Om rakriktning

”Om hästen ska kunna arbeta liksidigt måste ryttaren först korrigera sin sits, annars är det omöjligt att uppnå rakriktning.”

Att beskriva en sådan process i en enda mening måtte vara snudd på tjänstefel. Visst är det korrekt, men folk fattar i allmänhet inte hur otroligt mycket jobb det ligger i en sådan mening. Att rakrikta sig själv gör man inte på en lektion och inte ens på ett år! Det tar tid, det är smärtsamt och det kräver att det händer mycket i kroppen.

Så de som tror man kan uppnå rakriktning på en häst genom att dra lite där, trycka lite där och sitta lite där… välkommen till verkligheten. Det är inte rakriktning ni håller på med. Lär er sitta rakt över hästen utan att störa den så kan ni komma till rakriktningsarbetet med hästen sedan. Men fram tills dess, lägg arbetet på er själva 😉

DSC_0048

Min första lektion i rakriktningsarbetet. Inte är det vackert och inte är det lätt och ont hade jag efteråt, men det är en del av processen. Ont har jag fortfarande till och från när jag finner nya svagheter och spännpunkter. Men, smärta är svaghet som lämnar kroppen och under dessa 1,5 åren har jag blivit starkare, smidigare och lärt mig koordinera mitt bäcken. Än är det mycket arbete kvar, men jag är definitivt på väg!

 

Annonser

Dagens utmaning: Högersväng!

Något som idag ockuperat min arma skalle är hur otroligt bra det kändes under dagens pass i paddocken! Det är lite som att mina sittben är som kontakter som ska passa in exakt på olika ställen i sadeln. Missar man något i posistion, riktning eller tryck så passar inte kontakten och inget händer, men lyckas man däremot pricka in precis rätt så händer det massa fräna saker. Precis som när man stoppar in stickkontakten i väggen! Fast jag ser mer en stor karusell med färgglada lampor och cirkusmusik som drar igång för fulla muggar när jag får till det 😉

Det har de senaste två veckorna inte blivit så mycket rida av så Milton har fått sig lite av en minivila under perioden. Igår så placerade jag dock åter mina sittben i den nya dressyrsadeln och försökte manövrera runt i paddocken. Det kändes inte helt bra och jag hittade inte riktigt kontakten, varken med bakbenen eller sittbenen, och Milton kändes inte heller riktigt med på noterna. Dock kanske man inte kan kräva så mycket varken av kuse eller pilot när båda för det mesta gått runt och latat sig under två veckor. Idag så gjorde jag lite av en favorit i repris, placerade åter sittbenen i sadeln och började styra och ställa med de små benknölarna. Känslan var sjukt mycket bättre idag, jag fick in den lilla rörelsen, kunde känna precis när ytter bak lyfte från marken och behövde inte koncentrera ihjäl mig för att sortera ut rörelserna. För första gången så fokuserade jag idag under hela passet enbart på en sak. Skritt och högersväng. Hur svårt kan det vara att svänga höger? Joru, det är faktiskt redigt svårt på en kuse som helst tippar över på högerbogen och samtidigt lättar och pekar med vänsterbak rakt ut för att hålla balansen. Man skulle kunna tro att detta hjälptes upp genom att hålla in bogen så mycket man kan med högerskänkeln i svängen, men icke då! Här är det vänster bak som skola tuktas och sättas på plats. Ett stycke sittben, ner i sadeln, bak mot ytter bakben och tryck! När man får till det och bäckenet lystrar till visionen man har i skallen så händer det något i hästen som gör att det där bogtrillandet plötsligt upphör. Nosen söker sig nedåt och varje steg i svängen blir taktfasta när bägge frambenen bär lika mycket. Hästen SVÄNGER och trillar inte längre åt höger! Detta tränade vi på idag och känslan var helt fantastisk! Det är också helt otroligt att kunna sitta i lugn skritt och bara hänga med i ett taktfast gungande utan defekter. På min sneda gamle travare! UNDERBART!

Samtidigt så kämpade jag ju med känslan av att inte ha kontroll på sin egen kropp då jag med alla medel försöker få knäna att inte peka utåt. För första gången på länge så stoppade jag också in fötterna i stigbyglarna och testade hur väl jag kunde bibehålla sitsen med den vinkeln på benen. Det gick faktiskt riktigt bra, även om jag inser att det är en hel del kvar innan höftleden släppt efter så att benen utan ansträngning kan befinna sig där jag vill att de ska befinna sig 😉

DSC_1104 (768x1024)

Bästa kusen i stan!

DSC_1112 (1024x768)

Frukost i stallet är den bästa 😉

Bilder från dagens pass!

Det går framåt, jag börjar hitta knapparna på pållen min och sitsen blir bättre. Idag kom Johan förbi en kortis och fotade mig lite när jag red. Han filmade också en galoppfattning som naturligtvis blev sjukt dålig bara därför, så den bryr jag mig inte om att lägga upp. Han hade lite bråttom och stod praktiskt taget och hoppade jämfota i paddocken, så han fick åka vidare utan att jag fått en bra fattning på film. Vi får försöka få lite galopp på film i veckan istället! Det kan tyckas alla bilderna är ganska lika, men jag tycker dom var så bra allihop och det vill man ju visa upp 😉

När man ser sig själv på bild/film så ser man hur jäkla skev man egentligen är. Jag har de senaste veckorna upptäckt att jag är jättesned, förmodligen i ryggen för min vänsterhöft är högre än höger och vänsteraxel lägre än höger. Dessutom sitter jag och hulkar mig i sadeln, d.v.s. för fram axlarna för mycket, detta är definitivt något som jag måste försöka göra något åt, för det ser rent ut sagt fördjävligt ut 😛

DSC_0058 (1024x680)

DSC_0062 (1024x680)

DSC_0067 (1024x680)

DSC_0074 (1024x680)

DSC_0075 (1024x680)

DSC_0076 (1024x680)Här går han superfint! Detta vill jag ha mer av 🙂

DSC_0084 (1024x680)Här trampar han också under sig ganska bra, det går i varje fall framåt 🙂

DSC_0093 (1024x680)Ser lite dragit ut i mungipan, men så farligt är det inte. Han ser inte ut att spjärna så förmodligen så försöker jag ge en övertydlig hjälp för något han inte riktigt verkar fatta på en gång 🙂

boots (1024x680)
Idag har jag införskaffat en uppsättning Equine Fusion till Milton. Jag provade ett par i strl 14 i våras men de var lite för stora, så nu hoppas vi att dessa i strl 13 ska passa fint!