Aj-aj!

Om man är lite intresserad av kroppens biomekanik och underliggande funktioner så kan man av ren upptäckarlusta vara lite extra lyhörd på sin alldeles egna kropp och observera och analysera mycket som händer när man genomgår olika faser. Det kan handla om träningsvärk, sockerkick, solljus, vätskedrivande drycker så som te och saft med mycket mera. Jag som är lite av nördarnas nördar när det gäller sådant går ofta runt i ett litet moln av inbillad medvetenhet om vad mina celler för tillfället håller på med. Eller, medvetenhet är kanske att ta i. Det handlar nog snarare om en mer eller mindre sund nyfikenhet. Just för tillfället, i detta nu, så sitter jag dock och försöker med all kraft fokusera bort från min egen kropp. Helt emot min filosofi. Men måste man så måste man och just nu så måste jag!

För ett par dagar sedan gjorde jag första gympasset på länge och eftersom kroppen är lite ovan när man inte pressat den så på länge ska man ju alltid ta det lite lugnt vid sådana tillfällen. Det tänkte jag också göra så jag började med 3 km på löpbandet för att värma upp och få igång metabolismen lite. Åh vad skönt det var! Fördelen med att jobba inom försvarsmakten är att man har ett par timmar betald fys i veckan, så när tid och möjlighet ges kan man gå ifrån och träna. Eftersom just mitt jobb innebär en hel del sittande, eller inte alltför sällan 12-timmars-konstant-rövkontakt-med-sittdon så är dessa fyspass ett välkommet avbrott i förstelningsprocessen som annars obönhörligen sker. Och eftersom det inte är någon nyhet att kropp och själ hör ihop så behöver jag kanske inte förklara mina smärre utbrott av frustration som då och då slår mig under arbetspassen. Ett sådant utbrott var det som föranledde att jag stormade iväg till gymmet just precis denna dag. Det har aldrig någonsin varit så skönt att få öka på hastigheten på bandet och pressa de trötta musklerna och ligamenten medan man kände hur blodet började pumpas genom vävnaden. Halleluja!

Någonstans där förlorade jag troligtvis vettet helt. I en blind blandning av trots och lite hämndkänsla mot stolen i centralen så glömde jag totalt bort att jag borde ta det lugnt och körde efter löpbandet ett par vändor ut och in från väggen i handstående. Detta är en övning som aktiverar precis hela kroppen och framför allt axlar, bäcken och bål. Den är också hyfsat jobbig. Saken är den att jag kör tills armarna inte håller längre och efter lite vila kör jag en omgång till. Just precis denna dagen lyckades jag med 9 set första omgången och 5 i den andra. Bra jobbat som fan för att inte ha gjort den på länge, men efter detta hände det ödesdigra. Jag glömde (!?) stretcha! Åh, herregud vad jag ångrar detta nu. Träningsvärken är naturligtvis oundviklig, men den brukar komma med någorlunda måtta. Att jag dessutom jobbade natt dagen efter är något jag tror var dödsstöten för mina stackars ryggmuskler. Under natten ska man sova. Det är natten kroppen använder för återhämtning och återuppbyggnad. Sover man inte så sker inte den där ack så viktiga återhämtningen och det är snarare så att det startar en nedbrytning när den inte får vila då den behöver. Att utsätta sig för detta vid ett tillfälle där man utsatt kroppen för något den verkligen behöver möjlighet att återhämta sig för, är INTE bra. Man dör naturligtvis inte (?), men ack vad ont jag har! Nackspärr? Nja, snarare ryggspärr. Jisses alltså! Nu är det vetekudde och liniment som gäller. Hästliniment så klart. Buhuuuu!

Naturligtvis utnyttjar jag den tillfälliga invaliditeten till att plugga. Man måste se det positiva med allt 😛

DSC_0004 (1024x680)

Vetekudde på!

DSC_0007 (1024x680)

Mitt pluggsällskap! Jag hade också velat ha en hundmassör som matte. Eller kanske en mattemassör som hund?

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

6 kommentarer

  1. Karin

     /  augusti 22, 2014

    Denna övning ska jag tvinga min sambo att ha med på passen!

    Svara
    • Det låter ju hur bra som helst! Det är lite underligt att man inte ser mer sådant på gymmen för man blir verkligen helt slut i hela överkroppen om man gör den rätt. Tips är att vinkla in bäckenet under sig och INTE svanka. Superviktigt med stabil bål 😉

      Svara
      • Karin

         /  augusti 24, 2014

        Ja, jag gillar träning som jobbar med flera delar av kroppen. Och passande nog instruerar sambon i taekwondo, bra komplement till ridningen. Nya träningstips är alltid kul. 🙂

      • Nämen, vilken lyx med en sådan kille! 😀

  2. Karin

     /  september 16, 2014

    Provat detta nåt pass nu, Aj! va nyttigt! Sambon var snabb att komplettera med en armhävning när man står med fötterna som högst upp. (jag klarar det inte.. än.. )

    Svara
    • Haha! Eller hur 😉 Din sambo verkar ambitiös, en annan är lite för svag än för att klara armhävningarna men det är en bra påbyggnad på övningen 😀

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: