Permanent sned?

Sannehästen är en förfärligt stel häst i sidled. Böja? Nä. Rotera länd och bäcken? Nä. Hon sitter så fast. Vad tusan har denna kuse gjort i sitt liv egentligen? Riden med våld av ryttare snedare än tornet i Pisa? Dragit på sig skador i bägge bakben och spänningar i typ hela resterande kroppen? Risken finns att det aldrig går att få loss henne i sidled. Risken finns att hon är sammanväxt i en sida i ländens tvärutskott. Tanken är så klart bitter och ledsam. Det innebär att vi aldrig kommer kunna böja ordentligt, aldrig kommer kunna galoppera ordentligt och aldrig kunna göra några roliga rörelser. Blä!

Det här med hästar är inte det lättaste. Det är kärlek, sorg, glädje, besvikelse och förvåning om vartannat. Förhoppningsvis är det mer kärlek och glädje än något av det andra. Jag hoppas det bara är en lite extra bitter dag idag. Vi får fortsätta vår galoppträning och hoppas det löser upp sig så vi kan hitta en tretakt istället för fyrtakten som sitter där nu. Kusen klarar ju inte att hålla ihop kroppen på så vis som krävs för en vettig galopp!

Jag hoppas för allt i världen att jag har fel om sammanväxten. Har jag rätt så är det kört. Då kan man hålla på i all oändlighet utan att komma någonvart. Men som sagt, jag hoppas jag har fel!

På onsdag ska vi till osteopaten igen. Då ska vi se vad som hänt sedan sist och vad vi har att vänta framöver.

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: