En förtappad själ

Ibland önskar jag att jag kunde vara lite mer…. lagom. Alla som varit i mitt huvud vet vad jag snackar om. Åh, det var visst bara jag. Men men, det finns säkert fler människor som upplevt det där kaoset, att aldrig kunna känna sig nöjd, tillfreds, avslappnad och rofylld. Alltid är det något. Man söker orsaker och lösningar och vänder uppåner på allt för att komma till rätta med sig själv. Egentligen fanns lösningen hela tiden väldigt nära, så nära att man blir blind. En duktig människa kan känna den ligga och guppa i magen. Fast för att ens komma åt den behöver man bemästra en lång och komplex labyrint i form av ett svårtämjt medvetande som inte alls förstår varför man skulle behöva föra samtal med kroppen det tillhör.

Men det är mycket nu. Många frågetecken, mycket osäkerhet och en framtid som är lite som…. ett vitt papper. Och jag som behöver struktur för att klara mig. Min jättefina almanacka jag fick av farmor i julklapp har tyvärr fått pensionerats. Den var i fel format. Min hjärna klarar inte ett 5×7 rutmönster med siffror i rutorna, den måste ha en rak tidslinje, horisontell eller vertikal, så jag kan se proportionellt hur stor del av månaden som gått. Då kan jag bilda mig en uppfattning om tiden och hålla ordning på mig själv vs. omvärlden.

Det senaste har jag haft ett ovanligt stort behov av att slänga mig ner på marken och vråla ut min frustration, men av respekt för min omvärld låtit bli. Ty jag är ju inte helt förtappad. Dock endast lite uttrycksfull… inombords.

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: