Sista stallbajjen och den mördande modersinstinkten

Nu är det mockat för sista gången i Sannehästens box i stall Hjorthall. De sista höpåsarna är packade och den sista skogsturen är gjord. Pigg häst som fått ”vila” hela dagen igår. Vila är ett intressant ord eftersom det i 99% av fallen är husse/matte som inte orkar aktivera hästen de dagarna. Sannehäst hade säkert velat komma ut på en skogstur igår, men matte intalade sig själv att just precis denna regniga dag bara MÅSTE Sannehäst få vila eftersom hon blivit riden så mycket på sistone. Att det regnar har absolut inget med saken att göra, det är endast en tillfällighet…

Snart ska jag och Johan iväg på dop. Det är Johans lillebrorsas nya unge som ska få sitt namn. Frank, Ferdinand eller Folke, vad det nu var. Jag vet ju sedan länge att vi är bjudna på dopet, men jag har inte riktigt reflekterat över vilken dag (som med allt annat i mitt liv). Men så är det plötsligt dagen D och det handlar bara om halvannan timma innan bilen avgår. Jag vill inte. Jag vill inte sitta där, le och vara glad åt Frank, Ferdinand eller Folke. Men så är man ju en väluppfostrad medmänniska så jag kommer göra det ändå. Etikett kan jag. Att det kommer göra ont så in i h-vete spelar ingen roll, bara det inte syns på utsidan.

Det finns ingen ork eller vilja att genomföra någonting i livet just nu. Allt känns meningslöst eftersom det känns som om jag försummar det som verkligen spelar roll. Jag spiller tid jag inte har råd med. Har man luskat ut meningen med livet och sedan inte får genomföra det så blir livet fruktansvärt ytligt och ihåligt. Inget känns vettigt. Att då samtidigt behöva fejsa och fira andra i ens närhet p.g.a. att de har just precis det man själv så innerligt trånar efter är inget annat än känslomässig tortyr.

Men, så är det ju rätt gulligt att jag känner så här. En liten klapp på kinden och ett leende så blir Jossan nöjd. ”Hon har modersinstinkter, så sött!”.

Precis så sött att jag snart börjar växa horn, huggtänder och klor för att tillskanska mig det jag vill ha. Så sött… Jag hoppas jag mensar igenom på förslamlingshemmets stolar.

DSC_0416 (576x1024)

 

Annonser
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: