Anledningen till att alla djur på jorden behöver äta är för att förse kroppen med energi och byggstenar att bygga upp kroppen med. Energin behövs förenklat för att använda byggstenarna samt att hålla igång alla kroppens utsöndrande och motoriska processer. Det blir alltså i slutändan två produkter av vad vi stoppar i oss, energi och byggmateriel.

Byggstenarna tillverkas av proteiner enligt kroppens alldeles egna recept och energin tillverkas likaså av fett och kolhydrater. Principen är likadan hos i princip alla djurarter med den lilla twisten att alla arter nischat just sitt matsmältningssystem så att det blivit expert på att ta hand om just den typen av näringsämnen djuret i fråga har som huvudföda. Hästar är experter på att omvandla näringsämnena i gräs till byggstenar och energi, en daggmask är expert på att omvandla torkade löv till byggstenar och energi och en katt är expert på att omvandla sorkar till byggstenar och energi. Skulle man ge en häst och en daggmask sorkar och en katt gräs som föda så dröjer det inte länge innan både häst, daggmask och katt är död. Även om alla nödvändiga ämnen för att tillverka byggstenar och energi finns i alla dessa födokällor så KAN INTE matsmältningssystemet hos t.ex. en häst hantera, spjälka och omvandla fettet och proteinerna som finns i sorken. Bristen på kolhydrater skulle dessutom göra sig påmind snabbt. En katt kan heller inte ta tillvara på näringsämnena i gräset, trots att detta kan innehålla både kolhydrater, fett och protein. Det är helt enkelt fel sorts kolhydrater, fel sorts fett och fel sorts protein för att djuret ska kunna ta upp och hantera det i matsmältningsapparaten. Och ja, det finns otroligt många olika proteiner, fetter och kolhydrater som alla har sin uppgift. Alla djurarter har efter miljoner år av evolution utvecklat ett alldeles unikt matsmältningssystem som kräver en alldeles unik uppsättning av dessa näringsämnen. En uppsättning som passar perfekt in på de näringsämnen som djurets kost tillhandahåller. Ett lejon som fäller och äter en antiloop får i sig precis det lejonet behöver, just för att dess matsmältningssystem är perfekt anpassat att spjälka just precis antiloopproteiner och antiloopfett.

Vad händer då om man under tvång förändrar uppsättningen av näringsämnena som en viss art förses med? Vad händer om man stoppar i djuret en för det djuret onaturlig och obalanserad kost med proteiner, fetter och kolhydrater som dess matsmältningssystem inte är utvecklat att hantera? Naturligtvis kan vem som helst som är lite insatt i näringsläran inse att detta inte på något vis kommer bli bra, men jag är inte säker på om det gjorts någon närmre studie på ämnet. Det hade onekligen varit intressant att se i så fall. Med en närmre studie menar jag att man med ett längre tidsperspektiv undersöker vilka kroppsliga effekter det har och vad det ger för effekter på reproduktion och metabolism. I metabolismen ingår alla kroppens uppbyggande och nedbrytande funktioner, så som spjälkning, utsöndring, muskelbyggnad, tillverkning av hormoner m.m. Dvs många av kroppens vitala funktioner.

För en rent amatörmässig studie finns det faktiskt en hel del alldeles utmärkta fall som man med god bakgrundsinformation själv kan studera och analysera. Jag pratar om våra hundar. Våra domesticerade karnivorer: Vad är det vi de senaste 70 åren försett dem med i näringsväg? Inte är det då vad hunden från början själv hade valt att äta, nämligen sorkar, harar och annat småvilt som kom i dess väg. Både dess exteriöra  och interiöra design är optimerad för att sönderdela och spjälka animaliska födoämnen som näst intill uteslutande består av proteiner och fetter. Detta är hårda fakta och något forskarvärlden är enig om. Dock söker vi människor enkla lösningar på allt i livet och när ett företag en gång i tiden kom på att man kunde tjäna grova pengar på att förse hundägarna med ett lätthanterligt hundfoder var succén ett faktum. Det lanserades som ett fullgott torrfoder och hundarna verkade tycka det var gott. Eftersom knappast var och varannan Svensson är näringsfysiolog så var det ingen som hade varken intresse eller kunskaper att ifrågasätta innehållet i de torra kulorna. Hundarna verkade ju överleva på det. Företagare är inte dumma och nog måste vi alla tjäna pengar, ju mer desto bättre, så fler foder lanseras, fler företag etableras inom samma ämne och till slut finns den enkla lösningen torrfoder i närapå alla hundhem. Till slut blir konsumtionen norm och allt ifrågasättande ses med oblida ögon. Efter 70 år borde man ju i varje fall ha märkt av om torrfoderövergången har givit någon effekt.

Vad är det då i torrfodret som hunden själv inte hade valt att stoppa i sig? Jo, socker, stärkelse, vegetabiliska fetter och proteiner, färdigspjälkade näringsämnen och syntetiska vitaminer. I princip precis allt som torrfodret innehåller. Hundens matsmältningssystem är optimerat med precis de enzymer som behövs för att spjälka precis den födan hunden i miljontals år utvecklats för att äta. Alltså finns inga bra enzymer för hunden att spjälka t.ex. majsgluten, veteprotein, vegetabiliska fetter och kasein (mjölkprotein). Till exempel har inte hunden enzymet amylas i sitt saliv och kan därmed inte förbereda kolhydraterna för smältningen i magen som t.ex. häst och människa kan. Naturligtvis stänger inte hundkroppen av under invasionen av alla dessa främmande födoämnen, utan den jobbar på så gott den kan för sin överlevnad. Arbetet kan dock aldrig bli mer än halvbra då de främmande födoämnena utsätter metabolismen för onödigt mycket stress vilket obönhörligen ger effekt på hundens förmåga att hantera övriga funktioner i kroppen. Allergier någon? Pankreatit? Kalciumbrist och tillväxtrubbningar? Ja, nu börjar vi komma någonvart i tankegångarna. Det har knappast undgått någon att allergierna och svampinfektionerna fullkomligt exploderat de senaste åren samtidigt som höftledsresultaten bjuder på färre A och fler B och C. Definitivt en negativ trend. Nu har jag bara pratat om nackdelarna med att stoppa i hunden saker den inte kan hantera optimalt, men det finns också en otroligt viktig aspekt i det vi med torrfodret inte stoppar i våra hundar. Högvärdigt protein, kalcium, naturliga vitaminer och obehandlat fett.

För att ens kunna tillverka torrfoder så måste det tillsättas kolhydrater. I mängder. Inte sällan uppgår kolhydratmängden till hela 50% och ibland mer. Av den energi (ATP) som hunden genom cellandning producerar så erhålles ca 90% av energin av fettspjälkning. Enkelt sett så ser det ut så att fettet i mag-tarmkanalen delas upp i fettsyror och glycerol, i mitokondrierna i cellerna oxideras fettsyrorna till Acetyl-coA som i sin tur omvandlas till den energirika molekylen ATP. Även kolhydrater bildar efter spjälkning samma Acetyl co-A som oxidationen av fettsyrorna och omvandlas till samma ATP . ATP förser genom sina starka bindningar sedan kroppens alla funktioner med energi. Fett från djur är hunden expert på att bryta ner till ämnen som kan omvandlas till Acetyl-coA (blir alltså energi). Fett från växtriket går inte lika bra. Kolhydrater är heller ingen höjdare när det gäller omvandlingen till slutprodukten Acetyl-coA. Det finns helt enkelt inga optimerade enzymer att hantera dessa näringstyper. Som jag nämnde tidigare så tillverkar hundens celler till ca 90% sin energi av fett, vilket innebär att ca 10% kommer från kolhydrater. Det rimmar ganska dåligt med kolhydrathalter på 50% i torrfodren. Alla övriga kolhydrater än de hunden kan ta tillvara på utgör inget annat än en störning och stress i hundens matsmältningssystem. De kolhydrater som inte kan användas omvandlas till fettsyror och lagras i kroppen form av fett. Tjock av socker någon? Här är det fantastiskt att se hur alla bantningsfoder är fullkomligt fullproppade med kolhydrater.

När det gäller proteiner, d.v.s. kroppens byggstenar så är det också här animaliska proteiner som hunden är expert på att dra nytta av. Även här finns både bättre och mindre bra typer av proteiner då bytesdjuren består av mer än en typ av protein. Det spelar alltså stor roll var ifrån på djuret proteinerna är tagna, så står det animaliskt protein i innehållsförteckningen så är det ingen försäkran om att det är bra protein. Tvärt om så köper foderföretagen gärna in de allra billigaste delarna av djuren med kanske inte alls lika högvärdigt protein. Proteiner kan inte lagras i kroppen utan omvandlas även de till fettsyror som lagras som fett vid överkonsumtion. Intressant att veta är att ingen del av bytesdjuret består av mer än ca 20-25% protein, vilket innebär att hundens matsmältningssystem är optimerat att hantera just dessa proteinkoncentrationer.

Min slutkläm får väl bli den att hunden liksom alla andra djur behöver byggstenar och energi för att överleva. Hunden som art har utformat sitt matsmältningssystem under miljontals år att hantera näringsämnena den kan få från ett bytesdjur, dvs till största del fett och proteiner. Ur fettet fås energin och ur proteinet fås byggstenarna. Mitt emellan allt detta finns massor av goda vitaminer och mineraler, i fullkomligt naturlig form, som är ack så nödvändiga för att alla nedbrytande och uppbyggande processer i kroppen ska kunna ske. Det är ju just precis detta hundkroppen är optimerad för, så är det då så underligt att det uppkommit så mycket obotliga och ohanterliga sjukdomar bland våra hundar när vi numera stoppar i dem helt andra näringsämnen än deras enzymuppsättning är tillverkade för? Se det lite som ett gäng svetsare (bytesdjursenzymer) som helt plötsligt blir kastade in i en sjuksköterskas (t.ex. amylas) vardag. Så klart gör de så gott de kan, men det kan aldrig bli lika bra som om en utbildad sjuksköterska gjorde jobbet och kommer obönhörligen skapa stress på systemet.

Nikki har ätit en korrekt, artanpassad föda i princip sedan hon var 3 månader gammal. Hon har HD A medan bägge hennes föräldradjur har HD B. Dessa två har med största sannolikhet ätit torrfoder hela livet medan Nikki fått i sig näringsämnena i naturlig form och mängd samt mycket mer kalcium än vad torrfodertillverkarna erbjuder. Jag säger varken bu eller bä om detta, men jag kan inte låta bli att tycka det är en intressant tanke att detta kanske inte alls är slumpartat. Logiskt sett så borde även näringstillförseln påverka tillväxten för hundar, precis som den gör för människor.