Ur det djupa

I fredags gick jag av mitt sista pass inför en två veckor lång semester. Det har varit jobbigt det senaste och jag har varit i ett känslomässigt upplösningstillstånd mest hela tiden. Det har tryckt i bröstet, gått upp i svalget och satt sig i min övre rygg som de senaste månaderna börjat krångla mer än någonsin. Jag har blivit arg för det minsta och inte riktigt kunnat finna glädjen i livets annars så vackra små oaser. Nu i helgen så är det den sista kursträffen på hundfysioterapeututbildningen inför slutprovet i september. Det innebär en sista kraftansträngning innan jag kan falla isär fullständigt och försöka lappa ihop bitarna under ledigheten. Dock blev det jobbigare än jag väntat mig. Egentligen är det inte underligt att en känslomässigt blockerad människa i upplösningstillstånd hamnar i härdsmälta i slutet på en sådan kurs jag går då man för att verkligen se och känna hunden först måste vara i harmoni med sig själv. En riktigt duktig massör/fysioterapeut känner det patienten känner och jag vet att jag också gör det om jag tillåter mig själv. Dock är det som att jag gläntar lite på fönstret och så kommer allt och fullständigt knockar mig till golvet. Jag känner att det kommer och så stänger jag av. Det är dumt, så jäkla dumt. Men det tar emot att lägga sig på golvet och störtböla mitt i klassrummet inför alla kurskamrater. Är det någon som förstår så är det ju ändå de jag sitter med i det rummet. Igår satt jag tillsammans med en kursare i hennes bil och bölade. Idag stod jag i köket i kurslokalen och bölade. Varför vet jag inte, det är bara så mycket som kommer upp. Idag var det Chiara. Min älskade Chiara.

Jag har varit så rädd för att hon ska försvinna ur mitt hjärta och har troligtvis därför aldrig riktigt låtit Nikki ta den plats hon förtjänar. Jag är så blockerad. Stackars Johan får också lida av detta och Milton likaså. Milton är borta och puts väck. Han är förtryckt liksom Chiara. Men idag så sa min kursfröken Malin en så otroligt bra sak som egentligen är så självklar. Även om Chiara hade hela mitt hjärta när hon fanns så betyder inte det att hon nu har mindre plats. Hjärtat växer med varje individ som kommer och tar plats.

Jag var helt slutkörd när jag kom hem efter kursdagen. Jag la mig i sängen, mådde så fruktansvärt illa men somnade till slut. Jag vaknade efter en halvtimma och kroppen var stum som en rotvälta. Jag visste att jag var tvungen att åka till stallet och så hade jag ju planerat att rida ut en sväng på Sanne. Jag ville verkligen inte. Jag tvingade upp mig och tog mig likt en robot iväg till stallet. Väl där gjorde jag vad jag skulle, tog in Sanne i stallgången, satte fast henne och hämtade hennes utrustning och borstar. Jag tänkte att det kanske kunde vara bra att komma ut men visste också att något krångel inte skulle vara konstruktivt i detta läge. Sanne var väldigt mysig och go när hon stod där i stallgången och ville gärna ha kli på både pannan och bringan. Jag hittade en liten svullnad precis under ena ögat som var lite väl vattnigt, sköljde ur med koksaltlösning och kollade igenom så att inget fastnat därinne. Det såg bättre ut nästan med en gång, så förmodligen har hon väl fått ett olyckligt bett av något flygfä. Jag bestämde i alla fall för att låta henne vila idag då jag inte ville bråka med henne på vägen om hon nu hade lite ont i ögat också. Det kändes orättvist. Jag smorde in hennes kronränder, borstade igenom svansen och myste lite och kände att jag mådde mycket bättre med en gång. Sanne är så bra! Milton, han bara stod i stallgången och sket i allt kändes det som, men Sanne ska hela tiden vara med. Hon är så mysig! Det blev en bra dag i stallet trots allt. Jag är så glad över att jag inte fortföljde min plan att ge mig ut och rida.

DSC_2824 (1024x576)

Man blir trött av att agera försöksdjur på hundfysioterapin 😉

DSC_2834 (576x1024)

Min vackra Sannehäst!

DSC_2831 (1024x576)

Lite tjockt i nederkanten av ögat. Vi hoppas det blivit bättre imorgon!

DSC_2844 (1024x576)

Vi börjar få lite form på ryggen tror jag minsann!

DSC_2847 (1024x576)

Det lilla snyggot bakifrån 🙂

DSC_2852 (576x1024)

Lite nya perspektiv på saker och ting då och då är ju bara bra 😉

DSC_2849 (1024x576)

Insmorda fossingar!

DSC_2855 (576x1024)

Här har det rotats efter lite allt möjligt 😉

Annonser
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Hej 🙂 jag undrar vad du smörjde in hovarna med och varför? 🙂

    Vilken rolig blogg du har 😉

    Svara
    • Hej, tack! Jag smorde med ett universalfett för att hålla kronränderna mjuka och smidiga. Det blir lätt torrt så här på sommaren annars 🙂

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: