Ett otacksamt jobb

Det ska sparas in på försvaret. Pengatillförseln stryps och personal omplaceras eller tvingas gå vidare till det civila. Den lilla materiel vi har kvar får antingen stå och damma eller användas med reducerad kapacitet p.g.a. personalbrist och luckor i kompetensen. Kompetensluckorna är en oundviklig produkt av personalbantningen. Politiker skriker högt om att försvaret ska bantas eller läggas ner och stora delar av befolkningen hänförs och hakar på slagorden. Som försvarsanställd är det en ständig kamp mot ett samhälle där politiker och folk beklagar sig över ens existens. Det är också en ständig kamp med en arbetsgivare utan resurser. Som försvarsanställd är det också helt ofattbart att dessa slagord ens kan få något relevant fäste i landet. Naturligtvis har man en lite bättre inblick i säkerhetsläget (det är ju vårt jobb) än vad en civil har vilket också leder till en bättre förståelse för försvarets existens. Många politiker har också god inblick i läget, men tror sig inte vinna relevant mängd röster på försvarspropaganda så debattämnet blir obönhörligen nedprioriterat.

Nu är det dock på många håll inte längre en hemlighet att det börjar röra på sig i världen. Vi är inte längre lika oberörda som vi varit innan när oroshärdarna befunnit sig på tryggt avstånd. Det händer saker i våra närområden och vi kommer bli en viktig bricka i spelet oavsett hur händelserna förlöper. Att då sitta och påstå att försvaret inte behövs eller ska bantas ner ytterligare är för mig en helt vanvettig tanke. Men så är det ju så att om man inte tittar så ser man inte. Mitt jobb är att titta och jag ser. En del av det vi på min och andra liknande försvarsinstanser ser har ni också sett, för det är sådant som medierna fått nys om och eventuellt skrivit någon liten notis om men man behöver inte vara någon Einstein för att inse att det mesta inom Försvarsmakten är hemligt och att bara en bråkdel av det kommer ut. I vissa avseenden kan detta vara synd, men så handlar det ju också om det säkerhetspolitiska läget. Vi håller alltså käften, för rikets säkerhet men får samtidigt ta skit från både ovetande folk och politiker som tycker att vi inte behövs. Världens mest otacksamma jobb? Det kanske är tur, för den dagen folk blir tacksamma över ens existens är en dag som nog ingen av oss längtar efter, av olika orsaker.

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: