Spruckna planer

Det var inte mening att det skulle bli så här. Det är det väl sällan i och för sig. Hur ofta blir egentligen saker som man tänkt sig? Men hur tusan kunde det bli så här långt ifrån vad jag hade planerat? Vad hände och var tog tiden vägen?

En till fråga: Varför ska det vara så himla svårt att bara vara lycklig? Borde det inte ligga mänskligheten närmre till hands med tanke på vår förmåga till analytiskt tänkande som titt som tätt tenderar äta upp oss inifrån? Helt ärligt, jag minns inte sist jag var riktigt lycklig. Alltså endast lycklig utan en liten malande känsla av att man borde suga åt sig av stunden som en blodigel eftersom det förmodligen snart är över. Villkorslöst lycklig, nöjd och utan större bekymmer.

Jag skulle jobba med djur. Just nu orkar jag inte med det. Något gick snett och det gick på en natt. Allt skiter sig bara. Folk är dumma mot sina djur, det avlas fram djur som inte håller, djuren blir förstörda. Och någonstans i kedjan kommer en människa med lite för mycket samvete att drabbas. Jag orkar inte se det, då stänger jag hellre av och sätter mig framför en skärm på ett kontor.

Jag är mer uppochner än vanligt. Mitt största mål i livet, det enda som egentligen betyder något, börjar falla ur sikte. Möjligheterna falnar och jag är rädd att köra huvudet i väggen om jag likt en bulldozer ändå maler på mot mitt livsmål. Det blev inte som jag tänkt mig.

DSC_0257 (1024x680)

DSC_0384 - Copy (1280x850)

Jag saknar min Sannehäst.

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: