Innanför skinnet på Sanne

Igår var det dags för det inbokade besöket med Sannehäst hos Stefan på Hälsa o Helhet. Tanken var att kolla igenom Sanne lite mer noga innan vi börjar ställa lite mer krav samt göra klart en gång för alla ifall det är ren stoighet eller om de sura minerna och bocksprången i trav och galopp beror på något kroppsligt. Redan efter provridningen när jag granskade filmerna så drogs min blick till bakbenen som jag inte tyckte rörde sig helt symmetriskt, det var något som störde min blick och ordningssinne men jag kunde inte ta på vad det var. Hästen var ju inte halt och det visade sig ju också på veterinärbesiktningen som gick helt felfritt. Igår fick vi dock svar på tal.

Det började med att vi så klart premiäråkte nya transporten. Sannehäst undrade vad detta skulle vara bra för och studsade runt som en boll där inne på stallplan. Lastningen gick dock bra och så fort vi började rulla ställde hon sig still och stod som ett ljus hela vägen. När vi kom fram hade hon som vanligt bajsat en hög men den här gången var det ingen lös stressbaj utan en helt vanlig torr fin hög med kulor! Success! Urlastningen framåt gick problemfritt och lugnt och sansat.

Vi började med lite longering och rörelseanalys i det anslutande ridhuset och där gjorde hon precis som vanligt så att hon gärna fattade fin högergalopp men korsgalopp i vänster och gärna bröt av den. I övrigt så sprang hon på med öronen framåt och surade knappt något alls, visst är det typiskt att de sköter sig när man ska visa upp dumheterna 😉 I varje fall räckte detta till att Stefan skulle se vad han behövde se. Vi gick in i en behandlingsbox och började med att ultraljuda båda Sannes knän vilka visade sig vara jättefina. Sedan rörde han sig ner över hamstringmuskulaturen och fann ganska snabbt en gammal skada på semitendinosus. En ganska rejäl muskelbristning som läkt ihop dåligt med ärrvävnad och sammanväxningar som följd. Musklerna i området ska kunna röra sig obehindrat mot varandra men nu har hinnorna runt dem växt ihop till följd av denna skada. Att det då är obehagligt att föra in vänsterbenet under sig i vänstergaloppen är ju inte särskilt svårt att förstå. Vi fann även en sannolikt gammal sparkskada på höger lår där hon visade upp en del ömhet. Hon är i princip stel och öm med triggerpunkter i hela rumpan och stoppar man in fingrarna under svansroten rycker och spänner det över hela bakdelen. Stackars kuse som gått med så mycket spänningar. Vi var egentligen inbokade på en vanlig 30 minuters behandling, men det slutade med att vi var kvar i 1,5 timma.

Tänk vad lätt det är att skylla på att ”hästen är bråkig”. Hade jag inte litat på min känsla att något kanske inte stod rätt till så hade jag lätt som så många andra börjat bestraffa hästen och med andra medel tvinga den till det jag ville. Speciellt när hästen inte är uppenbart halt och dessutom gått igenom en veterinärbesiktning! Där ser man också hur otroligt viktigt det är att inte bara gå fullt ut på vad veterinären säger utan också rådfråga någon med specialkompetens inom fysioterapin. Ingen av dessa kan ersätta den andra men de är bägge otroligt bra komplement till varandra!

Det känns så otroligt skönt att jag nu fick en bekräftelse på mina misstankar och att jag verkligen åkte iväg med hästen! Det känns så himla bra att jag tagit det lugnt och inte tvingat Sannehäst till något och inte bestraffat henne för protesterna, trots att jag inte visste vad de berodde på. Jag gjorde rätt, den känslan är obeskrivlig. Nu ska vi fokusera på massage av bakdelen och åka på återbesök om 3 veckor igen. Egentligen är det en hel del fler grejer som behöver åtgärdas även längre fram på hästkroppen, men skulle vi ta tag i allt på en gång hade det bara skapat ännu mer sekundära spänningar. En sak i taget så kroppen i lugn och ro hinner vänja sig och hantera den nya muskelstatusen.

När det var dags för hemfärd gick lastningen som på räls och Sannehäst verkar tycka nya åkdonet är en helt okej grej. 🙂

DSC_0558 (1024x576)

Malin var med som moraliskt stöd och lasthjälp!

DSC_0560 (576x1024)

Sannehästen förbereder sig för ultraljud!

DSC_0562 (1024x576)

Det mörkare fältet i mitten är den gamla muskelskadan på semitendinosus.

DSC_0564 (576x1024)

Lite behandling på det!

DSC_0565 (576x1024)

Vi provar även framkärran 🙂

DSC_0572 (1024x576)

Vi avslutade med massagebältet för att lösa upp ytterligare spänningar.

DSC_0581 (576x1024)

Allt som allt så var nog Sannehästen rätt så nöjd med dagen, trots att hon då och då inte kunde förstå nyttan med allt hittepå 😉

DSC_0583 (576x1024)

Lastad och redo för hemfärd!

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: