Hos hästeopaten

I förrgår var det dags för återbesök hos Stefan och gänget på Hälsa o helhet. Söstra mi var med som lastningshjälp men det går bara bättre och bättre med lastningen så snart kommer vi nog kunna lasta oss själva.

Sannehäst var bättre i de områden på rumpestumpen som vi fokuserade på förra gången, massagen har gjort nytta. När spänningar släpper i ett område så blir plötsligt andra eventuella spänningar mer påtagliga. En spänning uppstår som en försvarsmekanism mot något som kroppen anser rubbar stabiliteten och hållfastheten i röreseapparaten. Kroppen vill undvika all sorts instabilitet och sårbarhet i bygget. Det kan vara en muskelskada, ledskada, ledbandsskada, skada på övrig vävnad… you name it. En skada kan vara så liten som en överansträngning och så fort en spänning uppstår på något ställe så påverkas hela övriga kroppen. Hela rörelsemekanismen är beroende av att alla ingående delar är välsmorda och fungerar utan hinder. Sekundärspänningarna kan uppstå på högst oförklarliga ställen men ofta uppstår de diagnoalt över kroppen som kompensation eller så sprider de sig från muskel till muskel eftersom de närliggande musklerna får jobba onormalt när en i området redan är decimerad.

Jag misstänker att detta har drabbat min lilla Sannehäst. Hon är nämligen ett litet stenhårt paket fullt av ömma spända muskler. Sist gav vi oss på bägge låren och skinkbitarna bak vid svansen. Den här gången fann vi mer på insidan ena låret och började leta spänningar runt bogen. Vi har även börjat gymnastisera ryggen då det verkar näst intill omöjligt att genomföra böjning åt vänster. Troligtvis för att musklerna på höger sida är så pass spända och hopdragna att de inte tillåter böjning åt andra hållet.

Varför ger vi oss inte på allt på en gång kanske ni undrar? Det finns fler anledningar. Den uppenbara är att hästkroppen är ganska stor. Det är stora muskler och att knåda igenom precis hela kroppen varje dag skulle ta ett antal timmar och kräva muskelkraft och uthållighet som en normal människa inte har.
Den andra anledningen är att när kroppen gått så länge med så många spänningar så har den vant sig vid ett nytt ”standardläge”. Ryggmärg och hjärna har ställt in sig på den rådande muskelfunktionen och systemen som håller kroppen samman är anpassade efter den. Skulle man då plötsligt börja släppa på alla spänningar så skulle det obönhörligen uppstå nya för att kompensera för det plötsliga tappet av stabilitet. Ändrar man på en muskels funktion så kommer alla andra muskler behöva jobba annorlunda för att upprätthålla balansen och stabiliteten i kroppen. Därför måste man gå väldigt försiktigt framåt när det gäller att lösa upp spänningar äldre än ett par dagar. Det är ungefär så lång tid det tar för kroppen att ställa in sig på ett nytt ”standardläge” eller ”hållfasthetsprogram”.

Vi kommer fortsätta med rumpan och och innerlår men även börja jobba med länd och buk. Jag kommer också att börja mjuka upp bogfixerarmuskeln som visade sig hård som en fiolsträng. Tycker vi fortfarande det är underligt att hästen varit arg vid sadling och krumbuktat sig vid ridning tidigare? Nope, don’t think so.

Sannehäst har vilat i två dagar nu. När man håller på med muskelskador är det väldigt viktigt att hålla igång apparaturen för att kunna få en vettig gymnastisering av musklerna och därmed erhålla bästa resultat. Heter man Sannehäst och dessutom får massa hö om dagarna så måste man också ut och bränna lite energi i skogen var och varannan dag. Annars blir man lätt en tjockis! Igår kände jag att det bara inte fick bli en tredje vilodag, men eftersom syrran och jag varit ute på roadtripp hela dagen så kom jag inte till stallet förrän strax efter 17. Det är ju kolmörkt vid den tiden, men vad gör det när man kan lösa problemen? Pannlampa på! Julgransutstyrsel på! Jag ledde faktiskt Sannehäst längs bilvägen och upp en bit för backen för att undvika eventuella konfrontationer i denna för oss både nya situation. Jag har aldrig tidigare ridit i en bäcksvart skog och jag hade inte den blekaste aning hur mitt buffliga, tittiga sto med enorm personlighet skulle  ta det heller. Resultat: Weeehooo! Det där kommer vi göra många gånger till 😀

Min och syrrans spontana lilla roadtripp gick till Ullareds nejder och hem därifrån åkte vi med en hel del nya investeringar. Ända sedan jag var en liten tös har jag drömt om en sådan där vinteroverall att ha i stallet när det är kallt. Igår köpte jag mig en! Nu ska det bara bli sådär svinigt kallt också så man får använda sitt nya förvärv! Ett till tjockt stalltäcke fick det bli för Sannehäst också, samt lite annat småtjafs.

Jag tror någon har börjat förstå sig på det där med massage 🙂

DSC_0882 (710x1024)

Så här snygga var vi igår när vi gav oss ut i mörkret vid halv 6!

DSC_0884 (576x1024)

Nu kan väl ingen missa oss 🙂

DSC_0876 (576x1024)

De sedvanliga spetsade öronen, den här gången i pannlampans sken 🙂

DSC_0874 (1024x576)

Täcket jag inhandlade på Börjes för ett par dagar sedan. Nu har vi även ett mörkblått 300-grams som väntar på användning:)

DSC_0001 (680x1024)

Kom an nu vinterkyla! 😀

 

Annonser
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: