Metamorfosen

Jag genomgår en ridutbildning som fokuserar på att skapa den perfekta sitsen så att man sedan ska kunna inverka på hästen på bästa möjliga vis. Detta har jag hållit på med i 1,5 år nu och än är det en del arbete kvar. Det är en process, alltså inget man får till på ett pass eller ens tio pass. Det är nämligen så att vi kvinnor inte direkt föds med förutsättningarna till den perfekta sitsen, utan vi måste arbeta som tusan för att våra kroppar ska forma om sig till detta. För ja, det krävs en hel del förändring och omarbetning av vinklar, muskler, ligament…. Det gör ont då och då under utbildningens gång, men då vet man också att det händer saker.

Nyligen har man kommit underfund med att det ibland kan vara mer legitimt att benämna kroppens muskler som en enda stor muskel. Anledningen är att alla muskler sitter ihop med bindväv kallad faschia. Minsta lilla muskelrörelse du utför i ena änden på kroppen kommer dra lite i faschian runt den muskeln och fortplanta det lilla draget ut i kroppens nät av faschior. Det är enkelt. Drar du i ett rep så kommer det obönhörligen bli ett ryck i andra ändan. Just av den anledningen KAN man inte ändra på alla detaljer i en sits samtidigt, utan man måste börja i en ände, få ordning på musklerna och ligamenten där och sedan ta sig vidare genom kroppen, ett steg i taget. Detta resulterar i att det under tidens gång kommer spreta lite kroppsdelar hit och dit medan man kämpar med den delen som fokuset är på just för tillfället. Man lär sig rätt snabbt att ignorera dessa spretande kroppsdelar, hur jävligt det än ser ut, för man lär sig också att det faller på plats när kroppen är redo för det. Detta är också anledningen till att man börjar med bäckenet och sedan rör sig utåt extremiteterna. Att koordinera en fot innan man har ett koordinerat bäcken säger sig självt att det inte kommer fungera alls. Man måste acceptera att resan inte är vacker, men också att slutmålet är så mycket bättre än något annat.

Just nu är jag i sluttampen på arbetet att komma ner i sadeln och få den där efterlängtade sitsen. Enligt utsago kommer det bli smärtsamt. Jag välkomnar smärtan och jobbar allt vad jag orkar för att framkalla effekt men den här gången är det inte lika enkelt som innan. Nu kan man inte forcera fram något, det går inte med vilja eller muskelkraft. Nu måste jag slappna av och vänta. Det är inte riktigt min grej. Jag vill att det ska hända saker NU! Och andningsövningarna jag fått går sådär bra när det tjuter och piper i luftrören så fort jag försöker ta ett djupt andetag. Jag behöver verkligen gå kursen om mental coaching. Fokus, slappna av, låt kroppen göra jobbet utan att hjärnan styr. Jag vet att jag kan, jag måste bara tillåta min kropp bestämma. Nå, nu är vi igång i alla fall och visst känner jag lite ömhet i ländryggen vilket jag tolkar som ett gott tecken.

No pain no gain!

DSC_0010 (1280x720)

 

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

1 kommentar

  1. Hej! Hur tycker du att din barbackasadel fungerar? 🙂 Funderar på att köpa en likadan, men vill gärna ha lite referenser först. Skrev till dig på Facebook, men du kanske inte har fått meddelandet, eller så valde du att inte svara på det, och det är helt ok om du känner att du inte vill svara av någon anledning, men om du nu inte fick mitt meddelande men inte har något emot att svara så tänkte jag att jag provar här istället 🙂

    (Insåg att man behövde inloggning och jag har en sedan innan, men du kan ju bortse från namnet och bloggen haha, det där var ett bra tag sedan alltså…)

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: