jag ett helt superlyckat pass i paddocken vid betet. Milton börjar komma tillbaks på riktigt nu och äntligen kan vi åter igen se framåt och börja utvecklas! Motivationen har väl varit sådär (i princip obefintlig till och från) under hela våren, vilket naturligtvis grundat sig i att Milton inte känt sig bra och därav inte presterat hundra. Det har känts som om vi stått stilla eller till och med backat till viss del. Nu äntligen är vi tillbaks på banan igen! Jag satsade mycket på sidoförflyttningar, både fram, bak och hela hästen, övergångar och ett par galoppfattningar. Vi avslutade med en lång långsam, avslappnad trav i låg form på votlerna. Jag jobbade koncentrerat hela tiden och gjorde mycket bättre ifrån mig som ryttare än jag gjort den senaste tiden. Det är kanske svårt för en icke inbiten att se, men herrejeflar vad koncentration och motorik det krävs för att ha 100% koll och kontroll hela tiden! 100% ligger jag defenitivt inte på än och kommer förmodligen aldrig hamna där heller (hoppas kan man), men det ökade fokuset gör att man hela tiden kontinuerligt söker lösningar på de problem som finns eller uppstår i ridningen. Ingen häst går perfekt från början och alla hästar har olika förutsättningar både fysiskt och psykiskt för att toppa ridningen och då är det upp till ryttaren att försöka hitta ”knapparna” på just den här hästen och göra det bästa av vad man har just nu. Det är inte så jädra lätt och det är inte alla som blir riktigt duktiga på det!

Idag följde Viktoria med till Milton på betet. Vad som skulle bli en trevlig paddockträning började lite halvdramatiskt då jag blev biten av en tämligen ouppfostrad häst i hagen. Jag klev in med lite mutor då Milton inte alltid gärna vill bli infångad, de andra två hästarna kommer naturligtvis fram, jag viftar bort den ena och finner plötsligt mitt långfinger i ett fast grepp mellan framtänderna på denne. Enligt Viktoria lät det lite som när de tar ett bett av ett äpple, men jag var så upptagen av att mitt finger plötsligt satt fast att jag inte hörde något. Blodutgjutelse på bägge sidorna fingret samt ett par rejäla märken efter framtänderna uppstod omedelbart, men då fingret satt kvar på handen och gick att röra på hjälpligt så var det inget att hetsa upp sig särskilt över. Visst tusan gjorde det ont, och inte lite heller, men allt tydde på att det inte hänt något värre än att mjukdelarna fått sig en liten törn. Viktoria fick nu hämta Milton medan jag under tiden försökte analysera statusen för mitt finger. Bägge var vi överens om att någon seriösare paddockträning inte längre var att tänka på, då långfingret med stora bokstäver sa till mig att jag nu torde vara invalidiserad för oviss framtid. Vi bestämde att Viktoria i alla fall skulle rida lite barbacka och känna på hur han kändes nu. Det var ändå över ett halvår sedan hon såg och red honom på riktigt. Hon red lite uppmjukande skolor, förflyttningar och Milton gick så fint så fint! Sedan sa jag till henne att fatta galopp, vilket hon besvarade med en mycket skeptisk blick. Vad kan hända liksom? Antingen sitter jag kvar eller så trillar jag av, as simple as that, sa hon till mig efteråt. Så en galoppfattning blev det, och två och fyra…. Alla jättefina och helt utan dramatik. Allt eftersom mitt ärrade finger blev mer och mer rörligt och endorfinerna spred sig i kroppen så kände jag mer och mer att jag nog också minsann kunde ta mig något varv på hästen. Så uppslängd blev jag, med sådan kraft att jag närapå gjorde en spontan avsittning på andra sidan. Det är bra med kraft i oss Hellekantare 😉 Åter blev det lite förflyttningar och ett par fattningar. Fullt godkänt och helt fantastiskt duktig och underbar häst! Jag har sagt det innan men säger det igen: Han är en stjärna!

Milton har fått ett nytt namn av betesvärdarna. Visst kan det vara lite svårt att hålla reda på nya namn jämt och ständigt så Milton har fått det nya och alldeles utmärkta namnet 24:an! Han blir klappad, kelad med och bortskämd och hela tiden refererad till som 24:an. Ett superbra och helt logiskt smeknamn då det härrör från hans två första siffror i frysmärkningen. Så klart han ska heta 24:an, det står ju på honom! 🙂

Lille Einar hade lite svårt för mattes plötsligt ökade altitud och förstod sig inte riktigt på situationen. Enligt honom så satt matte snarare på ett stort bord med höga ben som man kan springa under för att på så vis försöka vara så nära som möjligt!

Lite framskrittning på volt

Början till bakdelsvändning, här det lätta varvet.

Lite trav provades det på också vilket gick bra innan de båda började spänna sig. Milton är inte den lättaste att sitta på i vanliga fall och en spänd Milton är definitivt inte lättare 😛

Duktig häst!

Sedan tog jag mitt finger och red lite själv! Här i en bakdelsvändning i det svåra varvet. Det börjar likna något!

Han är allt fin min pålle 🙂

Gaaaaalopp! 😀

Faktiskt så fattar jag nu galopp i båda varven endast med skänkelhjälp! Inget smackande eller lockande krävs längre 😀

Stjärnhästen 😀

Publicerat av Jossan den juni 25, 2013

https://havshunden.wordpress.com/2013/06/25/24an-avancerar/