Dramatisk och spännande morgon som slutade i urkul Lindaträning!

Det var tur att jag hade gett mig fan på att åka på träningen idag, för om man verkligen lägger manken till så klarar man nästan allt. Efter gårdagens lastträning tyckte jag att allt var så väl förberett som det bara kunde och jag hade ändå en hyfsad bra känsla över att saker och ting skulle flyta på fint. Den lilla snön som kommit innan var ju sedan länge bortplogad och alla vägar var saltade vilket inte skulle göra körningen med hästsläpet särskilt avancerad. Dragbilen jag använder har nämligen inga dubbdäck och till släpet har jag inte heller några. Dock är däcken hyfsat nya och mönstret bra.

DSC_0907 (1024x768)

Fint och nyskottat

Gissa om jag blev modfallen när jag på morgonen insåg att det under natten kommit nästan en decimeter nysnö. Hur stor är chansen att vägarna är plogade och saltade tidigt en söndagmorgon? Mitt största huvudbry nu var hur jag skulle kunna komma upp från gårdsplanen till vägen med all ny snö. Nåja, jag stålsatte mig, skottade trottoaren på vägen ut och åkte i varje fall iväg till stallet. Nog var där snö, men det var inte mer illa än att jag utan problem kunde baxa runt både bil och släp där utan problem. Sedan kom vi till lastningen som varit lite av ett orosmoment men som ändå känts bättre efter gårdagens lastträning. Det tog idag ca 10 minuter att få på kusen på släpet och det får jag väl ändå se som en seger. Upp med lemmen, stänger alla luckor och hoppar in i förarsätet. Jag tar ett djupt andetag, startar bilen och lägger växelspaken i drive. Det är nu det visar sig hur detta kommer gå. Med försiktig gas så börjar vi rulla framåt långsamt men jag inser att jag behöver mer fart för att lyckas ta oss upp för den lilla backen som svänger upp mot vägen så jag ger ett kontinuerligt ökat gaspådrag precis så att hjulen inte spinner loss. Det går inte snabbt och jag inser att jag spelar vilt på marginalerna. Längre in i svängen så blir hjulen mer och mer benägna att spinna loss och jag måste släppa på gasen för att bibehålla fästet. Med ca 5 meter kvar till utfarten så släppte det sista lilla greppet som däcken hade om snön och vi kom inte en millimeter framåt. Fan också. Ja, det är väl bara att backa tillbaks och försöka ta mer sats en andra gång. Jag börjar backa men inser snart att mina försök att räta upp släpet i svängen inte fungerar alls, på något vis så vill inte bilen svänga dit jag vill och det slutar med att vi är på väg halvvägs ner i diket. Jag bromsar men bilen fortsätter bara glida. Jävlar i helvete. Som tur var tog det ganska snabbt stopp men då hade släpet vinklat in sig mot mitten på vägen och var på väg in i hagen på andra sidan. Att köra framåt för att räta upp fanns inte på kartan då jag inte kom en millimeter åt de hållet så efter att jag försökt ringa en sovande Johan för att gråta ut lite så tänkte jag att jag bannemig ska klara detta själv. En äkta hästtjej löser problem själv och springer inte till första bästa famn för att grina och tigga om hjälp. Jag stängde av bilen där vi var, gick ut och lastade ur kusen och tog in honom i stallet. Hade jag backat mer så hade jag inte fått ut honom då lemmen skulle tagit i stängslet till hagen vid sidan av vägen. Nu kunde jag med en gång räta upp släpet, men det var på håret att jag kom förbi hagen. Att lasta på stallplan var alltså omöjligt, för den där resan upp för infarten gör jag inte om! Upp på vägen bar det och jag ställde bil och släp med ena hjulet på trottoaren och fällde ner lemmen. Kuse hämtades och efter ca 10 minuters övertalan, ett par förbikörande bussar och en idiot till volkswagenförare som drog järnet bara någon meter förbi oss, så var jag äntligen på väg mot Mölndals C för att hämta upp Lindah! Endast 15 minuter sen 🙂

DSC_0911 (768x1024)

Duktig häst som ändå gick in utan megamycket bråk 🙂

DSC_0913 (1024x768)

Hupp, på väg ner i diket. Inget svänggrepp och endast back. Fyrhjulsdrift är ett måste den dagen jag köper en egen dragbil…

Efter denna knepiga start på dagen så flöt sedan allt på hur fint som helst. Det var inga problem alls att ta sig fram på vägarna och inte ens när vi kom ut mot Sätila så kändes det som några konstigheter. Där låg ändå snön och täckte landsvägen. Vi körde in på Strömmaskolan, lastade ur och gjorde oss i ordning innan vi gick in i ridhuset och började vår lektion för Lindah. Jag vill ju lära mig allt från början egentligen och jag har ju insett nu att Milton är en perfekt häst för detta. Han har sina defekter som jag måste lära mig hantera och när jag väl sätter hjälpen så händer det saker med en gång som är riktigt kännbara! Det är sittben framåt, bakåt, höger, vänster, ner och upp och allt detta ska kopplas ihop till hur han i svängarna tenderar att släpa ett bakben efter sig och ramlar på den diagonala bogen. Så när jag svänger höger så måste jag trycka ner vänster bak med  dito sittben för att han inte ska ramla  på höger bog och när jag svänger vänster så måste jag trycka höger bog åt vänster genom att pressa höger sittben mot manken. Mycket att hålla i huvudet! Jag fick också lära mig att en tygel aldrig någonsin får verka bakåt. Jahapp, dags att slänga ut allt man någonsin lärt sig, formatera hjärnan och ge plats åt allt det nya. Det är armens spänning som ska göra sig känd i hästens mun, inga handrörelser. Jag fick lära mig skillnad på inner- och ytterhand och även lära mig halvhalter genom att krama yttertygel i samma sekund som ytter bak släpper marken för att bromsa upp detta i steget. Vilken effekt det blev när jag fick till det! Detta provade vi även i trav och när jag lyckades där så gick han som en dröm! Dock bara ett par steg i taget men vad ska man göra när piloten inte har full koll på allt, man kan ju inte förvänta sig att hästen gör vad jag vill bara för att jag har en bild i huvudet av Edward Gal och Totilas. Först måste jag lära min kropp att göra som jag vill 😉

DSC_0916 (1024x768)

Duktig häst redo för lektion!

DSC_0915 (1024x768)

Vi trivs i ridhus säger Milton. Här skrittar vi av och Lindah har tagit sig an Hanna som stod på tur 🙂

DSC_0917 (768x1024)

Superduperduktiga hästen blir omhändertagen efter lektionen!

DSC_0920 (768x1024)

Och vad hände här!? Jo, hästen gick upp på transporten helt själv medan jag stod kvar vid sidan av lemmen! Ett litet smack var det som behövdes så stod han sedan som ett ljus där inne! Whaaaaaat liksom? Gissa om jag höll på att bubbla över av stolthet och lycka?? 😀

DSC_0926 (768x1024)

Kanske var det försöket med bomull i öronen som var tricket? 🙂

DSC_0929 (1024x729)

Väl hemma igen, nöjda och väääldigt glada 😀

DSC_0933 (1024x768)

Inga ömma fossingar i knölig hage längre! Nu åker bootsen på om morgonen.

Annonser