Dagen-efter-tankar och uteritt på Sanne!

Jag hade sett till att göra i ordning allt som skulle göras i ordning i stallet innan Milton for till himmelen igår. Att efter en sådan sak behöva ställa sig och t.ex. mocka ut sin döda hästs box insåg jag redan innan skulle bli en otrolig plåga om ens omöjligt, så jag såg till att ha klart allt innan lantbrukstjänsten kom. Det är jag otroligt tacksam för idag och jag tror det besparade mig mycket lidande. Det har så klart varit jobbigt nu i efterhand och det är en känsla jag går runt med som är lite svår att sätta ord på. Den är väldigt djup och innerlig. Jag är full av kärlek till min Milton och jag är så glad för att allt gick så smidigt. Jag har oräkneliga gånger gått igenom och memorerat händelseförloppet i mitt huvud, jag minns hur han faller ner framför mig på en millisekund och kan inte annat än känna lättnad över hur otroligt odramatiskt slutet blev. Det är nog svårt att föreställa sig att ett 500 kg tungt djur som faller ihop kan vara odramatiskt, men efter att chocken lagt sig så blev jag förvånad över hur lättad jag kände mig. Både för min och för Miltons skull. I all svärta så fanns det något vackert med det. Lite som en lysande vit blomma som växer ensam mitt i en hemsk och skrämmande trollskog.

När det hade skett så åkte jag hem, satte mig i soffan och grät och skrev av mig på bloggen. Framåt eftermiddagen kom Johan hem från jobbet och lagade mat. Maten packade vi ner och så åkte vi upp till Horsikan där vi satte oss på en klippa vid vattnet och inmundigade vår medhavda middag. Jag behövde få komma ut i naturen och bara få vara på neutral mark. Jag hoppade i sjön och badade efter maten och med detta så rann lite av sorgen av mig. Naturen är nog den bästa rehab man kan få. Efter så frågade han om vi skulle åka förbi stallet på vägen hem, men där tog det stopp. Nej, det ville jag inte. Jag ville inte samma dag åka tillbaks och behöva se den tomma boxen. Jag behövde till dagen efter på mig att smälta det som hänt och låta stallet bli en hyfsad neutral plats igen. Det var ett bra beslut.

DSC_2523 (1024x576)

Sitter och blundar och bara försöker hantera alla känslor som rusar runt i kroppen.

DSC_2535 (1024x576)

Finns det något bättre än en spegelblank sjö att meditera vid?

När jag idag efter jobbet körde till stallet så mötte jag pappa som kom med sin motorcykel över bron när jag körde däröver. Han vände vid fästet och körde sedan efter mig till stallet. Där fick han som första familjemedlem (förutom Viktoria) träffa Sanne, och så posade han lite för fotografering 😉

DSC_2547 (1024x576)

Tja.. vad säger man? 😉

DSC_2549 (1024x576)

Finbesök minsann 🙂

När han åkt så mockade jag Sannes box och gjorde i ordning för natten. Jag jobbar ju så mycket på rutin i stallet så när jag skulle fylla på vatten i hinken så var det som om hela kroppen ville gå till foderkammaren och göra i ordning Miltons kraftfoder. Något sådant ska dock inte göras längre. Det är slut med det nu, det är bara att försöka lära om till nya rutiner. Ibland känns det som att hjärtat smälter och rinner ner igenom hela kroppen. Samtidigt så försvinner allt runtomkring och hela huvudet börjar flimra av känslostormen. Det är en blandning mellan kärlek, sorg och lättnad som rinner genom kroppen. Ibland tar det liksom över och jag måste förmå min kropp att ta fötterna från stället de står på.

När allt var klart så tränsade jag Sanne, klädde henne i halsringen och ledde ut henne på vägen mot skogen. Det var första gången vi tog oss ut helt själva då Lotus var med förra gången. Jag var förberedd på att det kanske skulle behöva bli lite övertalning vid vissa tillfällen och det var tur det för det tog inte lång tid innan hon började tycka det var läskigt att behöva gå ut själv. Det krävdes dock inte mycket för att hon skulle ge med sig och trampa på framåt. Uppe i skogen så hoppade jag upp från en stubbe och började min tur till häst. Pigg som skam är hon och kondisen är det verkligen inget fel på, trots magen. Det gick helt strålande och jag hade superbra kontroll med undantag för att jag var tvungen att påminna damen om att det är skritt som gäller på stigarna och inte trav. Vid första bäcken fick jag hoppa av för att få henne över. När vi passerat över den fram och tillbaks ett par gånger så tyckte jag hon gjorde det tillräckligt bra för att fortsätta vidare. Vid andra bäcken stannade hon upp och tyckte den var lite läskig, men gav efter bara ett par försök efter och tog sig över den hur fint och sansat som helst! Hästen lär sig snabbt! 😀 Så klart fick hon enormt mycket beröm. Jag kan tala om att detta är en kuse som har koll på vart hon sätter fötterna, stadigare häst att sitta på får man leta efter. Det är inga problem alls att sitta på henne barbacka, trots lite protester när det blir läskigt.

DSC_2558 (1024x714)

Min fantastiska nya stjärna! Nog börjar hon smalna av lite allt?

DSC_2559 (716x1024)

Nyborstad och med rena fossingar!

DSC_2561 (772x1024)

När hovslagaren ändå var i stallet så bad jag honom ansa lite förvuxna traktstöd på Sanne. Jag fick massor av beröm för att ha fixat så fint med hovarna redan. Jag fick ju klippa bort en hel del när hon kom hem till oss 😛

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

5 kommentarer

  1. lia

     /  maj 28, 2014

    Riktigt cool färg på hästen:-D hur hög är hon?

    Svara
  2. lia

     /  maj 28, 2014

    Okey:-). Trodde hon va större faktiskt:-D Vet en annan tjej som bloggar hon har en korsning knabstruper/halvblod. Jätte cool teckning där oxå:-)

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: