Hjärnspöken och samvete

Idag satt jag och åt min beställda kycklingsallad till lunch och ömsom tjötade med en arbetskollega och ömsom försvann in i mina egna tankar. Vid ett tillfälle så tog mina tankar mig tillbaks till ett ämne vi berört under helgens kursträff, nämligen det där med känslor, fysisk kommunikation och kroppsmedvetenhet. Vi hade diskuterat hur hundar känner och hanterar känslor och fick berättat för oss att det numera är bevisat med forskning att hundar faktiskt känner känslor. Min tanke då var att det har vi väl ändå vetat hela tiden. När jag satt där vid bordet och åt och filosoferade så tog sig tankarna vidare till en text jag nyss läst som behandlade en förlegad men ändå inte så gammal syn på djur och deras förmåga till att känna smärta. Det var inte så länge sedan man ansåg att djur inte känner någon smärta alls. Jag chockerades nästan lite där på plats vid bordet av mina egna tankar och tänkte hur urbota dumt det är att någon ens någon gång har trott något sådant. Det är väl bara att se hur djur reagerar när man tillfogar dem obehag och våld. De skriker i panik och ångest och visar tydligt hur ont det gör. Tänk er själva dödsångesten, att någon skär i dig, att någon rycker din päls i stora tussar eller kokar dig levande. Här började tankarna rusa samtidigt som mitt hjärta började slå hårdare. Jag tittade ner i min sallad och såg plötsligt på kycklingbitarna med helt andra ögon. Jag kände mig äcklig och ignorant. Med största sannolikhet är inte denna kyckling ekologisk och även om den hade varit det så är slaktprocessen för dessa djur något av det värsta som finns i detta land. De hängs uppåner, dränks i vattenbad och elas därefter innan de tappar medvetandet och får frid. Jag kände nästan stressen i köttsmaken jag fortfarande hade i munnen och kände ett sting av illamående. Jag puttade kycklingen åt sidan och åt upp resten istället.

Det bara kom över mig. Jag blev chockad över vart min egen hjärna tog mig och vilken reaktion det skapade. Jag har sedan länge varit skeptisk till kött från djur som hanterats på detta vis men då och då blundat för det vid tillfällen som jag anser mig inte kunna styra över. Idag satte min hjärna stopp för det. Jag kan styra över det. Jag kan säga nej. Finns inga vettiga alternativ så är det faktiskt inte så farligt att äta vegetariskt. Det gäller att vara modig och stå fast när omgivningen bjuder och propsar på det där som är så självklart i samhället som att äta en vanlig kycklingfilé. Styrka och mod över lättja, ignorans och skam. Det är där jag står och jag kan inte på tydligare vis uttrycka min längtan efter en större frys och egen trädgård så man kan köpa bättre kött från välbehandlade djur samt skaffa egna höns och odla sina egna grön- och rotsaker.

Annonser
Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: