Sista kursträffen och själavård…

I helgen så gick den allra sista kursträffen på hundfysioterapiutbildningen av stapeln. Sista dagen var idag och det känns faktiskt lite tomt nu när det inte kommer bli några fler träffar för vår grupp fram till slutprovet i september. Det kommer behövas en hel del plugg och vi kommer ju hålla kontakten en del under tiden så det blir inget goodbye forever vilket känns skönt 🙂 Dagen bestod av lite sammanfattning av kursen samt hjärt- och lungräddning och första hjälpen för hund. Det var intressant och väldigt nyttigt! Även om man kan det sedan innan så är det nyttigt med en refresher då och då!

Jag var precis lika slut när jag kom hem idag som igår så det blev en omedelbar störtdykning i sängen där jag somnade ögonaböj. Ca 30 minuter senare ringde som tur var klockan som jag lyckats ställa, men det tog ett tag innan jag lyckades röna ut vad det var som lät. Nikki var precis lika trött som jag och låg däckad på andra sänghalvan. Jag masade mig upp, klädde om och drog iväg till stallet. Jag kände att jag behövde rida idag efter att vi tagit det lite lugnt de senaste dagarna, men jag kände mig inte riktigt sugen på någon träning. Sanne gnäggade åt mig från hagen när hon såg mig på andra sidan stallplan och det värmde gott i hjärtat! Jag tror att jag ska hålla på och greja mer med henne i stallgången då gårdagens mys verkade gjort henne gott. Jag tog in henne, klädde henne i sin pad och hoppade upp på stallplan. Jag kände att det var dags för lite nytt igen och styrde åt vänster ut på vägen istället för höger där vi gått innan för att komma upp på vägen mot skogen. Rider man höger så kan man efter 2 km komma upp till en grusväg som leder till ett gasverk eller upp på bohusleden därifrån, men man kan också följa en cykelbana runt Mölndals tennisklubb, tillbaks längs med järnvägsspåret vid E6:an och sedan svänga ut på vår väg en liten bit bortanför den vanliga vägen upp emot skogen. Sanne tyckte det var lite läskigt med allt nytt och hon ska titta väldigt på allt och gärna frusta och gå stora omvägar om hon får. Dock tillåter jag inte vilken skit som helst och jag märker att om jag är fokuserad och bestämd så behövs det inte särskilt mycket för att få henne att sköta sig hyfsat. Sedan är hon pigg och behöver en liten påminnelse då och då om att det är skritt som gäller! Hon tycker ju inte riktigt om att ridas ut ensam, men inte tusan är det omöjligt! Det ska nog bli bättre när hon lär känna både mig och området bättre, jag har höga förhoppningar 🙂 När vi skrittade längs cykelbanan på väg tillbaks så började vi trava lite smått för att sedan falla in i galopp. Heeeelt underbart!! Vet ni hur längesedan det var jag satt och bara kunde gunga med i galopp på en lång raksträcka? Jag minns det knappt själv 😀

Efter att hästen släppts in i sin box och nytt vatten fyllts på i hagen så åkte jag direkt till Horsikan där Johan och Nikki väntade med kvällsmackor. Jag störtdök ner i vattnet och njöt när hela kroppen och själen liksom andades ut i tyngdlösheten. Jag låg och blundade och flöt avslappnat med näsan under vattenytan medan jag genom mina ögonlock kunde se kvällssolens lek genom trädkronorna i de små ringarna som bildades runt mig där jag låg i det annars spegelblanka vattnet. Ett par meter bort i samma nivå som jag bröt näckrosornas blommor igenom den blanka vattenytan och när jag öppnade ögonen och simmade framåt så bjöd naturen på ett skådespel när stranden med bergskanten, gräsplätten och träden på andra sidan i livliga rörelser speglades i bogvattnet som lugnt men lekfullt kluckade framför mig där jag stilla simmade ut mot solen i mitten av sjön. Samtidigt var det helt tyst. Det är så hjärteskärande vackert.

DSC_2830 (576x1024)

Försöksdjur på första-hjälpen-föreläsningen 😉

DSC_2835 (576x1024)

Efter öronbandaget så var Nikki ynkligare än någonsin 😉

DSC_2839 (1024x576)

Man blir trött av att vara på kurs en hel helg! Då är bästa sättet att vila på hopkrullad som en kanelbulle i mattes knä 🙂

DSC_0020 (1024x680)

Nikki på kvällsmys!

DSC_0072 (1024x680)

Intag av middagsmat!

DSC_0284

Jag brukar låtsas som att jag lever i en John Bauer-målning…

DSC_0076 (680x1024)

Lappar ihop min trasiga själ….

DSC_0082 (1024x680)

Bättre själavård finns ej.

DSC_0098 (1024x680)

Nikkibus!

DSC_0092 (1024x680)

Nikki väntar på flygande godsaker 😉

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: