Upp till kamp!

Smärtan är påtaglig. Värk i lår, mage, axlar, armar, höft. Blåmärken och skrapsår täcker stora delar av kroppen och har dessutom uppkommit på de mest ologiska ställen. Men smärta är svaghet som lämnar kroppen.

Nu har kampen börjat. Kampen mot astman, för en hel axel och mot Toughest 2016. Gårdagens förmiddag spenderades på hinderbanan på jobbet, därav dagens kroppsliga status. Viljan finns där, tekniken och styrkan behöver förbättras och uthålligheten måste jobbas upp. Efter att i många år gått och slängt trånande blickar på den så tog jag mig an hinderbanan för första gången i söndags. Jag tog mig igenom den lugnt och sansat två gånger och fann mig själv efteråt sittandes med skakande armar. Dagarna efter fejsade jag en sjujäklars träningsvärk i ungefär hela kroppen. Igår drog jag dit med lillsyrran, som också har Toughest 2016 som mål, och körde ytterligare två varv. När vi precis var klara kom en trevlig pojk från bassäkkompaniet förbi och undrade om vi ville ha lite tekniktips. Om vi ville! Till skillnad mot i söndags så hade jag faktiskt en del energi kvar, medan syrran hade samma utstrålning som en blöt katt. Vi fick en helt fantastiskt bra genomgång av hela banan samt en himla massa bra tips gällande Toughest. Jag tror det var här jag samlade på mig större delen av mina blåmärken och rivmärken. Plötsligt behöver man liksom lite koordination och mod vilket uppenbarligen behöver tränas på. Efteråt gick vi alla tre ner till älven och badade av oss svetten. Dagen var ju ganska varm från början, vilket inte gjorde träningen mindre blöt direkt 😛

Nu har kampen börjat. Kampen mot en stark, uthållig och sund kropp. Fuck astma och fuck axelluxation!

Toughest2014

Vi syns på Toughest nästa år!!!

Skodon på!

Idag blev Sannehästen fullvärdig medlem av den eminenta skoklubben! Med bravur dessutom! Utrustad med en för varje fot skinande ny sko, spatserade hon vid lunch, synbart oberörd ut till sin Irias i hagen. Detta var faktiskt väldigt skönt att få gjort då det alltid är ett visst orosmoment med barfotahästar. Visst underlättar det på många vis, men samtidigt så måste man vara så oerhört lyhörd som barfotamatte så kusen inte får ont i fossingarna. För ömmar gör de lite då och då om man rider dem, om än för ett snedsteg. Nu behöver jag inte längre tänka på var jag rider eller ha dåligt samvete för att vi måste ta oss över ett lite extra stenigt parti på vägen. Det lite tråkiga är att bergen blir så hala, men det löses väl med lite annorlunda angreppsvinkel och teknik 🙂

Numer är det om vintern även slut på alla bambifasoner! Säga allt gott man vill om att ha barfotahäst men bor man i Göteborg a.k.a. isstaden så är det ett helvete om vintermånaderna. Bilden nedan visar ytterligare en anledning till att sko om man rider mycket. Eller kanske den allra viktigaste och kanske uteslutande anledningen till att man skyddar fossingarna på sin hästekuse. Även om fröken Hovis storligen berömde Sannehästens fina hovkvalitet så hittades på ett par ställen små blödningar/blåmärken. Jag som ändå tyckt att jag varit sååå lyhörd! Det är inte utan att man får lite dåligt samvete. Nu är det dock slut på slitandet på fossingarna och Sannehästen kan hädanefter till 100% koncentrera sig på sin övriga kropp.

DSC_0067 (1024x680)

En liten blödning som syns i det bortskurna. Även en liten nos syns till vänster. Den väntar otåligt på att fotograferingen ska vara avklarad så att hon kan få ta hand om hovskräpet 😉

DSC_0053 (1024x680)

Fröken Hovis på plats!

DSC_0047 (1024x680)

Mellis blev förste häst till rakning. Nya fina skor med lyxsulor skulle denna dam ha idag.

DSC_0060 (680x1024)

Sedan var det fröken Näsvis tur! Fila och klippa hov är ju inget nytt, men nu ska det ju bankas också!

DSC_0063 (680x1024)

Just precis där kliar det på fröken Hovis, tycker Sannehästen.

DSC_0070 (1024x680)

The magic moment…

DSC_0075 (680x1024)

På sista hoven blev vi lite otåliga och detta belönades storartat med något helt gudomligt gott i en blå burk. Woooow! Ögonen försvann liksom inåt i Sannehästen när smaklökarna anslöt sig till denna himmelska dekokt.

DSC_0081 (1024x680)

Tadaaaaaa!

DSC_0085 (1024x680)

Ready to go?

DSC_0094 (1024x680)

Sannehäst premiärprovar sina nya skor!

 

Tankevurpa deluxe

Jag har ju precis nyligen bestämt mig för att Sannehästen ska få skor. Helt naturligt tänker jag ju då att vi slänger på ett par fram för att mjukstarta lite och dessutom enligt snålmatte hålla nere kostnaderna lite. Det har man ju fått lära sig att hästen bär mer vikt på framfötterna och det är därför man skor fram om man nu nödvändigtvis ska halvsko.

Men! (Ett mycket stort Men). Efter en liten pytteinput av en mycket vis kvinna under gårdagen så började jag så smått tänka själv och fundera ut varför man egentligen bara skor fram. Det låter ju väldigt enkelt att hästen bär mer tyngd fram och därför ska de fötterna skyddas. Stannar man analysen där så kommer man heller inte särskilt mycket längre än näsan räcker någonstans i livet. Om vi fortsätter fundera lite på saken så kommer vi snart fram till att hästen med de nya dojjorna fram kommer trampa på som bara den med framfötterna, men kommer då relativt sett bli försiktigare med bakfötterna. Hallå eller? Vad är det egentligen vi försöker uppnå med egentligen all ridning? Jo, HÄSTEN SKA LÄGGA ÖVER VIKT PÅ BAKFÖTTERNA! Hur tror vi detta kommer gå när det blir sååååå mycket skönare att gräva sig fram på frambenen och låta bakdelen lätta? Inte tusan kommer den sätta under sig och börja föra över MER vikt på bakändan! Då kanske den konservativa protesterar och påstår att hästekusen minsann är mer tålig i bakfötterna, men då vågar jag snarare påstå att detta är en illusion eftersom det märks mycket mindre i bak då det är fram ömmandet kommer först och mest. Dessutom så finns det ingen häst som har fötter av sten, precis som ingen människa har det. Efter fyra månders barfotagång så har jag erhållit en alldeles fantastisk läderhud under mina fötter och kan promenera till synes oberörd över både gator och grus. MEN så fort det dyker upp endast EN lite extra vass sten så blir det med en gång obehagligt och jag kompenserar för detta genom att avlasta, tappa lite balans och spänna några utvalda muskler lite extra och ohälsosamt mycket för att inte falla omkull. Det vore väl otroligt egoistisk att tro att det inte är likadant för våra kusar.

Nej, Sannehästen kommer efter denna analys få skor på alla fyra fötterna. Hade vi forttsatt skogsmulleyrket så hade barfota fungerat alldeles utmärkt, men nu när jag vill börja ställa lite krav och att det ska hända grejer så är det min förbannade plikt som intelligent människa att underlätta så mycket som möjligt för min Sannehäst!

DSC_0338 (680x1024)

Sannehästen i alldeles egen hög person.

Dags att ge plats för känslan!

Igår kom Hanna Bergenkull till stallet och höll lektion för mig och Sannehästen. Det är så bra för Hanna går ju kursstegen för Lindah precis som jag så på ett plan så ligger vi ju på samma nivå där, förutom att hon jobbat med hästar i typ hur många år som helst, gått alla ridlärarutbildningar och är liiiiite duktigare än jag 😉 I vilket fall som helst så har vi lite samma tänk och vi kan kommunicera på ett djupare plan än vad man brukar kunna göra med sin ridlärare. För det är ju precis det Lindah lär ut. Kommunikation med hästen på ett absolut grundläggande plan. Detta smittar obönhörligen av sig på ryttarna 😉

Det var i varje fall hög tid för mig att få lite input då jag gärna fastnar i prestationskrav, blir lite blind och förlorar känslan för ridningen. För det är ju precis vad ridning egentligen är. Just en känsla. Det var just precis detta som vi jobbade med under lektionen. Det passade dessutom Sannehästen alldeles utmärkt eftersom hon bestämt sig för att gå in i någon helt djävulusisk brunst vilket resulterade i rodeo a la provridningsdag. Efter lite lirkande och lite avslappningsövningar för matteryttarens del så hittade vi mot slutet en alldeles fantastiskt lugn och fin trav, med svikt i vristerna och där ryggfiléerna började jobba på i Sannehästens länd. Vad lektionen kom att handla om var att liksom släppa alla krav, låta vänster hjärnhalva ta lite semester och börja KÄNNA istället. Jag måste börja lita på att jag kan, att det sitter i kroppen och börja ”åka” lite häst istället. Låta ridningen vara något som är fyllt av ro och känsla istället för något som hela tiden ska analyseras och göras bättre.

Till alla er som förfasas över Sannehästens öde med en prestationssjuk matteryttare kan jag lugnande tala om att Sannehästen inte lider ett dugg av detta. Ty kraven ställes endast på matteryttaren som kämpar som en blådåre för att få kroppen att göra det man säger till den att göra. Det handlar alltså inte om någon som helst fulridning a la tvinga hästen böja på nacken och strutta på i varv efter varv med låst rygg. Nä ni, detta handlar om att matteryttaren ska erhålla ett beridararsle som till slut ska kunna skola Sannehästen genom hela utbildningstrappan utan några som helst hemska tygeltag. Problemet är att jag har en målbild som heter Pedro Torres. Och att det helst ska ske inom ett par år. Vilket är en fullkomlig utopi. Nu har jag ändå lyckats erhålla en ödmjukhet inför hästträningen som jag inte hade innan, men mina vilda fantasier har jag inte lyckats göra mig av med, eller i alla fall inte den där opretentiösa kopplingen till verkligheten 😉

På måndag så blir det en stor dag för Sannehästen. Då ska hon få helt splitter nya dojjor på framfossingarna! Jag vet inte om hon gått annat än barfota innan, men det ska i varje fall bli spännande att se vad skillnaderna blir. Egentligen är hon inte så värst ömfotad, inte vad hon visar i alla fall, men vid vissa tillfällen kan hon vilja vika av och gå på mjukare underlag. Så därför tyckte jag att det nu kunde bli dags för Sannehäst att få ett par alldeles egna skodon att slita med hälsan. Vi ska ju faktiskt avancera i ridningen hade matte tänkt och då är det ju bra att det absolut inte ömmar någonstans. Minsta obehag skapar ju obönhörligen ovälkomna spänningar som gör resten av ridningen i princip ogjord. Så onödigt!

Här kommer lite Pedro Torres för den nyfikne 😉

Premiärritten på Sanne!

Då jag ska jobba i natt och ändå är i stallet på förmiddagen så passade jag på att släppa ut hästarna idag. Det är första dagen jag får släppa ut Sanne efter en natt i boxen och det var naturligtvis spännande att se hur hon skulle bete sig i den situationen med mig. Efter första natten så hade hon ju varit helstollig och plockat fram fullblodet i sig, så Anette hade tipsat mig om att köpa en skapare grimma för utsläppet. Dock är jag övertygad över att det var nyhetens behag som gjorde saker och ting lite extra roliga för i morse var hon lugn som en filbunke och spöet jag hade till hands för säkerhets skull lades snabbt åt sidan. Jag släppte ut alla andra hästarna först och ställde sedan Sanne i stallgången för lite ryktning och hantering. Inga problem alls. Denne häst skulle ju vara kittlig under magen och grina väldigt när man var där under men hon rörde inte en min när jag var där med borsten. Kan det vara så att jag lyckats tala om för henne att hon kan vara trygg med mig? Det får väl framtiden visa 😉

Sedan plockade jag fram hjälm och träns, klädde på henne och gick ut i paddocken där jag började med att leda runt henne ett par varv. Någon sadel som passar har jag inte och det kan nog bli en utmaning att finna något som passar denna lilla tunna 😛 Jag ledde fram henne till den uppånervända vattentunnan som vi använder som uppsittningspall, lät henne nosa på den och flyttade den sedan till hennes sida. Hon brydde sig inte ett dyft vilket är väldigt skönt då hästen mer och mer visar prov på att vara stabil och orädd! Jag klev upp på tunnan, klappade henne över ryggen, rumpan och halsen och lade sedan ett ben över ryggen på henne. Vips så satt jag där uppe på min nya häst med all uppmärksamhet riktad mot hur hon skulle reagera. Med tanke på hur hon höll på under provridningen så hade jag ju ett litet hum om vad som skulle kunna tänkas vänta nu i början, men det hände absolut ingenting. Vi skrittade på runt i bägge varv, gjorde lite volter och ett par halter. Hon var pigg och ville gärna börja trava lite då och då, men det kan man ju inte beskylla hästen för när hon inte blivit riden på så länge och dessutom fått stå i rasthage de två senaste dagarna. Första turen gick i alla fall strålande och Sanne verkade nöjd och glad när vi var klara!

Efter det så släppte jag ner henne i gräshagen bredvid Milton där jag tänkt att hon skulle få gå nu i början. Där har hon lite att pilla med i gräsform, men ändå inte tillräckligt för att tjocka till sig på. Tjockare är ju det sista damen behöver bli 😛 Det var lite spännande att se hur de skulle reagera när de hamnade i hagarna bredvid varandra, men de brydde sig inte om varandra alls. Först efter en stund när jag var uppe och grejade i stallet så hörde jag ett riktigt diva-skrik nerifrån hagen och tittade ut för att se om de stod och vänslades över tråden. Jodå, där stod de och hälsade på varandra och det var Milton som lade öronen bakåt, studsade runt och skrek som en och annan brunstig märr. Sanne brydde sig föga. Han är en riktig fjolla min Milton 😉

DSC_2488 (576x1024)

Hästepålle som gärna vill gå ut 🙂

DSC_2498 (1024x576)

Snygga hästen 😀

DSC_2504 (1024x576)

Den där magen har vi numera förklarat krig emot. Snart ska vi börja ta oss ut i skogen och träna lite också 🙂

DSC_2512 (1024x576)

Fjoll-Milton och Sanne. Det där med att beta nos mot nos måste vara något alldeles speciellt 😉

DSC_2514 (1024x576)

Nikki tar igen sig i värmen på stallplan 🙂

DSC_2507 (1024x576)

Milton är en tacksam häst att mocka hos! Det i Kärran kommer från Sannes box 🙂

Tips på att utveckla sin kropp och sina ögon när man inte sitter till häst!

Det är helt fantastiskt att som jag kunna ha hästen barfota. Hittills i år har jag lagt 850 kr för verkning av Miltons fötter. En helt okej summa anser jag 😉 Hästfötter kräver ju sin del och är allt som oftast en större faktor i den slutliga kostnaden för hästägandet. Jag är så glad över att Miltons fötter är av så pass god kvalitet att han utan problem klarar att gå utan skor. Det har sparat mig enormt mycket pengar, tid och hårslit och man behöver aldrig oroa sig över slitna eller avtrampade skor. Rent praktiskt så har hästen i allmänhet ett otroligt mycket bättre grepp på de flesta underlag, undantaget is. Är man lite vetgirig som jag är så kan man lära sig otroligt mycket av att vara med och korsförhöra barfotaverkaren när hon arbetar och insupa alla tips och anvisningar man får för vården av hästens hovar.

Tycker man om att analysera, fixa och lösa problem själv så är det definitivt en kul grej att själv kunna hålla efter hästen i så stor utsträckning som möjligt. Det samma gäller faktiskt kroppen på hästen, biomekaniken, muskler, leder och övrig kropp. Nu menar jag inte att man ska gå runt och leka veterinär, men att man istället för att se på hästen genom sina vanliga kärleksfulla matteögon, se på den med analyserande ögon. Är den liksidig i all muskulatur, se på korset rakt bakifrån, är bägge sidor lika höga och lika utfyllda, samma sak på lårmuskulatur, bringa och runt manken. Man kan titta på hovarna, här det hänt något i ämnesomsättningen? Man kan titta på ögon, pälsens textur och blankhet, svansens rörlighet, bogens upphängning m.m… Åh vad mycket spännande man kan få fram av att börja titta på hästen på detta vis, det kan faktiskt till och med skapa förståelse för varför hästen brukar göra si eller så i den och den övningen.

Vill man busa till det lite extra så kan man börja fundera lite på hur man själv brukar jobba med hästen, även om man kanske sällan jobbar med den från marken. Vilken sida brukar du jobba ifrån? Hur rör du dig runt hästen? Kanske man skulle köra en vecka där man bara leder, sitter upp och grejar med hästen från högersidan? Detta är otroligt nyttigt, inte bara för att främja hästens liksidighet (alla hästar är egentligen mer eller mindre sneda) men också för din egen! Oj vad sned man är själv! Jag började bära Miltons vattenhink i vänsterhanden för något år sedan och i början gick det helt fruktansvärt dåligt. De skvätte vatten, jag tappade balansen, orkade knappt och sparkade ut allt själv när hinken dunkade emot benet. Jag gav mig dock inte och nu bär jag faktisk nästan bättre med vänster än med höger. Jag mockar med grepen åt bägge håll, sopar åt båda sidorna, borstar häst med bägge händerna och bär lika tungt med bägge armarna. Dock har jag inte vågat sitta upp från höger än, men det är definitivt en utmaning jag får ta tag i! Det är ju trist att inte utvecklas på marken när man strävar så efter det på hästryggen.

Använd ögonen! Använd händerna och använd kroppen!

DSC_0381 (680x1024)Här har vi t.ex. hästens tricepsmuskulatur, ni vet den man tränar vid armhävningar. När tror ni hästen använder denna muskelgrupp? Fundera lite, titta när hästen rör sig framåt 🙂

DSC_0377 (1024x680)Muskeln jag plockat fram här heter subclavius och sitter faktiskt lite under bogbladet. Detta är en bogfixerarmuskel som faktiskt kan vara lite bra att hålla koll på då och då! Många hästar som har svårt att ta ut stegen har problem med en här muskeln som kan vara stel och hämma bogens rörlighet. Man kan plocka fram den hela vägen från bringan nästan ända upp till manken längs framtsidan bogbladet. Längst upp får man dock inte fram så mycket men längst ner blir den väldigt tjock vilket också beror på att man får med sig en hel del andra muskler i näven på köpet. På många hästar kan man inte med en gång plocka fram den så mycket som jag gjort här på Milton, dessutom kan det ömma om muskeln är jättestel, ni vet själva hur det känns när någon hittar en muskelknut och trycker på den. Det gör ONT! Så börja försiktigt och lyssna på hästen när den tycker du klämt tillräckligt. Hästar är stora och tunga varelser. Man gör dem gott genom att då och då knåda igenom dem lite här och var. Egentligen så kan man knappast knåda för mycket 😉

Nu finns inga ursäkter till att inte bada längre!

Igår kväll brann hela himlen över Mölndal. Det var riktigt vackert och jag kunde inte låta bli att ta några kort från balkongen!

DSC_0003Kyrkan som ser ut att snart dränkas i en djupt lilablå molnmassa

DSC_0006Mmm, en brinnande horisont 🙂

DSC_0009Ett lite roligt moln 🙂

Idag har jag en helt ledig dag i ett spann av jobb-jobb-jobb-jobb. Idag är det min dag och jag ska bara fixa och dona och götta mig precis så som jag vill! Det började med att jag och Nikki efter frukosten packade ner badkläder och åkte iväg till Södra Långvattnet för lite mys. Nikki var riktigt glad över att få komma ut och springa lite i skogen med matte och det märks att hon andas ut när flocken är hel och livet återgår till normala rutiner. De senaste veckorna har jag ju varit på Visby med jobbet samt att jag har jobbat väldigt mycket så framför allt har jag varit borta en del och så har hon fått vara på dagis väldigt mycket. Det märks tydligt på henne att hon inte alls trivs under dessa omständigheter och har börjat stressa upp sig och hittat på djävulskap som husse inte riktigt kan hantera. Så fort matte kommer tillbaks och hon återgår till dagis en dag i veckan så blir hon den underbara och goa vovvan hon egentligen är! Det hjälper nog inte riktigt heller att hon för tillfället är inne i den där ökända 18-månadersperioden som gör dem lite känsliga för omständigheter. Det är just nu som är en av de perioderna i hundens liv som man måste förse den med trygghet och stabilitet för att ge den bästa möjliga grunden för dem att sedan stå på i sitt liv.

I alla fall så tog vi oss till sjön i morse. Med 20° i luften, en glatt i vattenbrynet studsande vovva så tog jag mig årets allra fösta dopp. Jag fegade lite först och vågade inte dyka i även om jag inte trodde jag skulle få en branfreeze, så jag utförde ett fullt standardiserat käringdopp  med tårna först. Så farligt var det inte så när jag kom upp igen blev det ett dyk i alla fall! Nikki tyckte det var väldigt roligt och studsade ännu mer längs klippkanten.

DSC_0011Urgött!

DSC_0019Längre än så här kom hon inte i idag, men hon har allt ett par månader på sig 🙂

DSC_0021Mycket gott kan man finna!

DSC_0022Mums!

DSC_0025

När jag skulle klä på mig och plockade fram strumporna så slog mig en tanke. Varför tusan ska jag ha den här skiten på mig nu? Nä, väck med detta otyg till fotkläder. Här ska det traskar barfota! Så barfota blev det längs hela skogsvägen och även i bilen på väg till gårdsbutiken som blev vårt nästa stopp. Väl där tog jag på mig skorna då det är så kallt på golvet där inne. 10 korvar av olika typer och 1,7 kg skinkfärs blev det idag för 187 kr. Nu ska det åter göras köttbullar 🙂

Mina vinterdjur

DSC_0070Så här såg det ut från vårt fönster i går morse. En vacker vintersol som bröt igenom molntäcket i sydost och spred ett mjukt blekgult ljus 🙂

Nu har jag bestämt mig för att återuppta jakten på ett par barfotaboots som fungerar för Miltons hovar. Jag provade ju Epic, Glove och Cavallo i somras och ingen av dessa satt bra alls på honom. Nu ska jag köra allt på ett bräde och beställa hem fyra stycken Easyboot Trail till honom. Den ser smidig ut och går att ställa med kardborre precis efter hovens form. Flyger den av i galopp precis som Epics gjorde så får jag väl se till att hålla mig i skritt och trav bara. Bättre det än att inte kunna rida alls när det ligger is och packad snö på vägen! Ett set med broddar som man skruvar rakt in i bootsulan ska så klart beställas med.

Milton har tydligen visat lite ömhet i fötterna nu när tjälen lagt sig och han trampat runt i ojämn och hård hage. Idag visade han ingen direkt ömhet så jag sadlade honom och red ut en tur med Nikki i koppel. Vi travade upp för en liten väg, kom upp i skogen och gick en liten sväng där Nikki fick springa lös. Vi gick över bäckar, genom ljung och kom upp till en bergsomgiven sjö där vi vände. Det gick hur fint som helst och det var ingen tvekan alls i hur han satte ner fötterna, så det blir väl lite ömt när underlaget är så toppigt och hårt som i hagen. Jag ska låta honom gå i en rasthage en stund nu tänkte jag, så får vi se hur det går för hans fötter. Han har inte så mycket hovvägg framtill så när den växer ut ordentligt så ska det nog inte bli några problem.

DSC_0092Min fina vinterpålle!

DSC_0095Nikki och gårdsvovven Nala

DSC_0074

DSC_0085

DSC_0098Nikkibus!

DSC_0101

DSC_0105

DSC_0128

DSC_0123

DSC_0138Avklädning

DSC_0143Nikki är med som vanligt 🙂

DSC_0154Sötnosen!

DSC_0161Lotus med is i skägget 🙂

DSC_0168Milton ska vara med så klart 🙂

DSC_0181Lotus kikar han med 🙂

DSC_0193Gottigott!

DSC_0197Vem är det som sticker ut nosen ur kattluckan i den låsta sadelkammaren?

När Milton var klar och stod i boxen och jag hade plockat ihop alla saker, stängt och släckt i sadelkammaren så ropade jag på Nikki och gick mot bilen. Ingen Nikki kom. Jag ropade, visslade och gick ett varv runt hus och stall. Fortfarande ingen Nikki. Vad tusan? Inte kan hon väl ha sprungit upp på vägen, hon håller sig alltid häromkring och brukar alltid komma när jag ropar. Till slut tänkte jag att hon måste ju vara instängd någonstans. Tänk om hon är i någon av hästarnas boxar? Eller i sadelkammaren? Jag tände i stallet och gick in mot sadelkammaren. ”Tusan, nyckeln ligger i bilen, men jag tittar in genom kattluckan i alla fall”. Jag öppnade luckan och länge dröjde det inte förrän det kom en liten nos utstickande! Stackars Nikki, instängd i sadelkammaren. Man ska ju alltid kontrollera så det inte är någon där inne innan man låser dörren 😛

DSC_0201
Jo det är ju lilla Nikki!

DSC_0206Hej på dig, det var ett tag sedan 🙂

DSC_0229Nikki i stallgången

DSC_0236Min älskade lilla busa

DSC_0270

DSC_0242En kik i vedförrådet hanns med också 🙂

 

Första longeringen och Trollasession :)

Idag fick Milton nyfriserade fötter. Eftersom han är barfota så kan jag själv hålla rätt bra ordning på dem. Tina har visat mig vad jag ska hålla koll på och vad som behöver hållas efter. Jag jämnade till kanterna och raspade ner lite på insidan under hoven.


Här är framhovarna efter manikyren 🙂

Bakhovarna innan jag gjort något med dem, ni ser att tån är något längre på insidan så den behöver filas ner lite undertill och kortas av framtill.

Nu har det filats lite undertill och kanten ska bara jämnas till. Jag vill inte ta så mycket på en gång så filar hellre lite fler gånger än för mycket en gång!

Glad och nöjd häst 🙂

Viktoria och Boyen tränade lite övergångar. Han är riktigt duktig och det blir inte mycket pass alls nu!

Sedan var det dags för Milton. Han är mycket longerad sedan innan och det märktes att han precis visste hur det fungerade. För första gången fick han dock ha på sig en pessoagjord med inspänning och det var rätt läskigt i början.

Duktiga häst börjar slappna av 🙂

Grym träning för rygg och rumpa det här. Även musklerna över manken och bogen aktiveras väl.

Lite hög i form, men det blir säkert bättre ju mer vi tränar 🙂

Efter longeringen så passade jag på att impregnera Bucastäcket som låg på Milton när jag fick hem honom. Jag tvättade det liggande på gräset för hand med såpa, vatten och tvättsvamp i förrgår och nu är det så rent att det skiner 🙂

Och nu…. Lilla Trolla!

End of Trolla-session 🙂

Milton äter banan

Puss matte!

Puss tillbaks! 🙂 ❤

Urbanus undrar om han också kan få en puss….

Jorå, Milton ställer alltid upp för sin polare 🙂

Ridande pinscher 🙂

Det ska tydligen regna apmycket i natt så pållarna fick gå i skjulhagen. Här inspekterar de glatt deras nya vistelseort.

Urban spatserar.

Grabbarna grus

Fina hästen!

Här bor vi nu!

Hej då Milton! Ses imorgon 🙂

Det är gott att kunna dra för gardinerna när solen lyser in. Det blir ju så varmt annars!