Ett mål de allra flesta ryttare i livet har är att uppnå en viss grad av samling i ridningen. Kanske våra mål inte alltid siktar mot spanska-ridskolan-samling, men då samling turligt nog är en gradskala så finns det lagom nivåer för oss alla att sikta på. Själv siktar jag naturligtvis på spanska-ridskolan-nivån och har med allvarlig blick talat om detta i stallgången för Milton. Hans nonchalans tar jag som att han inte ser några problem i den saken 😉
Nå, åter till den där samlingen. Samlingen börjar i bakkärran, det har vi alla fått lära oss från ridskolan. Men hur det funkar och varför tigs det kraftfullt om. Så länge hästen trampar med bakhovarna i framhovarnas spår och böjer på halsen så går hästen i form och man är nöjd. Detta är tyvärr endast en blandning av grav förenkling och feltolkning som endast skapar halsfixerade ryttare som driver sina hästar i hand för att de ska trampa längre in under sig. Det är inget fel att driva hästen i hand, men det är absolut inte enkelt och kräver då en häst och ryttare där hjälpkedjan är helt obruten. Det handlar inte heller om att banka på och hålla igen. Det är något helt annat.
För att hästen ska börja samla sig så behöver det samtidigt hända saker i kroppen. Det är inga små och enkla saker och en otränad häst behöver år av målmedveten träning för att klara av gå i någon högre form av samling (förväxla inte detta med hög form). När hästen samlar sig så måste det ske en ändring i hästens hållning. Hästen behöver använda stora stödjande muskler långt inne i kroppen som den otränade (och normala) hästen inte är van vid att påverka. Att lära hästen påverka dessa muskler tar sin tid och är lättare för vissa individer än för andra. Alla hästar är individer och är precis som vi människor byggda med olika kroppshyddor. Vissa springer fort, andra hoppar högt och så har vi de där som tycks kunna gå på händer och vrida benen i alla möjliga olika vinklar. Vi har alla olika förutsättningar att bli bra på olika saker. Alla kan vi så klart utöva alla sporter, men även om vi tränar och anstränger oss så kanske det inte blir lika snyggt eller lika avancerat som när den med rätt förutsättningar utövar samma sport.
Tänk dig själv svårt det är att ändra på din egen hållning och gå runt och spänna de inre stabiliserande musklerna på ett annat vis än kroppen är van. Detta kanske även betyder att redan spända muskler måste lära sig slappna av och detta kan vara lättare sagt än gjort. Som barn övar vi upp motoriken genom att först åla, greppa efter saker, krypa, gå, göra pärlhalsband och hälla ur kannor. All denna träning är till för att lära sig kontrollera den ytliga och finmotoriska muskulaturen. Alla kan vi lyfta ett finger, men den djupa och stabiliserande muskulaturen har vi aldrig lärt oss kontrollera. Den är fortfarande på spädbarnsstadiet motoriskt sett. Det är nu denna muskulatur som vi vill att hästen ska börja jobba med.
Det handlar om att hästen ska spänna filémuskulaturen i bäckenet, skjuta in svansen under sig, slappna av i ryggmuskulaturen som annars både skjuter fram höften och drar ihop tornutskotten (prova själv, du kommer börja svanka något kopiöst). När bäckenet vinklas in under hästen så hamnar benen automatiskt längre in under hästen och tyngdpunkten flyttas bakåt. För att ytterligare flytta tyngdpunkten så att hästen till slut kan bära hälften av tyngden på frambenen och hälften på bakbenen så måste man även tillåta den att lyfta fram. I framkärran finns det inga leder som håller frambenen i övriga kroppen utan bogen är ”gummiupphängd” med hjälp av senor och muskler. Dessa är flexibla och gör att bogen faktiskt kan flyttas lite både upp och ner beroende på hur musklerna ser ut och jobbar. När bogen flyttas upp och ner resulterar detta i att manken antingen höjs eller kommer närmre marken. För att flytta vikt bakåt så vill vi försöka höja manken och separera denna från bogbladen som relativt sett kommer förflyttas nedåt på hästens bål. Allt handlar om muskler och musklers spänning. Det finns en muskel som håller fast övre kanten av bogbladet i manken och när denna spänns så dras dessa två mot varandra. Samma muskel fortsätter fram på överkanten halsen och bidrar i spänt läge till hög huvudförning. Dock ville vi ju att bogen och manken skulle separera ifrån varandra och då måste ju denna muskel lära sig slappna av. Detta betyder också att hästen måste gå med sänkt huvud. Detta är oundvikligt och ett rejält huvudbry för oss med stjärnkikare till hästar.
Alltså, samling är en hållning man lär hästen att erhålla. Den här hållningen innebär invinklat bäcken (spänd djup magmuskulatur och filémuskulatur) och avslappnad muskulatur kring manken vilket inte kan erhållas om hästen spänner upp halsen. Hästar som tränats att gå i hög form har tränats i många år och lärt sig isolera muskelgrupper en otränad häst inte klarar av. Detta kräver enormt mycket av hästen och så klart av ryttaren som skolar hästen. Sker det på fel sätt eller i fel ordning så skapas endast spänningar och förslitningar. 
Min och Miltons största utmaning nu är att släppa på alla spänningar runt manken. Jag är övertygad om att vi inte heller är ensamma om dessa problem och att många precis som jag inte riktigt insåg hur stort problemet faktiskt är…
Välkommen till Havshunden 
1 kommentar