Upp till kamp!

Smärtan är påtaglig. Värk i lår, mage, axlar, armar, höft. Blåmärken och skrapsår täcker stora delar av kroppen och har dessutom uppkommit på de mest ologiska ställen. Men smärta är svaghet som lämnar kroppen.

Nu har kampen börjat. Kampen mot astman, för en hel axel och mot Toughest 2016. Gårdagens förmiddag spenderades på hinderbanan på jobbet, därav dagens kroppsliga status. Viljan finns där, tekniken och styrkan behöver förbättras och uthålligheten måste jobbas upp. Efter att i många år gått och slängt trånande blickar på den så tog jag mig an hinderbanan för första gången i söndags. Jag tog mig igenom den lugnt och sansat två gånger och fann mig själv efteråt sittandes med skakande armar. Dagarna efter fejsade jag en sjujäklars träningsvärk i ungefär hela kroppen. Igår drog jag dit med lillsyrran, som också har Toughest 2016 som mål, och körde ytterligare två varv. När vi precis var klara kom en trevlig pojk från bassäkkompaniet förbi och undrade om vi ville ha lite tekniktips. Om vi ville! Till skillnad mot i söndags så hade jag faktiskt en del energi kvar, medan syrran hade samma utstrålning som en blöt katt. Vi fick en helt fantastiskt bra genomgång av hela banan samt en himla massa bra tips gällande Toughest. Jag tror det var här jag samlade på mig större delen av mina blåmärken och rivmärken. Plötsligt behöver man liksom lite koordination och mod vilket uppenbarligen behöver tränas på. Efteråt gick vi alla tre ner till älven och badade av oss svetten. Dagen var ju ganska varm från början, vilket inte gjorde träningen mindre blöt direkt 😛

Nu har kampen börjat. Kampen mot en stark, uthållig och sund kropp. Fuck astma och fuck axelluxation!

Toughest2014

Vi syns på Toughest nästa år!!!

Urbanus – en häst som föder gråtande hjärtan

Blicken hos en häst som efter många år av misshandel och plåga i Holland fick en sista chans hos en svensk flicka med stort hjärta. Efter stora framsteg från en hysteriskt rädd och skygg häst till en hanterbar och vacker tävlingshäst så fick han problem med ryggen. Varken veterinärer eller equiterapeuter kan hitta något fel, men ont har han. Han fick en andra chans i livet, men lyckan log honom inte rakt i ansiktet. Beslutet är svårt och inte än definitivt, men förmodligen får han nu spendera sin sista sommar på bete med Milton. Nu får han för första gången leva som riktig häst.

Efter två månader i hagen så har han blivit som en helt annan häst. Man får klappa honom på huvudet, han rycker inte till av oförutsedda rörelser och han har blivit hur lugn, social och go som helst. Tänk vilken medicin det är att bara få vara den man var född till att vara. Vilken lycka att efter ett liv av plåga och svett bara få vara häst.

Njut nu Urbanus, njut du fina häst.