En oskyldig täckmantel

Ett effekt med att ha en blogg (dagbok, ventilering, minneshjälp…) är att folk får lite mer insyn i ens vardag än de normalt annars skulle fått. Jag skriver om delar av mitt liv, bäddar in mycket i humor och bjuder gärna på mina svagheter med mycket självironi. Sådant tycker folk om att läsa, det är alltid kul med folk som kan driva med sig själva. Jag är bra på det. Saker som kanske i verkliga livet inte är så roliga får jag att låta roliga här i bloggen. Nu vill jag så klart inte döda underhållningen, men så måste jag påminna mig själv om att det faktiskt inte är för någon annans skull än min egen som jag skriver den här bloggen. Det är lätt att tappa förhållningssättet när man ser att det börjar trilla in lite läsare då och då. Jag skriver för min egen skull och min egen underhållning (jag är hyfsat lättroad). Sedan låter jag er glida med lite på ett bananskal. Det är egentligen inga konstigheter med det, för det är nämligen omöjligt att få det äkta på något annat vis.

Dock kan det här bli lite problem. Folk kan få uppfattningen om att de har full koll på hur saker och ting förhåller sig i mitt liv. Folk tror att de känner mig innan- och utantill. But here it is: det som står här på bloggen är endast en bråkdel av vad som pågår i mitt liv. Jag bäddar in det mesta i humor vilket så klart får det att låta mer lustigt än vad det ofta är. Även om jag kan fnissa och underhållas av mina formuleringar så finns det en verklighet som inte alltid står helt i våg med vad som avslöjas.

Faktum är att livet inte alltid är lätt. Snarare är det väldigt sällan lätt. Jag vet att det finns folk som har det bra mycket värre än jag, men det hjälps oftast inte. Fysiskt mår jag prima, jag har inte ont någonstans, är stark och ser ändå ganska trevlig ut. Men med själen är det värre. Ni vet så där så att man inte riktigt vet vad man ska ta sig till. Hade jag inte haft mina djur så hade jag nog inte kommit upp ur sängen på dagarna. Det gör så ont, själen mår så illa. Vad är det för fel på mig? Jag som brukar uppfostra folk i att ta tillvara på de små sakerna i livet och snarare se lösningar än problem. Jag som brukar bli barnsligt lycklig över en glass eller att stoppa ner en bar fot i en lerpöl, varför tillåts jag inte efterleva mina egna principer? Jag försöker, men det enda jag vill är att skrika, sparka och slå. Analyserna om varför lämnar jag därhän och avslöjas inte i en öppen blogg. Det är för personligt för det.

Kanske jag borde börja med kickboxingen igen?

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Ulrika Ljungqvist

     /  februari 19, 2015

    Tror jag förstår hur du känner. Är nog likadan själv. Fastän man mår skit så klistrar man på sig leendet så alla andra tror att allt är ”guld och gröna skogar”. Har själv kronisk värk. Och den kommer nog aldrig försvinna. Men det vardagliga livet måste ju rulla på som vanligt. Fast jag har fruktansvärt ont så måste jag hålla humöret uppe för min son och sambos skull. Vi driver ett småskaligt jordbruk med köttdjur och jag har en f.d. travare och två shettisar och en skock hönor och 2 hundar. Och det är djuren som är räddningen. Dom måste ju skötas om hur jag än mår. Utan dom och sonen hade jag inte funnits kvar. För vissa dagar vill jag inte vakna. Försök att få nån samtalskontakt. Så du har nån att få ur dig skiten hos. Själv har jag en kär kamrat sedan 25 år tillbaks som ser på mig hur jag mår. Och som jag kan häva ur mig allt hos. KRAAAM Ulrika.

    Svara
  2. Vi kjenner jo hverandre bare over nett, facebook og slik, men jeg vet godt hvordan det føles. Som ”kronisk deprimert” er det ganske hverdagslig for min del. 🙂
    Har du lyst å lufte litt tanker eller frustrasjon en gang, så vet du hvor du finner meg. *KLEM*

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: