Neeeeeeej, jag är sned!

Jag har kommit fram till en helt fruktansvärd insikt. Jag och Milton är sneda åt samma håll! Buääääähhhää! Ack, den frustration som exploderade i kroppen vid denna upptäckt! Varför kunde det inte vara åt andra hållet istället? Fast å andra sidan, om vi nu varit sneda åt var sitt håll och ändå hade de problemen vi har nu så hade man ju inte haft något att skylla på. Lätt som en plätt placerar jag mitt vänstra sittben fram mot manken och Milton promenerar (eller faller hjälplöst?) snällt åt höger. Dock är det just denna effekt som jag ju så länge kämpat med att försöka undvika, så istället för att trycka med högerskänkeln så till den milda grad att viss risk för anala olyckor förefaller så är det ju bara att istället placera det högra sittbenet där framme mot manken. ”Bara”. Nä fy tusan vad svårt detta var! En eller ett par lektioner i magdans vore ju inte fel för att lära den där högerhöften lite vett. Och jag som alltid sett mig själv som ett fysiskt underverk och hela tiden beskyllt Miltons hemska och sneda kropp för våra svårigheter att komma till rakriktning. Insikten att jag säkert är minst lika sned och därav inte gör livet särskilt lätt för honom är inte direkt vän mot min stolthet och självbeundran. Nej nu gäller det att sluta fokusera på hästen och börja fundera på vad man själv gör där uppe egentligen. Så känslig som jag insett att hästen är så måtte jag, trots tappra försök att sitta still, fara runt som en kula i ett kar där uppe på kusaryggen. Stackars djur. Ännu är det en bit kvar till det där beryktade beridararslet.

Något roligt som hänt är att rödspettan äntligen fått sina nya bromsbelägg installerade. Det var väl på tiden efter si sådär 10 år, så nu kan vi börja bromsa igen! Ny olja och nytt filter passade vi på att förära henne också. Till mitt stora förtret fann jag en rostbula under passagerardörren men den förpassades illa kvickt till evigheten med hjälp av intensivt skrapande och sedan applicering av etsfärg. Till våren ska hon få sig en större genomgång och jag ska ge det ett försök att åter igen rädda den lilla lacken som finns kvar.

DSC_0870 (1024x768)

Upp mot skyarna!

DSC_0869 (768x1024)

Nikki undrar vad matte gör där uppe i bilen 😀

DSC_0864 (1024x768)

Japp, det var nog dags att byta 😉

DSC_0875 (1024x768)

Kissepaus utanför garaget!

DSC_0883 (768x1024)

Morris är minsann inte sen med att ta för sig de bästa platserna i stallgången 😉

DSC_0878 (768x1024)

Busekusen som får stå ut med sin sneda ryttare. Men nu får vi försöka få ändring på detta 😛

DSC_0879 (768x1024)

Han ser ju nöjd ut i sitt indianhack i varje fall 🙂

DSC_0855 (1024x768)

Denna syn mötte mig när klockan ringde i morse. Entusiasmen flödade inte direkt från någon sida av sängen…

Annonser
Tidigare inlägg
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: