Hittepå och glömmabort

Jag ska erkänna att jag inte har riktigt koll på vilken dag det är och hur just denna dagen förhåller sig till övriga dagar. Hade jag inte haft min egenhändigt tillverkade pedagogiska kalender på kylskåpet så hade jag troligtvis legat och talat i tungor i en buske någonstans. Nu har jag som tur är min kalender och den följer jag slaviskt. Problem uppstår dock när jag råkat bestämma något hemifrån och därför inte kunnat skriva upp det bestämda på momangen. Mitt minne fungerar nämligen (eller fungerar inte alls) så att jag måste rabbla det jag kommit på som ett mantra ända tills möjlighet till nedplitning i kalendern ges. Görs inte detta så kommer jag obönhörligen bli distraherad någonstans på vägen  till köket, oavsett om färden startar i vardagsrummet eller ute i världen, och det viktiga som skulle skrivas ner försvinner i glömska.

Vid ett starkt ögonblick bestämde jag någon gång för ett par dagar sedan att jag skulle släppa ut hästarna idag. Under den 5 minuter långa vägen hem försvann detta dock ur minnet (det var säkert borta redan när jag stängde stalldörren) vilket medfört att jag de senaste dagarna har jag levt i lycklig ovisshet. När Johan gick hemifrån i morse vaknade jag till lite och började tänka på något som hade med hästar att göra. En tanke födde en ny tanke som i sin tur födde en tredje tanke. Plötsligt minns jag att jag ju anmält mig frivillig till ett utsläpp i veckan. Vilken dag var det? Ingen aning, men det var i alla fall dagen efter det där dagpasset jag ju gjorde igår. Det är alltså idag! Oj vad skraj man blir när man inser att det var sååååå nära att man fått stå där med lång näsa och skylla på sin icke fungerande minneshantering.

Efter att jag plockat av Sannehästen skon som satt kvar på ena framtossan så släpptes hästarna ut och boxen gjordes i ordning. Imorgon kommer hovis och slår på Sannehästens andra uppsättning skor. Det har ju gått 8 veckor nu, plus att hon slarvat bort en av framskorna så det fick väl vara dags nu. Efter detta var det dags för en massa ärenden. Det är ju lite spännande nu för jag och Malin jobbar som bara den för att färdigställa allt inför invigningen den 19:e. Behandlingsrummet ska inredas, jag ska bygga ihop ett bord och en massa träningsmaterial ska ordnas. Det blir rätt mycket fix och pill, men sådant är ju bara roligt! Att få fundera ut lösningar och jobba med händerna.  Rödspettan får jobba som en arbetshäst fastän hon egentligen är mer som ett arabiskt fullblod. Hon klarar det fint men det skär lite i hjärtat ändå. Hon behöver få lite avlastning från mina hittepån, men så letar jag ju också allt vad jag orkar efter ett vettigt komplement.

DSC_0438 (1024x576)

Massa slängskräp toppat med ett bildäck 😛

DSC_0437 (1024x576)

Ännu fler däck 😀

DSC_0440 (1024x576)

Införskaffande av materiel 😛

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: