Visst är det underligt

Vi svenskar är ansedda, eller anser oss själva, ligga i framkant i världen gällande mycket. Socialt med en välutvecklad empati och hög tolerans för både människor och djur samt att vi anser oss själva vara ett upplyst folk med mycket kunskap och högt medvetande om systemen som driver både oss och vår värld. Vi har blivit väldigt bekväma med den här fina utmärkelsen (vem som nu har givit oss den) och lever våra liv i vetskapen om att vi har ett högt utvecklat kritiskt tänkande som vi i skolan blivit drillade till. I denna vackra upplysta värld finns det dock mörka rum som vi med all kraft undviker för att det är så fruktansvärt obekvämt att titta in i dem. Vi sätter på oss våra skygglappar och gör allt för att ignorera dessa faktum trots att det finns solklara bevis på vad som i dessa rum pågår. Det som äcklar mig ändå mer är att vi utnyttjar aktiviteterna vi inte vill se. Vi njuter av dem och fullständigt vältrar oss i allt det goda som kommer därur medan vi samtidigt kraftfullt ignorerar faktumet att allt det där goda kommer ur något svart och tabu som få av oss tolererat om vi själva vore delaktiga i det. Det finns många saker i vår del av världen som fungerar på detta vis, exempelvis produkter som främjar regnskogsskövlingen, slaveri, barnarbete, giftspridning, djurplågeri m.m. Dessa är saker som alla sker väldigt långt ifrån oss men som på intet vis är mindre verkliga för det. Någonstans befinner sig människor och djur i hettan. Någonstans brinner det och någonstans sprids sjukdom, förtvivlan, dödsångest och förintelse endast för att vi ska få njuta av det där som för oss är så självklart.

Har du någon gång vid ett middagsbord, i ett kök eller i en matbutik högt talat om för oinvigd bekant, vän eller familj var den där köttbiten i disken egentligen kommer ifrån? Har du någon gång upplyst en bekant på jobbet om att den där fläskfilén för 69 kr/kg som hen brukar köpa förmodligen är helt fullproppad av stresshormon som ett resultat av ett plågsamt liv och en ännu mer plågsam död någonstans i Ungern, på Irland eller i Italien? Det har jag. Vissa blir förvånade, uppriktigt ledsna och tar till sig tanken på ett ärligt vis, men många fylls av ett enormt försvarsbehov och går näst intill till attack med både ord och blick för att rättfärdiga deras köp av dessa stresstinkande köttbitar. Ni vet väl att man kan lukta sig till stress? Min lärare berättade en gång att hennes kille fått med sig kött hem från en akutavlivad älg som fastnat och skurit upp benet över ett viltstängsel. Det stackars djuret var så fullt av stress vid avlivningstillfället att köttet sedan fullkomligt stank av det. Min lärare kunde inte äta det och även om hennes kille inte var lika känslig så erkände han att det smakade annorlunda. Men det var en parentes, åter till konsumtionsfrågan. Det är på intet vis någon hemlighet vad som pågår på många av köttdjursgårdarna, framför allt de utomlands, och inte heller finns det någon lobby som aktivt försöker mörka faktumet. Det finns horder av reportage, filmer, bilder och berättelser om hur det faktiskt går till i uppfödning och på slakterier. Om det nu är så uppenbart och om vi nu är ett så empatiskt och upplyst folk, vad är det då som gör att majoriteten av oss går och köper den där billiga köttbiten från Ungern istället för den lite dyrare kanske KRAV-märkta svenskuppfödda? En av mina arbetskamrater, en vuxen man, blev fruktansvärt obekväm när detta kom på tal. På något vis kände han ett enormt behov att hitta ett giltigt argument för att köpa den billiga köttbiten, men fann det naturligtvis inte. Jag hade kommit åt en känslig punkt och det var klart som fan att han visste han hade fel. Det såg man på hans kroppspråk, i hans ögon och i hans oförmögenhet att avsluta diskussionen som ändå var på en väldigt lugn och sansad nivå. Vad är det då som är så otroligt svårt? Invanda mönster? En livsillusion man vägrar släppa taget om för att det ”alltid” varit så? Är man rädd för vad som kommer hända? Visst är det underligt…

KRAV-grisar som får böka och röra sig på större ytor. Ska man föda upp och döda djur för vår senare njutnings skull så ska det bannemig ske på ett sjysst sätt.

Fixerad sugga

Det är detta ni köper när ni betalar för den billiga köttbiten. Försök inte tro något annat.

Det finns numera forskning som bevisar att djur känner känslor. Djur är även fullt dugliga till att känna smärta. Vad säger vår högt utvecklade empati om detta? Det är vår förbannade plikt som intelligentare varelser att göra livet så drägligt det bara går för övriga varelser på jorden. Speciellt om deras existens endast beror av vårt nöje.

Peace out!

Annonser
Följande inlägg
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: