Rövträning deluxe

Sist när jag red lektion för Lindah så frågade hon mig vad jag ville ha hjälp med just den lektionen. ”Allt” sa jag. Då menar jag verkligen allt. Jag vill lära mig allt ordentligt från grunden så jag kan förstå vad det är jag håller på med där uppe på hästryggen. Jag är gott medveten om att det kommer ta tid och att vi under bara en lektion kanske bara kommer en mikrometer på vägen, men det är ju dessa praktiska tips och den personliga vägledningen som ger både förståelse och motivation för att kunna träna vidare hemma. Efter att jag förklarat vad jag ville med lektionen så nämnde hon också att privatlektioner brukar vara till för att hästen ska tränas, men jag ser ingen nytta i det när jag inte har full koll på varken mig själv eller hästen. Jag behöver få de där verktygen för att lära mig känna och förstå vad det är jag känner samt vad som händer när jag gör si eller så. Det gör inget om jag får sitta och skritta i en timma, bara jag får mig ett par aha-upplevelser. Vanliga ridlektioner där man harvar runt på volt, grejar i hästens mun, trycker och bankar och bråkar med hästen för att få den att gå på rakt spår eller i en sluta har jag ridit tillräckligt under 2 år. Jag är trött på det där slitandet och harvandet, det kommer bevisligen inget gott ur det och det har hänt absolut ingenting positivt under den här tiden. Nej, jag är förbannat trött på att konstant behöva bråka med hästen och inte se några resultat, det är inte så ridning ska gå till. Jag vill lära mig och göra rätt från början. Kontrollera kroppen, hitta rätt sits, hitta sittbenen och lära mig kontrollera bäckenet då det är ett helt jäkla fantastiskt verktyg som största delen av hästsverige faktiskt gått miste om.

I förmiddags tog jag ut Milton i snön i paddocken och tänkte att ”nu skiter jag i hästen”. Det enda jag krävde var en lugn och icke passtaktig skritt så att jag kunde hitta flowet i sittbenen ordentligt. Jag ska tala om att ju mer man känner desto svårare blir det att hålla reda på allt. Jag fick på sista lektionen lära mig att göra halvhalt på ett nytt sätt, nämligen att stenhårt krama tygeln varje gång ytter bak lämnade marken. Detta ska kunna göras samtidigt som man blundar så nu gäller det verkligen att börja lära sig VAD det är man känner! För bara ett litet tag sedan så vart jag eld och lågor över att jag började känna de små puffarna mot skinkorna vid varje kliv, men då var det också det enda jag kände. Nu börjar man känna 10 andra saker samtidigt och att då som ”nyseende” sortera ut alla känslor och fokusera på just det man detta passet ville träna på är inte det lättaste! Samtidigt så ska  man ”padda”, alltså skjuta in ”svansen mellan benen”, kuta lite och skicka bak låren så man hamnar helt lodrätt. Problemet är att när man skjuter in svansen mellan benen så vill benen följa med fram, precis som när man sätter sig på en stol. Flyttar man då bak låren så vill knäna obönhörligen peka utåt, för det är så som de små och extremt tajta musklerna runt höftledskulan vill att lårbenet ska sitta fast i höften. Utåt får dock knäna inte peka om man ska få en perfekt och maximalt inverkande sits så det är bara att ta tag i låret och vrida runt benet så att knäna pekar framåt och hälen pekar bakåt. Sedan får man bannemig hålla koll på benet hela tiden samtidigt som man inte får glömma bort att padda. Bara detta kräver sin dos av koncentration och att med muskelkraft lyckas hålla kvar benet i den här positionen när ligament och hållningsmuskler runt höftkulan vill dra det tillbaks i ”knät-peka-utåt-läge”, är inte det allra lättaste! Man får ta i så man blir blå! Squats och knäböj i all ära, men fiffan, lite äkta sitsträning kommer ge vem som helst ett redigt snyggt arsle! Så här får man hålla på och kämpa ända tills ligamenten och musklerna runt höftkulan gett med sig och accepterat den nya positionen. Jag har hört att det ska göra ont, men vad fan, no pain no gain 😉

DSC_0006 - kopia (523x1024)

I december, här pekar knäna åt alla håll. Idag såg det mycket bättre ut, även om det var jobbigt 😉

DSC_1029 (1024x768)

Bästa vinterbilen 🙂

DSC_1032 (1024x768)

En tur till Gödeberg blev det efter rytteriet och där möttes vi av glada vinterkossor 🙂

DSC_1028 (1024x768)

Nikki bevakar ägg, bacon, fläskben, färs och korv 🙂

DSC_1035 (1024x768)

Jag måste bara avsluta med en bild på Miltons fina topplinje som jag är så stolt över nu för tiden. I alla fall den delen från manken och bakåt 😉

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

2 kommentarer

  1. Jenny

     /  februari 5, 2014

    Jag har precis hittat din blogg och har nu plöjt igenom nästan ett helt år. Roligt att läsa och du skriver väldigt bra. För 2 år sedan började jag rida, på en travare dessutom, och det är väldigt kul att läsa om din utveckling. Jag har inte kommit lika långt som du men blir inspirerad!

    Svara
    • Åh, tusen tack för så fina ord! Vad roligt att du tycker om vad du läser! Travare är speciellt kusar och ack vad man kan lära sig mycket på dem. Lycka till med din ridning i framtiden 🙂

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: