Hovböld

När jag i eftermiddagens ruskväder stod och packade höpåsarna vid hösilagebalen så erbjöd sig stallägaren att ta in Milton som stod kvar sist ute och väntade på att få komma in. Jag tackade för hjälpen och fortsatte packa. Snart hör jag hur hon ropar på mig, jag vänder mig om och ser hur Milton linkar fram med ett helt klart jätteont vänsterben. Den hästen som i princip aldrig haft några låga hältor hade nu definitivt superont långt ner i benet. Väl inne i stallet så vill han inte lägga någon vikt på hoven men är inte varm i ben eller kota och har heller inga svullnader. Efter en liten amatörmässig undersökning så konstateras att det sannolikt rör sig om en hovböld. Han måste ha trampat olyckligt under vår ridtur igår och så har det under natten utvecklats till ett blåmärke i hoven. Han reagerade när jag tryckte precis innanför vänster traktstöd så man kan ju misstänka att den sitter där. Nu står han i alla fall i sin box med ett rejält jodopaxindränkt våtomslag och en blöt handduk lindad under kotan för att det inte ska torka ut. Tänk att man skulle få användning av bootsen så här framåt våren också…

Det känns så jäkla surt bara eftersom jag efter så mycket velande, känslomässiga stormar och rationellt överläggande beslutat att ge honom en härlig vår och sedan avsluta det värdigt och på topp innan sommaren. Den här hovbölden kunde verkligen inte komma mer fel. Dessa kan ju ta ett tag innan de läker ut och om hovslagaren hittar något och väljer att gröpa ur den så kommer det inte bli så mycket mer med Milton. Vad blir det för jäkla slut då? Men så är det ju med djur, man kan inte planera för hårt för det kan alltid hända vad som helst som helt och hållet kastar om ens planer. Nu får jag bara försöka deala med detta, se hur det ter sig och sedan fortsätta och bestämma hur det kommer bli framöver. Fan vilket antiklimax. Och stackars Milton 😦

DSC_1935 (576x1024)

Tyckte jag var så snygg i min stallmundering och påsarna under ögonen att jag var tvungen att ta en outfitbild 😛

DSC_1939 (576x1024)

Kusen verkar glad i alla fall och det är ju det viktigaste…

DSC_1940 (1024x576)

Tur man har boots till övers…

DSC_1950 (576x1024)

Sjuklingen med sitt omslag.

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: