Häst i hjulhuset

När jag i duschen efter träningen idag beskådade mina ben upptäckte jag förvånat att de täcktes av små röda sår. Min första tanke var att jag fått någon underlig sorts finnar eller knepiga allergiska utslag, men varför tusan skulle de då dyka upp på benen? Ganska snabbt så gick det upp ett ljus och jag insåg att de röda märkena var små rivsår härrörande från min lilla tur ner i ett dike fullt av taggsnår igår.

Allt hände så fort. Plötsligt satt jag bakom sadeln på Miltons kors samtidigt som han spände upp sig som en båge och studsade fram och tillbaks i vägrenen. Bakom oss studsade Lotus runt lika mycket och My var på väg med Jossie rakt ut i 70-vägen. Milton kastade sig ner i diket som för övrigt är en hyfsat brant och djup slänt, jag kämpar för att hålla balansen och inte falla av men inser ganska snabbt att jag aldrig kommer kunna vinna den kampen och kastar mig av hästen med foten fortfarande i stigbyglarna. Vilken jävla tur att jag tagit på mig ridskorna med klack, annars hade jag garanterat fastnat i stigbygeln som i sin tur satt fast på en skärrad häst. Ner i taggsnåren bar det och jag fann mig liggandes framför hästen med ett krampaktigt tag om tyglarna. Släpper jag hästen nu så har vi en lös häst mitt i rusningstrafiken också och det är det sista vi behöver just nu. Tanken att jag lätt kunde bli översprungen av min skärrade häst slog mig och jag försökte snabbt återfå balansen och ta mig upp på fötter igen. Lättare sagt än gjort och jag föll omkull igen. Fortfarande med massa hetsiga hästhovar farandes inte långt ifrån mig. Snart var jag på fötter i alla fall och kunde ta både mig och hästen genom snåren och upp på vägen igen där all trafik stannat av. My hade panikat och backat mitt ut i vägen samtidigt som en lastbil närmare sig i hög hastighet bakifrån. Chauffören bestämmer sig av en underlig anledning att ändå försöka köra om de tre skärrade hästarna med deras ryttare och svänger bort från den backande och närmande hästen men fortsätter köra. Plötsligt befinner sig My i lastbilens hjulhus medan den fortfarande rullar och blir alltså påkörd av en förare som vägrar stanna sin lastbil. När han inser att hästen med ryttare farit in i fordonet stannar han i alla fall men vägrar lämna namn och nummer. Efter att vi försökt reda ut situationen och han uppenbarligen beskyllt oss att ha vilda hästar på vägen så tutar han och lämnar platsen. Så långt kom vi på vår planerade uteritt. 100 meter. 100 meter till och vi hade kommit in på skogsvägen vi ville till. Det var bara att vända hem igen och inventera eventuella skador på våra hästar. Med en förbannad tur så verkar det inte hänt något allvarligt med någon av oss med undantag från ett rejält märke i pälsen på My från hjulhuset och ett sår ovan kronranden på ena bakhoven där hon trampat sig själv.

Denna ritt startades 100 meter tidigare med tre hyfsat trafiksäkra hästar. Vi hade precis blivit omkörda av en buss vilket som vanligt gick alldeles utmärkt. Av någon anledning så blev lastbilen för mycket och en liten reaktion hos en av hästarna hetsade upp en annan och så var karusellen igång. Vi har ridit på den här vägen över hundra gånger och aldrig haft några problem innan. Allt gick så fruktansvärt fort och jag har ingen riktigt klar bild över hur saker och ting förlöpte och varför det blev som det blev. Det enda jag kan säga är att det längre bort på vägen ligger ett par industrigårdar dit hemmahörande lastbilschaufförer tydligen har väldigt bråttom vid 16-tiden på eftermiddagen. Så bråttom att man inte längre kan visa hänsyn för andra medtrafikanter. Ja, ryttare på hästar är medtrafikanter och hur ett möte med sådan ska ske finns behandlat i lagtext.

Jag är så ledsen, att folk inte kan visa respekt de få gånger de åker förbi ett hästekipage. Det kostar absolut ingenting att sakta in, analysera situationen och köra om på ett för alla lämpligt vis. Priset man kan komma betala om inte hänsyn visas är så enormt mycket högre. Jag hoppas för allt i världen att detta inte kommer sätta några större spår i huvudet på någon av våra hästar men nog tusan har det satt spår i våra egna. Det blir i alla fall inga uteritter i rusning den närmsta tiden och det känns så jäkla trist att behöva känna sig instängd på gård och i paddock för att idioter till förare inte kan kliva ner från sina stolta jävla piedestaler och visa lite jäkla respekt. Det kostar inget!!

DSC_1125 (768x1024)

Märken efter att ha varit inne i hjulhuset. Änglavakt får man väl ändå säga att vi alla hade, men framför allt My och Jossie….

DSC_1131 (768x1024)

Åter på stallplan med kuse som lugnat ner sig… jäkla äventyr alltså!

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

12 kommentarer

  1. Marit

     /  februari 13, 2014

    Helt otroligt! Hoppas ni fick reg nr på lastbilen iaf… Smitning är ett allvarligt brott. Tur att det gick så bra som det gjorde. Kunde ju ha gått riktigt illa det där. /Kram

    Svara
    • Vi tog regnumret och stallägaren ska ringa polisen imorgon. Själva var vi nog lite för chockade igår. Vi var ju så lättade över att inget allvarligt hände ändå!

      Svara
  2. Anonym

     /  februari 13, 2014

    Tur att det gick bra. Tror inte att bil och lastbil vet om att för det mesta så är det dom som blir skyldiga till om det händer något. Och så ska man ABSOLUT inte signalera när häst är på vägen.

    Svara
  3. Nej fan va arg jag blir! Man borde få lära sig mer om hästar när man tar körlektioner på trafikskolan! Tur ni klara er!

    Svara
  4. Jessica

     /  februari 13, 2014

    Och när ni även kollat företag med mm. RIng även chefen för åkeriet o tala om detta. Om ni nu inte vet företaget oxå.

    Men härligt att de gick bra med er o att de inte vart några allvarliga skador som kunde hänt.
    Kram på er ❤

    Svara
  5. Jonna

     /  februari 13, 2014

    Strykekramar! Man blir så arg och trött att de inte kan respektera att det finns hästar på vägen. blir så jävla arg ! Idioter. På häst och ryttare kunde farit iväg med sina liv. Hoppas ni får tag på den lastbilsjäveln !!

    Svara
  6. Anonym

     /  februari 14, 2014

    Dessa yrkestrafikanter blir bara sämre och sämre, visar ingen hänsyn.

    Svara
  7. Slakta hästarna istället så slipper de leva på detta onaturliga sätt. Hästar ska vara fria! Jävla djurplågare.

    Svara
    • Anonym

       /  februari 14, 2014

      varför öppnar man ens käften och säger nått sånt? Vi kanske skulle börja slakta yrkeschaufförer också då? Dom lever väl inte på ett naturligt sätt dom heller. Tvingas köra för att tjäna pengar, så att dom kan överleva. Nej, dom borde vara fria dom också! Plågeri av yrkeschaufförer, usch! *skämt å sido*

      Svara
    • Oj! Imponerande att inlägget spridit sig så pass att även icke intresserade idioter lyckats ta sig hit! Det var bannemig inte illa!

      Svara
  8. Det märkligaste med dessa trafikidioter är att det aldrig är deras fel, det ska alltid skyllas på andra.
    Måste säga att du har skrivit fantastiskt bra! Ett så målande berättande att jag kan se det framför mig.

    Svara
    • Jo, så verkar det alltid vara. Folk erhåller plötsligt en väldigt underlig och icke ödmjuk mentalitet så fort de sätter sin fot i en bil. Tack för dina fina ord! 🙂

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: