Upp och ner

Sannehäst är som en helt annan häst idag än hon var för 8 månader sedan. Hon har landat på jorden, hon har fått muskler, hon har blivit smärt (eller mindre fet) och har i många fall fått ett helt annat lugn i blicken. Hon har på många plan blivit en riktigt trevlig häst. Vår relation fungerar bra för det mesta och jag har mer eller mindre lyckats komma innanför skinnet på henne när vi bägge står på marken. Då älskar jag den här hästen.

Så sitter jag upp på henne. Plötsligt förflyttas det från början lite vacklande fokuset någon helt annan stans. Sannehäst kan själv. Då och då finner vi varandra och jag lyckas koppla in kontakten. Då går det så jäkla bra. Men blixtsnabbt faller hon bort från mig igen, efter allt mellan tre sekunder till fem minuter. Då är hon borta och jag kommer inte åt henne på något vis. Hennes fokus är någon helt annan stans och det är så intensivt. Sannehäst är en väldigt intensiv häst, på alla plan. Allt hon ger sig in på är på 110%, det jobbiga är att största delen av detta fokus befinner sig bortanför ryttaren. Då är det 110% på något annat. Hon är en spanare.

Igår skrittade vi runt i ridhuset i 30 minuter. På den tiden lyckades jag få till 5 steg så som jag ville. Innan dess var det nära att jag flög av vid ett tillfälle då hon fick ett spel. Men, det blev ingen sandmiddag för mig den gången. Jag blir så modfälld när det händer. Så ledsen. Hon har ju gjort en fantastisk förvandling, men när det gäller dumheterna under ryttare så har det inte hänt ett skit. Det är av den anledningen jag både gått igenom hennes rörelseapparat och röntgat. Men hästen anses kärnfrisk. Jag känner mig brainfucked.

Som ett litet plåster på såren så ser jag ju vad min ridning gör med henne. Trots ett pissigt pass som igår så ställer hon sig oftare parallellt med fram och bakbenen, vilket betyder att rakriktningsarbetet faktiskt gett resultat. Hon har blivit längre och högre, hennes hals har blivit vackert musklad och ryggen är nu också väl utfylld av muskler. Det händer saker under allt det där våldsamma. Det är viktigt att försöka se det.

Men jag kan inte låta bli att undra varför det blivit så här. Vad har Sannehäst varit med om innan hon kom till Sverige? Jag blir så ledsen när jag tänker på det.

DSC_0083 (1024x680)

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: