Det där med hundens muskelstatus

För en dryg månad sedan var vi i Karlstad på mentaltest med Nikki. Jag är så himla glad att jag åkte trots att jag av tidsskäl och brist på ork tvekat innan. Det var värt det så många gånger om och min förståelse för Nikki har i och med detta ökats lika många gånger. Vi gick ju MH för ca ett och ett halvt år sedan och av den anledningen tyckte jag väl lite att jag redan gjort det där. Vilken otroligt dum tanke! Det är en enorm skillnad på en 1,5 år gammal hund och en tre år gammal hund. Nikki växte enormt i mina ögon den där dagen för ett par veckor sedan. Hon är tuff, nyfiken och inte rädd för mycket. Hon är heller inte skottberörd längre. Hade hon bara lekt lite mer så hade vi åkt hem med en korad vovva. Min stjärnhund!

Nå, det jag egentligen skulle skriva om är en liten påbyggnad på förra inlägget som handlade om hästmuskler. Hästmuskler och hundmuskler är ju i princip samma sak, men jag tänkte här ge ett litet exempel som kan tilltala hundmänniskor lite mer. Vi spinner därmed vidare lite på det där med muskler!

Nikki går alltid i sele. Jag har bestämt att det ska vara så eftersom jag tycker det är skonsammast mot hundens kropp av många olika anledningar. Under ett MH eller ett MT får man dock inte ha sele på hunden, där är det halsband som gäller. Så på MT:t i mitten på september i år satte vi ett vanligt läderhalsband halsband på Nikki. Det satt endast på under den timmen det var tvunget att vara på och med en gång när det var klart åkte selen på igen. Det var inget jag tänkte något nämnvärt på för det är ju så det är.

Nikki har alltid varit en väldigt mjuk och smidig hund. Hon har en otrolig balans och har aldrig haft en hård muskel i hela sitt liv. Det är väldigt ovanligt med hundar utan någon typ av spänning, men Nikki har alltid varit mjuk och smidig som en räv. Ett par dagar efter MT:t kände jag av någon anledning igenom henne och fann att nacken var väldigt mycket hårdare än vanligt. Jag blev ganska förvånad och började med en gång fundera på vad detta kunde komma sig. Den enda anledningen jag kunde komma på var den där timmen i halsband som vi spenderade under MT:t. Ytterligare ett par veckor efter detta hittade jag fler spänningar runt bogbladen. Innan har jag utan problem kunnat sticka in ett par fingrar under bogbladen och lyfta upp dem utan att Nikki tyckt illa om detta. Nu kunde jag knappt förmå mig komma innanför främre kanten på bogbladet alls. Nyss började hon även reagera för tryck över ryggmuskulaturen. (Note to self: ta tag och börja bekämpa de där jäkla muskelspänningarna på hunden nu)

Det här är ett så klockrent exempel på hur en onormal påfrestning skapat en försvarsreaktion (halsmusklerna försvarar nacken mot den yttre påfrestningen som halsbandet utgör) som sedan hållit i sig. Kroppen har sedan bildat ett nytt ”standardläge” att förhålla sig till och skapar nya spänningar för att kompensera för de förlorade funktionerna den första spänningen medfört. Detta är absolut inget ovanligt. Det händer oss alla och det händer även våra djur. Skillnaden är att du går till massören eller sjukgymnasten när något gör ont, när hunden i samma situation endast frågar ”hur högt” på ditt kommando ”hoppa”.

DSC_0141 (1024x680)

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: